En tävling där Norge, Sverige och Finland ställer upp med var sitt landslag, och i år står Finland för värdskapet.
Nålsögat är väldigt litet i Sverige, eftersom vi tar ut de tre bästa i respektive åldersklass från förra årets SM Pimpel, vilket innebär 24 tävlande till Landslaget
Nämnas kan, att för att tävla i SM Pimpel, innebär att man klarar kvalgränsen från Distriktsmästerskap ytterligare ett år tidigare.
Förra året genomfördes NM Pimpel i Hudiksvall området, där vi Sverige var värdland för det arrangemanget. Och Vi stod som segrare den gången.
Nu till årets arrangemang i Finland.
Vi kom fram under torsdagen / kvällen, för att vara redo för träningstävlingen som enl. tradition arrangeras fredagen. Detta är alltid en öppen tävling, där vem som vill, kan mäta sig mot de tävlande i NM-Pimpel, samtidigt som man får en aning om hur tävlingsvattnet kan vara.
Efter vi avslutat fredagens träningstävling, så var det dags att få reda på var NM-Pimpel skulle avgöras, och ca 19,00 fredag kväll var det dags.
All relevant info, startområde, karta över vattnet, regler, och en massa mer, ja allt vi behövde ha koll på inför lördagen.
Detta skedde gemensamt, samtidigt för samtliga deltagare.
Efter den genomgången startade planeringen inom respektive landslag, allt för att få så bra förutsättningar som möjligt.
Lördag…. Dags för batalj……. Tävlingsnerver på hög nivå, likaså förväntningarna.
Förhållandena då, en is på 35-40 cm. snö på 15 – 20 cm, temperatur på ca -5 hade ju varit helt ok, om inte vindarna varit, för blåste gjorde det rätt ordentligt, så det blev en riktigt kylslagen tillställning.
Starten gick, och det visade sig att fisket var i stort sett som utlovat, för alla drog fisk, oavsett var kroken skickades ner under isen. Så nu var det 4 timmars fiske där var och en gjorde sitt bästa.
Lagkaptenerna, i år Per Nilsson och Ingemar Jakobsson, hade en hel del att stå i, för deras uppgift består inte enbart i att hålla koll på var bästa fisket är, nog för att detta är en stor del av det hela.
Isborrar som fryser fast, Skruvdragare som inte går som de ska, Borrskär som behöver justeras eller bytas, Energi som behöver fyllas på, m.m. så det är en hel del som de behöver ha koll på.
Riktigt bra jobbat av er, ni presterade fantastiskt i år.
Så när tävlingstiden var till ända, blev fisken kontrollerad, innan vägning, där endast den tävlande fick reda på den egna fångstens vikt, allt för att hålla spänningen på topp in i det längsta för prisceremonin skulle ju förrättas på hotellet, i samband med kvällens bankett.
Hur det gick, vi gratulerar Finland till en jordskredsseger i år. Hur det gick i övrigt, Norge fixade en andraplats, och vi hamnade som trea i landskampen. Individuellt silver fixade Elsa Nyberg i Damjunior, Individuellt Brons fixade Susanne Häggroth i Damsenior, Kenneth Björklund Silver och Hans Erlingsson brons i Herrsenior, Lagprestationer här har vi Silver i Damjunior, Brons i Herrjunior, Brons i Damsenior, Silver i Herrsenior, Brons i Dam Veteran, Brons i Herr Veteran, Silver i Äldre Damveteran, Brons i Äldre Herrveteran. komplett resultatsammanställningen ser ni inom kort på vår hemsida.
Stort tack till Finland för ett väl genomfört arrangemang.
Nästa år är det Norge som arrangerar.
Söndag var det dags för hemfärd, några hade åkt med egen bil, men de flesta åkte med bussen som var med hela resan.
Vill härmed rikta ett stort tack till Wikmans Buss i Arvika, för den här resan.
Ni fixade allt lika fantastiskt bra som ni brukar.
