Joel Jönsson har just fått sin tionde art över storfiskvikt. Låter namnet bekant? Pappa Sten-Sture är känd i specimenkretsarna sedan länge, men även sonen Joel är en storfiskare av rang. Nu har han fiskat ihop sin första guldnål, så det dröjer väl inte förrän han verkligen är farsan i bakhasorna.

Joel Jönsson började specimenfiska i liten skala för drygt tio år sedan – då med Huskvarnaklubben Gliet. 2001 tog han sin första fisk över storfiskvikt, en sutare. Joel berättar:

− Sedan dess har fisket skett ganska sporadiskt. Men för två år sedan flyttade jag till Linköping och fick nära till ett par riktigt bra specimenvatten. Jag har ju tur som delar mitt intresse med farsan. Från honom har jag så klart fått både mycket inspiration och kunskap.

Vad gillar du bäst med specimenfisket, Joel?

− Specimenfiskets tjusning är ju att alla fiskar blir intressanta och att många metoder används. Men senaste året har jag börjat fiska mycket flötestrotting, en grymt kul metod. Även om jag inte fått mina största fiskar på det sättet så är det ofta roligare än till exempel vanligt bottenmete.

Överlag är det olika typer av mete som lockar Joel mest. Han är också en idog läsare av allt som handlar om fiske. Speciellt europeiska tidningar och sajter med mete som gebit är inspirationskällor.

Vilken fisk på din lista vill du lyfta fram lite extra?

− Långan på 20,5 kilo var kolossal och gav en grym fight, men för den fångsten måste jag snarare tacka Peter Nilsson, som är delägare i skönheten Haddock, än mig själv. På 10-gradarn är det inte alla som lyckas med bra ankringar!
Men ett av de absolut trevligaste och bästa fisken jag varit med om var vårt gyltafiske i Gullmarsfjorden 2006. Ett riktigt superfiske med mängder av urstarka gyltor i gassande solsken känns nästan overkligt. Särskilt idag när mitt senaste fiske skedde i konstant ösregn vid en väldigt lerig sträcka av Svartån… 

Eftersom stigen är upptrampad av både Sten-Sture och andra fiskekompisar kan man misstänka att dett blir 20 arter också. Eller?

− Det vore ju grymt kul! Men det får blir en långsiktig satsning, det finns för mycket annat som tar upp tid i mitt liv för att jag ska kunna sätta det som mål inom de närmaste åren. 

Tid är ju en bristvara för de flesta av oss. Joel jobbar som kommunikationskonsult och umgås förstås med både flickvän och kompisar, så det är inte bara fiske som allt kretsar kring. 

Framöver vill Joel gärna knipa några storfiskar på hemmaplan och höja personbästavikterna på sarv (1 150 g) och färna (2 550 g). Någon längre resa med farsan finns också på agendan. Och kanske hinner han också före till den riktigt störa mörten, vilket är en av de få arter där Joel fortfarande har en chans att knäppa Jönsson Senior på näsan .

Här ser du Joel Jönssons lista över de tio fiskarterna. 

Sportfiskarna skickar ett stort grattis och en guldnål till Joel!

Jon Bergström från Forshaga var bland de första värmlänningarna som klarade sin guldnål. Han har fiskat vidare, lagt i nästa växel och dubblerat antalet storfiskarter. Nu belönas han med den lagerkransade nålen för 20 arter – som nummer 39 i Sverige!

Grattis, Jon! Hur länge har du haft de 20 arterna i sikte? Har du satsat länge på det hela?

− Till en början var det mest som en roligt och sporrande sak i det vanliga fisket, men när jag väl kom in i det började jag hetsjaga runt riket … Nej riktigt så allvarligt är det kanske inte, men visst har det blivit några mil bakom ratten för att fiska. Men den riktiga jakten mot lagerkransen började väl egentligen efter att jag först klarat av guldnålen som tredje man i Värmland 2008, berättar Jon som var ivrigt påhejad och peppad av fiskekompisarna Pär Olsson och Kim Eriksson som låg snäppet före i artjakten. 

En faren blev alltså den tjugonde arten. Gick det lätt?

− 2009 var ett dåligt år vad det gäller nya arter, men från 2010 fram till farenfångsten under 2012 fångade jag tio nya arter, vilket är ett rasande tempo för min del.

Jon berättar att han egentligen gillar de flesta metoderna och arterna, men att det traditionella flötmetet efter ruda är lite speciellt, liksom feederfisket i Dalälven och andra vatten som ger en kul artbredd i fångsterna.

