Sportfiskewebben
Besök Sportfiskarnas webbshop
Dogger
Köp fiskekort ONLINE
Forshagaakademin
Forshaga Camping



     Håkan 2009-11-27 13:27
Storfiskbloggen

 

Under 2014 nådde även Niklas Svanlund 20 arter och fick en plats i vår Hall OF Fame. Av olika skäl föll intervjun bort här på Storfiskbloggen. Men, vi tar väl den nu, inte sant?

Grattis till de 20 arterna, Niklas. Hur och när började ditt fiskeintresse?

– Tack. Ja, det började med att pappa drog med mig på fisketurer, redan när jag var liten och, på den vägen är det. Ofta har det handlat om att åka ut på havet med båt.

Så småningom började Niklas Svanlund att samla arter. Han berättar:

– Jag har alltid gillat ett varierat fiske, och med ett varierat fiske får man också många olika arter. Jag tycker att det alltid är kul att få en stor individ för sin art och lära sig nya metoder för att utvecklas som sportfiskare.

Hur väljer du ut vilka arter du ska satsa på? Varför?

– Det blir ofta infall som styr. Det brukar bli att jag under vissa perioder snöar in på en viss typ av art eller fiske och får för mig att jag ska ta en stor innan jag nöjer mig. Ibland lyckas man, ibland inte. 

Vilken fisk på listan är den du är mest stolt över och vilken fisk saknar du mest av alla?

– Sandskäddan på 601 gram får man väl säga är lite speciell. Den är ju dessutom från Gullmarsfjorden . Torsken var riktigt ball den också då jag bara var 14år och fick en fisk jag knappt orkade lyfta (18,55 kilo, fångad 2004). Multen och Berggyltan är de mest efterlängtade – efter många timmars slit satt de där! En fisk jag saknar är havsabborren. Den hade jag gärna haft med på min lista. Många timmar och många kast har gjorts i hopp om att landa en. Men någon gång så hoppas jag den sitter och då blir glädjen desto större!

Niklas avslutar med ett par tips för nykläckta specimenjägare:

– Allt tar sin tid. Ge inte upp! Har du ett vatten där du vet fisken du är ute efter simmar, så är det bara att nöta. Kommer den inte just det passet kanske den kommer nästa. Förr eller senare så sitter den! Våga även gå mot strömmen och testa det ingen annan gör!

Stort grattis, Niklas. Här kan du se Niklas Svanlunds 20 arter.

 

 

Efter den årliga novemberdebatten och övriga synpunkter som kommer in till Storfiskregistreringen under året fattar vi beslut om det behövs ändringar i reglerna, ändrade minimivikter eller annat. Grundinställningen är dock alltid att inte ändra fungerande saker, eller att justera viktgränser om det inte finns tungt vägande skäl till det hela. 

Här är nyheterna för Storfiskregistreringens regler år 2015:

Ny viktgräns

Den enda viktgränsen vi ändrar är minimivikten för registrering av skäggtorsk. Även den har nu 250 gram som minsta tillåtna vikt. I övrigt ser vi inga anledningar att ändra viktgränser upp eller ner. De bör inte justeras mer än i specialfall. Skäggtorsken fångas inte så frekvent och är småvuxen. Den bör kunna hamna i registret aningen oftare om vi sänker vikten. Svår att få är den ändå. 

Högre krav på foto

Idag har i stort sett varenda fiskare antingen en fungerande digitalkamera, eller en smart telefon med bra fotofunktion. Det innebär att vi anser att det går att ställa högre krav på fotona. I svårbedömda fall där fotona är undermåliga kommer vi underkänna fångsten. Vi vill också at du som anmäler din fångst lämnar foton där fiskens storlek TYDLIGT SYNS. Inga överdrivna framhållningar av fisken och helst två foton: ett på fisken mot referensföremål, ett foto med fångstman + fisk. 


Bildredigering och montage
En viktig och aktuell fråga är redigering av bilder. Överdriven redigering och manipulering av bilder gör att det ibland är svårt att avgöra fångstens riktighet. I några fall har rena montage använts som ”bildbevis”. Någon ville exempelvis dölja fångstplatsen genom att montera in sig själv och fisken mot en bakgrund föreställande en känd storstadsmiljö. 

