Foto: Marie Axelsson Björklin / Det svenska landslaget i mormyska 2020.
VM i mormyskafiske fick med mycket kortvarsel flyttas till Finland då isbrist omöjliggjorde tävling i Litauen. Det var tretton lag som kom till start, däribland Sverige. Här kan du läsa Marino Sanvincentis rapport från tävlingen.
World Ice Fishing Championship – VM i mormyskafiske i Varkaus, Finland
Då var det åter dags för Team Sweden Ice att försvara de blå och gula färgerna i mormyskafiskets ädla konst. Tyvärr tvingas vi dock meddela att Arto Jumisko som egentligen var reserv i laget har tvingats lämna återbud på fiskandet på grund av en elakartad nackspärr. Andre reserv enligt förra årets landslagskval är undertecknad. Arto kommer istället ikläda sig rollen som andrekapten under veckan. Laget i år består av Mats-Arne Axelsson, Andreas Wetterhall, Per-Olof Liss, Lars Jansson, Marino Sanvincenti, Arto Jumisko samt Jimmi Bornström som helgen i månadsskiftet januari-februari lyckades säkra sin femte raka plats i Team Sweden Ice. Starkt jobbat Jimmi!
För kapten och numera tillika reservfiskare Marino Sanvincenti börjar resan redan på söndagen i ett regnigt och stormigt Sjövik vid halv elvatiden med en massa buss- och tågåkande för att ta sig hem till Andreas Wetterhall för övernattning. Det är svårt att känna sig sugen på isfiske när regndropparna piskar sidledes rakt i ansiktet oavsett vilket håll man vänder sig. Efter dryga sex timmars åkande var det dock skönt att bli bjuden på underbar fisksoppa och god dryck på fina Lidingö.
Lite nojig var man under kvällen på grund av stormen Ciara som piskade över vårt land att flyget skulle bli inställt. När vi väl vaknade vid halvsexssnåret hade vinden dock mojnat rejält. Hela laget sammanstrålade enligt plan på Bromma för vidare transport till Helsingfors och därefter Kuopio, där väntar busstransfer till hotell Oscar i Varkaus. Representationskläder från Didrikson och broddar från Kahtoola delades ut till samtliga i laget och den obligatoriska lagbilden togs med hjälp av Marie Axelsson Björklin. Det lilla propellerplanet (eller snarare sardinburken med vingar) vi fick åka med skakade betänkligt redan innan det lyft från marken. Trots att Ciara dragit vidare var det fortfarande lite turbulent när vi lyfte och så även vid landning i Helsingfors. Efter någon timmes väntan var det dags för sista flygningen till Kuopio där det var lite skakigt just vid landningen. Tack vare Arto fick vi snabbt tag på vår chaufför. Det visade sig att hon körde en minibuss så det blev trångt om plats, men egentligen inga större problem.
Väl framme i Varkaus och hotell Oscar sa receptionisten att vi ju inte skulle anlända förrän på onsdag! Artos vältalighet på det finska språket och lite flörtande löste snabbt biffen och vi fick flytta in på våra rum. En utflykt på stan och ett besök på Alko senare tog vi en pizza tvärs över gatan från hotellet och där träffade vi på Ice Fishing Team Finland med Olli och Elisa i spetsen. Efter ett glatt återseende med kramar och handskakningar erbjöd de oss hjälp med skjuts till sjön imorgon vid niotiden. Skönt att det löste sig i alla fall. Nu är det snart dags för sängen så…
Dag 1 – tisdag
Dagen startade med en hyfsad, men inte mer, frukost på hotellet. Det som drog ner betyget var det halvhårda brödet, den mindre aptitretande äggröran och de alldeles för klent stekta baconskivorna. I övrigt saknas egentligen ingenting, pålägget var bra likaså den färska frukten och framför allt kaffet.
Tack vare våra finska vänner kom vi till sjön Valvatus och det var Elisa själv som skjutsade oss. Väl på plats levererades beten i form av bloodworms och jokers som höll riktigt fin kvalitet. Efter en kort promenad kom vi äntligen ut på isen som delvis var täckt med ett mer eller mindre tunt lager vatten alternativt slask men inget som direkt bekymrade oss.
Vi satte startade en bit från alla andra lag på en del av sjön som låg ett hundratal meter från tävlingsområdet. Just där var det mellan 4-6 meter djupt och då vi inte hade något brödmäsk var det endast jokers som gällde för mäskning idag. Vi fick ganska omgående kontakt med både snorgärs och mört. Efter en stud gjorde några av oss en längre förflyttning närmare några av de andra lagen. Där fanns till en början ingen fisk alls då djupet där var ungefär samma som på föregående plats, skillnaden var att det bara något tiotal meter från några av mina hål var det hela två meter grundare. Några ester hade redan fiskat detta område så jag provade några av deras hål som verkade vara ymnigt mäskade med brödmäsk och jokers. Som det verkade kunde man mäska på rätt bra med bröd för det nappade direkt fina hektosmörtar i nedsläppet. De fem hål jag själv slagit producerade under den dryga timmen jag var där inte ens ett enda pill men det kanske inte var så underligt då det var stor djupskillnad på kort sträcka på denna plats.
