Foto: Sportfiskarna / Sportfiskarnas delegation: från vänster fiskevårdschef Markus Lundgren, generalsekreterare Sten Frohm, biträdande generalsekreterare Anders Karlsson.
Sportfiskarna besökte nyligen Havs- och vattenmyndighetens ledning och diskuterade viktiga frågor för förbundet.
Sportfiskarnas delegation träffade generaldirektören Jakob Granit och några medarbetare. Diskussionerna berörde många frågor, bland de viktigaste var miljöanpassningen av vattenkraften, hur fiskeripolitiken skulle kunna utvecklas, det fortsatt stora behovet av kalkning samt hur vi ska kunna få en heltäckande förvaltning av säl och skarv.
Sportfiskarna uttryckte en frustration över att det tar så lång tid att komma igång med konkreta åtgärder för att miljöanpassa vattenkraften. Särskilt allvarligt just nu är läget för ålen i hela landet och för den unika Gullspångslaxen i Vänern som är på randen till utrotning. Myndigheten har kommit igång med planering och en del konkreta aktiviteter men inväntar resultatet av den politiska processen kring den nya vattenlagstiftningen innan man drar igång på bred front. När det gäller Gullspångslaxen avsåg man att i närtid ta tag frågan och snarast återkomma om vilka konkreta åtgärder man avser att utföra.
Den allvarliga situationen för torsken i Östersjön diskuterades. Sportfiskarna anser att det behövs konkreta åtgärder i det korta perspektivet, exempelvis restriktioner när det gäller det storskaliga trålningsfisket för att torsken ska få en chans att återhämta sig. Men det krävs också samarbete mellan många länder runt Östersjön för att hitta långsiktiga lösningar. På längre sikt behöver det tas fram en ny samlad fiskeripolitik för allt fiske både i Östersjön och västerhavet och där vi har en hel del tankar och idéer som skulle kunna förbättra den nuvarande politiken. Myndigheten jobbar med många olika saker inom dessa områden. Inom kort kommer man till exempel redovisa en rapport över den samlade kunskapen om bottentrålningens miljöeffekter. Det trålningsfria Öresund framhölls som ett unikt exempel på hur ett havsområde, trots stor påverkan från bland annat jordbruk och decennier av historiskt överfiske i de intilliggande havsområdena, håller unikt starka bestånd av exempelvis torsk och olika plattfiskarter.
Vi var överens om att det fortsatt finns ett stort behov av kalkning under flera decennier. Viktigt är att tillse att det finns bra uppföljning av kalkningsinsatsen men också att behovet av nykalkning identifieras på ett enhetligt och uttömmande sätt.
Många fiskbestånd och fiskarter, i huvudsak de kommersiellt nyttjade, har idag sämre bevarandestatus än både säl och skarv. Det behövs därför skyndsamt tas fram regionala förvaltningsplaner för säl och skarv och de behöver också samordnas med förvaltningen av fisken och fiskbestånden. Vi diskuterade om ett nationellt råd för samordningen av dessa förvaltningsplaner skulle kunna snabba på och säkerställa ett bra resultat.