40:e(!) storfiskarten för Leif Krause blev den här starka havsabborren från Hallandskusten.

Som tredje man har nu 30-årige smålänningen Leif Krause från Nässjö klarat av drömgränsen 40 olika storfiskarter i storfiskregistreringen. Faktiskt är han redan vidare till 41 via en vitling nyligen i Öresund. För tre år sedan var han också nummer 3 till den röda nålen för 30 arter. Under 2008 tappade han farten. Det blev mycket fiskande efter gamla favoriter i sötvatten. Fina fiskar registrerade han, men inga nya arter alls. Men det var nära med bland annat gråsejar över 5,9 kilo. En art som han siktar på att klara när tillfälle ges.
Hans egen båt är dock inte så stor att den lämpar sig för djupfisket långt ute i Skagerrak men artjagandet ger nya kontakter med andra likasinnade, som till exempel Benny Johansson. En suverän havsfiskare/tävlingsfiskare som lärt Leif en hel del under fisketurerna. Under hösten hade de en period på nio dagar för att pricka in en lugn dag och ta sig ända ut till ”10-gradarn”. Men det blåste för mycket hela tiden! Där ser man vilka svårigheter som omgärdar fisket långt ute tills havs jämfört med fiske i inlandet. Intressant är att höra hur vädret styr dessa fiskefantaster från Götalands inland som vill ut på havsfiske. Långa turer med båttrailer på släp till Öresund, Västkusten, Skagerrak eller Gullmarsfjorden allt efter hur blåst och regnområden passerar. Litet före den 40 storfiskarten trillade in passade Leif på att fylla sitt åttonde artprotokoll med tio olika storfiskar. Lika många guldnålar som Ronnie Johansson och Ola Esbjörnsson alltså! Ola leder ju ligan med sina ofattbara 52 arter. Göteborgaren Nicklas Kolbeck har 45 och får nog lägga på ett kol om inte Krause ska hinna ikapp. För nu fiskar den sistnämnde med ett ruskigt flyt. Under 2009 fiskade Leif nästan enbart i saltvatten och det gav någon storfisk på i stort sett varje tur! Inte mindre än 8 nya arter blev det så det är inte så konstigt att guldnål nummer åtta gick rekordsnabbt 28 april – 21 september.
Bland de första 30 arterna som Leif klarade av fram till oktober 2006 finns många verkligt stora fiskar. Den allra bästa är förstås den svårslagna svenska rekordsarven från Svartån år 2000 på hela 1,718 kilo. Men hur många av er har fångat abborre på 2,875 kilo faren 0,780
färna 3,420 gädda 14,430 karp 14,300 lax 19,200 eller ål 2,175 kilo?
I april 2007 kom den 31:a arten. Det var en efterlängtad insjööring på Vänern. Ett utbytesfiske med Börje Axelsson som dagen efter fick fånga en rad stora färnor under Leifs ledning. Sedan följde en mycket trevlig och speciell fisketur. Storfiskregistreraren ordnande en resa för de tre storfiskarna som då hade klarat 30 arter. Det blev till Ånnsjön i jämtlandsfjällen för att pröva efter en art som ingen av dem hade fångat : kanadaröding. På nationaldagen lyckades Krause att trollingfiska upp en stilig fisk över fyrakilosstrecket via en Apex på 4,5 tum. En riktigt skön ”arbetsseger” i fantastisk miljö. Leif har jagat stor rödspätta i Öresund flera gånger utan att lyckas och nu blir det visst bara svårare. Vid ett sådant försök hösten 2007 kom istället en femhektos sandskädda som en välkommen bonus och blev den 33:e arten.
Åtta nya arter 2009.
Sedan dröjde det alltså till våren 2009. Då blev det vrakfiske i Bohuslän och Leif kunde lägga till bleka på den nu allt längre artlistan. Vid midsommartid gled han ut till ”Gropa” utanför Bohuslän. Där drog Leif en stadig lubb på nästan 10,5 kilo. Ett stort sejstim dök upp på ekolodet och höll sedan den uthållige smålänningen sysselsatt hela ljusa sommarnatten. Men grammen ville inte hamna på rätt sida sexkilosstrecket. I augusti fiskade han och kompisar en hel del efter piggvar och slätvar i Öresund. Plötsligt började den ovanligare arten fenknot att nappa. Så många som fem stycken kom upp och hälsade på i båten. ”Urtjusiga skapelser” med starka färger, särskilt på fenkanterna. Mycket nöjd kunde Leif väga in en klart över storfiskvikten fyra hekto. Med 36 arter började han nu fundera på allvar om han skulle kunna nå 40-nålen redan samma år. När ropet gick att ”silla går te´” så gjorde han ett riktat försök. Många artjägare är säkert lyckliga över att vi sänkte sillviktgränsen med 50 gram i år. Så även Krause som klarade upp ett exemplar på 360 gram. Tänk att det blev ett sådant sill-år just nu.
Haj Five.