Tillbaka till startplatsen visade det sig att det kommit upp både björkna och abborre vilket var trevligt att höra. Mina gamla hål hade fortsatt leverera både mört och snorgärs som bland annat Lars och Jimmi pillat upp. Själv sökte jag i gammelhål som var bröade och där nappade det på både fina hektosmörtar och en- till tvåhektos björknor. Det verkar så här initialt att den som hittar bra med björkna under lördagen och söndagen kommer ligga bra till.
Efter att ha dragit sönder tre krokar på grund av köldstela fingrar gav jag slutligen upp efter cirka fem timmars fiske. Under dagen hann jag också med att prata lite kort med Rolfas från Litauen. Laget hade en intern tävling om tre timmar i närheten av området där vi fiskade. Andreas hade kikat lite på dem och sett att de mäskade på rikligt med både brödmäsk och jokers från ytan vilket också bekräftades av Rolfas. De hade fått bra med fisk av alla tidigare nämnda arter med flera vikter mellan 2,5 och 3 kg.
Efter att ha packat ihop oss i Elisas bil igen fick vi skjuts till Ravintola Tyyskänhovi där vi fick en riktigt god köttsoppa till sen lunch vid tresnåret. Eftersom även det finska laget åt där samtidigt som oss fick vi skjuts de sista 400 metrarna till vårt hotell så vi slapp bära de två kartongerna med beten vilket vi tackar Elisa ödmjukast för. En dusch och rakning senare var man tipptopp igen och knytning stod på programmet. De tre avslitna krokarna har ersatts med nya fräscha mormyskor.
Efter middag var det dags för veckans första captains meeting. Elisa Saarela, Marcus Wikström (representant för finska sport- och fritidsfiskarna) och Igor Chinyakov (FIPSed representant) höll i mötet. Det är alltid lite halvstökigt på dessa möten när saker och ting skall dryftas och diskuteras. Först gicks regeländringar igenom där egentligen inget konstig uppkom. Minimimått finns i denna sjö endast på gös och då gäller 45 cm. Idag var det förhållandevis lugnt tills den nya finska lagen om att all fisk måste dödas direkt eller släppas tillbaka kom upp på dagordningen. För oss svenskar och för norrmännen är ju detta inget konstigt och definitivt inget problem, bland övriga lag blev det däremot lätt upprorisk stämning. Både ryssarna, vitryssarna, ukrainarna och polackerna menade på att tävlingen går ut på att fånga så mycket fisk som möjligt, inte att fånga och döda så mycket fisk som möjligt. Efter en stunds debatterande och några väl valda inlägg från undertecknad om att vi haft det så här i Sverige hur länge som helst och att det faktiskt bara tar en halv sekund att bryta nacken på en fisk så lugnade de sig. En liten lokal justering av reglerna kring vilken fisk som räknas gjordes dock. Tidigare har endast hel fisk räknats, exempelvis om man får en stor brax som inte går upp ur hålet och man tillslut bara får med huvudet så räknades den inte. Frågor höjdes om vad som skulle hända om man slet av huvudet på en fisk när man nackade den. Återigen lugnades diskussionen av undertecknad som kallt konstaterade att alla delar av en fisk som man har i påsen är uppfiskad och dödad oavsett om det bara är ett huvud. Därmed kommer alla separata fiskdelar under detta VM räknas.
En trevlig överraskning från vår sponsor Finnex fick vi av Sergey Kazantsev, kapten för ryska landslaget. Han hade med sig en rysk fish-finder och en rysk djupmätare tillverkade speciellt för isfiske. Nu slipper vi loda för hand och Arto kan imorgon bara gå runt och doppa lite i hålen runt rutorna.
När Arto och jag väl var tillbaka fick vi först väcka Mat-Arne och småbarnspappan Andreas för att vi skulle kunna ha vår gemensamma genomgång av vad som sagt och lägga upp taktiken inför morgondagen. Vi enades snabbt om hur vi skall göra och vem som ska göra vad och nu är det äntligen dags att krypa ner under täcket.