Montage är inte tillåtet! Om du vill vara försiktig med att avslöja exakt fångstposition får du antingen välja att ta bilder så att bakgrunden inte syns, alternativt göra försiktiga redigeringar. I de fall där en redigerad bild lämnas med anmälan kommer vi förbehålla oss rätten att be om att få titta på originalfotot!

Ett tips är att slösa med fotona. Digitala bilder kostar inget extra. Du behöver inte skicka med alla i din registrering (det räcker med två-tre bilder), men spara dem om vi behöver granska fler foton. Ta ur olika vinklar och försök få bilderna skarpa. 

Under ”Storfiskregistret” hittar du det kompletta regelverket, minimivikter, godkända vågar och mycket annat smått och gott.


Nu ser vi fram emot ett 2015 med många, stora och spännande fiskar. 
 

 

Gott nytt år storfiskare!

Hoppas att du är laddad och redo för 2015 års utmaningar och att du har några kul fisketurer inplanerade. För storfiskregistrerarens del oågår nu ett digert arbete med att sammanställa storfiskåret 2014. Du kommer kunna läsa det i Svenskt fiske nummer 1. 

Inom kort kommer vi också att presentera eventuella förändringar av reglerna för storfiskregistrering. Vi har läst och noterat alla synpunkter som kommit fram under novemberdebatten och via mejl och liknande. Håll utkik här - och i Svenskt fiske - framöver. 

Du vet väl föresten att Sportfiskarna finns på Facebook och Instagram.

 

Året har gått rasande fort. Rasande många rekord har det också blivit på sportfiskefronten. Nu är vi inne i höstens sista månad  vilket som vanligt betyder start för novemberdebatten. Det är nu som tiden är inne för att debattera, komma med förslag, ventilera åsikter och tycka till om Storfiskregistret, reglerna och allt däromkring. 

Ämnet är helt fritt, men jag ska starta med några frågor som kan fungera som bränsle för att starta diskussionen. Jag grundar det på mejl som kommit in, eller olika diskussioner som pågått under året. Vill du diskutera något helt annat är det bara att köra igång. 

Över 1 400 fiskar är redan registrerade i år, totalt har vi över 30 000 (!) fiskar i registret. Ändå vet vi ju att det saknas horder av storfiskar. Speciellt duktiga gös-, gädd- och laxfiskare uteblir med sina fångster, medan metespecialisterna verkar vara ivriga att anmäla braxnar, björknor, sutare och så vidare. Många havsfiskare är också ivriga anmälare och de nya arter som fångas till havs kommer oftast in i vårt register. 

Men, är det, som vi fruktade för ett par år sedan: Har Storfiskregistret blivit för mycket ett internt forum för två artsamlande grupper: sötvattensmetare och havsfiskare? Är det rädslan för att ens superba storfiskvatten ska avslöjas som gör att vi inte får in gädd- och gösexperternas fångster, eller är det något helt annat skäl som ligger till grund? Hur ska vi komma runt problematiken? 

Är det någon viktgräns som är fel? Varför? Saknas någon art på grund av felaktiga viktgränser? 

Foton  vi kommer nog bli tvungna att skärpa fotoreglerna på något sätt. Vi bör kanske kräva att fiskaren alltid lämnar in bild både på fisk och fångstman och en bild där fiskens storlek går att avgöra med hjälp av referensföremål. De överdrivna ”framhållningarna” är ständigt debatterade och ett gissel för den som ska granska riktigheten i anmälningen. 
”Mörkade” bilder där bakgrund suddas bort, byts ut eller redigeras på olika sätt blir vanligare. Vi bör nog ha någon form av regel som gör att en bild inte får redigeras och editeras så att det till slut liknar ett collage – för hur ska då äktheten kunna avgöras.
Förslag?


Ska havsfiskarna ange positioner, så att inte diskussionen huruvida fisken är fångad på tillåtet, eller otillåtet vatten uppstår? Varför/varför inte?

Med den eminente Anders Bergman i spetsen har också Storfiskregistret flyttats till en stabilare plattform och hela systemet rullar på bra, även om det finns små saker vi ännu kan och ska åtgärda. Tack för att ni varit förstående under processen.


Läs artikeln om registret här!


Vi försöker hela tiden lägga örat mot marken och höra vad ni där ute tycker. Jag vill också personligen tacka för inspirerande och uppmuntrande mejl och samtal.

Nu ser jag fram emot en ny givande höstdebatt. Som vanligt: Det är så här Storfiskregistreringen utvecklas. Låt oss hålla debatten på en trevlig och seriös nivå.  Jag blandar mig i debatten i mån av tid och behov, annars är ordet ditt. Kör igång bara.

