Januari har gått in i ett skede av klassisk vinterkaraktär – det är kallt, med ett bitande högtryck över stora delar av landet och annalkande snökanoner (som SMHI och medierna gärna använder till leda just nu) på väg in.

Mycket av fisket ligger i träda. Förhoppningsvis innebär det också att många av våra fiskarter får välbehövlig vila och andhämtning. Detsamma gäller nog många artjägare, förresten.

Jag samlar ihop jobb som blivit liggande och lyfter upp en bortglömd solskenshistoria. Min ambition är att på något sätt uppmärksamma alla guldnålsutdelningar. Det är förstås inte heller alla guldnålsinnehavare som själva uppmärksammar sin andra, tredje, eller multipla guldnål.

Men ibland kokar Storfiskregistreringen över och dokument, fiskar och allsköns uppdrag dränker skrivbordet. Då kan det tyvärr hända att något ärende ramlar bort. Det hände exempelvis välkände storfiskaren Kenneth Bjällqvist.

Kenneth skickade in sitt femte artprotokoll i höstas, men får först nu sin välförtjänta gratulation.  Hall Of-Fame-medlemmen Kenneth har ju härjat runt bland fiskarna i rätt många år och tagit en uppsjö med fina firrar, framför allt i havet. Han ångar på mot 30 arter, eller?

− Ja, jag kommer att fortsätta jakten på nya storfiskarter. Jag har bland annat lerskäddan kvar i Öresund. Om vädret tillåter, så kommer jag att lägga mycket tid på Västkusten i år. Nästa mål är naturligtvis att komma upp till 30 arter, helst i havet men det är inget måste. 

Just nu hindrar isläget i hamnarna Kenneth från att peta i trollingbåten och jaga storöringar, eller andra arter i trakten, men vänta bara. 

Nål nummer fem är en blandning av fiskar från senare tid och ett par mer till åren komna fiskar. Gladast blev han nog för vitrockan på 7 459 gram:

− Ja, vitrockan var inte bara en fin fisk, utan också min tjugonde art i havet, understryker Kenneth.

Sportfiskarna skickar ett grattis och publicerar till slut Kenneth Bjällqvists femte guldnål.

Nål fem bestod av följande arter:

Torsk − 19,500 kg (år 1993)
Makrill − 1,220 kg (2005)
Kolja − 1,750 kg (2010)
Skrubbskädda – 1,130 kg (2010)
Slätvar – 1,375 kg (2010)
Bonito – 1,470 kg (2010)
Blåkäxa – 0,510 kg (2011)
Lubb – 12,600 kg (2011)
Rötsimpa – 0,430 kg (2011)
Vitrocka – 7,459 kg (2011)

Det nya året har på allvar börjat. Någon enstaka storfisk har ramlat in, men ännu är 2012 mest ett oskrivet blad. Efter den årliga novemberdebatten har Sportfiskarna läst, begrundat och sammanfattat tankegångarna och idéerna. Vi har givetvis också tagit till oss de synpunkter som kommit in via e-post eller telefonsamtal från alla engagerade sportfiskare. 

Grundtesen är att Storfiskregistret ska fungera som ett någorlunda beständigt fundament, men att det samtidigt ska vara öppet för förändringar och utveckling. Mot den bakgrunden har vi fattat ett par beslut som gäller storfiskar och regler.

Ny minimivikt för storfiskregistrering

Det fanns, som vanligt, ett antal förslag på arter som skulle få höjd, eller sänkt, minimivikt för storfiskregistrering. Vi har dock beslutat att lämna de flesta arternas minimivikt orörda under 2012.

250 gram som lägsta vikt

Men däremot har vi nu beslutat att sänka den generella minimivikten från dagens 300 gram till 250 gram!

Det finns ett antal intressanta arter som nu kan hamna i registret. Kanske ger det också upphov till ännu fler artsatsningar hos er som är mest idoga samlare av arter och nålar. Det rör sig exempelvis om arter som arter som brungylta, bergvar, tånglake, grässnultra, skärsnultra, brunsnultra, sjökock och svartmunnad smörbult som möjligen klarar minimivikten.