Dag 2 – onsdag, första officiella träningsdagen
Idag blir det bara en kortare rapport då vi vill vara lite hemliga så här på sociala medier… Efter frukost bar det iväg med buss till Valvatus och den första officiella träningen. Vi hade kvällen innan fördelat vem som skulle fiska runt vilken ruta så planen var så långt klar. Våra olika mäsksorter, storlekar och färger på mormyskor skulle testas. Själv skulle jag provfiska ena kortsidan där jag borrade tio hål där jag fördelade mäsk och jokers lite olika. Djupen var varierande från ca 6,5 m till knappt 4 m. Redan i tredje hålet fick jag några mörtar vilket genast tilldrog sig uppmärksamhet från ryssar och ester. De strosade halv om halv ointresserat runt och kikade på mig i ögonvrån. För att inte avslöja för mycket satt jag då bara och jojade i hålet, men tro på fasen att det skulle nappa! Upp kom en snorgärs som jag ”stolt” visade upp för dem, vilket fick dem att snabbt tappa intresset för vad jag gjorde. De fortsatte dock att hålla ett öga på mig och strosade återigen inom synhåll så fort jag pillade upp något nytt ur nästa hål. Jag la mycket tid på denna kant mestadels för att testa ut mäsk vilket visade sig vara ganska svårt. Totalt fick jag kanske 5-600 gram fisk på knappa tre timmar. Sista timmen gock jag i gammelhål längs med långsidan där det var betydligt djupare. Där fanns det betydligt mer fisk, både mört och framför allt björkna. Ju längre in mot mitten jag kom desto fler och större björknor fick jag. Sammanlagt blev det nog ungefär två kilo. Bäst i bilen var Andreas som säkert fiskade upp 6-7 kg mestadels björkna med några riktiga klunsar i topp.
Mest arbete gjorde nog Arto som lodade djupet runt samtliga lördagens rutor. Lite smart och pillemariskt väntade han på att andra länder borrat mäthål och gick sedan bara efter på hyggligt behörigt avstånd och doppade vår nya djupmätare.
Väl hemma efter lunchen tänkte jag ”vila” lite men John Blund var i farten med sin påse med sömnsand och jag slocknade som en klubbad säl. Någon timme senare var det dags för den obligatoriska saunan men Mat-Arne (eller Alf 93 om man så vill) och Andreas. Lyckligtvis behövde jag inte knyta om något idag så efter middagen sätter vi oss ner och går igenom hur fisket varit för var och en av oss för att ha en generalplan inför första tävlingsdagen på lördag då det är dessa rutor som det skall tävlas i då. Imorgon kommer vi testfiska runt söndagens rutor och även det gör vi upp under kvällen samling för vem som skall göra vad.
Dag 3 – torsdag, andra officiella träningsdagen och invigningsbankett
Det är inte alltid man som kapten får höra allt som pågår och sker i laget. Precis så gäller för den här lilla historian...
Vi vet ju alla att de andra lagen har stor respekt för oss och att de är livrädda för att vi skall slå dem... 🤣 Trots denna vetskap blir man förvånad över det som inträffade i tisdags. Tilläggas kan att det finns två versioner av storyn...
VERSION 1
När P-O Liss skulle börja borra sitt första hål upptäckte han att ryssarna detta år är så oroliga att få stryk av oss att de infiltrerat NERO-fabriken. Väl där har de luskat ut exakt vilka borrar som Team Sweden Ice skulle få levererade till sig i Finland. När infiltratören lokaliserat våra borrar var planen att vända ena borrskäret åt fel håll på samtliga våra borrar så att vi inte skulle kunna borra lika fort och obehindrat som alla andra lag. Lyckligtvis visade det sig att det ryska lagets infiltratör endast hann sabotera ett borr, nämligen P-O’s, innan fabrikens säkerhetsvakter fick fatt i honom. Som tur var upptäckte P-O sabotaget och skruvade det felaktiga borrakäret rätt innan träningen började.
VERSION 2
När P-O, som på grund av okunskap alltid varit en inbiten Mora Nova-fantast, insåg hur överlägset snabbt NERO-borret tog sig genom isen vände han ena skäret fel när han monterade dem. Detta för att han ville behålla chimären av Mora Novas överlägsenhet. Tanken var helt enkelt att han skulle skrapa upp hål i isen och då få ner hastigheten på NERO-borren till mer normal håltagningshastighet. Andreas Wetterhall tog dock snabbt saken i egna händer och korrigerade saken, men inte innan han ordnat med fotobevis...
BONUSVERSION...
NERO-borr kommer alltid med omonterade skär. Alla i laget monterade snabbt och enkelt sina skär och väl ute på isen var det bara att borra igång. Andreas som hade med sig skruvmejsel fick höra en svag viskning: ”Andreas... har du mejseln med dig...?”. När han vänder sig om för att se om det var vinden som Ven eller någon som sökte hans uppmärksamhet såg han en bedrövad P-O som såg ut som om han sålt smöret och förlorat pengarna. Skamset erkände han att han monterat ena skäret åt fel håll. Kvickt langade Andreas fram sin mejsel, alltså den man skruvar i och ur stjärnskruvar med och inget annat som du läsare kanske fantiserar om, och ordnade problemet.
Allt är ju i betraktarens ögon så välj själv vilken version du tror är den sanna...! Nu i alla fall dags för träningsfiske runt söndagens rutor!
