ICES råd för 2021 – fortsatt kris för Västerhavets torskbestånd

Danskgarnbåt800pixMa...
Dansk fiskebåt drar torskgarn på vrak nordost Skagen, maj 2020. Foto: Markus Lundgren, Sportfiskarna.

Under tisdagseftermiddagen kom Internationella havsforskningsrådets årliga rekommendationer för fiskekvoter i Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön.

Tisdag 30/6 publicerade Internationella havsforskningsrådet (ICES) sina årliga rekommendationer för fiskekvoter i Västerhavet och Nordsjön 2021. För det kollapsade torskbeståndet i Kattegatt rekommenderas fortsatt en nollkvot. För Skagerraks motsvarighet skars kvoten ner kraftigt inför 2020 och rådet inför 2021 ligger på samma nivå (14 755 ton).

Sammanfattning torskbeståndet i Kattegatt (nollkvot)
Ett tydligt exempel på kraftigt överfiske under många decennier. Under hela 1970-talet och fram till mitten av 80-talet låg landningarna på 12 000–22 000 ton. Under 90-talet försökte den vetenskapliga rådgivningen förgäves få ner kvoterna, samtidigt som fångsterna sjönk mot 6 000–8 000 ton. 14 år i rad under åren 2002–2015 rekommenderade ICES ett fiskestopp. Under samma år beslutade politiken om totalt 11 000 ton i kvot, en siffra som enligt ICES ligger över 16 000 ton om man inkluderar yrkesfiskets dumpning av fisk, så kallade utkast. Beståndet har enligt ICES data överfiskats (= fångsten överskrider rådgivningen) samtliga år sedan 2002.

Beståndsstorleken 2020 är enligt ICES data den minsta uppmätta och årsklasserna födda 2017 respektive 2018 är också de historiskt svaga. Årsklassen född 2019 verkar något starkare, men den statistiska felmarginalen är stor. Årets rådgivning är mindre genomarbetad än vanligt på grund av Covid-19.

Sportfiskarnas kommentar
Fångsterna av ett kollapsat bestånd hålls uppe genom en mycket omfattande bottentrålning efter havskräfta, där torsken tas som bifångst. Det danska fisket är mest problematiskt då det står för den stora andelen av kvoten och en minimal andel selektiva redskap. Danmarks ovilliga inställning till hållbart fiske samt bristfälliga påtryckningar från svenska politiker och ansvarig myndighet har bidragit till kollapsen. Bottentrålning efter havskräfta har premierats före burfiske av svenska myndigheter genom exempelvis överflyttning av Östersjöfiskare till Kattegatt, samtidigt som det skonsamma burfisket fortsatt trängs innanför trålgränsen.

I Kattegatts kustområden är påverkan från de historiskt höga nivåerna av knubbsäl och mellanskarv sannolikt betydande för uppväxande torsk. Kanske kan även klimatförändringar påverka.

Sammanfattning torskbeståndet i Skagerrak/Nordsjön (14 755 ton)
Under 1960- till 1980-talet var fångsterna på flera hundratusen ton, för att sedan dess ha sjunkit kraftigt till en stabilt låg nivå under 2000-talet. Nordsjöbeståndet är ett ikoniskt och kommersiellt mycket viktigt bestånd för många länder. Det är utbrett över ett stort område och består sannolikt av olika delbestånd, vilket gör förvaltningen svårare. Precis som för Kattegattbeståndet rekommenderade ICES ett fiskestopp under större delen av 00-talet. Trots detta så sattes kvoterna under denna period aldrig under 20 000 ton/år.

En ny förvaltningsplan 2008 och en reglering av fisket 2009 innebar en positiv trend under flera år. Trots den lärdomen och tydliga observationer av svaga årsklasser har fisketrycket fortsatt öka och beståndet har under samma tidsperiod minskat och är sedan flera år under biologiskt säkra gränser (B-lim). Situationen kompliceras av att torsken fångas som bifångst i många andra fisken, vilket inneburit höga utkast. Årets rådgivning är mindre genomarbetad än vanligt på grund av Covid-19.