Till följd av detta har vi också sänkt minimivikten från 300 till 250 gram för arterna stäm, kolmule och lerskädda. (250 gram som minimivikt gäller också havsål, hälleflundra och gråhaj – vilket ju mest är en formalitet eftersom 250 gram är den lägsta nivån även för fiskar som är so ovanliga att de knappast anmäls).

Havsfiskereglerna utreds

Den tidigare debatten om havsfisket har stundtals varit intensiv. Sammanfattningsvis har diskussionen rört två olika ämnen:

a. en eventuell begränsning av tillåtet fiskeområde,

b. formuleringar i reglerna som innebär viss tveksamhet, eller åtminstone ett lite stort tolkningsutrymme.

Diskussionen om havsfiskereglerna har stundtals varit intensiv, men åsikterna bland havsfiskeproffsen och övriga intressenter går brett isär huruvida det ska finnas en yttre gräns för fiskeområdet i såväl Östersjön som i Öresund och utanför Västkusten.

Sportfiskarna kommer under 2012 att tillsätta en utredning, där vi kommer engagera ett antal havsfiskare för synpunkter. Om behovet finns kommer någon form av ändring, eller åtminstone precisering av regelverket, att införas till 2013. Under 2012 gäller tillsvidare samma regler som tidigare.

För att undvika missförstånd av dagens regler har vi också omformulerat texten i reglerna under punkt 1. Så här är regeln om havsfisket numer utformad:

”Fisken ska ha fångats inom Sverige. Dock godkänns fisk som fångats på internationellt vatten från båt som utgått från och åter anlöpt svensk hamn, utan att under mellantiden ha angjort utländsk hamn, eller ankrat upp på annat lands vatten. Med ”Internationellt vatten” menas vattenområden som inte ingår i någon stats territorialvatten.”

Det har hittills funnits ett stundtals uttalat, men inte skrivet/publicerat undantag från den regeln. Det har varit så att en båt som fiskar i Öresund får angöra dansk hamn för inköp av agn/bete (oftast borstmask) eftersom betet inte går att uppbåda i Sverige och för att resan för att införskaffa betet annars skulle innebära omöjlig tidsåtgång och onödiga rese- och bränslekostnader etc.

Under 2012, innan utredningen är klar, gäller den undantagsregeln tills vidare. 

Regelverket beskriver det så här:

”Under 2012 gäller ett undantag som innebär följande: För fiske i Öresund får båtar angöra dansk hamn i samband med inköp av bete. Syftet med angöringen i hamn får endast vara betesinförskaffning och får ta maximalt 60 minuter." 

Reglerna ovan gäller från och med nu och eventuella nyheter rörande regler och viktgränser kommer att presenteras i början av 2013. 

Nu är det hög tid att ut och fiska! Kör hårt.

Vår förre storfiskregistrerare Håkan Brugård har åter varit behjälplig med ett antal vågtester, utförda i ett laboratorium. Resultatet av testerna är att ytterligare fem vågar nu blivit godkända för storfiskregistrering.

Shakespeare digitalvåg

  Shakespeare-vågen får godkänt för Storfiskregistrering. Lite överraskande att vågen klarar att väga upp till nästan 25 kilo eftersom den anges räcka till max 22 kg/50 pund enligt kartongtexten.

Berkley 23-kilosvåg (modell år 2012)

 Berkleys nya visar inte lika bra som den modell som heter TEC, men får godkänt. Bra handtag. 

Stoxdal svart 25 kg

Utrustad med lysdisplay, måttband (100 cm), bra handtag och temperaturmätare. Godkänd

Stoxdal rödsvart 25 kg  

Även den något mindre Stoxdalsmodellen får godkänd. Den har också bra handtag, temperaturmätare, måttband (80 cm) och lysdisplay.

Stoxdal lipgrip 25 kg

Ännu en lipgrip som klarar testerna och får godkänt. Men tänk på att vågen behöver hängas upp för att visa ett godtagbart resultat. Något varierande viktutslag, men inom gränserna för godkännande.

Underkänd blev Stoxdals 44-kilosvåg som saknar vettigt handtag. Hela listan över testade och godkända vågar hittar du här. 
 