Dagens träning tilldrog sig på de sektorer som det skall tävlas på under söndagen. Sammanfattningsvis kan man säga att det var betydligt trögare fiske på detta område än där vi var igår. Några björknor, mörtar, abborrar och snorgärsar fick syna ovansidan av det frusna vattnet, men inte alls i den mängd som kring lördagens sektorer. Alla hade mer eller mindre segt fiske men samtliga hittade hot-spots runt sina respektive rutor. Det kommer bli viktigt båda dagarna att börja på rätt ställe och framför allt att hitta på björknorna. Den eller de som hittar dem kommer stå som segrare i respektive ruta.
Ikväll var det också dags för den traditionella invigningsbanketten där Marcus Wikström, finlands fritidsfiskareförbunds representant först tog till orda och tackade alla inblandade som gjort det möjligt att på så kort varsel genomföra WIFC här i Varkaus. Därefter ett kort tal av borgmästaren i Varkaus och sist men inte minst förklarade FIPSed’s vice president Igor Chinyakov det XVII WIFC 2020 öppnat. Samtliga lag blev därefter presenterade och applåderade av övriga lag. Efter lite mat och vin i magen togs några lagfoton innan vi begav oss hemåt till hotellet för en god natts sömn inför morgondagens interna tävling. Eventuellt kommer den att livesändas här på sidan…
Dag 4 – fredag, sista officiella träningen
Idag är det sista träningsdagen inför helgens världsmästerskap i mormyskafiske. Planen för dagen är en intern tävling på två timmar mitt emellan lördagens sektion A och söndagens sektion E. Givetvis livesände vi tävlingen på Facebook och det var Arto Jumisko som höll i kameran.
Väl på plats vid sjön Valvatus genomfördes först den officiella lagfotograferingen för alla lag. Detta innebar att vi kom på isen en timme senare än föregående dagar och bara hade tre timmars fiske till förfogande. Eftersom fredagens träning normalt sett inte ger speciellt mycket runt rutorna då det redan är söndermäskat kring dem är det inga problem att köra en interntävling, man missar inget direkt i informationsväg. Natten till idag valde Farbror Frost att dumpa lite mjäll över landskapet så den mer eller mindre transparanta isen vi haft tidigare dagar var nu vit vilket i sin tur gör att det blir mörkt under isen. Vi som är vana isfiskare vet att detta på något sätt alltid påverkar fisken och pessimistiska som vi är tror vi alltid att det påverkar fisket till det sämre. Fiskarna blir mer stationära och mindre benägna att söka föda första tiden efter att locket lagts på.
Väl ute på isen mätte vi upp djupet i ett av hörnen till vår tilltänkta ruta om 50x50 meter och det visade sig vara 5,2 meter. Perfekt tänkte vi då det varit björknafiske mellan 5-6,5 meter. Ack vad vi bedrog oss… Vi startade på den officiella signalen som startade träningsfisket och alla satte genast igång med att borra och mäska som tokar, precis som man gör på ett VM. Jag parkerade mig givetvis i ett hörn och övriga spred ut sig jämnt i rutan. Efter 15-20 minuters borrande och mäskande hade alla tillslut börjat fiska. Det visade sig vara riktigt trögt men det kom upp några snorgärsar och mörtar med jämna mellanrum. Jimmi lyckades dra en björkna i förta hålet på första nedsläpp och tänkte att nu jäklar ska här hivas fliror. Men av det blev det intet… Plötsligt hör jag Mats-Arne, eller Alf 93, svära till något om hjärnblödning eller hjärtinfarkt. Jag vänder mig om och frågar vad som hänt och han berättar att han tappat en riktigt stor björkna precis under hålet. ”Skulle man göra det i VM-rutan så får man nog en hjärtinfarkt” sa han. Jag kontrade med att med tanke på hur fisket varit hittills så kan en sådan fisk vara vinnarfisken i vilken ruta som helst om fisket blir lika trögt i alla rutor som vi hade det i vår.
