Sportfiskewebben
Anova Energi
Köp fiskekort ONLINE
Dogger
Besök Sportfiskarnas webbshop
Forshaga Camping
Söder Sportfiske
Huntyard & Berras



     Håkan 2009-11-27 13:27
Storfiskbloggen

 

Senast i raden av storfiskare som klarar en ny nivå är Rikard Fjällström från Bromma. Som nummer 17 någonsin klarade han nyligen av att landa sin 30:e art över storfiskgränsen. Han har gjort det mycket tack vare en envishet och ett sätt att tänka själv, istället för att glida i spåret bakom redan upptäckta metoder och platser. 

- Min ungdomsdröm var att någon gång i framtiden lyckas få en guldnål. Vikterna kändes då mycket svåra att nå, och jag trodde nog då att målet att få tio arter skulle bli ett livsmål, berättar Rikard, som i 20-årsåldern hade fått två storfiskar registrerade. 





Han lät fisket bero ett tag innan han gick in det mer fokuserat. Efter att ha lagt ner en hel del tid på karparna i Härlanda Sjö fick han en 14-kilos. Nu var kampen igång på riktigt.



Tio blev 20, blev 30
Det gav extra bränsle i tanken. Därefter har det rullat på. Tio arter, blev 20 och nu 30.
- Men, för mig är det viktigare hur jag fångar storfiskarna än antalet. Jag vill tänka själv, inte ringa och fråga någon annan, eller bli guidad. Jag misslyckas hellre med en egen satsning än att bli serverad en storfisk, informerar Rikard och avslöjar en imponerande taktik som nog får anses som ganska unik idag.  

Med familj och arbete som viktigare komponenter än artjakt blir det inte så många fiskepass per år numer.  Runt tjugotalet, tippar han. 

- Men jag tänker på fiske dagligen, och pratar fiske med vännen Andreas Niklasson, i stort sett varje dag. Vi har gjort många lyckade (och en del mindre lyckade) satsningar tillsammans. Havsfisket känns mest spännande. Det finns så mycket kvar att upptäcka där. Men annars jag är intresserad av det mesta. 

Den minnesvärda gäddan

Jag ber Rikard välja en av fiskarna på hans långa lista av storfiskar. En fisk som betytt något speciellt. En fångst att minnas, helt enkelt.

- Jag måste välja gäddan, som jag fick på ismete från Göta Älvs is. Fisken var ett resultat av många timmar på Eniro, test av olika platser och otaliga pass, både ensam och tillsammans med Andreas. Fajten var mycket intensiv och jag trodde att jag tappat fisken vid några tillfällen. När gäddan till slut var uppe kändes det overkligt. 


Finns det något fiske, eller någon art som du känner att du ännu vill knäcka eller utforska lite mer? 

- Nja, det som lockar mest är att lyckas med egna, halvgalna satsningar. När halva specimensverige satt på Gullmarns is och fiskade klorocka så bottenmetade Andreas och jag klorocka från land 15 mil därifrån, med nappalarm och rodpod). Vi har fått två, men båda har varit för små. Att lyckas med det hade varit häftigt. För, fiske, för mig, handlar om att tänka själv, prova sina idéer och inte bara följa strömmen. Precis som de stora fiskarna gillar jag att hålla mig i utkanten av stimmet. 

Gamla favoriter lockar
Han jobbar nog vidare mot 40 arter också, även om det inte är prioriterat nu. Först och främst är det viktigare att inviga sonen tre år och på sikt den ganska nyfödda dottern  i fiskets ljuva värld. 

- Jag fortsätter nog att utforska fisket på Västkusten tillsammans med Andreas i "vår" Crescent 434. Det blir nog lite mer fiske efter mina gamla favoritarter som ruda och sutare och kanske återupptar jag karpfisket igen också. Men, det är klart … Ett svenskt rekord hägrar också, avslutar Rikard Fjällström.

 

Listan över Rikards fiskar hittar du här.

