Foto: Markus Lundgren
Bra ambitioner, men fortsatt risk för att nödvändiga förvaltningsbeslut uteblir. Så sammanfattar Sportfiskarna det svenska förslaget på åtgärdsprogram för havsmiljön.
Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har tagit fram ett förslag på uppdaterat åtgärdsprogram för havsmiljön, som var ute på remiss tidigare i år. Åtgärdsprogrammet anger vilka åtgärder som behövs för att miljökvalitetsnormerna för havsmiljön ska kunna följas och för att god miljöstatus ska uppnås på sikt. I underlaget konstateras bland annat att ett långvarigt överfiske i kombination med införandet av landningsskyldigheten med tillhörande förändrat exploateringsmönster är huvudanledningarna till dagens kritiska situation avseende den nära på obefintliga andelen stor fisk i Västerhavet.
–Förslaget innehåller goda ambitioner för att förbättra den dåliga statusen för havsmiljön och fiskbestånden, även om utredningar och pilotprojekt genomsyrar de remitterade underlagen. Så har svensk fiskeriförvaltning sett ut i flera decennier och vi har givetvis en oro för att utredningsarbeten överskuggar nödvändiga förvaltningsbeslut samtidigt som fiskbestånden fortsätter att minska, säger Sportfiskarnas generalsekreterare Sten Frohm.
Ambitionen är dock god i åtgärdsprogrammet och flertalet åtgärdsförslag syftar till en återhämtning av fiskbestånden. Åtgärdsförslag 48 (främja en storleksfördelning hos det kustnära fisksamhället som möjliggör att viktiga funktioner i näringsväven upprätthålls) samt åtgärdsförslag 49 (minska arealen trålsvept yta och öka användningen av selektiva och skonsamma redskap samt genomföra en sammanställning av trålningens inverkan på kustnära fiskbestånd) är två exempel. Detta kommer dock att kräva kraftfulla inskränkningar i de senaste decenniernas sätt att bedriva kommersiellt fiske. Underlaget pekar tydligt ut ett långvarigt överfiske som ett av de största miljöproblemen i våra havsmiljöer.
Sportfiskarna konstaterar också att ”artselektivt” fiske och ”skonsamt” fiske ofta nämns ihop, men det är helt skilda saker när det handlar om exempelvis kräfttrålning i kustzonen. Krav på rist föreligger för fisket i inflyttningsområdena innanför trålgränsen och fisket kan då ses som artselektivt, men att grävande kräfttrålar skulle vara skonsamma är helt felaktigt. Bottnarna och kustekosystemen tar mycket stor skada av sådan bottentrålning, oavsett hur stor andel bifångst det handlar om. Sportfiskarnas inställning är att en utflyttning av trålgränsen måste ske för den här typen av fiske längs hela västkusten och att burfiske efter havskräfta sedan länge borde ha prioriterats av ansvarig myndighet.
Sportfiskarna konstaterar slutligen att många fiskbestånd idag är på historiskt låga nivåer och att det helt saknas tecken på en bestående återhämtning. Kommersiellt fiske baseras i stort sett på skaldjursfiske eller strömming/skarpsill. Om Havs- och vattenmyndigheten fortsatt inte tar några obekväma beslut, inte växlar upp kraftfulla insatser genom detta åtgärdsprogram för havsmiljön eller endast pekar mot svårigheterna med EU:s gemensamma fiskeripolitik har vi snart inga fiskbestånd alls kvar att förvalta.
Läs hela Sportfiskarnas yttrande här.