Alla rörde sig mycket i rutan och sökte aktivt fisk i både egna och andras hål men ingen fick riktigt fart på det. Jag lyckades lura upp några mörtar och en abborre i mina hörnhål men mestadels snorgärs. Inte bara en eller två utan snarare 100-200, kändes det som i alla fall. Alla som fått snorisar vet att de förmodligen är fyllda med helium då de snarare lyfter påsarna än tynger dem. Efter att ha testat guld gick jag över till någon illgulgrön variant och fick genast svar från djupet. Tyvärr varade det endast i två fiskar för vinden som börjat vina tog tag i linan och gav mig ett riktigt skapbo på linan. Bara att kasta ner spöt i skryllan och ta upp ett annat spö, denna gång med en mormyska i färgen blacknickel. Även den gav snabbt svar, men inte alls någon fart förutom på snörpälsarna. Det verkade som om det inte spelade så stor roll vilken färg man använde utan snarare att man bytte färg. När Arto ropade att fisket var slut samlades vi för vägning och först ut var Jimmi som hade 545 gram. Näst efter vägde P-O in sin påse och tyngde vågen med maxvikt 50 kg till hela 440 gram, Mat-Arne hade under två timmar lyckats pilla upp hela 295 gram, jag själv blygsamma 290 gram, Lars 405 gram och sist men inte minst Andreas som efter tjugotolv omvägningar tyngde vågen till 550 gram och tog därmed hem segern i den interna tävlingen. Jimmi ville promt ha omvägning av sin fiske, men det gick ju inte för han hade ju inte dödat sin fisk vilket ställde till det för tävlingsjuryn. Eftersom han inte vann tävlingen så lät de denna fadäs passera med en allvarlig muntlig varning och onda ögat. Hade han däremot vunnit svarade juryn i sitt officiella svar till tävlingsdeltagarna att de givetvis då hade diskvalificerat Jimmi, gett honom rött kort och därmed också uteslutit honom från allt tävlande för Team Sweden Ice i tre år precis som FIPSed reglerna stipulerar. Med en lättnadens suck gratulerade Jimmi storstilat Andreas till segern och lommade sedan iväg med svansen mellan bena mot Andreas björknaställe från i onsdags.
Resultat:
Andreas Wetterhall, 550 gram
Jimmi Bonrström, 545 gram (plus en muntlig varning och onda ögat)
Per-Olof Liss, 440 gram
Lars Jansson, 405 gram
Mats-Arne Axelsson, 295 gram
Marino Sanvincenti, 290 gram (dock med en påse som var betydligt mindre än Mats-Arnes, skillnaden var nästan som mellan en Systemetpåse och en blå IKEA-kasse…)
Vi andra slöt upp och satte oss ner för att försöka återfå lite självförtroende inför morgondagens första VM-deltävling genom att få till ett litet björknarace sista halvtimmen. Men av det blev det heller intet… Björknorna lyste solklart, eller snarare nattsvart, med sin frånvaro. Det som däremot nappade var snorgär, snoris, snörpäls… kallade det vad du vill men kladdiga och eländiga är de i alla fall. Det enda positiva i den bedrövelsen är nog att övriga länder, förutom Norge och Finland, i bästa fall kommer ha stora problem med dödandet av dem. Vilket enligt finsk lag skall ske omedelbart efter upptagandet av fisken från vattnet. Har vi tur kommer alla länders fiskare att få så många sting av de giftiga ryggfenorna och gällocken att de får problem med motoriken på söndag… Ja, ja, jag vet att man inte skall önska sina motståndare olycka men lite handikapp behöver vi tyvärr för att ha en ”fighting chance”.
Efter lunch var det dags för det andra captains meeting, som även det livesändes på Facebook, där lottningen av nationernas nummer skulle ske samt i vanlig ordning den polska riksdagen om icke-frågor mellan i första han Ryssland och Ukraina. Lottningen handlar om att varje nation får ett nummer mellan 1 och 13, då det är 13 nationer med detta år. Detta avgör vilken ordning man imorgon kommer lotta vem i respektive lag som skall fiska i vilken ruta, samt att detta nummer även står på fiskarens flagga och armbindel tillsammans med rutans bokstav från A-E. Den mest intensiva diskussionen tilldrog sig huruvida man kunde borra fast sin borr i isen närmare en motståndares hål än 5 meter då det är det avstånd som är det gällande mellan två motståndares markerade hål. Om man aldrig sett en polsk riksdag live så kan man alltid kika in på captains meeting inför ett världsmästerskap i mormyskafiske, kul men lite småsegt och tröttsamt då det alltid är samma visa varje år dock med andra icke-frågor på agendan. Det hela löste sig till slut då den ryska kaptenen menade att man först måste borra sitt hål hela vägen genom isen och därefter borra fast sin borr. Denna aktion syftar ju då givetvis inte till att borra ett nytt hål utan att säkra isborren stående i isen, alltså spelar det ingen roll att man då är närmare motståndarens hål än 5 meter. Tillslut var alla så nöjda de kunde bli och vi gick därefter hem till hotellet för lite välbehövlig vila, omknytning av spön, bastu och trevligt umgänge innan middagen senare ikväll.
Ses imorgon, då sänder jag live från World Ice Fishing Championship och första deltävlingen. Sändningen börjar vid 9-snåret lokaltid det vill säga 8-tiden i Sverige.
Dag 5 – lördag, första deltävlingen
Efter en god natts sömn och frukost bar det av till captains meeting och lottning i rutorna för mig och Arto. Vi var sista laget att dra lott så det blev en stunds väntan. Tillslut var det vår tur och lotterna föll enligt följande; Sektion A – Jimmi, Sektion B – Andreas, Sektion C – Mats-Arne, Sektion D – P-O Liss och Sektion E – Lars. Jimmi var helnöjd med den lottningen då det var den ruta han träningsfiskade under onsdagen, övriga var bara laddade inför den kommande uppgiften.
