Erik Degerman: pH 5,6 för lågt för god ekologisk status

aal_micael_soderman_...
All fisk i försurade vattendrag gynnas av kalkning, även den starkt hotade ålen. Foto: Micael Söderman
Forskaren Erik Degerman på SLU, en av författarna till HaV:s rapport ”Effekter av kalkning på fisk i rinnande vatten” är tydlig om en av rapportens viktigaste slutsatser: pH-målet 5,6 bör revideras uppåt.

”Effekter av kalkning på fisk i rinnande vatten” är den första effektuppföljningen av kalkningens effekter på nationell nivå. Drygt 30 års elfiskestatistik från totalt 17 492 elfisketillfällen i 609 olika vattendrag ligger till grund för utvärderingen av kalkeffekterna på fisk i försurade vattendrag. På Gårdsjöstiftelsens försurningskonferens i Stenungsund 7 april presenterade Erik Degerman mer av slutsatserna från utvärderingen.

– Det finns flera fakta som pekar på att pH-målet 5,6 är för lågt och bör revideras uppåt. Exempelvis visar vår studie tydligt att öringens rekrytering hämmas i vattendrag med pH-värden under pH 6,0. Med ett lägsta pH på 6,0 säkerställs en normal reproduktionen av öring i kalkade vattendrag, konstaterar Erik Degerman.

All fisk har gynnats av kalkning
Studien av elfiskedata visar att antalet fiskarter generellt har ökat tydligt över tid i försurade vatten efter kalkningen inletts. Detta gäller inte enbart mer försurningskänsliga arter som lax, elritsa, mört och öring utan även abborre, braxen, gädda, lake och ål. Efter 13-16 år har antalet arter i de kalkade vattnen nått nivån i neutrala referenser. Noterbart är att elritsa som inte längre är en målart för kalkningen, behöver ett pH på 6,0–6,2 för att uppnå samma nivå på reproduktion som i neutrala referensvatten och bergsimpa och stensimpa behöver minst pH 6,2 för normaliserad reproduktion.

– Även den starkt hotade ålen som minskat kraftigt de senaste decennierna på grund av främst utfiskning och vattenkraften gynnas av kalkning. Förekomstfrekvensen av ål ökar i vattendragen efter kalkning enligt studien, förmodligen för att ålen då föredrar vattendragen som blir mer produktiva och bättre uppväxtmiljöer med högre pH, kommenterar Erik Degerman.

God ekologisk status kräver mångårig kalkning och pH över 6,0
Förutom enskilda fiskarters status och utveckling i försurade kalkade vatten har även vad som krävs för att uppnå god ekologisk status undersökts. Den ekologiska statusen kan ses som ett integrerat mått som omfattar hela fisksamhället, vilket undersökts på flera sätt i studien. Enligt studierna är det först efter sju år efter kalkningen påbörjats som det i regel går att påvisa en signifikant förändring i ekologisk status och det tar tolv år innan man i medeltal uppnått god ekologisk status, jämförbar med status i neutrala referensvatten.

– Om målet med kalkning definieras som en normaliserad fiskfauna bör pH inte understiga 6,0, vilket motsvarar lägsta pH för att den ekologiska statusen ska vara likvärdig med den i neutrala referenser. Enligt EU:s vattendirektiv ska försurade vattendrag restaureras till minst god ekologisk status och vår slutsats är därmed att ett pH-mål under 6,0 försämrar förutsättningarna att uppnå detta, avslutar Erik Degerman.

Läs rapporten ”Effekter av kalkning på fisk i rinnande vatten” på HaV:s hemsida.

Kategorier: Nyheter förstasidan, Miljö, Försurning | Taggar: kalkning |

Nyhetsarkiv