 

Han heter Andreas Sandström och kommer från Umeå, där han också började jaga arter i sitt specimenfiske för ett par år sedan. Snabbt har han klättrat upp för stegen till allt fler arter och nådde nu 20-nivån.

Med en vitrocka på 7 900 gram fick Umeåkillen Andreas sin lagerkransade guldnål. Men, vitrocka är väl ingen typisk Norrlandsart?

- Nä, mitt specimenfiske startade för ett par år sedan. Det hela började med att jag hade några kompisar som specimenfiskade, så jag hängde med på några pass efter id i Umeälven, sedan var jag fast. Efter ett tag hängde jag med polarna runt om i Norrland på jakt efter diverse sötvattensarter. Och sedan dess har det bara fortsatt.

För ungefär två år tillbaka flyttade Andreas och två av hans fiskeintresserade kompisar (Jens Söderlind och Andre Persson - också kända namn i specimenkretsar) ner till Västkusten. Flytten skedde dels för att de ville få lite längre somrar, men självklart lockade fisket efter arter som färna, sutare, karp och andra som inte finns, eller är ytterst svårlokaliserade i norra Sverige.

- Efter flytten var det fullt upp med att flänga runt i olika sjöar och åar för att hinna med allt nytt fiske som man tidigare bara läst om i tidningar.

Vilken art på listan har varit svårast?

- Laken är en av mina favoriter, men också den fisk jag har lagt flest timmar bakom innan jag tog mig över storfiskgränsen.

Vad tänker du gå in för nu framöver?

- Nu i höst och vinter blir det nog mycket fiske efter gös och gädda. Lägger sig isen på Gullmarsfjorden får det nog bli några turer dit också. En klorocka skulle vara fränt, men annars är det sötvatten som lockar mest, säger Andreas Sandström som framför allt gillar det magiska flötmetet efter ruda och sutare:

- Att sitta en varm, lugn sommarkväll och stirra på ett flöte som omges av bubblor utanför näckrosorna är bland det mysigaste som finns. 

Sportfiskarna gratulerar till lagerkransad guldnål nummer 52.

Andreas 20 arter ser du här.

 

Ingen kan väl påstå att det är lätt att jobba ihop 20 arter över storfiskgräns, men det blir däremot allt fler som klarar det.
Vissa använder sig av en specifik målsättning. Ta exempelvis Uddevallabon Peter Nilsson. Alla hans fiskar på 20-listan är från havet. I några fall har gångtiderna varit långa, men han har hela tiden utgått från sin hemmabas i artjakten. Nu får han en välförtjänt lagerkransnål i guldfärg. 

Han blev Nummer 51 − Peter Nilsson, från Uddevalla. Alla hans 20 arter i serien, som startade redan 1995, är havsfiskarter. Han har lurat alla dessa med utgångspunkt Uddevalla, med omnejd. En knot blev den tjugonde arten för den saltstänkte Peter. Men hur började det?

 

− Fiskeintresset har varit med mig så långt jag kan minnas. Som liten fiskade jag med handlina och blåmussla på kroken i träekan ute på Åbyfjorden. Här drog vi torsk och rödspätta. Det har alltid funnits någon båt i familjen och senare har jag ju haft många egna båtar ,så det ligger så att säga i blodet.

Den första fisken Peter anmälde var en gråsej på 6,5 kilo. Året var 1995. 

Vi riktade fisket efter framförallt storvuxna arter i havet − och då var det nästan alltid matfisk i tankarna, där vi tuffade fram i fem-sex knop i min träjulle Donna, i området mellan Måseskär och Hållö. Jag är väldigt tacksam för alla tips och råd från Björn Svedberg, när det tyngre havsfisket tog fart för mig. Jag var även tidigt ute på Brattenområdet, dit det blivit många turer. 

Det aktiva artsamlandet satte Peter igång med först 2004, när han fiskade ganska idogt tillsammans med Mattias Liewendahl i deras egenbyggda Stigfjord 28-Haddock.