När alla lag samlats vid respektive sektions domare började vandringen ut på isen. Jag följde med till sektion A som låg längs bort tillsammans med Jimmi. Väl framme påbörjades betes- och skryllkontrollen som gick smidigt och snabbt. Fiskarna gick in i neutrala zonen och väntade där till klartecken givits att de fick röra sig runt rutan till sin tänkta startplats. Ännu en gång var det dags att vänta, på att startskottet skulle skjutas av. Arto och jag startade i var sin ände av tävlingsområdet och jag började så sakteliga vandra runt och mot startområdet. När startskottet gått hoppade alla deltagarna in i rutan och markerade sina tänkta första hål. Vad jag såg blev det bara mätning i ett hörn i en av rutorna vilket tydde på att de flesta lag var ganska osäkra på var fisken fanns. Trängst var det just i det hörn som Andreas fiskade på onsdagen och hivade upp sin 6 kg björkna. Med vår interna tävling från gårdagen i färskt minne och med vetskapen om vad snör på blankis kan göra för fiskarnas aktivitet så var det ingen som väntade sig några fantastiska vikter under dagen.
Arto och jag cirkulerade mellan rutorna och coachade bäst vi kunde för att våra atleter skulle få de bästa möjliga förutsättningarna utifrån förutsättningarna för dagen. Som vanligt dröjde det säkert 15 minuter innan någon började fiska. Prio ett i början är att borra och mäska så många hål man orkar för att sedan fiska av dem lite snabbt för att söka fisken. Det skulle visa sig bli svårare än förväntat. När Arto och jag för första gången möttes efter kanske trekvart så kunde vi konstatera att samtliga våra hjältar fått fisk, vilket alltid är skönt. Det är ingen bra känsla att vara fisklös på en tävling och definitivt inte på ett VM. Nu kunde alla släppa den stenen och fokusera på att fånga så mycket det bara gick.
Det man efter en timme kunde konstatera var att mört, abborre och björkna var det sparsamt med i rutorna. Däremot fanns det enorma mängder snorgärs, vilket hivades upp i parti och minut emellanåt. När jag gått förbi samtliga rutor kunde jag konstatera att Jimmi inte fått någon snoris men två mörtar av hygglig storlek, Andreas jagade på men hade två mörtar och en abborre (tror jag) samt ett gäng snorisar, ALF93 hade hittat mört och fick en här och en där under hela tävlingen tillsammans med abborrar och snorgärs, P-O hade däremot en tung början med en mört och ett gäng snorgärs, Lars hade även han någon mört och någon abborre tillsammans med snorisarna. Vi såg några som lyckades hitta några björknor mot slutet av tävlingen men ingen av våra killar lyckades överlista dessa blanka dasslock.
När väl slutsignalen ljöd var både jag och Arto försiktigt positiva till vad killarna presterat. Alla hade enligt vår uppfattning fiskat bra och det stämde även med deras egen uppfattning när de kom in till stranden och vi snackade om dagens fiskafänge. Samtliga bedömde sina vikter till något under kilot vilket kändes bra utifrån vad vi sett övriga tävlanden fånga. Jimmi erkände att han tappat två mörtar och efter en snabbkonferens i ledningen beslutades att han får jobba på väldigt hårt under morgondagens fiske om han skall få vara med i landslaget nåt mer… J
Tillslut hoppade vi in i bussen och blev skjutsade till Joroinen och en idrottshall där lunch skulle intas och invägning genomföras. Potatisgratäng med lax, sallad och svagdricka bjöds det på och det smakade som vanligt bra när man varit ute en hel (eller halv) dag på isen. Inne i idrottshallen hade finnarna riggat upp med digital vägning av liknande typ som användes på pimpel-SM i Luleå förra året. Alla fiskare hade en tagg som de loggade in mot en dator med och därefter vägdes fångsten och presenterades direkt på en skärm med projektor. Resultaten hamnade sedan på en hemsida med en minuts fördröjning där de automatiskt uppdaterades i ordning. Mycket smidigt och käckt!
