Till slut. En ål i hemmavattnet avslutade östgöten Fredrik Karmegrens 20 storfiskarter

Östergötland är ett bra landskap för specimenfiske efter de stora exemplaren. Här finns Svartån och Stångån med stora vitfiskar och ålar, Vättern med spännande trollingfiske efter röding, lax och gädda. Sommen och flera andra storrödingsjöar. Många bra gösfiskesjöar och en givande kuststräcka med stora gäddor och Motala ström med stora havsöringar och mängder av rejäla sarvar mm. Nu har 30-årige Fredrik Karmegren som andre östgöte genom tiderna klarat upp sin 20:e storfiskart och den blev speciell. Före honom finns bara hans fiskekamrat Jerker Löf som klarade de flesta av sina 20 arter innan han flyttade iväg till Bohuslän.

Fredrik kommer från jordbrukstrakterna runt Åtvidaberg. Där är han med i familjeföretaget som säljer och levererar jordbruksattiraljer ut över Östgötaslätten. För några år sedan flyttade han och sambon några mil västerut till Brokind. Där bor han mitt bland de legendariska ålsjöarna Rängen och Järnlunden. Till Lilla Rängen är det bara 100 meter. Som barn följde Fredrik med sin pappa på fisketurer ut i ekan på Båtsjön. Som tonåring blev det också många egna turer ut på sjön efter skolan.  Som sjuttonåring 1997 spinnfiskade han upp en stor gös på hela 9,270 kilo till allas förvåning. Det var väl ungefär där som fotbollskarriären i Åtvidabergs FF tog slut. Nu blev det sportfiske för hela slanten. Pimpelfiske på vintrarna gick bra och han fick ställa upp i några pimpel-SM. 1999 blev han en av de drivande krafterna i Specimengruppen Hugget och år 2000 började nya storfiskarter att trilla in mer regelbundet. Erik Karlsson och Fredrik beslöt sig för att leta efter de stora färnorna i Svartån och redan vid det första försöket så drog Fredrik ett exemplar över storfiskgränsen 2,5 kilo. Det har sedan blivit en av favoritarterna och han har nu klarat upp 11 storfisk-färnor och i år den första över tre kilo. Svartån hade ju också stora sarvar som lockade. Vid ett sådant metepass nappade dock en mört över storfiskgränsen istället.
Studierna till civilekonom flyttade honom till Göteborg under några år. Den fiskeintresserade östgöten räknade snabbt ut hur man förenar nytta med nöje. Han satsade på karpfiske i Härlanda tjärn med flera Göteborgssjöar. Där fördrev han väntetiden mellan karpnappen med läxläsning! Han klarade både examen och flera karpar över tio kilo. En på 12,2 räckte också till storfiskregistrering. En dag testade han med fri lina och bröd efter Delsjöns karpar. Då fick han också en storfiskregistrering. Men det var en id på 2,7 som gick upp och slukade brödbiten. Hem till Svartån måste han ju emellanåt. Där blev det sommaren 2003 en fin sarv över storfiskgränsen 1,2 kilo. Under senare år har de följts av fem större sarvar från Motala Ström som är ett härligt fiskeställe med ytterliggare potential också för sutare och andra arter. Lake pimplades på vinterkvällarna efter jobbet. I sjön Åsunden finns fortfarande många lakar kvar men inte så stora. Därför var det ändå extra skönt när en på 4,1 kilo högg år 2004.

Två stora vimmor har han registrerat. Förmodligen finns det ingen annan i landet som kan säga ”min näst största vägde 1,275 kilo”. Den blev ett å-rekord i Svartån år 2004. Att sedan samme fiskare lyckas pricka in en ändå större 1,295 kilo några kilometer därifrån fem år senare är en riktig bragd. Vimmorna är få i Svartån. På senhösten har Fredrik några gånger hittat små stim av mindre vimmor på 3-4 hekto vilket brukar vara en vanlig storlek i sötvatten. 2004 ägnades också till att leta efter gräskarpar i olika dammar. På några ställen nappade de på bröd medan det i andra fall gick bäst med maskrosknoppar! Hans största gräskarp vägde in på 7,7 kilo.