Guldnålen jag fick kröntes av en bleka − en art jag verkligen ville ta en stor av. Det tog många år innan en tillräckligt stor passerade relingen.

 Peter fortsätter:

− Att jag har fått mina storfiskar på hemmaplan eller i alla fall från egen båt under långturer har väl fallit sig naturligt då man har haft båten stationerad i Lysekil och aldrig trailat till andra vatten. När det började närma sig 20-nålen nu i vår så var det med ny båt, nu en trailerbåt - en Rival 560, som jag också delar med Mattias.
På en av de första turerna vid vattnen runt Måseskär var vi ute efter en art jag gärna ville kröna 20-nålen med: knoten, som jag haft märkligt svårt att få en tillräckligt stor av. Trots många försök under de senaste 15 åren och många hundratals knotar har det inte velat sig. När det nu släppte så var det med besked! Av sju fångade knotar var tre över storfiskvikt, dessutom på olika ställen …

En annan art som varit knepig, trots en bra bit över tusen fångade är sandskäddan. Men, som tur är trivs som Peter med ”pillemetet” oavsett resultatet. 

Nu återstår att se vilka arter och vatten som hägrar härnäst för Peter Nilsson. Guldnålen och plats 51 i Hall Of Fame är hans och ett stort grattis kommer härmed från Sportfiskarna.

Peters lista över de 20 arterna kan du se här.

 

 

Rekorden ramlar in. Fyra nya under sommaren, till exempel. 


Efter den här heta sommaren kunde man väl ana att det skulle komma upp en del nya rekordfiskar - inte minst från Skagerraks djup. Så blev det. En helt ny sportfiskeart i form av fjällbrosme, en magnifik ruda, en blåkäft (förstås!) och en glyskolja.



Skoj och intressant. Läs hela artikeln och pressreleasen här. 

 

Robert Pederson, hemmahörande i Vänersborg, tillhör en av de mest frekvent återkommande storfiskanmälarna. Han fiskar det mesta som går att fiska och belönas också för sin kunskap och enträgna satsning. 

40-artersmannen Robert Pederson med en fin vitrocka.


Nyligen skickade han in protokoll för guldnålar nummer tio, elva och tolv. Men inte nog med det. När han metade upp en tjockläppad multe på 3,57 kilo var det också hans 40:e storfiskart. Med det är han den åttonde genom svensk historia som klarar den gränsen. Han ger också uppskattande kommentarer om Storfiskregistret. Läs intervjun med en av våra just nu mest framgångsrika artjägare i landet. 

Bara under 2014 har du tagit åtta nya arter i din artjakt, Robert. Har du haft planen att fånga 40 arter länge? 

På sätt och vis. Storfiskregistret är ju en fantastisk skattkista av information om alla möjliga och (nästan) omöjliga fiskarter i svenska vatten, genom flera årtiondens sportfiske. Registret existerar ju enbart tack vare att så många sportfiskare faktiskt bemödar sig med att fylla i anmälan och skicka in fångstuppgifterna! Hade det inte varit för möjligheten att fånga en ny storfiskart så hade jag exempelvis inte fiskat efter stäm så mycket som jag trots allt gjort − jag menar, en fisk som sällan passerar 200-framsstrecket! Fast, jag tycker att även det fisket har sin charm! Artsamlandet har gjort det lockande och spännande att bredda mitt fiske, helt enkelt. I stort sett finns det ju spännande fiskarter att fiska efter året runt, vilket kort och gott är jättekul för en fisketok som jag är.

Men, hur mycket tid lägger du ner egentligen?

I fiskepass räknat (korta kvällspass, såväl som dagslånga) så fiskar jag kanske 50-70 pass per år. Mentalt är det dock fiske i huvudet nästan dygnet runt och året om. Det ligger ofta betydligt mer teoritid med analyserande och planering bakom varje fysiska fiskepass. Särskilt vid fiske efter nya arter. 

