Rapport från Feeder-VM i Portugal

svenska_laget_feeder...
Foto: Sportfiskarna / Det svenska laget, från vänster: Vince Dowling, Anders Eriksson, Charles Fasth, Jonas Stridh, Magnus Andersson, Lars-Erik Magnusson och Denny Bengtsson.

Denny Bengtsson som var kapten för det svenska laget under VM i feederfiske i Portugal berättar om tävlingen och den svenska laginsatsen.

Jag fick ett erbjudande att följa med till Feeder VM i Portugal, dessutom som kapten för laget vilket för mig är stort och man funderar på vad man gett sig in på. Jag tittar lite extra på nyheterna och om den våldsamma branden som rasar för fullt och bilderna på TV visar totalt nerbrända skogar, hus och bilar. Tyvärr är det också många personer som omkommit. Men det är klart att jag ska följa med till Portugal och göra det som en kapten ska göra. Jag vet att Lars-Erik Magnusson hjälper till och finns med hela tiden och jag kan lova att det gick som smort. Det blev ett flertal telefonsamtal till förbundet då en av deltagarna i laget inte är svensk medborgare, nämligen Vince Dowling. Efter flera samtal både till Portugal och till F.I.P.S. i Italien och likaså med Sportfiskarnas tävlingsansvarige Anssi Lehtevä så löste allting sig. Jag pratade också ett flertal gånger med en viss Sofia Reis i Portugal som var något av en spindel i nätet hos arrangören och hon var mycket hjälpsam och talade om vilka papper som vi måste ha i ordning för Vinces skull. Nu är allting ordnat, anmälan är gjord och nedräkningen börjar tills det är dags att åka. Jag och Magnusson flyger ner på måndagen den 19:e från Kastrup och den resan tar bara tre och en halv timme och vi var tacksamma att vi inte behövde sitta i en bil alla trehundra milen som de andra hade framför sig. Dessutom i en fullastad bil med alla meteboxar, hinkar, mäskkartonger, spöfodral, keepnätsbagar och allt som skulle med. Ja, ni vet alla hur mycket prylar det blir.

Anders Eriksson hämtade upp Jonas Stridh och Charles Fasth och Magnus Andersson mötte upp vid Maxi i Mellbystrand där jag också passade på att träffa dem. De fick en varsin pärm där jag skrivit lite om Portugal, fixat en liten ordlista plus lite annat som kanske kan komma till användning. Efter att Magnus alla prylar lastats in i bilen så undrade de hur ska Vinces grejor få plats som de ska hämta hemma hos honom. Anders lugnade dem med att det inte är några problem och så drog de iväg mot Skåne för att hämta Vinces prylar. Det ska sägas att även Vince flög ner på söndagen och man hämtade honom på flygplatsen i Lissabon. Efter lastning av Vinces alla prylar så var det dags för nästa etapp vilket var Bremen där den första övernattningen skulle ske. Nästa övernattning för dem är i Bordeaux i Frankrike och sedan vidare genom Spanien till Portugal och Hotel do Lago Montargil där laget ska bo under den kommande veckan. Floden Raia där tävlingen går låg inte så långt från vårt boende så det tog inte så lång tid att köra dit. Lottningen till vilka träningsboxar de skulle få under veckan fixade de utan problem då jag och Lasse inte kom fram förrän senare på måndagen.

Då vi landat i Lissabon så gällde det att leta upp hyrbilsfirman där Lasse bokat en bil till oss. Det visade sig att det gick en skyttelbil mellan flygplatsen och hyrbilsfirman som låg en bra bit ifrån flygplatsen. Nu fick vi känna på den väldiga hettan när vi gick ut och möttes av en vägg av värme. Hur ska man klara denna temperatur var det första jag tänkte på och hoppades på att det är aircondition i bilen. Väl framme på hyrbilsfirman så visade det sig att bilen Lasse bokat var en Toyota Combi med aircondition, perfekt. Lasse hade också programmerat sin GPS så nu var bara att ge sig ut i trafiken. Här gick det undan ska jag säga, det var plattan i mattan vilket jag hade läst tidigare där det stod att trafiken i Portugal är snabb och hård. 

På väg till de andra i laget så ser jag många träd som var tegelfärgade en bit upp på stammen. Knepiga träd, men det visade sig vara korkekar där man tagit en av barken för kork tillverkning. Träden är omkring tjugofem år gamla innan man kan skörda första gången och sedan dröjer det sju till tio år man kan skörda nästa gång. Vi stannade och undrade under vilken korkek Tjuren Ferdinand skulle sitta men vi fick inte syn på honom. Vi körde vidare och till slut så mötte Magnus Andersson oss och visade vägen till vårt boende. Det var riktigt roligt att träffa dem och nu kändes det som att äventyret har börjat och laget blivit komplett.

De har varit och fått prova på hur fisket var på den första träningsdagen och studerat sträckan där tävlingen ska vara. Jonas sa att när en karp tog betet så var det gasen i botten och att det gällde att hålla i spöet. Vid tävlingssträckan var det på motsatta sidan tätt med buskage och träd som hängde ut över vattnet och det var här som den mesta fisken stod vilket man upptäckt den första träningsdagen. De berättade att alla hade bytt till monolina istället för flätlina då en sådan blev alldeles för stum. Som ni förstår så var nappen tuffa då även barben nappade och karpen var inte sämre när den slog till.
svenska_flaggan_800
Bilden från A-sektionen där den svenska flaggan vajar i värmen.