Först till 19 arter, men det dröjde 15 år innan han fullföljde sin 20-serie. Nu har han klarat det och belönats med en lagerkransad guldnål som nummer 37. 

Göran Nilsson hade samlat ihop 19 arter redan 1996. Så många olika arter hade nog ingen annan vid den tidpunkten. Men sedan blev det fokus på familjen och barnens idrottande, så Göran tog ett litet break från specimensatsningen. Nu är han definitivt på gång igen. Art nummer 20 kom under 2011 – i form av en sandskädda på 460 gram.

Berätta lite snabbt om dig själv, Göran. 

− Jag kommer från Sibbhult och bor i Lönsboda sedan 25 år tillbaka. Jag är egenföretagare och har fiskat sedan jag kunde stå upp.

Du verkar vara på gång igen. Blir det satsning mot 30 arter nu, eller vad har du för mål med ditt fiske?

− Givetvis kommer jag att satsa på 30 arter. Det kommer att ske tillsammans med mina pojkar Martin och Oscar som också gärna vill fånga storfiskar, berättar Göran som är en riktig allroundfiskare.

Han fiskar året om och har kanske en extra styrka i att kunna läsa ett fiskevatten och lägga upp taktik därefter, vilket ju är nog så betydande om man ska bli mångsidig och klara olika situationer

Finns det någon av dina fiskar som du är extra stolt eller glad över? Varför?

− Jag måste nog säga att min svit från Kölbydammen med tre arters storfiskar (braxen, sarv och sutare) på samma pass, inom tolv timmar är lite speciell. Alla fiskar är tagna på flötmete, vilket gör mig extra glad eftersom jag ju satt och höll i spöt och fick se fiskarna komma in på mäskplatsen för att sedan hugga.

Har du några drömmar eller planer för framtiden med ditt fiske?

− Ja, jag skulle gärna åka till Florida för att fiska Tarpon. Men först ska jag ut och fånga en gös över storfiskgräns.

Något säger oss att Göran Nilsson – och kanske hans söner – nog kommer lyckas med det uppdraget. Stort grattis från Sportfiskarna till en äkta storfiskare.

Görans svit av 20 storfiskar kan du se här.

20 gånger 10. Omöjlige Ola Esbjörnsson. Vad kan man säga? Om du tror att han tar det lugnt med fisket på sistone, så är det nog falskt alarm. Bara under 2011 fiskade han ihop tio olika arter – plus ytterligare några storfiskar.

Den guldnål han nu förvärvat är hans tjugonde! Tjugo gånger tio olika arter över storfiskgräns alltså. Och då kan det möjligen fattas någon guldnål, som han inte räknat ihop ännu.

Den svit av storfiskar han lurat upp under förra året är bara den ett rätt mästerligt stycke. Som exempel: karp på 17,49 kg, lubb på 11,4 kg, braxen på 6,79 kg och färna på 3,41 kg … Drömfiskar allihop!

Det är bara att buga och skicka stora gratulationer. Nu inväntar vi ännu fler stordåd av Sveriges främsta artjägare alla kategorier. 
 

Ola Esbjörnssons guldnål nummer 20 (alla fiskar fångade 2011)

Abborre 2 060 g
Karp 17 490 g
Rötsimpa 585 g
Blåkäxa 510 g
Lubb 11 400 g
Vitrocka 7 400 g
Färna 3 410 g
Långa 10 200 g
Bleka 5 150 g
Braxen 6 790 g

Vicktor Hallensjö ångar på. Bara under 2011 anmälde han 28 fiskar som registrerades över storfiskgräns.

Nu är han uppe i tre guldnålar och åtskilliga storfiskar. Med hjälp av några finns skalper under 2011 fick han alltså ihop sin guldnål nummer 3. Listan är ingen dålig läsning. Det blir intressant att se vad Vicktor får ihop inom några år. Och vad händer om/när han börjar härja till havs? 

