Bottentrålningen måste bli hållbar, finns det ens resurser att fördela?

fiskebatar-fiskeback...
Foto: Sportfiskarna

Sportfiskarna har nu lämnat sitt yttrande avseende ett regeringsuppdrag där Havs- och vattenmyndigheten ska se över fördelningssystemet för framförallt svenskt bottentrålfiske.

I ett regeringsuppdrag ska Havs- och vattenmyndigheten föreslå förbättringsbehov när det gäller fördelning av demersala fiskemöjligheter, vilket i huvudsak är bottentrålfiske efter bottenlevande fisk- och skaldjursbestånd. I myndighetens arbete med uppdraget analyseras bland annat frågan om nuvarande system bör ersättas av ett system med överlåtbara fiskerättigheter, vilket redan finns för det pelagiska industrifisket. Det tillhörande dialogunderlaget från Havs- och vattenmyndigheten innehåller välskrivna, klargörande och resonerande texter och är sammantaget ett utmärkt diskussionsunderlag.

Överfiske och utkast har lett till rödlistning av fiskarter
Fördelningen och förvaltningen av våra gemensamma fiskbestånd är av oerhörd vikt för förbundet och dess medlemmar. Efter decennier av överfiske har vi sett en radikal beståndsnedgång av nära på alla kommersiellt viktiga och demersalt fiskade fiskbestånd runt svenska kusten. Kvoter har satts för högt genom politiska beslut och enorma mängder fisk har dumpats helt lagligt under en av de senaste decenniernas största misshushållningar av en gemensam resurs i norra Europa. I princip alla kommersiellt viktiga arter i detta fiske är upptagna under någon av de tre hotkategorierna på Rödlistan. Många bestånd är bara en bråkdel av vad de var för 30–40 år sedan.

grafik-torskkollaps-...

Kollapsade fiskbestånd drabbar hela samhället
För vissa arter som utsatts för ett särskilt hårt fisketryck är situationen i det närmaste att beskriva som en kollaps. Ett sådant exempel är Kattegatts torskbestånd, som enligt Internationella Havsforskningsrådet (ICES) per definition har överfiskats samtliga år mellan 2002 och 2018. I Västerhavet ser vi historiskt låga nivåer av bland annat torsk och kolja, både i utsjön och nära kusten. Yrkesfisket har nu förlorat sin status som en av de svenska basnäringarna, i en tid där ett lönsamt kustnära fiske hade betytt väldigt mycket för lokala kustsamhällen. Kommersiellt fiskade arter som kolja, långa, rödspätta, kummel, havskatt och kusttorsk fångas i princip inte på spö längre, förutom i det trålfria Öresund. Bristen på fisk i havet hämmar utvecklingen av andra näringar som exempelvis fisketurism, fiskeredskapshandel och regional besöksnäring.

Sportfiskarnas synpunkter
En helt avgörande del av målsättningen med EU:s gemensamma fiskeripolitik och för det övergripande havsmiljöarbetet är efterlevnaden av landningsskyldigheten. Det var huvudanledningen till att man införde det nya fördelningssystemet i Sverige 2017, vilket tyvärr inte fungerat tillfredsställande. I dialogunderlaget med start på sidan 19 konstaterar både EU:s fiskerikontrollbyrå EFCA och SLU:s ombordprovtagningar allvarliga brister gällande efterlevnaden av regelverk och landningsskyldigheten samt gällande selektiva redskap att ”den procentuellt minskade ansträngningen med bottentrål försedd med artsorterande rist de senaste två åren är anmärkningsvärd”. Det i övrigt utmärkta dialogunderlaget från Havs- och vattenmyndigheten konstaterar sammantaget att det inte kan dras slutsatser om en bättre efterlevnad av landningsskyldigheten med ett nytt fördelningssystem.

Med det sagt anser Sportfiskarna att:
•    Ett framtida fördelningssystem ska vara lätthanterligt för utövarna, underlätta administrationen och ta hänsyn till yrkesfiskets synpunkter och förutsättningar.
•    Ett framtida fördelningssystem är kompatibelt med en hållbar, ekosystembaserad och adaptiv förvaltning samt att systemet tar avstamp i lokala och regionala intressen.
•    God miljöstatus i våra havsområden i enlighet med artikel 1.1 i EU:s havsmiljödirektiv är en förutsättning för att ha ett hållbart fiske och ska därmed vara det övergripande målet för förvaltningen.
•    Landningsskyldighet, bifångstproblematik och det faktum att svenska västkusten är ett av världens mest bottentrålade havsområden är parametrar som resursmässigt måste prioriteras innan administrationen av ett nytt fördelningssystem.
•    Skonsamma och selektiva fiskemetoder ska ges förtur till våra gemensamma fiskresurser.
•    En utvärdering av miljömässiga aspekter kopplat till ett införande av ett nytt fiskesystem måste göras, baserat på införandet av fördelningssystemet 2017 men också kopplat till det storskaliga pelagiska fisket.
•    Att trålgränsen flyttas ut till förmån för burfiskare, sportfiskare, havsbottnar och fiskbestånd.
•    Att staten under inga omständigheter släpper taget om kontrollen och förvaltningen av våra gemensamma fiskresurser.
•    Att Sverige tar den allvarliga beståndssituationen på största allvar. Innan vi diskuterar ett nytt fördelningssystem måste vi fundera på om vi har tillräckliga resurser att fördela. Har vi det?

Läs hela Sportfiskarnas yttrande här.
Läs dialogunderlaget här.

Kategorier: Nyheter förstasidan, Miljö, Region Väst, Fiske i Göteborg | Taggar: |

Nyhetsarkiv