Hösthälsningar och önskan om en skön fiskehöst: Nicka Hellenberg, Sportfiskarnas storfiskregistrerare    
 

 

 

Senast i raden av storfiskare som klarar en ny nivå är Rikard Fjällström från Bromma. Som nummer 17 någonsin klarade han nyligen av att landa sin 30:e art över storfiskgränsen. Han har gjort det mycket tack vare en envishet och ett sätt att tänka själv, istället för att glida i spåret bakom redan upptäckta metoder och platser. 

- Min ungdomsdröm var att någon gång i framtiden lyckas få en guldnål. Vikterna kändes då mycket svåra att nå, och jag trodde nog då att målet att få tio arter skulle bli ett livsmål, berättar Rikard, som i 20-årsåldern hade fått två storfiskar registrerade. 





Han lät fisket bero ett tag innan han gick in det mer fokuserat. Efter att ha lagt ner en hel del tid på karparna i Härlanda Sjö fick han en 14-kilos. Nu var kampen igång på riktigt.



Tio blev 20, blev 30
Det gav extra bränsle i tanken. Därefter har det rullat på. Tio arter, blev 20 och nu 30.
- Men, för mig är det viktigare hur jag fångar storfiskarna än antalet. Jag vill tänka själv, inte ringa och fråga någon annan, eller bli guidad. Jag misslyckas hellre med en egen satsning än att bli serverad en storfisk, informerar Rikard och avslöjar en imponerande taktik som nog får anses som ganska unik idag.  

Med familj och arbete som viktigare komponenter än artjakt blir det inte så många fiskepass per år numer.  Runt tjugotalet, tippar han. 

- Men jag tänker på fiske dagligen, och pratar fiske med vännen Andreas Niklasson, i stort sett varje dag. Vi har gjort många lyckade (och en del mindre lyckade) satsningar tillsammans. Havsfisket känns mest spännande. Det finns så mycket kvar att upptäcka där. Men annars jag är intresserad av det mesta. 

Den minnesvärda gäddan

Jag ber Rikard välja en av fiskarna på hans långa lista av storfiskar. En fisk som betytt något speciellt. En fångst att minnas, helt enkelt.

- Jag måste välja gäddan, som jag fick på ismete från Göta Älvs is. Fisken var ett resultat av många timmar på Eniro, test av olika platser och otaliga pass, både ensam och tillsammans med Andreas. Fajten var mycket intensiv och jag trodde att jag tappat fisken vid några tillfällen. När gäddan till slut var uppe kändes det overkligt. 


Finns det något fiske, eller någon art som du känner att du ännu vill knäcka eller utforska lite mer? 

- Nja, det som lockar mest är att lyckas med egna, halvgalna satsningar. När halva specimensverige satt på Gullmarns is och fiskade klorocka så bottenmetade Andreas och jag klorocka från land 15 mil därifrån, med nappalarm och rodpod). Vi har fått två, men båda har varit för små. Att lyckas med det hade varit häftigt. För, fiske, för mig, handlar om att tänka själv, prova sina idéer och inte bara följa strömmen. Precis som de stora fiskarna gillar jag att hålla mig i utkanten av stimmet. 

Gamla favoriter lockar
Han jobbar nog vidare mot 40 arter också, även om det inte är prioriterat nu. Först och främst är det viktigare att inviga sonen tre år och på sikt den ganska nyfödda dottern  i fiskets ljuva värld. 

- Jag fortsätter nog att utforska fisket på Västkusten tillsammans med Andreas i "vår" Crescent 434. Det blir nog lite mer fiske efter mina gamla favoritarter som ruda och sutare och kanske återupptar jag karpfisket igen också. Men, det är klart … Ett svenskt rekord hägrar också, avslutar Rikard Fjällström.

 

Listan över Rikards fiskar hittar du här.

 

Han heter Andreas Sandström och kommer från Umeå, där han också började jaga arter i sitt specimenfiske för ett par år sedan. Snabbt har han klättrat upp för stegen till allt fler arter och nådde nu 20-nivån.

Med en vitrocka på 7 900 gram fick Umeåkillen Andreas sin lagerkransade guldnål. Men, vitrocka är väl ingen typisk Norrlandsart?