Favoritfiske brukar utkristallisera sig hos de flesta. Så även hos Robert Pederson och hustru Anneli − också hon driven artjägare:

Vi har fastnat för havsfisket på senare år. Inte minst djuphavsfisket är ju otroligt lockande. Nackdelen med att fiska efter så många olika arter är att det behövs mycket olika utrustningar. Den som är rädd för att bli prylgalen ska inte ge sig in i det artsamlande specimenfisket, konstaterar Robert, med ett stänk av humor.

Som alla andra inser han att dagens teknik ofta är viktig, men han kan också sakna känslan från det enkla fisket, som när han som ung metade bäcköring i Härjedalen med metspö och en burk med egenplockad mask, rullbly och några extra krokar. 

Allt rymdes i en grön axelväska tillsammans med den obligatoriska morakniven och djungeloljan. Ibland tänker jag också tillbaka på de åren vi hade en roddbåt i hemmasjön, då vi "trollade" med ett spö i handen i jakten på abborre och  gädda. Med åren och efter åtskilliga bottennapp lärde man sig via landmärken var fisken stod och var farliga stockar och stenar som slukade blänken fanns. När sedan de första ekoloden kom (som skrev ut signalerna på ett rullande papper) tyckte man det verkade svårbegripligt och onödigt. Idag skulle jag känna mig naken på sjön utan ett avancerat ekolod och gps. Vid trolling använder vi gärna många spön för att optimera fångstchanserna! Även om vi fångar fler och större fiskar idag än då under ungdomsåren så är frågan om man ändå inte var lyckligare då? Jag har nog kommit till någon slags brytpunkt i fisket − på ena sidan lockar prylmanin och jakten på att optimera alla möjliga parametrar och moderna hjälpmedel in i minsta detalj för ökad fångstchans av nya storfiskarter; på den motsatta sidan lockar det att släppa "jakten på storfiskar" och i nostalgins fotspår bara greppa ett fiskespö och draglåda och sätta mig på bryggan eller i båten med en termos kaffe, och se vad som nappar. Jag lockas mer och mer av det okomplicerade enkla fisket som kräver mindre prylar.

Det går inte alltid så lätt, som det kan verka när man läser artprotokollet. Vilken fisk har gäckat dig mest genom åren?

− Vimman är en art som det tog tiotalet år att få en över storfiskgränsen. Tidigare var gränsen 1,1 kilo och jag fick ett antal fiskar upp till 1 080 gram under de åren. Sedan blev det inget vimmafiske på några år och när jag sedan återupptog jakten på den fisken hade storfiskregistreringsvikten sänkts till kilot jämnt, men de följande åren kom jag återigen bara nästan upp till den nya registreringsvikten med toppar på 970 och 980 gram. I våras bestämde jag mig för att återigen försöka några dagar på vimmorna i Dalälven i Älvkarleby, och det blev väl en slags ketchupeffekt med fyra landade fiskar över ett kilo på tre dagars fiske, med en fin toppfisk på 1 110 gram! Den fisken blev jag väldigt glad för kan jag lova! 
I övrigt så är det nog likadant för mig som för många andra att man har varit väldigt nära storfiskregistreringsvikten på flertalet arter som man ännu inte registrerat, men det är ju då envisheten och tålamodet förhoppningsvis kan hjälpa till i slutänden. Och storfiskregistreringsvikten ska ju spegla en gräns för vad som i svenska vatten motsvarar en riktigt stor individ av just den arten, och är den vikten satt rätt så är det förstås inte lätt att fånga en så stor fisk.

Så sant, som det är sagt. 

Den gäckande vimman gav sig till slut till känna för Robert Pederson.

Räkna med att Robert Pederson jagar vidare mot 50 arter:

Ja, jag fortsätter fiska efter både nya och "gamla" arter, främst i salta miljöer men en del sötvattensfiske blir det naturligtvis också

Vilken egenskap är viktigast att ha som artjägare på din nivå? Varför?

