Sportfiskarna var nyligen på en kalkningskonferens i Oslo, arrangerad av Norges Jeger- og Fiskerforbund.
Konferensen fokuserade på betydelsen av kalkningsinsatserna i vattendrag i södra Norge. Bland föreläsarna fanns bland annat norska Miljödirektoratet, Norsk Institutt for Vannforskning (NIVA) och Klima- och Miljödepartementet samt svenska länsstyrelsen i Västerbottens län. Norge, liksom Sverige, är en stor pådrivare för att på internationell nivå få ner utsläppen av försurande ämnen. Samtidigt är bägge länderna sedan många decennier hårt drabbade av sura nedfall vars ursprung kommer från andra europeiska länder. Trots att utsläppen har minskat kraftigt sedan 1980-talet så finns den försurande effekten kvar länge i våra marker och Norges Jeger- og Fiskerforbund har som uttalat mål att arbeta för en tydlig ökning av kalkningsanslagen.
Om man räknar med prisökningen så är kalkningsbudgeten i Norge ungefär halverad sedan 1997, trots att bara 23 % av de försurningsdrabbade områdena i nuläget kalkas. Anledningen till neddragningarna är att man enligt myndigheterna sett en förbättring av försurningssituationen, trots att man från bland annat svenskt håll poängterat att den metod som finns för att beräkna försurningen i kalkade vatten är osäker och behöver förbättras.
– Mycket av problematiken är likartad i Norge. Bland annat är många laxbestånd helt beroende av kalkning och man brottas precis som vi gör med neddragningar i kalkningsbudgeten som innebär stor negativ påverkan på den biologiska mångfalden, säger Markus Lundgren, tillförordnad fiskevårdschef på Sportfiskarna.
Oorganiskt aluminium löses ut i vattnet vid lågt pH och detta fortsätter att vara den huvudsakliga anledningen till fiskdöd. Aluminiumet fäster på fiskens gälar och redan väldigt låga halter av aluminium påverkar fiskens förmåga att reglera sin saltbalans genom att störa den viktiga natrium-kalium-funktionen. Detta blir särskilt tydligt hos laxfisk som under sin smoltifiering och påföljande utvandring i havet under väldigt kort tid ska kunna anpassa sig till stora skillnader i salthalt. Aluminiumet på gälarna får också fisken att utsöndra slem vilket kan minska aluminiumhalterna, men som istället orsakar problem med syreupptagningen och kan leda till syrebrist. Norsk forskning som presenterades visade också det tydliga sambandet mellan ett minskat pH-värde och en ökad mängd giftiga metaller i fisk och vatten, bland annat metylkvicksilver.