− Och så är det något alldeles speciellt med att sjösätta båten på hösten på jakt efter gammelgäddan!

Vad blir det för fiske framöver? Sån’t som är roligt eller arter som kan ge dig 30 så småningom? 

− Det blir nog både och. Dels lite nya arter, kanske en del inom mitt närområde. Det finns helt klart en del arter som jag saknar, bara ett stenkast bort. Sedan blir det ju som vanligt med fiske efter gädda, braxen, ruda med flera, dels för att det är kul, dels för att putsa mina personbästa.

Vi diskuterar lite kring drömfiskar och Jon hävdar att svenska rekord egentligen inte driver honom, men att det givetvis skulle vara kul. Kanske en abborre, eftersom den är känd hos gemene man och för att det är ett rekord som funnits för länge. Men han inser också att det krävs mer abborrfiske än vad han bedriver nu för tiden. 

Det är alltid kul att ta reda på vilken av fiskarna på listan som storfiskarna uppskattar mest. Vilken är det i ditt fall?

− Jag tror nog det får bli min faren! Först och främst var den min tjugonde art, men framförallt för att jag haft ett intresse för lite udda arter. Den har varit riktigt svår. Jag har faktiskt sökt arten i närmare tio år och inte lyckats på de klassiska ställena!

Stort grattis igen, Jon. Hinner du göra något annat än att fiska nu då?

− Jadå, jag försöker spendera tid med min sambo som har fått stå ut med min frånvaro lite väl mycket ibland. Att resa för att se nya platser är alltid kul. 

Vem vet ... Det kanske går att kombinera både resor och fiske framöver.

Jons lista över de 20 arterna ser du här.

Fisket ligger i släkten för Anders Jonasson, känd bland annat från sitt fiske och sina rapporter från båten Lilla My. Men blodsband kan inte vara hela förklaringen till Anders framgångar. De havsfiskeframgångar han har beror givetvis på både skicklighet och dedikation. Nu har han fått ihop sina 20 arter och belönas med en plats i Hall of fame – och en lagerkransad guldnål, nummer 38.

Stort grattis, Anders. Hur kommer det sig att du började fiska från början?

− Min pappa Bosse tog med mig ned på pirarna i Helsingborg. Farfar, morfar och pappa har fiskat mycket och jag fick ofta höra historier om hur bra fisket var på den tiden. Det triggade mig. På pirarna bottenmetade vi plattfisk och kastade efter torsk. Ibland var vi där sent på kvällen och spanade efter fisk i lyktornas sken. 

Som så många andra startade Anders med en Abumatic och gick så småningom över till haspel och mer avancerade metoder. Det dröjde inte länge förrän han befann sig till havs.

− Några år senare började vi åka ut med turbåtarna på Sundet. På den vägen är det. Under hela uppväxten fiskade jag med farsan men mest med kompisar som också var fiskeintresserade. Vi fiskade på pirarna och från turbåtar. Lilla My skaffade vi inte förrän 2001.

Anders Jonasson jobbar som fritidspedagog, vilket han tycker är ett mycket givande jobb. Antagligen är det samma sak för barnen som har turen att ha Anders som mentor:

− Man får mycket tillbaka av barnen. De vet förstås att jag fiskar, jag berättar en hel del om det. Kanske väcker man lusten att prova hos några. Jag har faktiskt haft med barn ute på båten ett par gånger. En kille fick en torsk på 7 kilo. Det blev en fantastisk upplevelse.

Vilken art/metod är din specialitet och varför? Är det något som är roligare än annat?

− Jag har väl ingen egentlig specialitet, utan snarare är det så att jag behärskar många olika sorters havsfiske och inte är låst vid en typ. Visst fiskar vi en hel del torsk och metar mycket plattfisk, men jag gillar nya utmaningar och specialiserat fiske efter olika arter. Djuphavsfisket tycker jag är väldigt spännande eftersom man aldrig vet vad som nappar. Tyvärr har jag själv inte den optimala båten till det men jag har kunnat åka ut med Team Navia. 

Du guidar också?

− Ja, jag jobbar en del som guide på Nordic Sea Angling och har på så sätt kunnat bredda havsfisket däruppe som mestadels handlat om torsk och hälleflundra. 2008 träffade fick verkligen jackpott när vi under en riktad satsning slog världsrekord på både större kungsfisk och lubb i min båt. Lubben på 17,20 kg, som jag tog, står sig fortfarande.

