Umeå universitet: Biologen André Frainer vid Umeå universitet visar i en avhandling hur viktig artrikedom är för funktionen av nordliga vattenekosystem.
På grund av de stora effekter som mänskligheten har på naturen, utrotas arter i en takt som aldrig sett förut på grund av intensifierat jordbruk, urbanisering och industrialisering. Även skyddade naturområden i Västerbotten löper risker för att arter utrotas.
– ”Friska” bäckar har stenblock och döda träd i sin fåra. Dessa strukturer förbättrar livsmiljön för vattenlevande insekter, vilket gör att nedbrytningen av löv ökar. Stora restaureringsinsatser för att öka mängden stenblock och träd i vattendragen har gjorts i Västerbotten. Strandvegetationen bör också vara så utbredd som möjligt, vilket både ökar tillförseln av löv till bäcken och utgör en naturlig absorbent av gödningsämnen som kan rinna av från jordbruksmarker, berättar André Frainer.
André Frainer frågar sig om alla arter verkligen är nödvändiga för att bibehålla en fungerande natur. Kanske är det som vissa anser; att vi skulle kunna överleva i framtiden som vi gör nu med bara en handfull arter och lite teknik.
I sin studie valde han att undersöka ett antal vattendrag i Umeå, Lycksele, Hörnefors, Vindeln, Botsmark, Robertsfors och flera andra orter i Västerbotten. I dessa bäckar spelar vanliga vattenlevande insekter som bäcksländor och nattsländor en viktig roll i att upprätthålla en fungerande sötvattensmiljö.
De små insekterna är basföda för många fiskar och de hjälper också till med att sönderdela löv som faller ner i vattendraget under hösten. Genom att äta dött växtmaterial bryts löven ner i mindre partiklar och bäcken ”renas”. Även om denna uppgift inte låter så sofistikerad, har processen stora konsekvenser för tillståndet i våra vattendrag, sjöar och kustvatten. Nedbrytningen av löv är ett naturligt gödningsmedel för sötvatten, eftersom det gör alla näringsämnen som finns i bladet tillgängliga för andra vattenlevande organismer, vilket är grundläggande för livet i vattendragen.
André Frainer fann att flera olika störningar i ett vattenekosystem påverkar antalet insektsarter, eller åtminstone vilken typ av arter som förekommer.
Exempel på störningar är minskad strandvegetation och ökad markgödsling runt bäckar som går genom jordbruksmark, vilket påverkar kvaliteten och kvantiteten av bäcksländor och nattsländor. En annan vanlig störning i Västerbotten är kanalisering av bäckar för timmertransporter, vilket utfördes för flera decennier sedan. Kanaliseringen och rensningen av fåran från block och död ved påverkar fortfarande sammansättningen av insektsarter och vatteninsekternas roll.
Som en följd av minskad artrikedom bryts inte löven i bäckarna ner lika effektivt, vilket kan påverka omsättningen av näringsämnen, vattenkvaliteten och bäckarnas allmänna tillstånd.
Läs mer här: