Sik 

"Coregonus maraena"

Sex arter som blev en - det är den svenska siken. Länge har det hävdats att det finns flera sikarter i Sverige. Det bygger på att det finns sex stycken utseendemässigt (morfologiskt) skilda bestånd. Ibland flera av dem i ett vatten. De har dock inte bevisats att det är egna arter och därför klassas de nu som en. Sikens mun är framåt- eller nedåtriktad och nosen mer eller mindre trubbig. Den snarlika siklöjan har uppriktad mun, som en löja. Den långsträckta kroppen är täckt med relativt stora fjäll och sidorna är ljust silverfärgad medan ryggen är svart. Ryggfenan är lång och har en spetsig framkant. Den är som övriga fenor mörk. Siken har som alla laxartade fiskar en fettfena på bakre delen av ryggen.

Visste du att...? 

• Siken, geografiskt sett, är en av Sveriges mest utbredda fiskarter.

Detaljer

Siken har 75-100 fjäll utefter sidolinjen. Vill du veta vilken av de tidigare underarterna du fångat så kan du komma långt med att fotografera huvudet från sidan. Om du sparat den som matfisk kan du även räkna gälräfständerna. Beskrivning finns i Nationalnyckelns bok om fiskar.

Ekologi

Levnadsmiljö

Siken lever i sjöar, på kusten och i norrlandsälvarna. I Östersjön finns både kustlekande bestånd och de som vandrar upp kustmynnande vattendrag för att leka. I de flesta vatten är siken bunden till botten där den födosöker, men det finns vatten med mer pelagiska och ytbundna sikar.

Lek och tillväxt 

Siken är liksom flertalet andra laxartade fiskar höstlekande och vissa bestånd leker även under vintern. Vanligtvis blir den könsmogen efter 3-5 år. En hona kan producera 25 000 ägg per kilo kroppsvikt. Leken sker både i stillastående vatten och i vattendrag. I sjöar kan sikbestånden samlas i stora stim över någon hårdbotten. En hona och en hane träffar varandra vid botten och simmar sedan tätt intill varandra mot ytan där honan släpper upp till 300 romkorn som befruktas av hanen. Rommen sjunker sedan mot botten och de två sikarna hittar snart en ny partner som de leker med. Så kan leken fortgå i över en månad. Rommen kläcker efterföljande vår.

Föda 

Sikens födoval varierat mellan olika vatten, men generellt går att säga att större djurplankton och insektslarver utgör stapelfödan. De storväxta bestånden intar även en betydande mängd småfisk.

Släktskap

Familj 

Coregonidae (sikfiskar)

Släkte 

Coregonus

Andra svenska arter i släktet 

Siklöja(Coregonus albula). Peledsik (Coregonus peled). Peledsiken är tillfälligt påträffad i Bottenhavet. Dessa individer härstammar från finska utsättningar. Den finns naturligt i Sibirien och vidare mot Vita havet.

Liknande arter i Sverige 

Siken går att förväxla med siklöjan. Siken har dock trubbig nos och en mun som pekar nedåt eller framåt. Aldrig uppåt som hos siklöjan vilken även har spetsig nos.

Status & utbredning

Siken förekommer allmänt i Sveriges inland och är dessutom vanlig i Östersjön. På Västkusten finns den lokalt, ofta i anslutning till de utsötade mynningsområdena. Det finns inget uttalat hot mot siken som art, men som många andra arter som lever kustnära på ostkusten så har den åtminstone lokalt minskat kraftigt under samma tidsperiod som exempelvis gäddan, d.v.s. sedan 1990-talet. Runt Gotland är arten närapå borta, men var förr en vanlig art.

Fiske

Siken är en populär sportfisk som även är en mycket god matfisk. Fisket efter arten är mycket mångsidigt och i Ostkustens skärgårdar dominerar bottenmete i vårsolen medan det i norr är populärt att kikpimpla siken från is.

Svenskt sportfiskerekord: 6 200 gram (Jonatan Johansson, Västra Silen, Västra Götaland, 2014-04-19).