− För att lyckas fånga många stora fiskarter krävs nog en stor gnutta tålamod och envishet, de båda egenskaperna går liksom hand-i-hand. Att man har många duktiga fiskekompisar och vänner är också en god hjälp på vägen. Storfiskregistret är en fantastisk källa att ösa kunskap ur om var/när/hur man kan fånga olika fiskarter. Registrerandet i sig är ju ingen tävling utan bara en rolig sporre i jakten på nya arter. Vill man tävla finns det olika specimentävlingar man kan delta i − i både sött och salt vatten. Jag hoppas var och en fiskar för sin egen skull, på sitt eget sätt, och blir glad och lycklig av det. 

Nu är den gröna lagerkransade nålen för 40 arter din Robert! Starkt jobbat och stort grattis!

 

Robert Pedersons lista över 40 arter hittar du här.

 

 

Termometern och kalendern säger oss att det är sommar. Högsommaren innebär inte att det slutar rasa in fantastiska fångster. Ett par potentiella svenska rekord ligger bland annat och inväntar behandling. Det fångas anmärkningsvärda fiskar i både sött och salt vatten.

Men det är också en tid då många försöker få sig lite ledighet. Storfiskregistreraren är inget undantag. Enkelt uttryckt: jag granskar fortfarande storfiskar i sommarhettan - om än med något glesare intervall. Men vissa ärenden tar lite längre tid och telefonen och e-posten är inte bemannade dygnet om, eller varje dag.

Tills allt återgått till det mer normala önskar jag en skön fiskesommar och tipsar om at både fiska och att hålla koll i listorna, där det dyker upp nya, spektakulära fångster mest hela tiden. 

 

Rekordskörden förra året verkar hålla i sig även 2014. Vi har nu nya rekord på tunga, karp, sik och braxen. Den sistnämnda vårt första delade rekord. 
Fredrik Nilsson med rekordet på tunga (1 250 gram) - en av fyra nya rekordfidkar i listan. 

Karp, braxen, sik och tunga
En fin kvartett storfiskar har just godkänts som nya svenska rekord. En gös över gällande rekordvikt underkändes eftersom vägning och avsaknad av vittnen gjorde att rekordet inte kunde godkännas. Tråkigt på en sådan gigantisk fisk, men fångstmannen valde att sätta tillbaka fisken så snart han kunde framför att skaffa sig själv ett rekord. 
Karpen Rebecka i Tegelbruksdammen fortsätter växa och har nu klockat in på ny rekordvikt om hela 26,2 kilo. Mats Hansen heter den lycklige rekordhållaren.
En sik av gigantiska mått blev det för Jonatan Johansson i Västra Silen. 6,2 kilo vägde den extremt trinda fisken. 

Tungametet har revolutionerats sedan smygfisket under kvällstid tog fart, så frågan är hur länge Fredik Nilsson får behålla sitt nya rekord på bilden ovan. 
Delat rekord är en ny företeelse. Men så blev det när braxenrekordet tangerades. Och för den som tänker att det rör sig om samma fisk, så blir det till att tänka om. Det tidigare rekordet togs i Bysjön av Martin Roth. Den nya som delar förstaplatsen är en braxenbjässe från Rögle dammar, boiliemetad av Alexander Lindén.


Läs mer om rekorden i vår pressrelease här!

Missa inte heller att följa Sportfiskarna på Facebook, där nyheter och updateringar sker med täta mellanrum.

 

Ena dagen vårvärme á la sommarhetta, nästa dag snöyra. Det är vår. Härligt. Det rasar in piggvarar, abborrar, färnor, braxnar, mindre kungsfiskar och allt möjligt kul i registret. Många är noggranna med att fylla i uppgifterna korrekt, vilket jag tackar för. 

Du som anmälde din fisk senast den 30 april har snart en nål att invänta. Nästa utskick kommer lite längre fram. 