- Nä, mitt specimenfiske startade för ett par år sedan. Det hela började med att jag hade några kompisar som specimenfiskade, så jag hängde med på några pass efter id i Umeälven, sedan var jag fast. Efter ett tag hängde jag med polarna runt om i Norrland på jakt efter diverse sötvattensarter. Och sedan dess har det bara fortsatt.

För ungefär två år tillbaka flyttade Andreas och två av hans fiskeintresserade kompisar (Jens Söderlind och Andre Persson - också kända namn i specimenkretsar) ner till Västkusten. Flytten skedde dels för att de ville få lite längre somrar, men självklart lockade fisket efter arter som färna, sutare, karp och andra som inte finns, eller är ytterst svårlokaliserade i norra Sverige.

- Efter flytten var det fullt upp med att flänga runt i olika sjöar och åar för att hinna med allt nytt fiske som man tidigare bara läst om i tidningar.

Vilken art på listan har varit svårast?

- Laken är en av mina favoriter, men också den fisk jag har lagt flest timmar bakom innan jag tog mig över storfiskgränsen.

Vad tänker du gå in för nu framöver?

- Nu i höst och vinter blir det nog mycket fiske efter gös och gädda. Lägger sig isen på Gullmarsfjorden får det nog bli några turer dit också. En klorocka skulle vara fränt, men annars är det sötvatten som lockar mest, säger Andreas Sandström som framför allt gillar det magiska flötmetet efter ruda och sutare:

- Att sitta en varm, lugn sommarkväll och stirra på ett flöte som omges av bubblor utanför näckrosorna är bland det mysigaste som finns. 

Sportfiskarna gratulerar till lagerkransad guldnål nummer 52.

Andreas 20 arter ser du här.

 

Ingen kan väl påstå att det är lätt att jobba ihop 20 arter över storfiskgräns, men det blir däremot allt fler som klarar det.
Vissa använder sig av en specifik målsättning. Ta exempelvis Uddevallabon Peter Nilsson. Alla hans fiskar på 20-listan är från havet. I några fall har gångtiderna varit långa, men han har hela tiden utgått från sin hemmabas i artjakten. Nu får han en välförtjänt lagerkransnål i guldfärg. 

Han blev Nummer 51 − Peter Nilsson, från Uddevalla. Alla hans 20 arter i serien, som startade redan 1995, är havsfiskarter. Han har lurat alla dessa med utgångspunkt Uddevalla, med omnejd. En knot blev den tjugonde arten för den saltstänkte Peter. Men hur började det?

 

− Fiskeintresset har varit med mig så långt jag kan minnas. Som liten fiskade jag med handlina och blåmussla på kroken i träekan ute på Åbyfjorden. Här drog vi torsk och rödspätta. Det har alltid funnits någon båt i familjen och senare har jag ju haft många egna båtar ,så det ligger så att säga i blodet.

Den första fisken Peter anmälde var en gråsej på 6,5 kilo. Året var 1995. 

Vi riktade fisket efter framförallt storvuxna arter i havet − och då var det nästan alltid matfisk i tankarna, där vi tuffade fram i fem-sex knop i min träjulle Donna, i området mellan Måseskär och Hållö. Jag är väldigt tacksam för alla tips och råd från Björn Svedberg, när det tyngre havsfisket tog fart för mig. Jag var även tidigt ute på Brattenområdet, dit det blivit många turer. 

Det aktiva artsamlandet satte Peter igång med först 2004, när han fiskade ganska idogt tillsammans med Mattias Liewendahl i deras egenbyggda Stigfjord 28-Haddock.

Guldnålen jag fick kröntes av en bleka − en art jag verkligen ville ta en stor av. Det tog många år innan en tillräckligt stor passerade relingen.

 Peter fortsätter:

− Att jag har fått mina storfiskar på hemmaplan eller i alla fall från egen båt under långturer har väl fallit sig naturligt då man har haft båten stationerad i Lysekil och aldrig trailat till andra vatten. När det började närma sig 20-nålen nu i vår så var det med ny båt, nu en trailerbåt - en Rival 560, som jag också delar med Mattias.
På en av de första turerna vid vattnen runt Måseskär var vi ute efter en art jag gärna ville kröna 20-nålen med: knoten, som jag haft märkligt svårt att få en tillräckligt stor av. Trots många försök under de senaste 15 åren och många hundratals knotar har det inte velat sig. När det nu släppte så var det med besked! Av sju fångade knotar var tre över storfiskvikt, dessutom på olika ställen …

En annan art som varit knepig, trots en bra bit över tusen fångade är sandskäddan. Men, som tur är trivs som Peter med ”pillemetet” oavsett resultatet. 