Av de fina fiskarna på listan kanske det finns någon som sticker ut lite extra. Vilken skulle du välja? 

− Torsken får jag väl säga eftersom jag jagat den i många år innan jag lyckades. Några av fiskarna har såklart fina vikter, till exempel pigghajen, långan, vitrockan och piggvaren, men de tog inte många försök att få. Det är lite speciellt att lyckas med något man kämpat länge för. Det blir en lyckokänsla blandat med ”fy fan vad skönt att det är över” då. Havskatten och slätvaren var lite åt det hållet också.

Kommer du ta dig över i sötvattnet för att jaga arter nu? Eller blir det fortsatt satsning mot alla de havsfiskar som finns kvar att fånga för dig?

− Jag hade som mål att få 20 raka havsarter. Sen hade jag planer på att registrera några av sötvattensarterna, men nu vet jag inte. Jag har fiskat en hel del i sötvatten innan. Gädda och abborre är roligt att fiska efter, liksom färnamete. Jag kan tänka mig att vertikalfiske efter gös är spännande. Men jag ser det inte som något mål i sig. Kanske satsar jag bara vidare efter 30 havsarter. 

Hur sätter du upp mål nu när du klarat en så pass svår grej?   Har du någon drömart, eller hägrar något drömresemål?

− Om jag ska komma vidare i artjakten så måste jag upp mer på västkusten där jag har ett helt koppel småarter som saknas. Här i Sundet är det i princip bara vitlingen som saknas. Den har jag jagat i många år nu. Tyvärr är den förbaskad tråkig att fiska efter. Samtidigt så känner jag att i och med att målet med lagerkransnålen är klart så kommer jag nog att fiska mer efter arter jag gillar än efter arter jag saknar. I sommar kommer jag nog att satsa på att fiska en hel del multe. Det är ett förbaskat roligt och spännande fiske. En riktigt stor multe vore en drömfisk. 

Tips från heta sportfiskare är alltid eftertraktade. Kan du ge läsaren något gott råd, Anders?

− Att lära av de som är duktiga är såklart ett bra tips. När vi började fiska från egen båt hade vi ingen koll på det och jag upplevde också att det var svårt att få tag på information. Det var en av anledningarna till att jag startade vår hemsida. Numer finns det ett helt annat utbud, med hemsidor och forum. Men man ska inte bara köra på i andras spår som man ser att många fiskare gör. När man väl har grunderna så måste man våga att prova nytt och experimentera annars så utvecklas inte ens fiske. Många gånger misslyckas man men så helt plötsligt så står man där med drömfisken.

Fler drömfiskar lär det säkerligen bli för Anders. Sportfiskarna gratulerar till bedriften och publicerar här Anders Jonassons 20-lista.

Visst var det bara en tidsfråga. Det visste de flesta. Den omutlige storfiskjägaren från Göteborg är nästan ostoppbar i sin jakt på nya arter. Nu har Nicklas Kolbeck nått målet med 50 arter. Fler lär det bli, var så säker.

För att få en liten inblick i hur en sann mästare tänker och agerar passade jag på att haffa Nicklas för några frågor. Det är inte helt lätt att nå herr Kolbeck, eftersom han ständigt är ute på fiskeuppdrag, verkar det som. Bara under 2012 (i skrivande stund) har han exempelvis registrerat 23 storfiskar, fördelade på fyra arter. Med hela 20 piggvarar är det tydligt att han knäckt koden ordentligt i år. Den största – än så länge – är en bjässe på hela 4 860 gram. 

Stort grattis, Nicklas. Blåkäften du fick var inte bara din femtionde art över storfiskvikt, utan också svenskt rekord . Är du mest glad för 50 arter eller är det rekordet som är roligast?

 − Att klara av art nummer 50 värdesätter jag mer än rekordet med tanke på att det fortfarande är stor chans att få någon ovanlig art eller förbättra rekord på 10-gradarn, jämfört med att klara det på mer besökta platser. Blåkäften och guldlaxen är två arter som det bara var en tidsfråga innan någon fångade.

 Ok, men hur länge har du funderat över att få dina 49 arter att bli 50? Och vilken art hade du i sikte för att klara den gränsen?

− Ja det blev inte så lång tid att fundera över det eftersom jag fick klorockan i vintras. Vilken art det skulle bli funderade jag faktiskt inte så mycket på, men det är alltid roligt att få någon udda art.