Stort grattis, Vicktor. Här är din tredje guldnål i ett sammandrag:

Björkna (2006) 875 g
Sutare (2006) 4 070 g
Braxen (2009) 5 930 g
Färna (2009) 3 170 g
Karp (2009) 13 650 g
Ruda (2011) 1 830 g
Sarv (2011) 1 220 g
Id (2011) 2 700 g
Gös (2011) 8 180 g
Abborre (2011) 1 770 g

Nu har jul- och nyårshelgerna passerat och vi kan lägga ett fint storfiskår till handlingarna. Så småningom kommer vi förstås publicera sammanfattningen av fiskeåret 2011 här - och i tidningen Svenskt Fiske, som du ju får om du är medlem i Sportfiskarna.

Det kan också bli aktuellt med någon liten ändring eller korrigering vad gäller regler och annat. Och ytterligare någon fin guldnålsutmärkelse hamnar snart på nyhetsplats här på bloggen. 

Fortsätt nu fiska och anmäl dina storfiskar, vare sig ditt fiske sker från is, eller i öppet vatten. Ett gott nytt fiskeår till alla där ute.

 

Året 2011 pyser långsamt ihop. Innan det är helt till ända återstår en del pyssel på Storfiskfronten. Jag sitter i detta nu och gör en sammanfattning av storfiskåret. Ett antal spännande fångster, några nya rekord och en uppsjö av fantastiska fiskar passerar revy och startar funderingarna. Hur kommer nästa år att te sig? Vilka förändringar är aktuella? Efter den nyligen avslutade novemberdebatten finns ett par frågor att ta ställning till. Men allt det där återkommer vi till.

Men en liten tråd är värd att ta upp igen. Några gånger berördes ämnet om vad en stor fisk egentligen är och hur vikten för storfiskgränsen avspeglar den. Det i sin tur förde in diskussionen kring utvecklingen av sportfisket. Kanske gäller det främst metet i sötvatten efter några populära arter. När några få vatten dominerar listorna fullständigt blir det lätt en ganska enahanda syn på var stora fiskar lever och hur stor en stor fisk av den specifika arten är. Och frågan är om det också minskar upptäckarandan och nyrekryteringen bland unga sportfiskare. Några mejl jag fått vittnar om den synen. Man säger saker som:

”Det är ingen idé att satsa på att fiska sutare eller braxen eftersom jag inte har råd, eller möjlighet att åka till de kända vattnen.” 

Eller:

”I de vatten jag fiskar får jag ganska stora fiskar, men de är ändå pyttesmå jämfört med de som kommer upp i de vatten dit ’alla’ åker”.

Å andra sidan är det kanske inte Storfiskregistreringens uppdrag att jämna ut sådana missförhållanden. Men utveckling av fisket, nyrekrytering till sportfisket i stort och en uppmuntran till de som hittar nya vägar istället för att bara följa de upptrampade stigarna är alltid kul.

I samma veva som mina tankar gått runt, runt i dessa banor läser jag om planerna på en ny, svensk specimentävling, signerad välkände meteexperten John B Eriksson.

Grundtanken med lagtävlingen, som går under namnet Svenska fiskeserien är att uppmuntra till att utforska, upptäcka och återupptäcka vatten, plus att se till att fisket bedrivs mer utspritt . Artjakten ska inte centralisera fisket till ett fåtal vatten, utan göra det möjligt att samla poäng i tävlingen även i mindre etablerade fiskevatten. Kort sagt. Läs mer om det, i Storfiskregistrerarens ögon, mycket goda initiativet. 

Och apropå specimenfiskar och vikter skrev nämnde John ett intressant blogginlägg om vikter och storfiskar. Läsning rekommenderas: Blogginlägg.

Länk till Svenska fiskeserien

Skickliga metaren Mona Widén har varit aktiv med storfiskregistreringarna. Och genom att klara av hela sju arter bara i år har hon dessutom fiskat ihop till sin tionde art och fått sin guldnål, som den andra kvinnan genom tiderna. 

Du har ju flera silvernålar. Vad fick dig att börja satsa på allt fler arter än de du redan har massor av?

− Jag tyckte det var dags att prova lite nya vatten och arter och inte bara fiska på mina kända hemmavatten hela tiden. Jag hade planerat in att försöka ta björkna, mört och ruda redan förra året. Braxen och ruda är helt klart mina favoritfiskar men man kan ju inte fiska dem hela året.

Som meteexpert: vilket är ditt bästa metetips för yngre förmågor som börjar jaga arter?