Ibland blir det knepigt i storfiskarnas värld. För dig som fiskat asp i Nossan under de senaste säsongerna har det varit lite snurrigt. Länsstyrelsen har hävdat att det är förbudstid från 1 april (likaså har regionen och vissa andra instanser haft samma uppgifter). Men de fiskvårdansvariga har förlängt förbudstiden, så att den startar 1 mars - vilket alltså är vad som gäller. Hjälp gärna till att sprida den typen av viktig information, om du hittar något liknande fall.

Fler fiskerapporter är att vänta, så jag bänkar mig framför skärmen en stund till, innan jag själv får en lucka att greppa spöt. 

Skön fiskevår!

 

 

Våren är kommen. Anmäl dina storfiskar, men kom ihåg att fylla i din anmälan korrekt, är du snäll.


Henrik Eriksson från Vallda med en fin vårfisk - en färna som frilinemetades i härligt väder.


Allt fler tecken visar att våren är kommen. Inte minst kan man se att det börjar fylla på med anmälningar till Storfiskregistret. Det är typiska vårfiskar som gäddor och abborrar, idar och färnor, braxnar och piggvarar. Speciellt de senare är flitigt representerade numer. Däremot verkar faktiskt årets idsäsong ha varit ganska dålig, av anmälningarna att döma. Hur det blir med aspen är en annan spännande sak.
Det ryktas också om än den ena, än den andra storfisken, något eventuellt rekord och lite annat. Kom bara ihåg att du måste anmäla din fisk senast en månad efter fångsten - för att anmälan ska vara giltig!
Inom kort kommer vi förmodligen se den stora anstormningen av sutare, björknor och vimmor (om de nu är på rätt humör i år). Havsfisket brukar också dåna igång ordentligt i takt med solens alltmer värmande strålar. Kort sagt: Storfiskåret är i gång med besked.

Tänk bara på att du är noggranna när du fyller i din anmälan. Många missar att skriva i fångtsplats, enligt reglerna. Många har också dessvärre den lilla ovanan att särskriva namn på plats, så att exenpelvis Hossmån blir "Hossmo ån" eller Koljöfjorden blir "Koljö fjorden". Ajabaja! :-)
Där fick vi en liten språklektion på köpet också.

Kontrollera gärna en extra gång att du fått med bilden/bilderna - annars blir det ingen granskning. 

Ha en fin fiskevår - för än är den inte slut. Tvärtom. 
 

 

En sökning i Storfiskregistret ger vid handen att han har 280 registrerade storfiskar. Kanske saknas någon. De är fördelade på 60 olika arter. Dessutom visar siffrorna bara en del av sanningen. Leif Krause har varit en portalfigur i svenskt sportfiske under många år nu. Och under 2013 nådde han också den infernaliskt svåra gränsen: 60 registrerade storfiskarter. 


Stort grattis till dina 60 arter. Du var på vippen att bli först, Men Ola Esbjörnsson hann före. Hur känns det nu?

Det är bara roligt. Jag kan inte mäta mig med Ola. Han kom välförtjänt först (igen!). Det var snarare ganska otippat att det bara skulle skilja två veckor. Jag var i och för sig före honom till 56 och 57 arter, men jag har familj, barn och hela köret − så det går inte att fiska som jag gjorde förr. Framför allt var det kul att komma till 60 innan jag blev tvåbarnspappa i februari. Nu kan jag lägga artjakten lite på hyllan med ro i kroppen – och fisket lär trappas ner ytterligare av förklarliga skäl, berättar Leif.

För de flesta ändras inställningen till fisket och den idoga artjakten med åren. Personligheten förändras och livssituationen gör att många storfiskare får nya förhållningssätt. Hur är det för dig, Leif? Har din syn på fisket ändrats?

