Foto: Ted Logardt / 2017 blev långt från ett rekordår i flera av de större älvarna.
Sportfiskarna gör årligen en summering av uppgången i vildlaxälvarna från Torne älv i norr till Mörrumsån i söder. Summeringen är baserad på statistik från älvarnas fiskräknare.
Även om flera av resultaten än så länge är preliminära och troligen kommer att finjusteras visar statistiken att 2017 tyvärr blev ett klart sämre år i flera av de största laxälvarna.
Torne älv: en klar och oroande minskning
Efter ännu ett monsterår 2016 med omkring 100 000 stigande laxar blev årets uppgång en enorm besvikelse, Kattilakoskis ekoräknaren 100 kilometer från älvmynningen registrerade endast 41 434 fiskar. Detta är en mager siffra jämfört med hur Torneälven presterat under de senaste fem åren med två år som nuddat den magiska 100 000 gränsen. Ett antal svampangripna och sjuka laxar fortsätter att påträffas vid älven men den allmänna upplevelsen var att det fanns betydligt mindre sjuk fisk än under de senaste åren. På grund av älvens storlek med en enorm mängd laxbiotoper och fiskeplatser bör 60 000 uppvandrande laxar vara en miniminivå både för beståndens och sportfiskets skull och därför är årets 41 434 en klar underprestation. Preliminärt el-fiske resultat från älven visar ändå på hyfsat resultat med den tredje högsta tätheten någonsin och om ingenting oförutsedd händer i Östersjön bör älvens laxbestånd fortsätta växa med ett toppår till 2019.
Kalix älv: en besvikelse
Återigen var Sveriges näst störst laxälv en besvikelse med 5 350 laxar registrerade vid Jockfalltrappan, endast 36 % av rekordåret uppgången 2013. Biflödet Ängesåns mynning i Kalix älv ligger nedström Jockfall och där registrerades 1 571 fiskar av vilka 1 060 gick vidare genom Linafallets trappa till Linaälven. Sen 2001 har räkning vid Jockfall inte visat på någon klar trend, trappan ligger vid ett partiellt hinder där laxar kan tar sig förbi utan att registreras av räknare och troligen påverkas räkningen av älvens vattenstånd, därför är det viktigt att det ska finnas ett modernt pålitligt räkningssystem som fungerar oberoende av vattenstånd. En ekoräknare har nu installerats nära mynning och i framtiden bör vi få en bättre idé om hur det egentligen ligger till med Kalix älvs lax. Preliminära resultat från elfiske visar på svagare resultat än tidigare år och detta är en oroande utveckling. Sportfiskarna bedömer att älven fortfarande inte fått de laxåterkomster som den bör ha.
Råne älv
2017 visade sig vara ett bra år med 1 785 laxar räknade vid ekoräknaren i Gunnarsbyn. El-fisket gav något lägre resultat och vi ser att det finns mycket outnyttjade lekbiotoper kvar i älven. Återigen fick sportfiskare inom Råneälvens norra kortfiskeområden tillstånd att påbörja laxfiske tidigt med endast catch and release-fiske, till och med 18 juni, detta tack vare effektiv förvaltning med laxplomber. Råneälven är populär bland flugfiskare och de står för 78 % av fångsterna i älven och 80 % av all fångad lax återutsatts under 2016. För att Råneälven ska uppnå sin potential bör insatser utföras för att minska inflöde av sediment från gamla skogsdiken som spolierar lekplatser och under 2018 kommer ett större återställningsprojekt påbörjas som ska motverka problemet med sediment.
Pite älv, öringvatten i norr
I år har 1 455 laxar (2 008 st 2016) och 1 601 havsöringar (1 219 st 2016) passerat fisktrappan vid Sikfors kraftverk. Trots ett minskande antal laxar jämfört med 2016 är detta ändå en hyfsad mängd fisk och trenden är att det fortsätter gå framåt för Pite älv. Älvens havsöringsbestånd ökade med ytterligare 30 % till 1 601 fisk och är nu det klart starkaste beståndet av havsöring i de nordligaste länen. Inlösen av mynningsfiske och nätfiskeregler vid kusten fortsätter skörda framgång för Pite älvs en gång nästan utrotade lax- och öringbestånd. Men problemet med fisktrappan vid Sikfors kraftstation kvarstår. Sikfors ligger 20 kilometer från mynningen och merparten av laxen och havsöring i älven måste därför ta sig förbi dammen. För att fisk ska snabbt hittar till trappan måste Skellefteåkraft förbättra både lockvattnet i trappan och hur och när de släpper vatten vid det intilliggande kraftverket. Bolaget har här framöver en nyckelroll för att förbättra laxens passage förbi kraftverket så att laxen i högre grad kan utnyttja de lekområden uppströms. Trenden i Pite älv visar annars att med rätt fiskevårdsåtgärder och förvaltning kan våra vattendrag återhämta sig och leverera bra resultat.