Det måste vara svårt att hålla geisten uppe för dina satsningar. Du har ju fångat nästan allt som går att fånga och lyckats med så många satsningar. Hur tänker du?

− Jag har alltid haft en förkärlek till lite ovanliga och svårfångade arter och där ligger den största drivkraften, men jag fiskar gärna gamla favoriter också. Jag har fortfarande ett gäng arter jag skulle vilja putsa mitt personbästa på. 

Nicklas diskuterar också lite i ämnet ”favoritarter och lockande metoder”. Han påpekar att det blivit mycket havsfiske den senaste tiden och att just piggvaren är en av favoriterna, där det finns mycket att lära. Av årets resultat att döma har han lärt sig en hel del …

− Jag försöker få pejl på ett åretruntfiske efter piggvaren, men vinterhalvåret är knepigt. Jag gillar att fiska plattfiskar överlag, men någon speciell metod har jag inte som favorit, utan alla har sin charm.

 Vad kommer du satsa på härnäst?

− Ja, det skulle sitta bra med en äkta tunga. Men jag får se om jag kan lösa den. Det är inte lätt.

Går det att få 60 arter? Eller är det en dum fråga?

− Självklart går det. Jag har åtminstone över 20 arter kvar på listan innan jag kan börja åka på guidade fisketurer utomlands, säger Nicklas med ganska skämtsam ton. Sverige och svenska fiskarter är en utmaning som räcker långt. Även för en 50-artersman.

Slutligen, Nicklas: har du något du tips till andra specimenjägare? Om man är lite färskare i det här gemet, hur ska man göra för att lyckas? Vilka misstag ska man undvika?

− Det finns olika vägar för att lyckas med sitt fiske och storfiskregistret börjar bli rejält påfyllt med fångster som man kan planera sitt fiske efter. Men att leta nya vatten och ibland gå sin egen väg är viktigt också. Det är ju sådant man blir mest nöjd med om man lyckas få något stort. Att våga experimentera och inte alltid göra som alla andra kan vara en grymt bra taktik för att fånga drömfisken.

Nicklas fortsätter:

− Det är lärorikt och spännande att bredda sitt fiske på andra arter även om man gillar bäst att fiska en viss art. Man kan testa olika tekniker och tacklingar som man har lärt sig vid fiske efter en viss art i nya sammanhang. Man gör misstag men det är inte farligt, det värsta du kan göra är att glömma fiskegrejerna …

Nicklas menar också att man kan använda varje fisketur till att i efterhand reflektera över resultatet och hur allt gick till. Därigenom kommer du närmare att lyckas få den fisk som du vill fånga .

− Byt erfarenheter med andra fiskare och till sist: var en indian när du fiskar och inte en buffel! Det är inte en slump att man många gånger fiskar bättre ensam vid vissa fisken, du tjötar ju inte bort fisken, avslutar Nicklas Kolbeck – den tredje någonsin att nå 50 olika storfiskarter. 

Nicklas Kolbecks kompletta lista över de femtio kan du se HÄR! 

Året har rivstartat för sportfiskare runt om i landet, som alltid när våren spirar. Med allt fler krokar i vattnet fångas också allt fler fiskar, däribland två exemplar som nu godkänts som officiella svenska rekord. Karpen var kanske väntad, blåkäften mer överraskande. Men ingen av de nya rekordhållarna är någon fångstman som ger höga odds. Nej, det är två mycket namnkunniga fiskare som står för bedriften - Anders Idarsson och Nicklas Kolbeck. 

Äntligen rekord för Anders Idarsson

Karparna i skånska Tegelbruksdammen är Sveriges största, i alla fall hittills. Så fort de mest idoga och duktiga karpfiskarna är i farten ligger ett rekord på lut. Nu har karpspecialisten Anders Idarsson slagit till.



Redan den 23 mars var Anders på besök i ”hemmavattnet” Tegelbruksdammen, även om han inte fiskat där så flitigt de senare åren. I sikte hade han karpen som döpts till ”Rebecka” – den kanske absolut största karpen i Sverige. 