− Börja med de lättaste arterna som du har på hemmaplan så att det händer något. Får man inte fisk är det stor risk att man tröttnar. Sök så mycket information som möjligt innan du åker till ett vatten där det finns stor fisk. Kolla gamla listor och ring lokala fiskare. Har man information om platser, tider, bästa beten, metoder och så vidare så ökar möjligheterna rejält för att lyckas.

Vad händer härnäst för dig, Mona? Fler arter?

− Det är redan inplanerat till nästa år. Räknar med att åka till Norrland och se vad som hugger där. Jag hoppas på några nya arter.

Blir det annat fiske också – havsfiske, eller spinnfiske framöver?

− Spinnfiskat har jag redan gjort i 40 år så det har jag tröttnat på. Kanske en del havsfiske framöver om tiden räcker. Det kan vara kul att få någon storfisk från havet också. Men jag trivs egentligen bättre på land, bakom långspöet i första hand och sedan bottenmete.

Har du någon drömfisk eller drömresemål ur fiskesynvinkel? Varför?

− En långresa till Norrland och pröva i stort sett alla arter som finns där och försöka fånga några riktigt stora exemplar av några arter. Och visst kunde det vara kul med något avlägset resmål om man vinner pengar eller en drömresa. 

Siktar du vidare mot 20 arter nu?

− Ja, med tiden. Men det får komma när det kommer. Det har ju gått bra med satsningen på de arter jag fiskat hittills så det är väl bara att kämpa på …

Stort grattis till Guldnålen, Mona. 

Mona Widéns Guldnålsserie ser ut som följer:

• Ål − 2,000 kg (år 2007)
• Abborre – 1,828 (2008)
• Färna − 2,674 kg (2010)
• Mört – 0,813 kg (2011)
• Björkna – 0,923 kg (2011)
• Sutare – 3,543 kg (2011)
• Ruda – 2,059 kg (2011)
• Id – 3,273 kg (2011)
• Sarv – 1,243 kg (2011)
• Braxen – 7,175 kg (2011)

Han är en nestor i sammanhanget, Curt Folkstedt. Inget tvivel om det. Sin lagerkransade nål för 20 arter tog han redan 2006. Sen låg han i ordentligt och nådde trettioartersgränsen redan 2008. Klättringen mot de svåra 40 arterna påbörjade han egentligen direkt. Och nu är han i mål, Fagersannas Folkstedt.  Som den femte genom tiderna klarade han målet med en skrubbskädda på 1 010 gram. 

Eller, egentligen är det kanske bara ett delmål. För, som Curt själv konstaterar:

− Ja, de senaste tio är ju idel havsfiskar. Överlag är det flest sådana på listan. Jag har ett femtontal sötvattensarter av mina 40, så det finns fortfarande en hel del att hämta.

Blir det jakt mot 50 arter nu?

− Nja, nummer 41 får det väl bli. Sen får vi se, meddelar Curt i en något hemlighetsfullt ton. 

Men det är inte specifika arter eller mål som styr. Tiden får utvisa vad han tar sig för i fiskets värld. 

Imponerande med så många havsfiskar, ändå. Eller är det lika svårt med sötvattensarterna?

− Överlag känns det som om saltvattensarterna har lite lättare storviktsgränser än sötvattensarterna, med några undantag förstås. Koljan är nära på en ”hämtfisk” i Öresund, liksom långa och blåkäxa, bara man tar sig ut till 10-gradarn, menar Curt som förordar höjning av storfiskgränsen för åtskilliga storfiskar i havet.

Vi diskuterar vidare kring storfiskvikter, registreringar och syftet med Storfiskregistreringen en stund och inser att det är knepiga saker att vara för bestämd omkring. Däremot kan vi enas om att fiskare Folkstedt fortfarande har en del kul utmaningar framför sig – om han vill. 

För att ta sötvattnet som exempel kan han ju exempelvis ta sig an röding, gös och gädda. Kanske kan det bli några fler salta arter också?

Curt Folkstedts tio senaste storfiskar

Jag bad Curt om en liten redogörelse över de senaste fiskarna. Här följer ett sammandrag av Curt Folkstedts storfiskar nummer 31 till och med 40. 