Åby älv
Under 2017 har 108 laxar (155 st 2016) och 54 öringar (74 st 2016) registrerats vid Hednäs kraftstations fisketrappa. Hednäs trappan är klart undermålig eftersom antal laxar som lyckats ta sig förbi trappan inte har förändrats sen 2001. Då även en fungerande smoltavledare fortfarande saknas är Hednäs kraftstation ingenting annat än en gigantisk bromskloss för lax- och öringbeståndets utveckling i älven. Dödligheten för nedströmsvandrande vuxen fisk är sannolikt omfattande. Elfiskeresultaten visar att de 170 kilometrarna uppströms Hednäs är så gott som tomma på lax. Elfiskeresultaten i de 40 kilometrarna av älven nedströms kraftverket är däremot bra och producerar merparten av älvens laxar. Om Skellefteåkraft verkligen vill ta sitt ansvar för miljön fullt ut så borde man satsa på en utrivning av Hednäs. Det går rimligen att förbättra den idag usla passagen förbi kraftverket, något bolaget nu aviserar, men en utrivning är det klart bästa alternativet för fisken. Hednäs kraftverk står för 0,4 procent av Skellefteå Krafts totala vattenkraftsproduktion. Produktionen är 9 GWh/år och motsvarar då ungefär 1,5 vindkraftverk. (källa Skellefteå Krafts hemsida) En utrivning skulle även ge bolaget mycket goodwill.
Byske älv
Räknaren vid Fällfors 28 km uppströms mynningen visar en preliminär siffra på 4 113 lax och öring en klar minskning jämfört med 2016:s rekord på 7 280 laxar. Trots en minskning jämfört med rekordåret har det bara gått framåt för Byske sen 2012 och det visar att satsningar på frivillig inlösen av fisket vid mynningen och på kusten ger bra gensvar och ökande laxuppgångar. Årets elfiskeresultat visar på nästan rekordtätheter av laxyngel och framtiden ser onekligen bra ut för Byskeälv.
Kåge älv
Än så länge saknas en fiskräknare vid Kågeälven och eftersom älven är relativ liten kan vattenstånd och temperatur under sommaren snabbt påverka både uppvandring och spöfångster. Därför är det är det svårt att dra slutsatser om älvens beståndssituation endast med hjälp av årets fångststatistik. Elfiske är för närvarande den enda möjligheten att bedöma laxbeståndets status och det visar på fortsatt bra tätheter av både lax och öring. Kåge älv är en av Sveriges bäst förvaltade vattendrag med endast catch and release-fiske för laxen och 2017 fångades 18 laxar jämfört med 61 2016. För havsöringen blev fångsten 160 fiskar (217 st 2016), varav imponerande 94 % återutsattes. Med tanke på den nuvarande höga nivån på förvaltningen tillsammans med fortsatt inlösen av kust- och mynningsfisket bör älvens laxbestånd fortsätta att öka.
Vindelälvens trend mycket oroande
Preliminära siffror visar att endast 4 100 laxar (9 134 st 2016) passerat fisktrappan vid Stornorrfors. Den fleråriga trenden för återkommande lax och el-fiske resultat i Vindeln är vikande och detta tillsammans med många rapporter om sjuka och svampangripna laxar även tidigt under säsongen är extremt oroande. Under året märktes 400 laxar vid mynningsområdet och ingen av dessa fiskar passerade senare fiskvägen i Norrfors vilket är högst anmärkningsvärt. Positiv är att Vindelälvens Fiskeråd har kommit igång med projektet Retrout med syfte att återetablera havsvandrande öring till älvens biflöden. Projektet väntas ge god effekt på det vilda havsöringsbeståndet och är väl tajmat eftersom bara 209 havsöringar räknades in vid Stornorrfors i år. Sammanlagd är situationen dock mycket oroande för Vindelälvslaxen.