Anders berättar:

- Nu var det dags att inleda jakten på Rebecka. Hon fångas ofta när det är kallt i vattnet. Några år har hon varit uppe tre-fyra gånger, andra år har hon narrat alla. Men chansen att fånga henne tidigt kändes som god. Jag och Johan Emmertz besökte dammen tillsammans sent på kvällarna under flera dygn och mäskade ytterst sparsamt med lite krossade boilies, pellets och partiklar bara för att få igång fisken att äta. Två av spöna placerades ut på hårda fläckar medan det tredje sänktes ned i ett område med riktigt mjuk botten. Betet var ett testbete från SBM, White Secret, 15 mm popup, toppat med en plastmajs. Kring varje tackel spred jag försiktigt två nävar krossade boilies, pellets och partiklar. Fällorna var riggade.

Och visst lyckades Anders med sitt uppdrag. Han hade redan fiskat natten igenom då det piper till från nappalarmet, mitt i kaffedrickandet. Efter en tung och lite oviss kamp lyckas han leda in en riktig superfisk i håven. Anders ser då att han verkligen lyckats fånga sin målfisk och låter segerjublet ljuda över nejden. 

Vid vägningen visar den sig väga hela 23 400 gram, alltså drygt sju hekto över nuvarande svenska rekord på 22 660 gram. Det förra rekordet stod sig knappt ett år. Karpen var 96 centimeter lång och hade en omkrets på hela 95 centimeter och simmar nu åter och äter upp sig i Tegelbruksdammen. 

Efter att vågen kontrollerats i ett laboratorium och alla uppgifter kontrollerats har nu Sportfiskarna utsett ett nytt svenskt rekord. Ett stort grattis till nye rekordinnehavaren Anders Idarsson.

Kolbeck fångar blåkäft, nytt rekord och sin 50:e art!

Blåkäften är en ganska sällsynt fångst, men några av de mest ihärdiga havsfiskeexperterna får den på kroken ibland. Förra året rapporterades det in en fisk som aldrig kunde verifieras. 

Att Nicklas Kolbeck skulle få en är inte helt oväntat – han är ju en av Sveriges absolut mest mångsidiga sportfiskare. Den blåkäft han lyckades fånga  - dagen efter att Anders Idarsson satte svenskt rekord på karp, för övrigt - ger honom inte bara svenskt rekord, utan också art nummer 50! Grymt fiskat! 

- Jag hade egentligen helt andra fiskeplaner, men när polaren Kristian ringde var jag inte sen att haka på ut till 10-gradarn i Skagerrak. Väl ute på plats är min tanke att göra två nedsläpp med ett standardtackel och prova om det finns någon långa som ville hugga, men det är trögt. Bara någon blåkäxa som käkar på agnet, så jag byter till mindre tackel och mindre krok och får en blåkäxa. Efter ett par nersläpp får jag ett napp som inte är likt blåkäxens nafs. När jag vevar upp så får kompisarna syn på en sjurygg som solar sig vid ytan och jag skojar om att det är min femtionde art som ligger där. När väl tacklet börjar närma sig står jag nyfiket och förväntar mig något svart på kroken men ser en något gråare firre som sedan blir rödaktig när den närmar sig ytan. Upp kommer en blåkäft! Tidigare har jag fångat ett par, men då med utgångshamn Langesund. De har varit betydligt större, men vad gör det idag när vi har utgångshamn Strömstad och detta innebär art nummer 50!

Nicklas tänkte inte på det just då, men insåg efter lite koll med andra havsfiskeexperter att det nog dessutom skulle bli svenskt rekord. Visst blev det så! Vid vägningen visar sig den 34 centimeter långa fisken väga 590 gram. 

Alltså, nytt svenskt rekord. Sportfiskarna skickar stora gratulationer till Nicklas Kolbeck, som nu är svensk rekordhållare och en av tre som klarat att fånga fantastiska 50 olika arter över storfiskgräns i svenska vatten. 

En längre intervju med anledning av Nicklas Kolbecks femtionde art kommer inom kort.

Om blåkäften

Blåkäften (Helicolenus dactylopterus) tillhör drakhuvudsfiskarna och är en typisk djupvattensart. Den påminner om både mindre och större kungsfisk, men är blålila i svalget och har strimmigare teckning. I stort en vacker och säregen figur bland havets invånare.

Det är högtryck på fiskefronten. Nu trillar det in storfiskar i parti och minut.  

Många fina abborrar, gäddor och färnor tillhör de mest anmälda arterna för tillfället. Också några roliga överraskningar finns i skörden, som det första exemplaret av stäm på mycket lång tid. Att det beror på den sänkta minimivikten är förstås uppenbart. Några andra roliga arter har det flaggats för också, så undertecknad får nog ett antal granskningar att bita i vad det lider.

