Foto: Targn Pleiades/Shutterstock / Idag är beståndsstatusen för skarv och säl klart bättre än för många fiskarter.
Bestånden av skarv och säl har ökat under senare år, framförallt i Östersjön. Sportfiskarna vill att skyddet av hotade fiskbestånd ska väga tyngre än skyddet av dessa arter.
– Idag är beståndsstatusen för skarv och säl klart bättre än för många fiskarter. Det är dags att se över hur skarven och sälen förvaltas, särskilt som vi riskerar att få samma situation som i Danmark med stora skarvflockar som övervintrar i känsliga vattendrag och skadar fiskbestånden, kommenterar Anders Karlsson, Sportfiskarnas generalsekreterare.
Sportfiskarna deltar nu tillsammans med sportfiskeförbunden i Finland, Danmark och Norge i ett nordiskt samarbete om skarvproblematiken. Syftet med samverkan är att på sikt försöka begränsa skarvpopulationerna och motverka skador från skarven på skyddsvärda fiskbestånd. Förbunden hoppas även på att gemensamt få en större politisk genomslagskraft och att uppnå en mer koordinerad och adaptiv förvaltning i de nordiska länderna.
– En fråga de nordiska förbunden är överens om är att det idag saknas motiv för att mellanskarven ska fortsätta vara en skyddad art i EU:s fågeldirektiv. Samtidigt finns det redan nu genom direktivets artikel 9 stora möjligheter för medlemsstaterna att tillåta åtgärder med syfte att begränsa skarvpopulationer, kommenterar Sportfiskarnas fiskevårdschef Markus Lundgren.
Sportfiskarna anser att:
• Skyddet av fiskbestånd och hotade fiskarter ska väga tyngre än skyddet av arter med positiv beståndssituation, så som bestånden av säl och skarv.
• Förvaltningen av skarv måste vara adaptiv och innebära att jakt eller andra åtgärder snabbt kan sättas in vid behov, exempelvis där fiskbestånden är svaga eller under återuppbyggnad.
• Förvaltningen av säl måste bli mer adaptiv och innebära att jakt inte bara ska användas för att skydda fiskeredskap. Fokus bör även ligga på att skydda svaga fiskbestånd.
• I områden som är av stor betydelse för fisket, särskilt sportfiske och fisketurism, ska mer aktiva förvaltningsåtgärder tillämpas om säl och skarv kan ha en väsentlig påverkan på fiskbestånden.
• Det ska inrättas ett nationellt råd där Sportfiskarna och andra berörda intressen aktivt medverkar till den nationella säl- och skarvförvaltningen.
• Det saknas skäl att skydda mellanskarven med EU:s fågeldirektiv, med hänsyn till beståndssituationen.
• Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten ska ges ett uttalat uppdrag att följa upp sälens och skarvens påverkan på fiskbestånden.
Mellanskarven
I Sverige häckar främst underarten mellanskarv (Phalacrocorax carbo sinensis). Vid en nationell räkning 2012 uppskattades antalet mellanskarvar i svenska vatten till ungefär 200 000 individer. Samtidigt är mellanskarven en skyddad art genom att vara upptagen i EU:s fågeldirektiv. En skarv äter mellan 300-500 gram fisk per dag och konsumerar i regel de fiskarter som är mest lättillgängliga. I bland annat danska strömvatten har man konstaterat att bestånd av lax, öring och harr har gått tillbaka dramatiskt på grund av stora övervintrande skarvflockar. Det finns en överhängande risk att samma scenario snart upprepas i svenska vatten.
Läs om en skarvundersökning utförd av SLU i den svenska sjön Roxen här.
Läs mer om Sportfiskarnas syn på skarv- och sälproblematiken: Sportfiskarnas policy för säl och skarv.
Mer information: Markus Lundgren, markus.lundgren@sportfiskarna.se