Ny avhandling: grot-uttag kan vara mindre försurande än befarat

Foto: Bengt Olsson/Det är naturligtvis goda nyheter OM uttag av grot är mindre försurande.

Uttag av biobränsle i form av grenar, toppar (grot) och barr har länge framställs som ett reellt försurningshot som även i förlängningen skulle kunna påverka vattendrag. Nu visar en avhandling av Therese Zetterberg från SLU och Svenska Miljöinstitutet att risken kan vara mindre än befarat. Sportfiskarna ställde därför några frågor till Therese Zetterberg om biobränsle och försurning.

Vad är det som skiljer din forskning från tidigare studier av grot-uttag?

Det unika i våra studier är att vi har tillgång till data från världens kanske äldsta biobränsleförsök. Det gör att vi kan uttala oss om effekterna i mark och vatten på längre sikt, upp till 40 år. Genom att kombinera resultaten med modellresultat kan vi även undersöka effekterna på ännu längre sikt och jämföra hur pass väl modelldata stämmer överens med verkligheten.

På vilken typ av marker har uttag av biobränsle minst påverkan, hur stora kan de regionala skillnaderna vara och vilka tidsspann har ni tittat på?

Vi har tittat på förändringar i markens kalciumförråd efter grot-uttag på tre olika platser i Sverige, från Västerbotten i norr ner till Hallands och Kronobergs län i söder. Av historiska och naturliga skäl skiljer sig dessa områden åt med avseende på markens syra/bas status, vilket bland annat avspeglar sig i tillgången till kalcium. Våra resultat visar att upp till 50 % av markens tillgängliga kalciumförråd kan försvinna under en period motsvarande endast 20 år. Hur mycket som försvinner beror givetvis på hur mycket som fanns där från början. Finns det mycket kalcium i marken kommer grot-uttaget att ha en större påverkan på markens kalciumförråd än vad uttaget har på kalciumfattiga marker. Största skillnader borde man kunna förvänta sig på kalciumrika marker med snabbväxande träd.

Är era resultat relevanta för hela skogsbruk i hela landet?

Det är svårt att uttala sig om hela skogsbruket baserat på resultat från endast tre försök men försöksområdena valdes ut för att vara representativa för respektive område med avseende på tillväxt och ståndortsegenskaper.

Kommer era resultat att påverka rekommendationer för uttag av biobränsle?

Vi får se, de nuvarande rekommendationerna utfärdades 2008 så de är inte så gamla men våra resultat visar att uttag av grot sannolikt kan ske på många platser runt om i Sverige utan att riskera långsiktig markförsurning. Det gör även att frågan om askåterföringsbehovet kan komma att diskuteras.

Vad skiljer den försurande effekten från grot-uttag från effekten av surt nedfall?

En stor skillnad ligger i nedfallet av sulfat. Sulfat rör sig med lätthet genom marken och tar med sig buffrande ämnen, exempelvis kalcium, ut i vattendraget. Detta har lett till en markförsurning, särskilt i de södra delarna av landet. När nedfallet var som störst kunde inte marken leverera buffrande ämnen i tillräckligt hög mängd vilket ledde till att omgivande bäckar och sjöar då försurades av nedfallet.

grot-uttag innebär också en förlust av kalcium som skulle ha neutraliserat den syra som uppstått på grund av trädens tillväxt om avverkningsresterna istället hade lämnats kvar och brutits ned. Detta kan också leda till markförsurning om inte naturliga processer som vittring lyckas kompensera förlusten. Huruvida omgivande vattendrag också försuras beror bland annat på tillgången av sulfat och andra sura rörliga anjoner. Nu för tiden är nedfallet av sulfat så pass litet att påverkan på omgivande vattendrag blir liten. Teoretiskt kan grot-uttag därför ha en stor effekt på marken medan effekten på omgivande vatten blir liten, åtminstone under perioder med lågt nedfall av försurande ämnen. Undantaget är de fall där koncentrationen av naturliga anjoner är så pass stor att de kan påverka utlakningen av kalcium.

Hur mycket kan grot-uttag hämma återhämtningen från den antropogena försurningen?

I våra försöksområden har skillnaden mellan helträdsuttag och stamvedsuttag inte varit tillräckligt stora för att förhindra den naturliga återhämtningen i markvattnet. Skillnaden var dessutom liten jämfört med den naturliga återhämtningen som pågår i markvatten, vattendrag och sjöar runt omkring våra försöksområden. grot-uttaget har inte heller gjort markerna mera sura jämfört med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Tvärtom, på den norra lokalen i Västerbotten har marktillståndet till och med förbättrats under den tidsperiod som vi har beaktat.

Går det att säga om uttag av biobränsle kan ha en försurande effekt som påverkar vattendrag och fiskbestånd i skogsvatten?

Hittills finns det ingenting i våra resultat som tyder på att helträdsuttag har haft en sådan stor påverkan på lång sikt att vattenlevande organismer kan ha påverkats negativt. I och för sig var markvattnet något surare efter grot-uttag jämfört med vanligt stamvedsuttag, 27-30 år efter avverkning. Men den största skillnaden fann vi på den välbuffrade lokalen i Västerbotten där vattenkemin redan var så pass god att den skillnad vi uppmätte i markvattnet sannolikt inte spelade någon roll för de akvatiska organismerna. När vi upprepade våra mätningar ett par år senare var skillnaderna dessutom helt borta. Eventuella skillnader måste också ställas i relation till den naturliga återhämtningen – som också pågår i våra områden.

Läs mer om avhandlingen här: www.ivl.se

Kategorier: Försurning | Taggar: |

Nyhetsarkiv