Gavleån. Örjan Sjöholms tionde storfiskart blev hans livs första lake.

Ett nytt namn på sportfiskarnas stjärnhimmel tändes i år. I guldglansen finner vi den 32-årige dataprogrammeraren Örjan Sjöholm från Malmö. Spänningen runt fiske upptäckte han redan som grabb när han fick se morfar vittja ålryssjor hemma i Blekinges skärgård. Som junior fick den meteintresserade Örjan chansen att metetävla i Rosenbom Cup i Karlskrona. Det blev tre vinster och inteckningar i den lilla kanon som utgjorde priset. Flötmete är fortfarande den metod som han värdesätter högst. Men man får anpassa sig efter de olika arter och fiskeplatser man ställs inför. Han har svårt att ”nöta upp fisk”. En fiskenatt räcker i taget. Även för karp som genom åren blivit den stora favoriten.

2002 flyttade Örjan till Lund. Där blev det studier och examen till civilingenjör. Under studietiden träffade han Carl Dahlberg (svensk rekordhållare på braxen) och flera andra duktiga fiskare. Det blev en hel del mete i Bysjön och där kom också den första storfiskregistreringen en sutare på drygt tre kilo. Anton Holm från Uppsala studerade då också i Lund. De blev snart fiskekompisar och det är de fortfarande. Duon började åka till Skräbeån för sikmete och ”säsongsavslut”. Det blev en rivstart för Örjan som fick några av det årets största sikar med en bjässe på 3,8 som störst. Fortfarande åker de på Skräbeåmetet, om de lyckas boka fiskekort. 2003 lyckades Örjan bra i Bysjön. Idag är den sjön så näringsrik att det inte blir så kristallklart som det blev då för sju år sedan, när djurplankton gjorde ”rent hus” i slutet på somrarna. Från en liten båt turades man om vid årorna medan den andre spanade och metade på stora rudor som syntes tydligt. Förutom den arten så blev det också storfiskregistrering på karp med en stark fisk på 15,6 kilo. Den första längre målinriktade utflykten skedde 2004 och gick till Dalälven vid Älvkarleby. Kul mete med många arter och björknor över storfiskgränsen. Tillbaka i Skåne satsade han på flera dagars mete i då inte så välkända Rögle dammar. Det gav några braxar över storfiskgränsen men ingen anade då hur stora braxarna skulle vara år 2010.

2005 spanade han runt Skånes stränder för att hitta nappvilliga tjockläppade multar. Den ”coolaste” metefisken hittills tycker Örjan. Tidigt morgonfiske lyckades bättre än kvällspassen. Det var svårare att hitta multarna än att få dem att nappa på brödbitarna när de äntligen fanns inom kasthåll. I år blev det trägna försök i små åar i barndomens Blekinge efter id. Ett härligt vårtecken. I den endast 3-4 meter breda Silletorpsån nappade en stor id på över tre kilo. Blekinge gömmer fortfarande på fiskehemligheter. Då insåg Örjan att det plötsligt hade gått fem år sedan hans förra storfiskart och iden. En tur tillsammans med flickvännen till den idylliska Almaån, vårt sydligaste färnavatten, blev lyckad. Vid en paus med grillning lades bottenmetet ut i strandkanten. Örjan slumrade till men vaknade upp tvärt när flickvännen ropade: napp! En fin färna bjöd nu upp till kamp och hamnade så småningom i håven. Vägningen blev spännande men vågen visade exakt den storfiskvikt som krävdes: 2,500!

Nu infann sig det intressanta läget att både Örjan och kamraten Anton Holm hade fiskat ihop nio storfiskarter vardera. Det fick naturligtvis bli en gemensam fiskesatsning för att nå den tionde guldkantade arten. Anton är nu tillbaka i Uppsala och tillsammans valde de att börja guldjakten i Gävle. I Gavleån satsade man på vimma men det ville inte lyckas. I det grumliga vattnet kom ändå ett tungt napp på räkan för Örjan. På lätta metegrejor böljade kampen med en mystisk fisk som varken ville ge sig eller visa sig. Efter en god stund kom fisken äntligen närmare i det strömmande vattnet och visade upp en brun nuna. I håven kunde en överraskad Örjan konstatera att han just hade fångat sitt livs första lake och en stor sådan. Men vad var storfiskgränsen för en lake? Ett telefonsamtal till Calle Dahlberg gav svar på frågan : 4 kilo och Örjans fisk vägde fina 4,180 kilo. Lycka!

Kompisen Anton ville ju gärna ha sin guldnål klar han också. De båda kompisarna plockade nu omgående ihop spöna vid Gavleån och med Antons lilla biltaksbåt rodde man istället ut bland vassruggarna i Gävleskärgården. 
Där flockades de stora sarvarna under Antons flöte och snart jublade också han över sin tionde guldnålsart, samma dag som kompisen. Då flög champagnekorken direkt! Delad glädje är verkligen dubbel glädje.
Nya storfiskarter som lockar Örjan är en stor predator som gädda eller abborre. Gärna också mera plattfiskmete och kanske fiske efter havets arter från turbåtarna hemma i Öresund.

Här följer Örjans tio gulnålsarter:
sutare 3,025 kilo sik 3,800 karp 15,600 ruda 1,820 björkna 0,870 braxen 4,660 tjockläppad multe 3,175 id 3,025 färna 2,500 och lake 4,180 kilo.