/Kalle Abresparr.
Elin Seger vår superduktiga tävlingsfiskare reflektioner från NM.
Att tävla i pimpelfiske är något jag gjort så länge jag kunnat gå. Än idag får jag höra
anekdoter från de äldre ute på isarna om hur jag som 2åring gladde mig åt varenda liten
sliten mört. Historien om när jag som 5åring kammade hem ett förstapris bestående av en
femhundralapp och stolt ropade ut att jag skulle ta med familjen på en Thailandsresa är
nog min personliga favorit. Pimpelfisket och främst pimpeltävlingar ligger mig varmt om
hjärtat och just därför är det en ära att för fjärde gången vara med i det svenska
landslaget och fajtas om medaljerna i Nordiska mästerskapen.
Nordiska mästerskapen i pimpelfiske 2023 anordnades i Finland av hemlandet själv.
Pimpelfiskarna som tar sig till NM varje år kvalificerar sig genom olika tävlingar som
därefter genererar de bästa av de bästa som tillsammans bildar landslaget. Länderna som
deltar är Finland, Sverige och Norge. För att en svensk pimpelfiskare ska ta sig ända till
landslaget krävs det en bra placering på Svenska Mästerskapet året innan.
Resan startade på torsdagen 16:e februari, för vissa redan under onsdagen. Bil, båt och
buss tog landslaget från hela vårt avlånga land till Finland - närmare sagt Liperis i Norra
Karelen. Resan bestod mestadels av fiskesnack där samtliga delade med sig av
personliga favoritminnen och tips inför helgens bravader. Några, inklusive jag, har tidigare
tävlat i Finland på ungefär samma breddgrader varav nyttig information delgavs av oss
fiskare. Vi snackade material, bete, borrar och tekniskt sett allt emellan sjöbotten och
iskant. Självklart diskuterades det också kring landslagen från Norge och Finland - våra
rivaler. Är de gamla rävarna tillbaka från grannländerna eller har det blivit utkonkurrerade
av nya namn? Efter analyser fram och tillbaka kunde det konstateras att finnarna var
favoriter för att dem troligtvis kände till fisket bäst i området.
Fredagens för och eftermiddag tillägnades till en träningstävling. Det är en gammal
hederlig NM tradition att anordna en träningstävling dagen innan den stora tävlingen som
alltid faller in på en lördag. Denna tävling finns till för att minimera klyftorna lagen emellan
gällande vattenkännedom. Vattnet som den stora tävlingen ska gå på är alltid hemlig tills
det delges nationerna emellan under tävlingsmötet på fredagskvällen. Personligen fiskade
jag inte under träningstävlingen för att bespara händerna till morgondagen. Tro det eller ej
så har jag kontaktallergi mot fisk…japp du läste rätt. Jag tog tillfället i akt att gå omkring
på isen tillsammans med Kalle Abresparr och anteckna dagsrapporter. Detta var
information som självklart delades till lagkamraterna. Tråkigt nog var det endast små
abborrar som nappade. Förhoppningarna inför mästerskapet höjdes dock när ryktet om
större fisk i området vandrade från fiskare till fiskare. Efter tävlingsmötet på fredagskvällen
florerade taktiksnack. Skulle man leta stora borrar eller hitta ivriga stimm med små?
Lagkaptenernas tips lydde: lägg rygg på finnarna. 72 peppade pimpelfiskare gick sedan
iväg till sina hotellrum för att finjustera utrustningen inför morgondagen, bland oss 24
svenska elitfiskare.
