Gädda

"Esox lucius"

Gäddan går i stort sett inte att missta sig på. Den långsträckta rovfisken med sin stora mun och vassa tänder finns spridd över nästan hela landet och är också förmodligen den absolut populäraste sportfisken. Gäddan är den viktigaste predatorfisken i våra sötvatten och kastar sig glupskt över fiskar av alla de slag. Den är också känd för att äta sjöfåglar, små däggdjur och groddjur i lämplig storlek.

Stor och rovgirig som den är har den också blivit omgärdad av många myter om både sin storlek och glupskhet. Men realistiskt sett har den nog en maxlängd om ungefär 140-150 centimeter och en maxvikt runt 25-30 kilo.

Visste du att...? 

• En gädda kan äta byten som är stora som drygt halva gäddans egen längd. 

• De största gäddexemplaren i stort sett uteslutande är honor. 

• En gädda har cirka 3 000 tänder inklusive gälräfständerna.

Detaljer

Gäddans utseende och form är omisskännliga. Ryggfenan är placerad långt bak, i jämnhöjd med analfenan. Färgen kan variera från blekt gulvit med gröna inslag till mörkt svartgrön. De gula fläckarna är mer eller mindre framträdandeoch varierar också i nyans, allt efter vilket kamouflage som är bäst. Hos vissa gäddor fortsätter teckningen runt på buken, som annars oftast är gulvit, eller blekt beige. Gällocken och kroppssidorna kan ibland glittra i en metallisk ton. Underkäken sticker ut en liten bit framför överkäken.

Hos gäddungar är prickarna på kroppen snarare diagonala tvärränder. Honan blir mycket större än hanen. En hangädda på fem kilo får anses som stor och ganska ovanlig. En gädda uppemot tio kilo eller mer är i stort sett alltid en hona.

Ekologi

Levnadsmiljö 

Gäddan är sötvattens- och brackvattenslevande. I strömmande vatten föredrar de lugnt flytande partier. De gömmer sig gärna i vegetation, eller intill annat skydd, varifrån de kan attackera intet ont anande byten. I vissa sjöar, eller under delar av året, lever gäddorna mer pelagiskt och följer stim av betesfisk. Men att de alltid skulle lura i vassen är en myt. Gäddor förekommer på många olika vattendjup, även om de mest förknippas med de grundare områdena i sjöar, åar och skärgårdsvikar.

Lek och tillväxt 

Tidigt på våren, från mars i södra Sverige till juni i ytterskärgårdar och nordligt belägna vatten, leker gäddan på översvämmade marker, grunda strandpartier och områden med växtlighet där vattnet fort värms upp.

Många gäddor rör sig också upp i rinnande sötvatten för att leka där, eller hellre söka sig till våtmarker och grunda vattensystem. Gäddan har i stor utsträckning ett "homingbeteende", det vill säga att den återvänder för att leka där den själv kläcktes. Tyvärr har utdikningen av våtmarker drabbat gäddan hårt. Framför allt märks bristen på lämpliga leklokaler i kustmiljö.

En hona kan producera upp till 200 000 ägg. Under leken är det vanligt att ett koppel av små hannar följer efter en hona för att få befrukta äggen. Efter 10-15 dagar kläcks ynglen som växer snabbt vid gynnsamma förhållanden. Efter en vecka är de runt 12 mm och redan rovgiriga. Genom att leka tidigt på säsongen kan de uppväxande gäddynglen leva gott på karpfiskyngel och liknande som kläcks senare.

Med god tillgång på mat växer en gädda fort och är snart ett hot för det mesta i sin omgivning. Efter ett år kan en gädda redan vara uppemot 15-20 cm. Vid två års ålder är den 25-35 cm och når halvmetern vid tre år. Undersökningar har visat att en meterlång gädda ofta är runt tio år gammal.

Vid ungefär 2-3 års ålder är hanarna könsmogna, honorna vid 2-5 år.

Föda 

Gäddor äter alla slags fiskar, ofta är basen i födan stimlevande arter som mört, sarv, braxen, löja, abborre, nors eller strömming. Men en jägare med god aptit är mer flexibel än så. Gäddan äter också andra gäddor och kan specialisera sig på en mängd olika arter, beroende på tillgång och omgivningens förhållanden.

Små gäddungar äter främst insektslarver, kräftdjur och andra smådjur. Men så fort den blivit tillräckligt stor övergår den till fiskdiet.

Släktskap

Familj 

Esocidae

Släkte

Esox

Andra svenska arter i släktet

Nej

Liknande arter i Sverige 

Inga

Status & utbredning

Gäddan går att hitta i sötvatten över nästan hela Sverige. Den saknas i fjällvatten och i vissa starkt strömmande vatten. Den finns också över stora delar av Ost- och Sydkusten, där den främst lever i vikar och skärgårdsmiljö, men även på andra platser. På Västkusten är salthalten för hög, vilket gör att det är åmynningar som är gäddans tillhåll här.

Under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet gick gäddan starkt tillbaka längs stora delar av Ostkusten. Bristen på Tämpliga leklokaler, storskaliga miljöförändringar och andra orsaker bidrog till den kraftiga minskningen. Sportfiskarna driver ett antal projekt för att förbättra de viktiga lekmarkerna, bland annat genom så kallade gäddfabriker (återskapande av våtmarker) och genom att återskapa fria vandringsvägar.

En fångstbegränsning för gäddfiske i Östersjön, som gör att de stora exemplaren måste sättas åter och att max tre gäddor mellan 40 och 75 cm får sparas, infördes 1 april 2010

Fiske

Gäddan är vår mest populära sportfisk och har varit så sedan länge. Under senare år har nya metoder ökat intresset för gäddfiske, men mestadels fångas gäddan med spinn, trolling eller mete med betesfisk. Insikten om att gäddor är viktiga för den ekologiska balansen och att stora exemplar är särskilt värdefulla har ökat statusen hos gäddan. Aven om gäddan fortfarande är en hyfsat uppskattat matfisk är det som toppredator i näringspyramiden och som sportfisk den har sitt största värde idag.

21 070 gram (Fredrik Johansson, Vättern, Örebro län, 2016-04-01).