Den 19 september gjorde Leif och Börje Axelsson ett försök på pigghaj. En art som ansetts som mycket hotad av forskarna. Storfiskregistreringen respekterar ju naturligtvis fiskelagarna och de flesta spöfiskarna gör det också. De båda smålänningarna räknade med att arten kunde totalfredas snart och ville hinna före ett eventuellt förbud med att fånga (och återutsätta) en stor fisk av också denna art. Redan nu gäller att alla pigghajar måste sättas tillbaka omgående om de mäter över 100 cm och bara ett exemplar får föras iland per dag och person. Leif och Börje åkte ut väster om Nidingen utanför Halland. På ekolodet kunde de se massor av stora fiskar och det tog bara några sekunder efter nedsläpp innan det högg! Det blev ”tidernas hajfiske” och när man efter några timmar hade fångat fotograferat och släppt fem pigghajar över femkilosstrecket plus 60 stycken mindre så tackade man för sig och lämnade arenan. När detta sedan kom ut på fiskebloggarna så strömmade andra artjägare dit under den följande månaden och i stort sett alla klarade att ta sin storfisk. Faktum är att pigghajen ser ut att kunna bli årets mest registrerade storfisk i saltvatten. En total överraskning. Man uppskattar det till flera tusen hajar därute, många stora = gamla fiskar och ställer sig litet frågande till rödlistning. Rätt eller fel får forskarna avgöra. Kanske en fredning under vintermånaderna för det är väl då hajarna föder sina levande ungar?
Bara två dagar efter pigghajarna kom nästa storfiskart. Nu nere i Öresund. Till slut kom en slätvar över kilosstrecket och nappade för Leif. Det var nog hans sjätte fisketur efter den arten och 60 exemplar innan den stora kom. Alla återutsatta. Så att det inte går som för rödspättorna. Nu hade Krause fullbordat sin åttonde guldnål men med 39 arter totalt så hägrade förstås den 40:e riktigt mycket. Fint med förstående och fiskeintresserade chefer på jobbet och en dam som förstår att en man kan ha flera lidelser.
Havsabborre 40:e arten.
I tre år har Leif försökt efter havsabborre vid Hallandskusten. Nu blev det ett försök på hemväg efter det ovan beskrivna pigghajfisket som ju avslutades tidigt. Det gav äntligen några små havsabborrar och höjde Leifs förhoppningar. Den 3 oktober åkte han därför ned igen till en kompis i Varberg. Nu blev det fiske från land på fredagskvällen. Straxt utanför fredningsområdet vid Ringhals. Havsabborrarna dök upp och på olika beten lyckades de fånga en handfull fiskar av det ovanliga släktet. Lugna vindar gjorde fisket bekvämt och de båda kamraterna dröjde sig kvar. Klockan hade passerat midnatt när ett knallhårt hugg kändes i Leifs Savagear-vobbler. Det blev en spännande fight mot en kämpaglad fisk och en nervös fiskare kunde till slut i pannlampans sken se en stor havsabborre glida in i håven. Långt över det eftertraktade kilostrecket: 1,250 kilo. Så här beskriver han själv känslan just då: Känslan är lite udda, trots att jag är väl medveten om hur vårt hav i Väster har våldtagits under många år känns det i detta ögonblick som att havet vars vågor nu rullar in mot oss i den mörka natten faktiskt har varit väldigt givmilt mot mig de sista månaderna. Jag vet att ett enda tråldrag förmodligen skördar mer fisk än vad jag kommer att fånga i hela mitt liv, men jag känner det ändå som en självklarhet att returnera den fisk vi fångar. Om jag sparar de fiskar som fångats på så djupt vatten att en återutsättning inte är möjlig och några för djupt krokade fiskar under en säsong räcker det mer än väl för mina behov på matbordet. Efter fotografering och returnering av fisken (alla havsabborrar fick givetvis simma tillbaka) försöker vi en stund till men utan fler kontakter. Nöjda beger vi oss hem till Bert och faktiskt hinner vi med varsitt glas champagne innan vi somnar riktigt gott.
Leif tar nu ännu ett kliv i den svenska sportfiskehistorien. Han får som tredje svensk den sällsynta och numrerade gröna lagerkransnålen i guld med talet 40. Det kommer nog att dröja flera år innan någon annan når dit. Vilket ger den tankspridde storfiskregistreraren gott om tid att hitta de andra gröna nålarna som jag har förlagt på något dumt ställe! Krause förklarar också att det här Sportfiskarna har hittat på med artjagandet av storfiskar är ”ett livsfarligt gift. Det tar ju halva ens liv”! Då kan ju han och ni andra storfiskjägare få trösta er med att ni nog alla blir över 100 år. Så säger i alla fall detta 6000 år gamla citat från Babylon : Till en människas utmätta levnad räknas ej de dagar han /hon ägnat åt fiske!
Vid det här laget borde väl också statyerna över Ola Esbjörnsson i Tibro och Nicklas Kolbeck i Göteborg vara klara, så då är det väl dags för Nässjöborna att bestämma var de ska tillverka och ställa upp sin staty av Leif Krause, Smålands bäste fiskare någonsin. Men det kan ju förstås hända att födelseorten Ålem ute vid kusten också vill ha den statyn? Eller vad säger möbelmagnaten där Anders Lilja? Ungdomsfiskekompis och läromästare samt nr två i Sverige som klarade 20 storfiskarter och det utan GPS och mobiltelefon!

Här följer nu Leif Krauses fantastiska lista över 40 storfiskarter: abborre 2,875 kilo björkna 0,630 braxen 5,875 blågylta 0,577 berggylta 1,550 faren 0,780 fjärsing 0,420 färna 3,420 gädda 14,430 gräskarp 12,200 gös 6,475 id 2,800 insjölax 11,400 karp 14,300 kolja 1,230 lake 4,750 lax 19,200 mört 1,020 mindre kungsfisk 0,530 näbbgädda 0,960 ruda 2,350 röding 4,775 sutare 3,320 sarv 1,718 sik 2,900 skrubbskädda 1,140 skäggtorsk 0,355 tjockläppad multe 2,200 vimma 1,185 ål 2,175 insjööring 6,480 kanadaröding 4,240 sandskädda 0,500 bleka 4,050 lubb 10,470 fenknot 0,460 sill 0,360 pigghaj 6,120 slätvar 1,040 och havsabborre 1,250 kilo.