Äntligen blev det lördag - dagen där allt skulle avgöras. 8:00 gick bussarna till
tävlingsvattnet och känslorna var lika spända som krokarna var vassa, nervositeten
nalkades likt en abborre som lockas av betet. Fisketekniken var förfinad, konditionen i
toppform. Alla visste att egentligen vem som helst kan ta hem det. Väl framme möts vi av
ca 5 minusgrader och en kall bitande nordanvind där kylfaktorn kändes som minst minus
15, med andra ord ruggigt kallt.. Samtliga förbereder sig, tar pick och pack och beger sig
ner till starten, 9:30 får man börja ta sig till ut på sjön. Jag och Sveriges två andra
damseniorer Tina Nilsson och Susanne Häggroth hade en tydlig taktik. Lagkaptenernas
råd att ta rygg på finnarna var precis vad vi gjorde. Efter de finska damseniorernas
misslyckade försök att finta oss var vi i slutet på utgångstiden på samma del av sjön,
precis i starten. 10:00 gick startskottet och där var vi igång, 4 timmars fiske har börjat.
Under hela tävlingen nappade sporadiska småabborrar. Jag skulle beskriva de som
svårflörtade men ivriga när man väl fick igång dem med rätt teknik och bete. Första
30minutrarna stod jag vid ett mentalt vägval, två alternativ fanns att välja mellan. Skulle
jag 1. Stanna kvar i starten där jag tydligt kunde observera att alla fick fisk relativt
intensivt men ack så smått eller 2. Söka mig vidare efter större storlekar? Mina
lagkamrater var lika velande. Om vi satt kvar var fiskfångsten garanterad (förhoppningsvis
ett tag till) men om vi tog risken att leta oss vidare fanns möjlighet till större fisk eller i
värsta fall ingen fisk alls. Efter nulägesrapport och konsultation med våra fantastiska
lagkaptener Per Nilsson och Ingemar Jakobsson valde jag att stanna kvar i starten.
Lagkaptenernas uppdrag är att springa omkring på isen och ge sina lagmedlemmar bra
information om hur fisket är och var fisken nappar bäst. Det visade sig vara samma fiske
överallt. Från senare rapporter framkom det att abborrarna snittade 12 gram var och att
fiskaren med högst vikt ungefär hade snittat 15gram. Det var de små marginalerna som
avgjorde allt. Med andra ord var det en väldigt rättvis tävling. Under 2a och 3e timmen
nappade det segare. Ibland borrade man rätt och hittade ett litet stim, ibland lyckades
man bättre och drog upp en 20 grammare. Ryktet om hur fisket var kring sjön spred sig
och de flesta stannade kvar på området där de började fiska, det var inte lönt att söka sig
vidare. Jag höll mig som sagt till starten men borrade mig sakta ut till en djupkant där jag
faktiskt fick lite större fisk. Samtliga 4 timmar kändes däremot plågande långa på grund
av vädret. Den ihållande vinden pinade mitt ansikte och mina händer frös sig stela.
Tanken av att det tråkiga väderförhållande iallafall var samma för alla fann jag tillslut som
tröst. Efter tävlingen vägde alla in sin totala fångst.
Påsarnas vikt hålls hemlig fram till kvällens prisutdelning, men vi kunde alla konstatera att
hemmafavoriterna hade fiskat bra.
Timmarna innan prisutdelningen spekulerades det vilt om vem och i vilka klasser vi
svenskar låg bra till. När väl prisceremonin satte igång så besannades våra misstankar
om att finnarna var överlägsna. Individuellt så utmärkte sig svenskarna Kenneth Björklund
och Elsa Nyberg som knep silver i sina klasser. I den totala landskampen blev som väntat
Finland överlägsna guldmedaljörer. Norge tog silver med en knapp marginal före oss
svenskar. Personligen placerade jag mig på 4e plats i min klass och som 7e bästa dam
bland alla damer vilket jag är nöjd med, trots den försmädliga fjärdeplatsen.
När landslaget lämnade Finland under söndagen kan jag bara konstatera att jag nu är en
erfarenhet rikare. Därmed vill jag av mitt djupaste hjärta tacka svenska landslaget,
sportfiskarna och våra sponsorer samt Finland för ett jättebra arrangemang - kiitos!
Vi syns på isen /Elin Seger