Och med ökad arbetsbörda ber jag dig som anmäler fiskar om lite hjälp igen:
Snälla: använd stor bokstav i början av namn, fångstplats, bostadsadress och postort.
Exempel: Pelle Pettersson, Storstad, Fiskgatan 22, Kalmarsund. 

Fotouppmaning
Och en annan sak: Ta gärna ett foto av din fisk, mot referensföremål/måttband också. Även om vi inte kräver det (förutom vid rekordnoteringar, då vi gör det) så är det enklare att bedöma fiskens storlek. Det är ju allt vanligare med vidvinkliga bilder med "framhållningar" av fisken. Det kan se läckert ut, men gör också att man som betraktare direkt blir lite lätt misstänksam, eller åtminstone besviken. Man vill ju ha reda på hur stor fisken verkligen är. Vill du undvika att någon tvekar kring din häftiga storfisks verkliga storlek - ladda upp ett foto av fisken med måttband och ett med dig som håller i den. 

Se Jonny Rudolfssons exemplariska bilder av den fina färnan nedan.




Härliga fisketider. Ut till vattnet. 

Våren är här. Det betyder många fiskare på, eller vid, vattnet. Det betyder också många storfiskar.

Det droppar in arter från både sött och salt. Väntade storfångster av exempelvis abborre och id, förstås. Men också en del spännande överraskningar. Några håller vi på ett kort tag till, men ta en titt i listorna så har du läsning för en god stund framåt.

Sveriges längsta gös?

Den magnifika gös på 10,43 kilo som Christer Hjälmefjord vertikaljiggade upp i Bolmen nyligen är en liten sensation. Inte bara för vikten och inte alls för metoden, eller ens vattnet. Bolmen har ett fint gösbestånd. Men i Storfiskregistret finns ingen gös som är så lång. Hela 112 centimeter var Christers fina fisk. Vi grattar stort!

Har du hört talas om någon längre gös? Kommentera gärna här nedanför i så fall.



Gäddfisket har öppnat riktigt bra också.  Påminn gärna dina kompisar om att anmäla storgäddorna också. Vi får bara in en bråkdel av alla storgäddor känns det som.
Och uppenbarligen är piggvararna på bettet, rapporteras det in. Möjligheterna är många. 

På snart åtehörande. Nu kallar både fisket och skrivbordsgörat. 

Sportfiskemässan 2012 har just gått av stapeln. En kul och händelserik tillställning, där jag också fick chansen att prata med många nya och gamla bekantskaper. Mycket fiskesnack, en del diskussioner om Storfiskregistret och stora fiskar i allmänhet.

Foto: Nicka Hellenberg

En hel del av diskussionerna har handlat om roliga och okomplicerade företeelser i fiskets ljuva värld. 

Andra diskussioner har rört mer krångliga och till och med lite tråkiga saker. Jag tänkte bara ventilera ett par av de tråkiga, helt kort. 

En död fisk, en trakasserad fiskare

En gigantisk gädda fångades av en öringsfiskare. Gäddan var djupt krokad, fick avlivas och anmäldes till Storfiskregistret. Men redan innan dess hade den magnifika fångsten spridits till olika forum och fångstmannen hann bli rejält ansatt, med glåpord, spott och spe. Flera sportfiskare vräkte ur sig ganska grova saker och det sägs till och med att fångstmannen fått ta emot hotfulla samtal på sin telefon.  

Vi är många som vill att stora gäddor ska få leva vidare. Men någonstans måste man kunna dra en gräns för vad som är vettigt och rimligt. Det är inte rimligt och vettigt att bete sig hur som helst för en dödad fisk.  

Den här diskussionen kommer att fortsätta, men låt mig bara säga att det finns några där ute som borde skämmas en smula och fundera över om den där osynliga gränsen kanske är värd att reflektera lite djupare över. 

I mörkade vatten

En annan sak är det här med korrekta anmälningar. Aktuellt exempel: en fisk anmäls från ett påhittat vatten. Det hela är så ologiskt och anmälan innehåller motstridiga uppgifter, så jag ifrågasätter fångsten. Fångstmannen uppger då ett nytt vatten och ber om ursäkt för det vilseledande. Allt väl. Trevligt. Ända tills nya uppgifter kommer fram.

”Den där gäddan kommer ju inte alls från Xxxxxxxxx, utan från Zzzzzzzzz. Jag träffade ju dem när de fått den”, informerar en annan fiskare.

