Mellanskarv i Gävlebukten. Foto: Janne Olsson.
Sportfiskeförbunden i Sverige, Danmark, Finland och Norge kräver i ett gemensamt dokument skärpta förvaltningsåtgärder för att minska skadorna på fiskbestånden från mellanskarv.
Ett historiskt överfiske i europeiska vatten, i kombination med exempelvis övergödningsproblematik och tillhörande rekryteringsstörningar i havsområden som Östersjön, gör att återuppbyggnaden av våra kustfiskbestånd går långsamt. En skarv äter ca 400–500 gram fisk per dag och i nuläget utgör därför mellanskarvens predation en onaturlig och ytterst kritisk påverkan på återkomsten av starka fiskbestånd. Särskilt oroväckande är att mellanskarven nu i större omfattning börjat jaga även i svenska vattendrag, både stora och små. I Danmark, där man forskat på skarv i över 15 år, har bestånd av lax, öring och harr decimerats kraftigt i flera vattendrag.
– Helt färska undersökningar visar att skarvens uttag av abborre längs delar av den svenska och finska kusten vida överstiger de sammanlagda fångsterna från yrkes- och fritidsfisket. Det är dags att myndigheterna tar det här problemet på allvar, säger Sportfiskarnas generalsekreterare Sten Frohm.
Skarven är en av EU:s fågeldirektiv skyddad art. Enligt direktivets artikel 9 kan dock varje medlemsstat bevilja lov för åtgärder med syfte att begränsa skarvpopulationer genom avskjutning, störning samt insamlande eller prickning av ägg. I Finland, Danmark, Norge och Sverige påträffas övervintrande skarvar av släktet Phalacrocorax carbo (storskarv) men fåglarna som förökar sig hör till undergruppen Phalacrocorax carbo sinensis (mellanskarv), som bedöms ha spritt sig till Östersjön på 1500–1700-talet. De senaste decennierna har mellanskarvens ökning sammantaget varit oerhört kraftig i de nordiska länderna, men också i Europa. I Sverige och Danmark har nivåerna stabiliserats på en hög nivå, medan Finland och Norge fortfarande ser en kraftig ökning. Det är nu dags att myndigheterna, där Naturvårdsverket är övergripande ansvarigt och länsstyrelserna har fått ett mer operativt ansvar, inser allvaret och organiserar detta viktiga åtgärdsarbete. Tyngdpunkten i arbetet bör ligga på att begränsa existerande större skarvpopulationer samt att hindra skarvkolonierna från att sprida sig.
– Mellanskarven är sedan länge räddad och nu behövs en nationell koordinering och aktiva förvaltningsåtgärder för att begränsa de stora skador som uppstår på känsliga fiskbestånd. Det finns gott om frivillig ortsbefolkning med viktig lokalkännedom som kan bidra till ett organiserat fältarbete för att begränsa skarvens population. Det kommer att behövas om vi ska skydda våra lokala fiskbestånd när skarvarna nu i tusental jagar i fjärdar och åmynningar, säger Sportfiskarnas fiskevårdschef Markus Lundgren.
Läs det nordiska policydokumentet här:
Svensk version
English version