− Jag befinner mig i en fas av livet där allt inte handlar om fiske längre. I alla fall inte på det sättet som det kanske gjorde för tio år sedan. Möjligheterna att plöja ner galet mycket tid på diverse satsningar finns inte idag, och dessutom kanske andra saker i livet ger lite perspektiv på hobbyn. Idag värdesätter jag ett roligt fiske tillsammans med goda fiskekompisar mycket högre än den renodlade jakten på det största exemplaret. Men jag sticker inte under stolen med att dessa utvalda fiskepass med goda vänner fortfarande ska ge chans till en kul fångst, gärna en stor fisk av något slag.

Betyder det att du ändå kommer att fortsätta jaga storfiskar av alla de slag?

Jag vill gärna lägga mina begränsade antal fiskepass på de allra roligaste fiskena. Det behöver inte exkludera nya arter, men jag kommer sannolikt mest fiska efter diverse gamla favoriter. 

Ok. Du har fångat så många storfiskar att man egentligen bara gapar när man ögnar igenom listan. Vilken fisk skulle du vilja fånga i Sverige under 2014 - om du fick välja en enda superfisk?

− Om jag helt orealistiskt drömmer mig bort så skulle nog en gädda över 20 kilo eller en lax över 30 ge en sjuhelvetes adrenalinkick och ett fantastiskt minne för resten av livet! Men som sagt, det kommer inte att hända, även om båda fiskarna simmar i svenska vatten.


Leif med en sandskädda på 460 gram, fångad i november 2013 - i skrivande stund hans senaste storfisk

Vilken fisk av alla på din digra lista är du lite extra stolt över?

− Jag har några personbästa som är helt ok. Sarven på 1 718, färna 3 420 och abborre 2 875, till exempel. Just att alla tre tillhör mina absoluta metefavoriter, som jag lagt oerhört mycket tid på genom åren, gör nog att jag rankar dem extra högt. Laxen på 19,2 känner jag fortfarande mycket glädje för, även om den inte alls är av samma kaliber som metfiskarna ovan. Men det var en perfekt fisketur tillsammans med min gode vän Jens Nilsson, en minnesvärd upplevelse på många sätt.

Leif har fångat det mesta som går att fånga i Sverige, men det är klart … det finns utmaningar även utanför landets gränser.

− Jo, drömmar bär jag nog fortfarande på i övertalighet. Det finns gott om fiskedrömmar, både i Sverige och utomlands. Om något slår in får framtiden utvisa!

Men än idag älskar jag att smyga längs en grönskande färnaå i maj månad, liksom ett kul flötmete, efter sarven eller rudan. En go’ dag bakom trollingspöna kan bli lika kul, men störst spänning och chans till någon otippad kul fisk har man nog på djuphavsfisket. 

Det finns många saker kvar att upptäcka och njuta av − även för en storfiskare som Leif Krause. Storfiskregistret får några goda ord och lite draghjälp på på vägen också:

− Registret är en fantastisk databas över våra fiskar, en fantastisk källa med information för dagens och morgondagens fiskare. Använd den flitigt och hjälpa gärna till att anmäla alla era fiskar därute, med så kompletta uppgifter som möjligt, så blir det ännu bättre och intressantare.


Sarven är ju en av Leifs favoriter. En Motala ström-fisk på 1 240 är den senaste i raden av hans guldglänsande toppfiskar. 

När jag ber Leif att ta en extra titt i sin egen statistik för att gräva fram lite kuriosa hittar han till slut följande:

under drygt två år − maj 2011-augusti 2013 − blev 31 arter över storfiskvikt.

kalenderåret 2012 blev det 17 olika arter. 

Det måste väl anses som ganska godkänt, eller till och med häpnadsväckande, för en kille som ändå dragit ner på fisket de sista åren?

Grattis till dina 60 arter och för alla storfiskar genom åren. Det lär bli fler för mångsidige och finurlige Leif Krause. Helt säkert!

Här ser du Leif Krauses magiska lista över hans 60 arter (plus annan spännande fakta).

 








Sportfiskarna har 90-konto.
 




Anova
Fiskesnack
Fiskekryssningen
Tranås Energi
Folkspel
FångstDataBanken
Nationalnyckeln



Administratör