”Där satt den”. En skrubbskädda över kilot blev Johan Wajkerts 20:ee storfiskart och biljett in i Hall of Fame.
36-årige Johan Wajkert från Lindås i södra Småland sätter stort värde på varje fisk han fångar.
Han tycker om att fiska i sin egen takt och efter sina egna idéer. Förr fiskade han i många år i framgångsrika specimenklubben Fiskpinnen men egentligen är det skönast utan tävlingsstressen och jakten på poäng tycker han. Däremot inspireras han av Storfiskregistreringen och förklarar att utan den så hade nog inte hans fiskarliv blivit så innehållsrikt och spännande. Han brukar också sätta upp tre mål att förverkliga inom fisket varje år. Det har i lugnt tempo tagit honom fram till den 20:e storfiskarten efter 19 års fiske och det känns härligt.
Mycket mete ligger bakom fångsterna men också spinnfiske, flugfiske och isfiske. Litet ovanligt är att han avstått laxtrollingfiske och ändå uppnått 20 arters storfisk.
Men laxen ska han ta på flugspö i Mörrumsån. Han har redan fångat flera där så en 14-kilos kommer säkert förr eller senare. Varje sommar tar han också ”semester från specimen-metandet” och flugfiskar 10 dagar i fjällen. Härlig avkoppling och sköna naturupplevelser. Någon gång kommer kanske reg-harren över 1,5 kilo men det är inte det primära med dessa resor.
Den allra första storfisken tog han på spinn med jigg i Hossmoån 1990, en abborre över 1,6 kilo. I hemmavattnet Lyckebyån satsade han och kompisar året efter på björkna och efter viss möda klarade man också den gränsen. Samma år tog han en lång sutare på 61 cm i dåtidens toppvatten Kölbydammen. Smålands och Blekinges kuster gav många stora sikar under 90-talets början. Så också för Johan. Den allra första över storfiskgränsen kom dock som en riktig överraskning. Försiktiga napp på fiskfile´ nattetid borde ju vara lake. Men när han till sist krokade fisken så var det en stor sik på närmare tre kilo! En rejält stor ål på 2,180 gav också en minnesvärd fajt hemma i Lyckebyån 1995.
Hans första stora braxen kom 1996 och det har sedan följt honom som den riktiga favoritarten. Hans livs bästa fisk hittills är förstås den braxen på 6,370 kilo som gjorde honom till svensk rekordhållare ett tag under 2007. Rekordet tog han då av fiskekamraten Andreas Niklasson. Tio år tidigare fanns ett lysande storgäddfiske i de småländska skärgårdsvattnen. Med en Bombervobbler spinnfiskade Johan upp en stadig bit på 12,7 kilo i Pataholms skärgård. Inte så lätt idag.
Ruda är en svår nöt i Småland. Därför blev det en specimenresa upp till välkända Ursjön i Västmanland. Det lyckades fint och den största vägde hela 2,280 kilo. 1998 kom den tionde storfiskarten och guldnålen via en stor id från Lyckebyån. Idag ett välbesökt storidvatten med många fiskar över tre kilo. Men då innebar Johans id på 2,880 å-rekord. Skåne ligger inte långt från Lindås. I jakten på en stor mört begav han sig ner till Skivarpsån tillsammans med gamle specimenkungen Anders Lilja. Där fick Johan se flötet dyka för en praktmört över ett kilo!
Färnor har han fångat många fina. Den första stora kom i Helige å. I Skåne finns ju också stor faren men det blev en tur upp till Sagån som resulterade år 2000. Då hamnade han i ett riktigt ”faren-race” med många stora exemplar. Litet svårare numera. I östgötska Svartån fick han nöta rätt ordentligt innan de eftersökta storsarvarna nappade 2001. Stor lake var tidigare vanligt i Smålands skärgårdar. 2003 ismetade Johan upp den näst största i landet det året, 5,310 kilo. Gös är ju en småländsk paradfisk. Men det blev flera års nötande i en hemmasjö innan grammen hamnade på rätt sida sexkilosstrecket. Artsamlandet förde honom så småningom till havet. Tillsammans med lagerkransfiskaren Daniel Möller satsade man på det roliga gyltametet i Gullmarsfjorden. Redan i första försöket lyckades Johan med det som många går bet på. Att landa en tillräckligt stor berggylta. Kul fiske. Första försöket efter multe lyckades också! Efter några dagar med skygga fiskar som inte ville nappa på brödbitarna så stod plötsligt både Johan och kompisen Andreas Niklasson med böjda spön och tjutande rullar. Det slutade med en suverän multedubblé i samma håvning!
Men det finns arter som inte vill med herr Wajkert också. Vimma har han metat efter så många gånger att han tycker att han kunde vara värd en stor. Havsöring över 7 kilo har han fått, men då var storfiskgränsen litet högre. Det får väl bli en flugspöfångst till i Mörrumsån kanske? Där finns ju också vimmorna fast inga metare får dumt nog chansen att meta där. Se på Älvkarleby och lär. Men det är förstås tillåtet att bärga sin storvimma på flugspö i Mörrum med en ”boostad” nymf som skuttar på botten. Kanske en riktigt bra idé? Som karpmetare har Johan varit ”lärling” under några år. Det gav en karp över 10 kilo på tre år. Men han har klurat vidare och nu avlagt examen med hela sex stycken över den vikten på ett år. I Henrikstorpssjön blev det en fin fajt med ett exemplar på 13,780 kilo. Plattfiskmete i Öresund har han prövat i flera år. Till slut kom också en skrubbskädda över kilovikt nu den 7 december 2009. Då kände Johan det klasssiska ”där satt den”! Det var nämligen den 20:e storfiskarten som gör att vi välkomnar honom till Storfiskregistreringens Hall of Fame.
Här följer Wajkerts rad som gav honom den lagerkransade guldnålen med numret 22:
Abborre 1,610 björkna 0,695 sutare 3,710 sik 2,880 gräskarp 6,880 ål 2,180 braxen 4,770 gädda 12,700 ruda 2,280 id 2,675 mört 1,025 färna 2,450 faren 0,680 sarv 1,250 lake 5,310 gös 6,010 berggylta 1,430 tjockläppad multe 3,340 karp 13,780 och skrubbskädda 1,020 kilo.