Nu återstår att se vilka arter och vatten som hägrar härnäst för Peter Nilsson. Guldnålen och plats 51 i Hall Of Fame är hans och ett stort grattis kommer härmed från Sportfiskarna.

Peters lista över de 20 arterna kan du se här.

 

 

Rekorden ramlar in. Fyra nya under sommaren, till exempel. 


Efter den här heta sommaren kunde man väl ana att det skulle komma upp en del nya rekordfiskar - inte minst från Skagerraks djup. Så blev det. En helt ny sportfiskeart i form av fjällbrosme, en magnifik ruda, en blåkäft (förstås!) och en glyskolja.



Skoj och intressant. Läs hela artikeln och pressreleasen här. 

 

Robert Pederson, hemmahörande i Vänersborg, tillhör en av de mest frekvent återkommande storfiskanmälarna. Han fiskar det mesta som går att fiska och belönas också för sin kunskap och enträgna satsning. 

40-artersmannen Robert Pederson med en fin vitrocka.


Nyligen skickade han in protokoll för guldnålar nummer tio, elva och tolv. Men inte nog med det. När han metade upp en tjockläppad multe på 3,57 kilo var det också hans 40:e storfiskart. Med det är han den åttonde genom svensk historia som klarar den gränsen. Han ger också uppskattande kommentarer om Storfiskregistret. Läs intervjun med en av våra just nu mest framgångsrika artjägare i landet. 

Bara under 2014 har du tagit åtta nya arter i din artjakt, Robert. Har du haft planen att fånga 40 arter länge? 

På sätt och vis. Storfiskregistret är ju en fantastisk skattkista av information om alla möjliga och (nästan) omöjliga fiskarter i svenska vatten, genom flera årtiondens sportfiske. Registret existerar ju enbart tack vare att så många sportfiskare faktiskt bemödar sig med att fylla i anmälan och skicka in fångstuppgifterna! Hade det inte varit för möjligheten att fånga en ny storfiskart så hade jag exempelvis inte fiskat efter stäm så mycket som jag trots allt gjort − jag menar, en fisk som sällan passerar 200-framsstrecket! Fast, jag tycker att även det fisket har sin charm! Artsamlandet har gjort det lockande och spännande att bredda mitt fiske, helt enkelt. I stort sett finns det ju spännande fiskarter att fiska efter året runt, vilket kort och gott är jättekul för en fisketok som jag är.

Men, hur mycket tid lägger du ner egentligen?

I fiskepass räknat (korta kvällspass, såväl som dagslånga) så fiskar jag kanske 50-70 pass per år. Mentalt är det dock fiske i huvudet nästan dygnet runt och året om. Det ligger ofta betydligt mer teoritid med analyserande och planering bakom varje fysiska fiskepass. Särskilt vid fiske efter nya arter. 

Favoritfiske brukar utkristallisera sig hos de flesta. Så även hos Robert Pederson och hustru Anneli − också hon driven artjägare:

Vi har fastnat för havsfisket på senare år. Inte minst djuphavsfisket är ju otroligt lockande. Nackdelen med att fiska efter så många olika arter är att det behövs mycket olika utrustningar. Den som är rädd för att bli prylgalen ska inte ge sig in i det artsamlande specimenfisket, konstaterar Robert, med ett stänk av humor.

Som alla andra inser han att dagens teknik ofta är viktig, men han kan också sakna känslan från det enkla fisket, som när han som ung metade bäcköring i Härjedalen med metspö och en burk med egenplockad mask, rullbly och några extra krokar. 