31. Långa 11,560 kg

Planerade turer till 10-gradarn blir oftast inställda på grund av blåst. Men denna gång kom vi ut och efter drygt tre timmars gångtid, med Oberon och skepparen Bernt Larsson, var vi på plats. Flera av oss fick lön för mödan med stora långor och fina blåkäxor. Jag fick två registreringar på långa och landade en riktigt maffig blåkäxa, säkert över dåvarande svenska rekordet. Men den var felkrokad så jag släppte i den utan vägning, ville inte veta… De har ju ingen simblåsa, och simmar ner igen när de återutsätts.

32. Sandskädda 540 gram

En Vandia-tur i Öresund med Thomas Nilsson vid ratten var receptet.

33. Kolja 1,120 kg

Också denna tog jag från Vandia. Har tagit flera större senare, upp till 1,4 - främst från egen båt. Tycker nog detta är en av de allra enklaste arterna, under förutsättning att man jagar dem i Öresund.

Nummer 34 kunde ha blivit en fin insjööring. Men Curt håller sig till reglerna, så när fisken visade sig vara krokad utifrån munnen och in valde han att inte räkna den. Hedervärt.  Istället blev det:

34. Slätvar 1,430 kg

Jag trailade min Tracker Magna 17 Fish, 35 mil till Öresund just för att jaga vararna på Lappen, nära danska sidan. Andra dagen slog det till, i besvärande vind och stark ström. Senare, efter lite oväder högg det ännu bättre, små och stora om vartannat. När jag håvat tredje regget nöp jag mig i armen men det hindrade inte att jag fick ett fjärde innan det hela var över och jag vaknade.  

35. Piggvar 1,450 kg

Det blev ingen piggvar stor nog på förra turen så en dryg vecka senare så fick trailer och båt gå 70 mil tur och retur Öresund igen. 

36. Sill 370 g

Storskrubban syntes inte till när jag var i Öresund på metetur med Vandia. Thomas tipsade mig om att jag nästa dag kanske istället skulle ta turen med Emma eftersom stor sill fanns i Sundet. Sagt och gjort!

37. Blåkäxa 670 g

Ännu en gång hade vi vädergudarna med oss så vi kunde tas oss ut till 10-gradarn. Nu var jag tokig nog att satsa mest på den lilla märkliga hajen. Trots 320 meters djup kändes hugget! 

38. Mindre Kungsfisk 480 g

Jag tog Trackern ur vinteridet för att kolla några positioner för Kungsfisk utanför Smögen. Gränsen för reg var sänkt från 500 till 450 gram, vilket innebär mycket större chans att klara gränsen, tidigare hade jag tagit flera upp till 495. Nu blev det två över nya gränsen.  

Nästan 39 … Ingen Skrubbskädda 

Nu skulle skrubban tas, om det så skulle ta hela hösten 2010!  Och skrubban är ju den kanske lättaste fisken att regga av alla plattfiskarna. Jag och Trackern samt olika kompisar gick flera resor ner till Sundet och testade alla hotspots, från Domsand i norr till långt nedanför Ven i söder… hundratals skrubbor drogs och släpptes i, men ingen över den magiska gränsen 1 000 gram. Jag fortsatte därefter med Vandias meteturer.  ”Alla” fick skrubbareg utom jag. Skepparen Thomas hade t o m den dåliga smaken att tala om för mig ”att nu ska jag visa dig hur man gör”, kastade ut och tog en!  Men jag lärde mig inget. Nummer 39 fick istället bli:

39.  Tjockläppad Multe 4,140 kg

Efter ett halvhjärtat försök i Halland tog jag min Canadensare på biltaket och for ner till Skåne, Lommabukten. Det är mycket långgrunt här, jag fiskade från kanoten långt ut från stranden utan att hitta mer än någon meters vattendjup.   Blev besviken på första fisken som tog brödbiten, hade ju hört att multen var en riktig fajter… men denna visade sig i håven vara en id. Flera timmar senare blev det dock fajtas av! 

40. Skrubbskädda 1,010 kg - jag säger bara: ÄNTLIGEN!

Storfiskregistreraren och Sportfiskarna säger bara: GRATTIS!