Ny rapport: kalkning mycket positivt för bottenfauna

chimarra-marginata_8...
Foto: Joacim Näslund/Markus Lundgren /Den mycket försurningskänsliga nattsländan Chimarra marginata.
En ny studie från HaV visar att kalkningen har haft mycket positiv effekt för bottenlevande djurs återhämtning i försurade vattendrag. Rapporten stärker bilden av kalkningen som en av de mest framgångsrika naturvårdsinsatser som vi genomfört.

- Rapporten visar att antalet arter ökar betydligt efter kalkning, särskilt i de vatten som var surast innan kalkningen påbörjades, säger Ingemar Abrahamsson på HaV.

Kalkning av sjöar och vattendrag påbörjades i slutet av 1970-talet för att motverka skador på fisk och annan fauna. De senaste fyrtio åren har fem miljoner ton kalk spridits i försurade sjöar och vattendrag i Sverige. För att följa upp effekterna bedrivs en omfattande provtagning i kalkade vatten. Årligen insamlas ungefär 15 000 vattenprov och mer än 1 000 biologiska undersökningar genomförs. Provtagningar av bottenfauna utförs i cirka 400 vattendrag varje år.

Havs- och vattenmyndigheten, HaV, genomför nu flera nationella utvärderingar av kalkningens effekter på djurlivet. För två år sedan presenterades effekterna på fisk i vattendrag och nu har turen kommit till de bottenlevande djuren.

Den nya studien ”Effekter av kalkning på bottenfaunan i rinnande vatten” omfattar drygt 30 års miljödata och är den första nationella utvärderingen av kalkningens effekter på bottenfauna som genomförts. Utvärderingen omfattar närmare 7 000 provtillfällen från kalkade vattendrag och 1700 från okalkade referenser.

1990 var ungefär 17 procent av Sveriges sjöar drabbade av försurning och hade så låga pH-värden att fisk och andra djur hade svårt att överleva. Situationen i vattendragen var ännu värre eftersom de även påverkas av så kallade surstötar under perioder med höga flöden, till exempel under snösmältningen på våren då försurande ämnen som lagrats i snön kraftigt sänker pH-värdena i vattendragen.

Rapporten visar att antalet arter av bottendjur ökat med i genomsnitt åtta arter efter kalkning i 25 år, vilket motsvarar en ökning med 27 procent. I de suraste vattnen ökade antalet arter med närmare 70 procent från 22 till 37 arter. Framför allt ökade artrikedomen av dagsländor, nattsländor och skalbaggar. Efter kalkning i 25 år var antalet arter likvärdigt med vad som påträffades i okalkade vattendrag där pH lägre än 6,0 aldrig noterats.

- I stor utsträckning är även artsammansättningen likadan i kalkade vattendrag som i de okalkade referenser som aldrig försurats. Det finns emellertid en intressant avvikelse som innebär att några arter som är känsliga för låga pH-värden är något mindre vanliga i kalkade vattendrag, säger Johan Ahlström som är författare till rapporten.

Rapporten visar också att kalkning med doserare ger minst lika bra effekter på bottenfaunan som kalkning av uppströms belägna sjöar eller våtmarker. Detta trots att kalkning med doserare uppvisade den svagaste vattenkemin.

- Utvärderingen visar att kalkningen gett de effekter på bottenfaunan som vi förväntat och som var målsättningen när verksamheten inleddes. Det finns ingenting i studien som pekar på några oönskade effekter, säger Ingemar Abrahamsson.

Prov på bottenfauna från 15 län ingår i studien: Södermanland, Jönköping, Kronoberg, Kalmar, Blekinge, Skåne, Halland, Västra Götaland, Värmland, Örebro, Västmanland, Gävleborg, Västernorrland, Jämtland och Västerbotten. Ett prov tas inom en avgränsad sträcka av vattendraget genom att sparka upp bottenmaterial som sedan fångas upp med håv. I ett opåverkat vatten insamlas normalt ett fyrtiotal olika djurarter vid en provtagning. Totalt har mer än 200 olika arter påträffats under de 30 år som provtagningarna pågått, bland annat 14 ”rödlistade” arter. Flera av de allra artrikaste vattendragen återfinns i Halland.

Klicka här för att läsa rapporten ”Effekter av kalkning på bottenfaunan i rinnande vatten”.

 

Kategorier: Nyheter förstasidan, Miljö, Försurning | Taggar: kalkning |

Nyhetsarkiv