Hur gick det för de våra undrar kanske vän av ordning… Jo, på sektion A hade Jimmi 784 gram och fick för det en sjundeplats. Tyvärr hade Norges Tonje Hauger lyckats få upp 9 gram mer fisk… I sektion B hade Andreas 934 gram vilket gav en femteplats slagen med 52 gram av vitryssen Piotr Tbunou. Mats-Arne på sektion C hade en mycket bra dag med sina mörtar och abborrar vilket frugan Marie hemma i soffan var väldigt mallig och stolt över. Med 1081 gram blev det en fjärdeplats slagen med 111 gram av Finlands Raine Kortet. På D sektionen hade P-O Liss en tung dag och med tanke på att det var den sektion där det fångades mest fisk under dagen räckte hans 784 gram bara till en elfteplats, slagen av Polens Bartosz Glowacki med 61 gram. Sist men inte minst har vi Lars som fiskade i sektion E där han lyckades få ihop 825 gram vilket gav en åttondeplats, slagen med 23 gram av Vitrysslands Vadzim Yakubovich. Totalpoängen för Team Sweden Ice blir då 35 vilket är 2 poäng efter Lettland och 4 poäng efter Norge. Bakom oss i totalen har vi länder som Estland, Polen och Kazakstan som i vanliga fall brukar ligga före oss. Ett bra utgångsläge inför morgondagens avslutande tävlingar. I sann svensk anda kommer P-O Liss stå över då han tyvärr var den som kom längst ner i placeringsmässigt. Marino Sanvincenti som lite i ohappa fått hoppa in som reserv istället för Arto Jumisko får istället chansen att försöka föra upp laget lite i totalplaceringen tillsammans med övriga lagmedlemmar.
Nu är det strax dags för lite lagmöte och taktikgenomgång inför morgondagen. Rutlottning sker 07:30 även imorgon och den kommer på Fb så snart det går. Tyvärr kommer vi inte livesända tävlingen då det kommer blåsa och regna vilket kommer störa både ljud och bild för mycket. En liten oro för vatten i tekniken finns också så ni får hålla tillgodo med livesändning från invägningen klockan 15 lokal tid istället.
Dag 6 – söndag, andra deltävlingen
Då var det dags för den sista deltävlingen i årets världsmästerskap i mormyskafiske, vilket är min första deltävling i mästerskapet då jag i år blivit reserv. Efter att ha blandat dagens mäskranson var det dags att inta en stadig frukost. Med kaffe, mackor, yoghurt och en croissant med Nutella i fortsatte förberedelserna på hotellrummet medan Arto och P-O var iväg och tog hand om rutlottningen. Kontrollera skryllan med spön, mäskklocka, isskopa, mäskbälte, flaggor och allt annat. Sedan slutfukta mäsket till rätt konsistens packa ner mäsket, jokers, bloodworms och pinkies i officiella burkar och till sist på med alla kläder och ut till den väntande bussen. Väl på bussen plockades kartorna till de olika sektorerna fram för att göra en sista genomgång för sig själv om var man skulle starta och var man skulle fortsätta söka fisk i rutan. Jag fick sektor D på min lott vilket inte var en av de jag själv provfiskat under torsdagen.
På plats vid sjön ställde vi oss i våra respektive sektorsgrupper för promenaden ut till rutorna för betes- och skryllkontroll. Med den avklarad gick jag in i neutrala zonen där alla tävlande väntar tills alla är klara med sina förberedelser. När alla är redo fick vi fördela oss runt rutan och min vana trogen valde jag att börja i ett hörn, som jag fick gratis, för att där söka björknan som vi visste fanns men som varit sparsam i påsarna dagen innan. En halvtimmeslång väntan senare sköt Tapani Kurki, huvudansvarig för hela arrangemanget, första skottet med sin bössa. In i rutan och markera var man ämnar borra första hålet och sedan väntan i fem minuter tills startskottet gick av. Första kvarten ägnades åt borrande och mäskande på lite olika platser i rutan men tyvärr inte på innerkanten, vilket skulle visa sig vara ett mindre väl valt beslut. Fisket påbörjade jag i mitt hörn, men där fanns inget annat än snorgärsar. Sökandet i mina övriga hål gav samma nedslående resultat och det verkade som om alla hade svårt att hitta annan fisk än just snorisar. Jag fortsatte nöta i mina hål och plockade snorgärs i nästan samtliga och inte bara de allra minsta heliumfyllda gynnarna som lyfter påsen utan en hel del 20-grammare vilket gjorde att jag valde att stanna alldeles för länge i dessa hål. Plötsligt får jag en 80-grams mört i ett av dem och hoppet tänds för ett ögonblick, tyvärr var det enda mörten i det hålet. När en dryg timme återstod gick jag in på innerkanten och stal hål som visade sig innehålla både abborre och mört, då hade jag (som det kändes) en halv miljon snorgärs och en mört. Känslan då var inte direkt på topp men på ett VM är det bara att slita vidare och inte ge upp. Arto kom förbi och berättade att Mats-Arne dragit upp en gädda vilket höjde moralen i mig rejält, kan han så kan jag… Efter en kort stund testade jag mina hörnhål en sista gång och plockade därefter med mig flaggan och jagade längs kanten istället. Ett rejält napp och en stor fisk på kroken men den gjorde ett riktigt snabbt knyck där jag inte alls hängde med och 0,06 mm linan gick av. Det var ett klokt beslut och jag fick en hel del fina 70-80-grams mörtar och ett gäng småabborre men bara enstaka snorisar. När femminuterssignalen ljöd lyckades jag hala upp ungefär 2 hg fisk till. Til slut sköt Tapani för sista gången detta VM och jag lyfte ur min påse och konstaterade besviket att det noga bara var 4-5 hekto i den. Tilläggas bör att jag är helt värdelös på att uppskatta vikten på min fångster… När rutdomarna hämtade in de tävlandes påsar såg det inte ut att vara allt för mycket i dem förutom för Harri Nikula som såg ut att ha drygt två kilo i sin påse.