På den motsatta sidan var det även här tätt med träd och buskar med enstaka hål där fisken förmodligen höll till i skuggan. Här gällde det att kasta upp till sjuttiofem meter för att feedern skulle hamna på rätt ställe så här gällde att man har rejäla spön som klarar av så långa kast. Våra gubbar i laget tyckte inte att deras träffsäkerhet var av högsta klass men jag håller inte riktigt med för jag tycker att deras längd på kasten och likaså träffsäkerheten var helt OK med tanke på hur långa kast det måste till. Men jag slogs under veckan hur enormt pricksäkra de flesta var men visst hände det att även de så kallade proffsen misslyckades med kasten helt och hållet. Jag stod och tittade på tysk kille när han lodade in sina kast på just A-sektionen. Alla kasten han gjorde kom på vad jag kunde se på exakt samma ställe. Då signalen för mäskning ljöd och han har bytt till en feeder laddad med mäsk så sprack det. Det visade sig att feedern blev lite tyngre än blykulan så då han kastade iväg den så small det till i buskarna på andra sidan och så var den feedern historia. Jag vet inte vad han sa men det lämpar sig nog inte för tryck så att säga. Visst skilde det på träffsäkerheten men helt klart så är de tävlande otroligt skickliga. Man får inte glömma att det är de bästa från de olika länderna.

 Betesleverantören hade full kontroll på vad alla länderna beställt och det var inga som helst problem om vi ville ändra på beställningen. Det kom att visa sig att mask inte var så populärt och vi kunde lämna tillbaka utan problem, mycket bra. Med Jonas Stridh i spetsen så var det varje kväll diskussion om mäsk och bete. Man kom överens om hur mycket mäsk och vilken typ av beten man skulle använda nästa dag. Kokt vete visade sig vara ett bra bete och både karp och Barb gillade de små kornen. Lite märkligt är det att den ganska stora fisken upptäcker de små kornen och suger i sig. Majs var även det ett gångbart bete och det krossades för att med sin söta doft locka till sig fisken.

Det är ju inte alltid lätt att veta vad fisken föredrar och vilken mäsk som är effektivast. Ska fisket vara nära den andra sidan, ska man fiska i mitten av floden eller kanske väldigt nära sin plats. Det fanns gott om löja så diskuterade man om hur man skulle göra med den. Fiska efter den väldigt nära sin plats för det kan ju vara avgörande med löja men det är ju de stora fiskarna som ger resultat på vågen.

Både jag och Lasse gick utmed den långa sträckan flera gånger och försökte se vad de andra länderna hade i sina hinkar. Det är inte lätt ska ni veta och ni alla som varit med vet hur svårt det är och alla har vi våra hemligheter. Jag måste säga att de fem som fiskade gjorde det med flaggan i topp. Att hamna på en sextonde plats i detta sällskap med både proffs och glada amatörer tycker jag är bra och jag vågar påstå att ribban ligger lite högre nästa år då VM ska vara i Italien. Ostellato närmare bestämt och vilka som får åka kommer att visa sig efter kvalet som ska vara i Karls Grav.

Vid lottningen på söndagsmorgonen så blev Anders Eriksson lottad till B-sektionen och det visade sig att hans granne på höger sida var engelsmannen Dean Barlow, en av Englands bästa feederfiskare. Oj oj oj, sa Anders, nu blir det tufft. Men vid invägningen visade det sig att Dean Barlow endast lyckats att få en löja så det är inte alltid att en skicklig feeder fiskare som han lyckas. Englands lagkapten Tommy Pickering var och peppade honom flera gånger. Men som jag sagt många gånger att finns där ingen fisk så nappar det inte heller. Anders tappade en större fisk, förmodligen en karp under söndagen som bara pep iväg och in på Anders andra grannes plats och han kunde inte hålla den och så gick linan av och det hela var över. Om han lyckats få den fisken i håven så var chansen stor att han kunde ha vunnit sektionen. Men så är det, världen är full av tappade fiskar.

karpfangst_jonas_str...
Jonas Stridh med karp.

Flera av de länder som var med har en stor stab med sig i form av Bankrunners och ledning. Engelsmännen har alltid en stor trupp med sig och jag pratade vid ett flertal tillfällen med Lee Kerry och han berättade att han var med som observatör för sitt lag och spanade på de övriga lagen. Jag vet inte hur många de var men troligen minst tio till tolv man utöver de som tävlade. Här kan vi snacka om resurser. De hade en man vid varje sektion utöver lagkapten Tommy Pickering och deras andrekapten. Inte konstigt att jag och Magnusson var trötta i benen då dagen var slut efter allt springande vid de olika sektionerna i den intensiva värmen eftersom vi bara var två. Jonas Stridh har i sin blogg ”fiskeshopen.blogg.se”skrivet mera ingående om tävlingen och där kan du läsa mer om VM-tävlingen. Jag vill återigen tacka alla i laget för att jag kunde vara med som kapten för laget. Det roligt att träffa så många deltagare från de olika länderna och det märks att kamratskapet är stort. Det blev också mycket snack med Irlands kapten Brenton Sweeney som jag träffade senast vid VM i Serbien förra året. Att närvara vid kaptensmötena är en liten upplevelse i sig och F.I.P.S ordförande Claudio Matteoli styr upp kaptensmötena och bara det är roligt att vara med om.

Stort tack till alla i laget för en jättefin vecka i Portugal och ett fint kamratskap. Vårt feederlag slutade på en sextonde plats av de tjugotvå startande lagen och nu väntar bataljer på hemmaplan och vi kommer säkert att träffas vid någon tävling och till dig som inte provat på fiske med Feeder så gör det. Det behövs inga märkliga spön eller fiskerullar och kanske du känner någon i en fiskeklubb så bara fråga på vad du kan behöva och vilken typ av utrustning som behövs så hjälper de dig!

                                                                                                                                                         

Kategorier: Tävlingsfiske | Taggar: |
Click [Settings] button to set the relationship between the current module and data module

Nyhetsarkiv