Foto: Isabelle Wassberger / Mycket förväntan och spänning inför SM-starten 2020.
29/2-1/3 var det SM i pimpelfiske i Värmland. Det här är en story om hur man en dag svävar på moln och nästa dag undrar vad sjutton man egentligen håller på med.
Pimpel-SM 2020
Förberedelserna inför SM har varit små för min del, det var länge oklart exakt vilken sjö vi skulle fiska på då vinterns icke vinterväder gjort det väldigt svårt för arrangörerna, det tilltänkta vattnet Glafsfjorden höll ingen is och de började leta isar längre norrut. Ca en vecka innan SM stod det klart att det var sjön Letten vi skulle fiska på. Jag googlade som en galning och tror jag läst allt som går att läsa om höj och sänkbara sjöar så som Letten, det stod dock väldigt lite om hur fisket påverkas av extremt högt eller extremt lågt vatten. Gav upp att försöka ha en plan och tänkte bestämma mig lördag morgon vart jag skulle gå.
Vår resa till Värmland startade i Kungsängen, det bästa jag vet med långa resor till fisketävlingar är det nördiga och förväntansfulla snacket innan. Lasse ”Magic” Sundberg säger alltid ”I slutändan måste man bara tänka som en abborre” och visst har det fungerat för honom, så jag försöker anamma det. Hur tänker en abborre och var hade jag stått om jag var en abborre. Ja ni förstår ju hur nördiga vi är. Vi hade det bra i bussen och resan till Sunne gick väldigt fort.
Då Letten låg 1,5 timme bussresa ifrån Sunne blev det en tidig kväll, vi hann med en middag och lite taktiksnack innan det var dags att sova.
Vid frukosten på morgonen fick vi veta att Mats Arnoldsson (SM vinnare 2018) hade så ont i ryggen att han inte kom upp ur sängen och Lasse Sundberg fick ställa om för att tävla SM eftersom han var första reserv. Lasse blev taggad och sprang för att hämta våfflor till frukost, han var så snabb att han missade trappstegen i trappan och flög med våfflor och tallrikar nerför trappen. Det var ett under att han inte gjorde sig mer illa, men våfflorna fick han vara utan för det var dags att sätta sig i bussen.
I bussen på väg till Letten var stämningen blandad många var morgontrötta och försökte sova. Men det var ett gäng längst bak i bussen som höll igång och sjöng pimpellåtar och taggade till för tävling.
När vi kom fram till tävlingsplatsen mötte vi upp Norrtälje- och Gimo-gänget. Efter lite kramar och fått höra deras planer för dagen gick jag och Lasse gick för att köpa maggot, jag använder det väldigt sällan men det känns bra att ha ifall fisket är trögt och det hade pratats om att det skulle bli trögt på Letten.
Det var en liten promenad till sjön så jag gick ut i ganska god tid för att se hur sjön såg ut och tur var det! Flygfotona jag tittat på stämde inte alls med hur vattnet låg nu. Det var väldigt mycket mer steniga öar och jag bestämde mig direkt för vart jag skulle gå. Min vän Christer Malmgren försökte fråga var jag skulle gå men jag kan inte fiska bredvid honom det bara går inte, om vi sitter bredvid varandra får jag inte en enda fisk så jag sa att ”du får inte följa efter mig, du får hitta din egen fisk”. Christer lyssnar och väljer att leta sin egen fisk så långt bort från mig som möjligt.
Jag hade hittat en ö som såg trevlig ut så när vi fick gå ut satte jag sikte på den ön och gick mot den. Det var en perfekt dag på isen, någon minusgrad och blankis så det gick fort att ta sig fram. Kom fram när det var 5 min kvar till startsignal, konstaterade att vi inte var så många som gått till samma plats vilket är skönt på ett SM. Det var en klok man som sa ”man vinner inte ett SM om man sitter där alla andra sitter”.
Fick fisk i första hålet och när man väntat sig en trög dag är det fantastiskt skönt. Borrade runt en del och hittade fisk fläckvis, inget magiskt fiske i början utan jag tyckte att alla runt om mig fick fisk men inte jag. Området jag fiskade på hela dagen höll fisk och desto längre dagen gick desto mer folk kom det. Såg en kille som drog upp en en större abborre en sk bonusfisk och då hajar man till direkt, det går många små på en sådan stor. Tio minuter senare fick jag på vad jag trodde var en gädda, vilket hugg och vilka huvudskakningar. När jag försökte lirka in den i hålet så såg det inte riktigt ut som en gädda längre, då trodde jag att det var en braxen istället för den var så hög och jag såg inga ränder på den. Upp på isen kom i alla fall en riktigt stor abborre, när den landade på isen kom det faktiskt lite glädjetårar, vilken fisk! Jag gissade att den vägde runt ett kilo, en riktigt bra bonusfisk alltså. Strax efter fick jag ytterligare tre 3-hektos abborrar och jag kände att det här är nog inte så dumt, jag kanske hade en chans i alla fall. Efter mina drömfiskar fortsatte jag leta fläckar med mindre abborrar och hade okej fiske fram till slutsignal. Det var lite trögare efter lunch men det fanns fisk och jag behövde inte byta område.