När vi alla samlats på stranden visade det sig att de flesta var missnöjda och upplevde att de fiskat dåligt i förhållande till konkurrenterna i rutorna, förutom Mats-Arne med sin gädda och ungefär 1,5 kg i påsen totalt. Norge som låg före oss efter lördagens fiske hade däremot generellt fiskat bättre än oss vilket ju var trist. Vid invägningen föll det sig inte bättre än att Jimmi bara fått ihop 331 gram vilket gav en 13:e och sista plats i sektor A som vanns av mongolen Erdenechuluun Tumurpurev på högsta vikten under hela helgen. Han lyckades fiska upp smått fantastiska 3232 gram vilket under de förutsättningarna var grymt bra gjort. Lars Jansson hade heller inte sin bästa dag på isen med sina 511 gram och en 10:e plats i sektor B. För Andreas Wetterhall gick det däremot bättre och 1006 gram räckte för honom till en 7:e plats i sektor C. Till slut var det min tur att moloket gå fram och väga in mina 4-5 hekto fisk, men eftersom jag som jag tidigare skrev är värdelös på att uppskatta min fiskvikt så blev det en glad överraskning när vågen tyngdes till hela 907 gram. Detta gav mig en 8:e plats för dagen i sektor D och högst i listan var som jag trott just Harri Nikula med 2064 gram. Även denna gång slog jag ryssen i min sektor vilket faktiskt är en fjäder i hatten då trots allt blev tvåa i lagtävlingen. Sist ut var det så dags för allas vår Mats-Arne som med sin gädda på halvkilot lyckats få ihop 1473 gram vilket med drygt tre hektos marginal räckte till en förstaplats i sektor A. Fantastiskt roligt att ännu en gång få vara med om en rutetta på ett VM, senast var det Arto Jumisko som lyckades med den bedriften i Kazakstan.
Snabbt hem och förbereda packningen, ta en dusch och sedan iväg på prisceremonin i Varkaus Stadshus. Först delades minnesplaketter och en minnes mormyska ut till samtliga kaptener, därefter prisades de sex bäst individuellt placerade. Mats-Arne blev just sexa totalt vilket är en fantastisk bedrift och som pris fick han förutom ett diplom även ett ekolod för vinterbruk. De tre på pallen fick var sin medalj, buckla och ett isborr. Nämnas bör att Finland förutom förstaplatsen även lade beslag på platserna fyra och fem också, riktigt grymt gjort. Tillslut var det då dags för mästerskapets höjdpunkt, prisutdelningen för lagtävlingen som är den viktigaste delen av World Ice Fishing Championship. Först prisades Ukraina som blev bronspristagare med totalt 49 poäng, Ryssland lade beslag på silverplatsen med 43 poäng men inget gick att göra åt värdnationen Finland som med 38 poäng tog hem ett efterlängtat guld.
Efter prisutdelningen och avslutningen av WIFC 2020 var det dags för bankett. Som vanligt var det en mycket trevlig och uppslupen historia där man under på ett helt annat och mer avslappnat sätt hinner prata med vänner i andra lag. Några av oss höll ut ganska länge och kom inte i säng förrän en bit efter midnatt så uppstigning och avfärd med buss till Kuopio klockan 05:45 var jobbigare för vissa än för andra.
Hur gick det för oss undrar kanske då vän av ordning… jo vi hamnade tillslut på en nionde plats med 74 poäng och hade Estland, Mongoliet, Kazakstan och Rumänien i nämnd ordning bakom oss. Norge gjorde ett riktigt starkt VM trots att de hade många avhopp då mästerskapet flyttades från Litauen till Finland. De slog till med en sjätteplats med 64 poäng vilket nog är deras bästa placering någonsin.
Nu sitter jag här på centralstationen i Stockholm och väntar på mitt tåg hem till Sveriges framsida och försöker knyta ihop säcken för detta års mästerskap i textform. Jag vill avsluta med att tacka alla som följt oss på sociala medier med hejarop och glada tillmälen hela veckan. Allra sist ett stort GRATTIS till Finland för guldmedaljerna, Harri Nikula för det individuella guldet och till Norge för ett mycket väl genomfört mästerskap!
Team Sweden Ice tackar för oss och hoppas att ni följer oss på våra vidare äventyr nästa år i Estland.