Elfte storfiskart blev en sutare. Flera turer till Antorpa sjö hade inte resulterat av olika anledningar. Nu var det istället Motala ström som höll med en reg-sutare. Som många andra metare hade Fredrik också hoppat på gyltametet i Gullmarsfjorden. Snabba napp i vacker miljö lockade och 2005 klarade han upp en blågylta på 0,570 kilo. Året efter hade han precis köpt en begagnad båt med en 70-hästare på. Premiärturen blev istället en ”otur”. Motorn strulade och efter avslutat fiske skar motorn några hundra meter från bryggan! En tröst under den hemresan var den stora berggyltan på 1,690 kilo som nappat på Fredriks bottenmetade räka. 2007 gjordes en gäddsatsning i Loftahammars skärgård. Det gick riktigt bra och en välmatad gädda på 12,330 kilo satte alla tänderna i Fredriks Zaltvobbler. Den har senare följts av en till något större. Litet längre söderut vid Smålandskusten sökte och fann han de stora abborrarna. 1,930 blev den största på bottenmetad löja. 2008 blev det faren-jakt uppe i Sagån. På den tilltänkta meteplatsen plaskade de numera fredade asparna i full lekyra. Därför gick man någon kilometer nedströms istället. Det blev ett nötande hela dagen och det var först på kvällen som kompisen plötsligt fick två faren och de var tillräckligt stora. Tack och lov för Fredrik så fick han sedan en också som vägde fina 720 gram. Det årets längsta med sina 44 cm. Med raden av avklarade storfiskar följer ofta ett allt större kontaktnät av andra storfiskare. Därför var det inte så konstigt att han också hamnade vid Närkeklubben Tusenbrödernas klubbvatten Sjöbodasjön. Fredrik hade tränat väl på hemtrakternas mindre rudor så nu klarade han uppgiften och kunde skriva in en stor ruda över storfiskgränsen 1,8 också. Härligt är också det vårliga metet efter de stora braxnarna i Hossmoån. Kul också att återse många andra välkända fiskare där. 2009 blev det ett extra kraftigt exemplar där för Fredrik 6,1 kilo. Ifjol blev det också en målinriktad tur ut till Måseskär i Bohusläns havsband. Fjärsing stod överst på önskelistan och det nappade bra. Med lämpliga handskar gick det också att kroka av de gifttaggsförsedda fiskarna utan att skada sig. Det här är inga lekkamrater! Den största av de lustigt tvärrandiga fiskarna vägde 510 gram. Nu fattades bara en art till de 20. Den lät vänta på sig till 2010. Med tanke på de fina ålvattnen i hans hemtrakter kan man tycka att den arten skulle han ha klarat för länge sedan. Det tycker Fredrik också. Försöken är många och ålar har han fått, men aldrig så stor som krävts. På senare år har han skojat om ”att det får väl bli den 20:e storfiskarten”.  Hemmavattnen i Stångåns vattensystem är ju fortfarande av Fiskeriverket tillåtna ålmetevatten då det finns minst tre för ålen livsfarliga vandringshinder på väg ut till havet. Den första kvällen började lovande med en ål på 1,4 kilo som gillade östgötsk daggmask. Nästa försök gav en bra fajt och en ål på 1,640. Tredje gången gillt? Ja just det. Med sina 101 centimeter såg den ungefär lika stor ut som gårdagsnattens ål men till Fredriks oförställda glädje visade nu Foxvågen hela 1,810 kilo precis över storfiskgränsen. Han hade ett löfte av sin sambo Ramona att hon skulle komma ut och bevittna vägningen om storålen verkligen nappade. Så det blev ett telefonsamtal klockan 01.40 och snart var kärestan på plats och fick se Fredriks 20 storfiskart. Först på vågen och sedan när den simmade ut i ån igen. Vem som var gladast ålen eller Fredrik är svårt att säga.

Här följer nu den långa raden av storfiskar som gav östgöten den lagerkransade guldnålen med nummer 27: gös 9,270 kilo färna 2,525 mört 0,780 karp 12,200 björkna 0,675 sarv 1,240 id 2,700 lake 4,100 vimma 1,275 gräskarp 7,700 sutare 3,280 blågylta 0,570 berggylta 1,690 gädda 12,330 abborre 1,930 faren 0,720 ruda 1,830 braxen 6,100 fjärsing 0,510 samt ål 1,810 kilo.