EU-kommissionens förslag på stopp för riktat yrkesfiske efter strömming kan om det verkställs innebära ett nödvändigt skydd för hotade strömmingsbestånd. Det är något som Sportfiskarna arbetat hårt för i många år. Samtidigt riskerar det småskaliga kustfisket att drabbas oproportionerligt hårt.
Efter många års hårt fiske från storskaliga industritrålare har strömmingskrisen blivit allt tydligare, något Sportfiskarna varnat för länge. Allt sämre kustnära fångster för sportfisket och det småskaliga kustfisket har dock inte inneburit några större ansträngningar från ansvariga politiker runt Östersjön.
Nu reagerar dock EU-kommissionen på varningssignalerna och föreslår ett fiskestopp för riktat fiske efter strömming i hela Östersjön samt Bottenhavet och Bottenviken. Förslaget ligger i linje med en flerårig förvaltningsplan för Östersjön: EUR-Lex - 02016R1139-20201201 - EN - EUR-Lex (europa.eu, och förstärks av ansvarig EU-kommissionärs Virginijus Sinkevičius oroliga uttalande om fiskbeståndens fortsatta nedgång. Beslutet om kvoterna för 2024 tas av EU:s fiskeministrar på ministerrådsmötet 23–24 oktober.
Även småskaligt fiske riskerar att stoppas
EU-kommissionens förslag ser inte ut att innehålla några undantag utan innebär ett stopp även för det småskaliga fisket längs kusten, ett traditionsfyllt fiske som bidrar till svenska arbetstillfällen och en viktig råvara för olika typer av humankonsumtion. Detta trots den minimala andel fisk som detta fiske utgör i förhållande till industrifisket med stortrålare. Fritidsfisket är än mindre. Det småskaliga kustfisket skulle dessutom tjäna ett viktigt syfte i form av att utvärdera effekterna av ett stopp för det storskaliga fisket.
–Att nödvändiga åtgärder föreslås för sent kan leda till att det småskaliga kustfisket för humankonsumtion riskerar att drabbas oproportionerligt hårt. Färsk strömming, nyrökt böckling eller en burk surströmming från det småskaliga kustfisket anser vi utgör ett hållbart uttag som kan fortsätta, säger Sportfiskarnas generalsekreterare Sten Frohm.
Industritrålarna däremot exporterar i huvudsak sina fångster utomlands för produktion av framför allt fiskmjöl till lax- och minkodlingar. Genom svensk- och danskägda kvoter har fångster och vinster från strömmingsfisket i Östersjön enligt en granskning av DN i huvudsak koncentrerats till en handfull västkustfamiljer. Samtidigt kan de negativa konsekvenserna för ekosystemet av det storskaliga fisket bli mycket omfattande. Strömmingen har en väsentlig roll som motor i ekosystemet.
–Det är nu viktigt att landsbygdsministern under höstens ministerrådsmöte står upp för skyddet av en hotad resurs. Samtidigt måste man kunna skilja mellan ett traditionellt småskaligt kustfiske med små uttag för matkonsumtion och ett storskaligt industrifiske med jättetrålare där fångsterna skeppas till fiskmjölsfabriker utomlands, säger Sten Frohm.
Matproduktion måste prioriteras
Att den föreslagna bifångstkvoten för så kallat oundvikliga fångster av strömming vid fiske efter andra arter skulle tilldelas en handfull storskaliga industritrålare som ”oundvikligen” fångar strömming när de fiskar skarpsill, istället för att säkra arbetstillfällen och matkonsumtion längs Östersjökusten, menar Sportfiskarna är oacceptabelt. Detta inte minst mot bakgrund av de väldokumenterade systematiska felrapporteringarna i förhållandet strömming/skarpsill som det storskaliga fisket tidigare visat upp och som Internationella havsforskningsrådet, ICES, i årets kvotrådgivning menar fortfarande pågår.
I egentliga Östersjön har beståndet i tre decennier legat kring eller under miniminivåer för vad som anses hållbart. I Bottenhavet och Bottenviken pekar de vetenskapliga råden på både antalsmässigt färre ungfiskar och storleksmässigt mindre individer av äldre fisk. Beståndsstorleken har dessutom sammantaget minskat kraftigt över tid. För svensk del har problemen bland annat inneburit brist på råvara till den svenska surströmmingsproduktionen.