Ljungan
Eftersom Ljungan består av både kompensationsutsatt fisk och vildlax med lek nedströms Viforsens kraftverk är det svårt att få fungerande statistik för antal återkommande fisk. Sportfiskefångster ger endast en indikation av laxbeståndsstatusen men Ljungan har 2017 präglats av lågt vatten och en sen uppgång av fisk. Så här långt har 53 laxar med medelvikt på 5,5 kg och 840 havsöringar med medelvikt på 1,4 kg fångats. Mindre antal sjuka laxar har rapporterats i år än 2016.
Testeboån
Laxen var helt utslagen i ån i över två decennier men ICES beslutade 2015 efter många års målmedvetna fiskevårdsinsatser att Testeboån återigen har återfått ett självreproducerande vildlaxbestånd. I Testeboån var årets uppvandringen på samma nivå som 2016 med 60 laxar och 170 öringar. Den stora nyheten är att Strömsbro kraftverk två kilometer från mynningen ska stängas i februari 2018, detta bör innebära en stor förbättring och möjligheter för Sveriges yngsta laxbestånd att öka.
Mörrumsån
Mörrumsåns första fiskräknare är lokaliserad vid Marieberg strax nedströms Svängsta och ungefär 15 kilometer uppströms mynningen. I slutet av oktober hade cirka 1 500 laxar och öringar passerat med en svag övervikt på lax. Under säsongen 2017 fångades cirka 920 laxar och öringar och av dessa återutsattes 87,5%. El-fiskeresultaten för områden där fiskevårdsåtgärder utförts är mycket positiva. Årets uppgång är något av ett genomsnittsresultat och det viktigaste för Mörrumsåns framtid är att de sjukdomar som drabbar fisken avklingar om älven ska dra fördel av kommande fiskevårdssatsningar.
De mindre älvarna
Eftersom de flesta av de mindre älvar som Lögde, Öre, Rickleån, Sävarån och Emån saknar pålitliga räknare väljer vi därför att inte försöka oss på beräkningar av beståndssituation baserade endast på fångst och elfiskeresultat. En utförlig presentation av sportfiskefångster och upplevelse av sjukdomsfrekvens i älvarna finns på organisationen Östersjölaxälvar i samverkans hemsida.
2017
Laxåret 2017 visar återigen tydligt hur Östersjölaxen består av flera olika älvbestånd, alla med olika styrkor och svagheter. Själva fisket under 2016 var lika varierade som vattennivåer i våra älvar men den gemensamma upplevelsen var dock att 2017 var en besvikelse för våra svenska älvar. Flera av våra stora älvar har haft svaga återkomster och sjukdomar har bitit sig fast i ett flertal av våra vattendrag. Exakt vad som är orsaken till att det exempelvis gick upp omkring 60 000 laxar färre i Torne älv i år jämfört med fjolåret är omöjligt att säga. Sannolikt samspelar olika faktorer och ger säsongsvis ojämna uppgångar. Olika vattendrag har olika problem men det största enskilda hindret, som även är fullt möjligt att åtgärda, för beståndens ökning i flertalet av våra minsta älvar är nu vattenkraften. Elbolaget Skellefteå Kraft har här ett stort ansvar för att förbättra sina anläggningar och vända utvecklingen i såväl Åby älv som Rickleån och Pite älv.
– Viktigt för kommande år är att vi alla följer noga vad som händer i våra vattendrag och att vi är beredda att ta strid för mer åtgärder för att vända negativa trender. Även EU:s arbete med en ny långsiktig förvaltningsplan för Östersjölaxen kommer att vara vägledande för om en positiv trend för våra laxälvar ska fortsätta. Det finns mycket kvar att göra för att Sverige ska nå sin fulla potential som laxfiskedestination, avslutar Glenn Douglas, Sportfiskarnas laxexpert.
Vi ses vid älven 2018!
Mer information: Glenn Douglas: 070-570 22 89, glenn.douglas@sportfiskarna.se
Projekt ”Laxförvaltning för Framtiden” är ett samarbete mellan Norrbottens Kommuner och Sportfiskarna med syftet att utveckla laxförvaltning inom Norrbottens vildlaxälvar.