Sportfiskarnas kommentar
Även här ett tydligt exempel på överfiske som under många år tillåtits genom för högt satta kvoter, men också på grund av enormt stora utkast av flera länders fiskare. Torskens roll som begränsande bifångst i blandfisket i Skagerrak/Nordsjön i kombination med bristfällig efterlevnad av landningsskyldigheten kan bli dess död.

I Skagerraks kustområden är påverkan från de historiskt höga nivåerna av knubbsäl och mellanskarv sannolikt betydande för uppväxande fisk. Troligtvis kan beståndet också påverkas av klimatförändringar.

Övriga bestånd i urval
Den vårlekande sillen i Västerhavet och västra Östersjön har sedan flera år rekommenderats få en nollkvot, utan att detta genomförts. Just detta bestånd är ett av en liten handfull kommersiella bestånd där sportfisket sannolikt står för ett inte försumbart uttag vid fisket i det trålfria Öresund. För den kommersiellt viktiga höstlekande sillen, ett jättebestånd som fiskas från Kattegatt och hela vägen till östra Engelska kanalen, ses nu en negativ trend och beståndet är nere på de lägsta nivåerna på närmare 30 år. För gråsej ser vi ett ökat fisketryck samt minskad beståndsstorlek och rekrytering de senaste åren. För tidigare ikoniska kustfiskearter som bleka saknas i skrivande stund råd från ICES, men för många kustnära rovfiskbestånd är situationen mer eller mindre katastrofal, och har så varit i många år.

Enstaka ljusglimtar finns, bland annat rödspätta i Skagerrak/Nordsjön där ett kraftigt minskat fisketryck de senaste 20 åren sammanfaller med en lika kraftig beståndsuppgång. Även rödspättabeståndet i Kattegatt/Öresund går bra. Likaså har skarpsill och tunga försiktigt positiva trendlinjer.

Sportfiskarnas kommentar
Vi har sedan många år ett kollapsat torskbestånd i Kattegatt, historiskt låga nivåer av torsk och kolja längs norra västkusten och sammantaget en så monumental beståndskollaps jämfört med 1980-talet att de flesta kommersiellt viktiga arterna bara finns kvar som en liten bråkdel. Det kanske allra mest allvarliga är att väldigt många har vant sig vid detta, både sportfiskare och beslutsfattare. Trots flera års rapporter från svenska kustprovtrålningar med rekordlåga nivåer av flera bestånd görs ingen märkbar insats från svenska beslutsfattare för att rädda rovfiskbestånden i Västerhavet.

Beslut i december
Det slutgiltiga beslutet om fiskekvoter för 2021 tas i december, då EU:s ministerråd träffas för att fastställa fiskekvoterna för Nordsjöområdet. Samtidigt behövs förhandlingar med Norge om flera fiskekvoter och även Brexit kan komma att påverka. För tidigare kvotbeslut har ofta de vetenskapliga rekommendationerna ignorerats och kortsiktiga vinstintressen i fisket fått stort inflytande. Kollapsen av våra gemensamma fiskbestånd har orsakat en liknande beståndskollaps gällande antalet aktiva yrkesfiskare och tillhörande arbetstillfällen, medan påverkan på kustekosystem och rekreationsmöjligheter för den sportfiskande allmänheten har varit monumental och omätbar i monetära termer.
 

Läs ICES senaste råd för Västerhavet/Nordsjön här.
Läs rådet för Kattegatts torskbestånd här.
Läs rådet för Nordsjöns/Skagerraks torskbestånd här.


Mer information
Sten Frohm, generalsekreterare Sportfiskarna, 08-410 80 636
Markus Lundgren, regionchef Sportfiskarna, 08-410 80 627

 

 

Kategorier: Nyheter förstasidan, Miljö, Fiske i Göteborg | Taggar: |

Nyhetsarkiv