Tråkigt. Mycket tråkigt! Du som fångat en stor fisk har alltid möjligheten att inte anmäla din fisk, om du inte vill att den ska bli offentlig (även om vi förstås hoppas att du anmäler firren). Men att ljuga ihop uppgifter och göra Storfiskregistret till ett mindre trovärdigt register är ett dåligt alternativ. 

Ryckfiskade fiskar

Samma sak gäller anmälda fiskar som felkrokats. Jag fick avslå en havsfångad fisk nyligen eftersom det fanns filmer på nätet som visade hur den stackars fisken släpas in i stjärten. Reglerna är tydliga: fisken ska vara krokad i munnen, för att anses som fångad på rätt sätt. Buk- eller stjärtkrokade fiskar är inte ok. Vissa fisken dras ofta med rykten om ryckfiske, felkrokningar och oetiska tillvägagångssätt. Det är bara vi sportfiskare själva som kan få bort sådana tråkigheter – genom att själva sköta allt snyggt. 
 

Så. Det var lite mindre ystert gnäll i vårsolen. Men vet ni, det är för att jag vill påminna er om en viktig sak: det är ”bara” fiske, även om det stundtals är blodigt allvar för oss. Och fiske ska vara kul. Låt oss komma ihåg det. 

Allt det här får vi nog tillfälle att återkomma till. Och när nu våren gjort sitt intåg är det betydligt viktigare att titta framåt, mot glittrande fjärdar, öppet hav och porlande vatten. 

Fiska fint där ute. Och rapportera in era storfångster. 

Ännu en havsfiskeexpert har fiskat hem sin guldnål. Den här gången är det Kungsbackabiologen, tillika Sportfiskarnas egen Markus Lundgren som klarat uppdraget.

Först ett stort grattis, Markus. Plus en liten fråga: vad gör du som anställd av Sportfiskarna?

Jag är biolog på regionkontoret i Göteborg, där bland annat västerhavsfrågor ligger på mitt bord. Att få myndigheter och beslutsfattare att inse vikten av ett hållbart nyttjande av våra vatten känns som en stor utmaning och är något vi jobbar mycket med inom förbundet, oavsett om det gäller laxbeståndet i Östersjön, vattenkraftsfrågor eller sportfisket i olika vatten. I mitt arbete ser jag det överdimensionerade yrkesfisket som ett jätteproblem för ekosystemen på Västkusten. 

Som för många andra började Markus fiskeintresse med  att farsan som tog med honom på flötmete efter abborre i hemmavattnet. Sedan blev det makrillfiske i Kungsbackafjorden.

Vi har fortfarande båt både i sjön och i Kungsbackafjorden, så fisket där känns härligt nostalgiskt.

Har du någon favoritart?

Abborrfisket ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Det brukar bli några pass per år i hemmavattnen. Annars är jag ju en utpräglad havsfiskare, med intresse för i princip allt! Den kanske allra största charmen med havsfisket är ju att nästan vad som helst kan hugga. Djuphavsfisket och även vrakfiske är ju fisken som är extremt spännande. Annars är gyltafiske och plattfiskmete väldigt händelserikt och kul. Det behöver verkligen inte vara stora fiskar som ska hugga. Jag blir mycket gladare för en liten fisk som är stor för sin art, till exempel jakt efter arter som brunsnultra, skäggtorsk, bergvar och paddtorsk är ju bara så roligt som sportfiske kan bli!

Finns det någon fisk, eller något fiske som du inte ännu testat, men gärna vill testa?

På sötvattenskartan finns det definitivt några vita fläckar. Aspen känns som en otroligt häftig fisk. Det finns ju ytterligare några andra karpfiskar jag aldrig fångat, som vimma, ruda, stäm, björkna och faren.

I saltvatten börjar väl artlistan bli relativt välfylld, men jag saknar fortfarande paddtorsken! En otroligt häftig art, sin ringa storlek till trots. Multen har jag ännu inte lagt så många pass efter, men en sådan vill jag ha. Håkäring, kummel, havsmus och en svensk bergskädda tillhör drömfiskarna, som dock inte är helt omöjliga. Vitrockan är en annan art jag saknar. Den kanske är högst upp på önskelistan under 2012.

Vilken av fiskarna på listan, om du måste välja någon, är lite speciell för dig? 