Allt rymdes i en grön axelväska tillsammans med den obligatoriska morakniven och djungeloljan. Ibland tänker jag också tillbaka på de åren vi hade en roddbåt i hemmasjön, då vi "trollade" med ett spö i handen i jakten på abborre och  gädda. Med åren och efter åtskilliga bottennapp lärde man sig via landmärken var fisken stod och var farliga stockar och stenar som slukade blänken fanns. När sedan de första ekoloden kom (som skrev ut signalerna på ett rullande papper) tyckte man det verkade svårbegripligt och onödigt. Idag skulle jag känna mig naken på sjön utan ett avancerat ekolod och gps. Vid trolling använder vi gärna många spön för att optimera fångstchanserna! Även om vi fångar fler och större fiskar idag än då under ungdomsåren så är frågan om man ändå inte var lyckligare då? Jag har nog kommit till någon slags brytpunkt i fisket − på ena sidan lockar prylmanin och jakten på att optimera alla möjliga parametrar och moderna hjälpmedel in i minsta detalj för ökad fångstchans av nya storfiskarter; på den motsatta sidan lockar det att släppa "jakten på storfiskar" och i nostalgins fotspår bara greppa ett fiskespö och draglåda och sätta mig på bryggan eller i båten med en termos kaffe, och se vad som nappar. Jag lockas mer och mer av det okomplicerade enkla fisket som kräver mindre prylar.

Det går inte alltid så lätt, som det kan verka när man läser artprotokollet. Vilken fisk har gäckat dig mest genom åren?

− Vimman är en art som det tog tiotalet år att få en över storfiskgränsen. Tidigare var gränsen 1,1 kilo och jag fick ett antal fiskar upp till 1 080 gram under de åren. Sedan blev det inget vimmafiske på några år och när jag sedan återupptog jakten på den fisken hade storfiskregistreringsvikten sänkts till kilot jämnt, men de följande åren kom jag återigen bara nästan upp till den nya registreringsvikten med toppar på 970 och 980 gram. I våras bestämde jag mig för att återigen försöka några dagar på vimmorna i Dalälven i Älvkarleby, och det blev väl en slags ketchupeffekt med fyra landade fiskar över ett kilo på tre dagars fiske, med en fin toppfisk på 1 110 gram! Den fisken blev jag väldigt glad för kan jag lova! 
I övrigt så är det nog likadant för mig som för många andra att man har varit väldigt nära storfiskregistreringsvikten på flertalet arter som man ännu inte registrerat, men det är ju då envisheten och tålamodet förhoppningsvis kan hjälpa till i slutänden. Och storfiskregistreringsvikten ska ju spegla en gräns för vad som i svenska vatten motsvarar en riktigt stor individ av just den arten, och är den vikten satt rätt så är det förstås inte lätt att fånga en så stor fisk.

Så sant, som det är sagt. 

Den gäckande vimman gav sig till slut till känna för Robert Pederson.

Räkna med att Robert Pederson jagar vidare mot 50 arter:

Ja, jag fortsätter fiska efter både nya och "gamla" arter, främst i salta miljöer men en del sötvattensfiske blir det naturligtvis också

Vilken egenskap är viktigast att ha som artjägare på din nivå? Varför?

− För att lyckas fånga många stora fiskarter krävs nog en stor gnutta tålamod och envishet, de båda egenskaperna går liksom hand-i-hand. Att man har många duktiga fiskekompisar och vänner är också en god hjälp på vägen. Storfiskregistret är en fantastisk källa att ösa kunskap ur om var/när/hur man kan fånga olika fiskarter. Registrerandet i sig är ju ingen tävling utan bara en rolig sporre i jakten på nya arter. Vill man tävla finns det olika specimentävlingar man kan delta i − i både sött och salt vatten. Jag hoppas var och en fiskar för sin egen skull, på sitt eget sätt, och blir glad och lycklig av det. 

Nu är den gröna lagerkransade nålen för 40 arter din Robert! Starkt jobbat och stort grattis!

 

Robert Pedersons lista över 40 arter hittar du här.

 

 

Termometern och kalendern säger oss att det är sommar. Högsommaren innebär inte att det slutar rasa in fantastiska fångster. Ett par potentiella svenska rekord ligger bland annat och inväntar behandling. Det fångas anmärkningsvärda fiskar i både sött och salt vatten.

Men det är också en tid då många försöker få sig lite ledighet. Storfiskregistreraren är inget undantag. Enkelt uttryckt: jag granskar fortfarande storfiskar i sommarhettan - om än med något glesare intervall. Men vissa ärenden tar lite längre tid och telefonen och e-posten är inte bemannade dygnet om, eller varje dag.

Tills allt återgått till det mer normala önskar jag en skön fiskesommar och tipsar om at både fiska och att hålla koll i listorna, där det dyker upp nya, spektakulära fångster mest hela tiden. 

Följ oss på Facebook

Följ oss på Instagram






Sportfiskarna har 90-konto.
 




Fiskefeber
Fiskesnack
Sportfiskeprylar
Huntyard
Eckerö Linjen



Administratör