hållbart fiske

hållbart fiske – stoppa utfiskningen av våra hav

Fiskbestånden längs Sveriges kuster och i haven har försämrats dramatiskt på grund av årtionden av överfiske. Flera kommersiellt nyttjade fiskarter är nära beståndskollaps – en grav misshushållning med vår gemensamma resurs. 

Risk för ekologisk kollaps

I såväl Östersjön som Västerhavet har decennier av överfiske, i kombination med omfattande miljöförstöring, bidragit till att skapa obalans i de marina ekosystemen. Flera bestånd av torsk, strömming och skarpsill är så försvagade att de riskerar att helt slås ut. De försvagade bestånden påverkar också andra delar av ekosystemen – inte minst påverkas kustnära rovfisk som abborre, gädda och gös av minskande tillgång på strömming. Överfisket har också försvagat Sveriges livsmedelsförsörjning och kraftigt begränsat möjligheten till sportfiske i våra hav.

MSY leder till överfiske

Trots den akuta situationen i våra hav har EU vid upprepade tillfällen beslutat om fiskekvoter som möjliggör fortsatt överfiske. En anledning till detta är att fiskekvoterna bestäms utifrån en princip som kallas MSY (Maximum Sustainable Yield). MSY är ett mål som anger hur mycket fisk som maximalt kan tas ut utan att minska beståndets biomassa. 

Sportfiskarna, liksom många andra organisationer och forskare, anser att denna modell bygger på alldeles för svagt vetenskapligt underlag och leder till fortsatt överfiske. Modellen tar dessutom inte hänsyn till exempelvis åldersstruktur, ekosystemeffekter eller osäkerhet i data. Det har bidragit till överfiske och kraftigt försvagade fiskbestånd. 

Haven måste få återhämta sig

För att vända utvecklingen krävs en genomgripande förändring i hur våra gemensamma hav förvaltas. Sportfiskarna har under en längre tid arbetat aktivt med att öka medvetenheten om detta, bland annat genom kampanjer som Rädda Strömmingen. Vi arbetar nationellt och på EU-nivå för att påverka beslutsfattare och driva på för en långsiktig förvaltning som tar hänsyn till hela ekosystemet. 

Sportfiskarna kräver:

• Fiskekvoter som ger fiskbestånden en chans att återhämta sig i stället för att kortsiktigt maximera uttaget.
• Permanent utflyttning av trålgränsen längs hela den svenska kusten för att skydda kustnära fiskbestånd.
• Att undantag som möjliggör trålning innanför trålgränsen (så kallade inflyttningsområden) på Västkusten fasas ut.