Abborren håller jag väldigt högt. Efter åratal av nötande i hemmaåarna hade jag fått en handfull över 1,5 kg med en toppfisk på 1 590 gram. När jag väl knäckte gränsen för storfisk gjorde jag det rejält. Roligt var att min teamkamrat Magnus Karlsson var med på telefon hela fajten. Jag hade telefonen i fickan, hörlurar inkopplade och satt skönt tillbakalutad i min stol och pratade med Magnus när abborren tog min bottenmetade mört. Magnus var minst lika upphetsad som jag och "coachade" mig igenom drillningen, håvningen och till och med en preliminär vägning. Dessutom jobbar Magnus tillsammans med vår teamkamrat Rickard, samt välkände Micael Karlsson, en av våra bästa kompisar från team Confidence och med över 30 storfiskarter på sin meritlista. Eftersom Magnus var på jobbet var intresset på topp när han sprang runt på kontoret och live-rapporterade medan jag drillade storfisk! Det kan vi ha ganska roligt åt ibland.

Vad blir det för fiske framöver? Sötvattensarter, massor av salta fiskar? 20 arter?

Djuphavsfisket står högt i kurs men är ju mer än något annat fiske väderberoende. Vi är ju också med i en handfull havsfisketävlingar varje år, närmast Pater Noster Cup i början av juni. Båten står på trailer året runt och är alltid startklar! 

De senaste tre åren har jag jagat stora fiskar lite mer riktat och tänker fortsätta med det, men bara på arter som är kul. Den lilla brunsnultran är en sådan art och tack vare den sänkta viktgränsen i år är jag övertygad om att ett svenskt rekord kommer på den arten. Vi har ett område som levererade en handfull brunsnultror under 2011 och som vi såklart kommer nöta lite extra på i år! 

Det kommer också bli lite mer sötvattensfiske i år. Några av mina nya kollegor på Sportfiskarna, bland annat du själv Nicka, har ju plockat med mig i Sportfiskarnas lag till specimentävlingen Svenska Fiskeserien, så jag får helt enkelt bredda mig lite under året. Känns inspirerande! Det är väl dock mer osäkert om jag kommer att bidra något till poängskörden.

[Nåja, Storfiskregistreraren själv undrar också hur han ska hinna bidra med något. Man får ta det lite som en lek med små, allvarliga inslag]. 

Markus 10-lista ser du här. 

Ett stort grattis till Markus. Och vill du träffa på honom och prata havsfiske, eller tipsa om sötvattensfisket, så finns han på Sportfiskemässan i helgen. Kom förbi Sportfiskarnas monter! Vill det sig väl (eller illa, beroende på hur man ser det) så kan du inte bara träffa Markus, utan även undertecknad Storfiskregistrerare där. 

Handen på hjärtat: hur noga är ni med reglerna?
Efter några konkreta ärenden den senaste tiden kan det vara aktuellt att påminna lite om reglerna för sportfiske och storfiskregistrering. Just nu (innan isarna släpper helt) är det kanske ismetet som är mest på tapeten.

Jag/vi har inte för avsikt att diskutera huruvida reglerna är vettiga och rimmar med modernt förnuft eller ej. Jag ger inte heller uttryck för mina peronliga åsikter i frågan.

Däremot är det ju viktigt att samma sak gäller för alla – och att registret (i största möjliga utsträckning) innehåller fiskar som är regelrätt fångade.

Dessutom har ett antal sportfiskare hört av sig med anledning av några anmälda fiskar. Det bör alltså redas ut. 

Tolkningen är och har varit som följer:

För att du ska kunna anmäla en ismetad fisk måste den antingen vara fångad i ett vatten där fiskekort, TDA-kort eller liknande ger dig rätt att ismeta med flera spön. 

I exempelvis skärgården, där det fria handredskapsfisket gäller, är det ju så att fiske med ett spö är tillåtet per definition. 

Ismetar du med ett spö – och inte pimplar under tiden – kan du alltså anmäla en ismetad skärgårdsfisk. 

Fiskerätt i vatten utan fiskekort är en annan het fråga. Ibland kan det behövas tillstånd från fler än en markägare. Ibland är fiskerättsinnehavaren inte samma som markägaren. Håll koll och ta reda på allt som behövs – det är din skyldighet.

Det handlar inte om att bedriva klappjakt, utan om att räta ut några frågetecken. Och jag vill i rättvisans namn påminna om vad som gäller så att du vet det inför nästa anmälda storfisk. Kör hårt!