Kände mig nöjd med fisket och de fiskar jag skrapat ihop och ännu bättre blev det när jag kom till invägningen. Man sneglar ju alltid lite på alla andras påsar och ganska snabbt kunde jag konstatera att det såg bra ut för min del. Har man en större fisk i sin påse syns det ganska väl och det var många som ville kika på mina stora fiskar som jag gärna visade upp.
Vägde in på 4331 gram och min stora abborre vägde 982 gram. Riktigt nöjd mötte jag upp Christer och Stefan Holmudd, Christer hade självklart fått en ännu större abborre än mig, han ska alltid vara värst. Hade inte nerver nog att stå kvar och kika på invägningen men jag hade en känsla av att det såg riktigt bra ut för min del. Smet iväg upp till bussen och krängde av mig alla kläder och bytte om till rena och varma kläder. Pratade med mina vänner i bussen och det var många som haft trögt fiske under dagen, jag studsade fram och var hur lycklig som helst över dagens fiske. Det var oerhört spännande att stå och lyssna på prisutdelningen, och när det var damklassens tur ropades vinnarvikten 4711 gram ut och Lotta Engvall klev högst upp på prispallen.
Isabella på pallen som silvermedaljör!
Och på andra plats 4331 gram Isabelle Wassberger, vilken lycka! Blev helt varm i hela kroppen av alla applåder och hejarop. Bakom mig har jag världens bästa coacher som alltid delar med sig av tips, förslag och ”tänk som en abborre”. Jag delar silvermedaljen med alla som hjälpt mig komma dit jag är idag.
Mina lagkamrater Carina Widerberg, Leena Wahlberg kom 5:a och 6:a, vi kunde bli ett starkt lag för söndagens lagtävling,
Kollade klart på prisutdelningen och till slut kom vi till Herrsenior klassen där dagens högsta vikt 7760 gram hade fiskats upp av Anders ”Laxen” Axelsson. Grymt bra fiskat!
Guldhatt på i bussen!
I bussen hem firades det och jag fick på mig guldhatten som Janne tagit med för att ge till någon som lyckats fiska bra under helgen. Firandet på hotellet byttes snabbt ut mot taktiksnack inför söndagens lagtävling.
Jag, Carina Widerberg och Leena Wahlberg planerade för fullt. Carina hade hört om ett bra ställe så vi bestämde att vi skulle gå dit, vi diskuterade även vad vi fiskat med, vilket djup och om vi använt maggot, öga eller liknande, under tiden vi satt och planerade detta började något vitt ramla ner från himlen utanför fönstren.
När vi vaknade på söndagen hade vissa ångest efter allt för stort intag av lördagens bubbeldricka, medan vi andra mest hade en hög förväntan om ett bra fiske på söndagens lagtävling. När vi klev utanför ytterdörren flyttades fokus direkt när vi möttes av 5 cm blötsnö.
Nysnö är inte direkt känt för att göra ett redan svårt fiske bättre utan snarare försvårar det fisket och även promenaden på isen.
Mitt lag bestämde sig för att hålla på planen och gå dit vi hade tänkt och det var en tung promenad. Tror vi gick i 45 minuter oavbrutet för att komma fram till platsen där vi hade tänkt börja fiska. Och vilken start sen, fick en liten fisk och det var nog allt jag fick de två första timmarna. Vi kämpade på hela dagen, det var inte helt lätt att ta sig fram då snön byggde på i broddarna och tog man av broddarna halkade man runt. Vi fiskade oss hemåt och på vägen fick Carina ett riktigt bra hål och hon kämpade upp säkert 60 fisk i det hålet. Jag och Leena? Vi coachade Carina och borrade och borrade. Jag hade skrapat ihop 8 fiskar under dagen och Leena hade fått 2 i början av tävlingen. Det är så tråkigt när man inte hittar någon fisk och drar ner hela laget. Carina räddade vårt lag och när vi kom in för invägning hade vi strax över 1 kilo. Inte en chans hade vi mot de andra lagen.
Vi stannade kvar och såg på prisutdelningen och hejade på alla som fick priser. I bussen hem var det många som tagit medaljer och jag fick ge vidare guldhatten som jag fått under lördagen.
På vägen hem satt jag och tänkte på min än så länge korta karriär inom pimpelfisket för 4 år sedan kom jag till min första pimpeltävling i Stockholm och jag tror inte ens jag fick ihop ett kilo på en enda tävling det året, snabbspola till 4 år senare när jag står som Sveriges NÄST bästa damsenior. Vilken grej!
Närmast i planeringen ligger lite fler pimpeltävlingar norr ut, avslutar högst troligt säsongen i Bräcke, Jämtland i påsk och sedan är det fullt fokus på gäddfisket.
Nästa krönika är planerad till juni månad, skitfiske på er alla.
/Isabelle