Nästan sju kilo. En stor braxen ingår i Jörgen Forséns 3:e guldnål med stora fiskar.

”Meste metaren” eller ”bäste metaren” är titlar som passar fint på hallänningen Jörgen Forsén.
Under de senaste fem åren har ingen annan metat upp så många storfiskar som denne 47-åring. Hans egna topplistor för favoritarterna sarv, ruda och sutare är ruskigt bra. Men han har personliga rekord som är riktigt höga på en rad andra arter också. Han satsar årligen massor av tid på de fridsamma vitfiskarna i landets mer kända mete-metropoler som Sjöbodasjön, Antorpa sjö, Svartån, Skräbeån mm. Men det är ändå en rovfisk som han betraktar som sin finaste fångst: gäddan på hela 17,650 kilo som för några år sedan var den största på ismete i Sverige. Den spårade han upp i ett oprövat regnbågsvatten. Det var en overklig känsla när han satt och höll den stora fisken. Flötmete och bottenmete med känslig Quiver-tip tycker han annars är de roligaste metoderna. Långsiktigt bottenmete efter karp, tycker han är litet tråkigare, men vid sutaremetet i Antorpa sjö har han anpassat sig till den stilen. Han minns dock de första turerna dit för riktigt länge sedan. ”Då satt vi alla med flötmete och fick sutare upp till 3 kilo”.

Under åren fick han se andra fiskare få sutaren ”Bubblan” 10 gånger från 4,3 kilo upp till rekordvikterna. Men aldrig nappade den för Jörgen. Han har också upplevt sjön Fegens storhetstid med många och stora lakar. Idag oroar han sig för lakarnas totala nedgång i sjön.

En gissning är att inplanteringen av gös gjort att alla siklöjorna nu nästan är uppätna. Det var också lakarnas stapelföda. Han fick också vara med om Lagans lysande år som mörtvatten. Nu verkar det beståndet också utraderat. Kanske genom hårt fisketryck? Litet oroande är också att se minskningen av antalet idar som går upp i Läckebyån. En sak som bevisas gång på gång av Storfiskregistreringen är att nästan inget fiskevattens toppfiske varar för evigt. Kul är ändå att uppleva hur fisket i Rögle dammar bara accelererar med allt större fiskar.

När Jörgen inte fiskar så styrketränar han. Arbetet på Stora Ensos pappersbruk hemma i Hyltebruk består i förebyggande underhåll av de jättestora valsarna. Stoppar de så blir det miljonförluster. När alla andra vill ha semester i juli och augusti då jobbar Jörgen. Detta för att kunna vara långledig under toppfiskeperioderna i april-maj och andra tider på året. Smart eller hur? Dessa ”turnéer planeras ”in i minsta detalj”. Hans mete sker med ständiga byten av linor och vässade krokar. 90 % av linorna är vanlig nylon. Jörgen vill gärna klara 20 arter på mete från sötvatten, men det brådskar inte. Istället har han satsat helt på landets stora specimentävlingar och det har givit tre raka segrar i den nu avslutade Prologic Cup och fyra raka segrar i Svenska Specimentävlingen. Kan det bli en femte? Under de senaste åren har han också varit den person som anmält överlägset flest fiskar från sötvatten till Storfiskregistreringen.

Han har börjat snegla mot havet men vill egentligen ha fyra arter till från sötvatten först, så han når de 20 där. Gyltamete och multe är säkert roligt fiske.

Fiskebanan började som 6-7 åring när han metade vid familjens sommarstuga vid sjön Norra Färgen. Sedan blev det många cykelturer med spöna ut till en damm i Nissan. Idag är han välkänd i metekretsarna och kontaktnätet är mycket stort.

Nu anmäler Jörgen sin tredje guldnål och de här fiskarna skulle säkert duga på mångas PB-listor. De är metade under 2008-2010. Abborre över två kilo blev det aldrig trots många fina i ån Lagan under 80-talet. Den kom nu i Hossmoån på en bottenmetad löja istället. En mört över storfiskgränsen åtta hekto blev den trevliga bonusfångsten vid sarvmetet i Svartån 2008.
Siken i Skräbeån samma höst var en härlig fångst. 3,740 vägde den och nappade precis när hemmafiskaren Pelle Leijon stannade till och fick se siknappet. En årlig härlig säsongsavslutning är det när alla träffas, berättar om årets stora fångster och smider planer för kommande år.

2009 kom Jörgens andra sarv över drömgränsen 1,5 kilo. Han har fått lära sig platser av Svartåexperten Jerker Löf och just denne ringde på mobilen i nappögonblicket och fick sedan följa hela fångstförloppet. Jörgens tips är: använd 20 cm tafs till brödbiten. Mäska nästan inte alls. Stora sarvar nappar med en smäll, men vänta tills andra attacken då kommer den för att sluka betet och spöet bugar fint. Det här blev Sveriges största sarv 2009. Jörgen hade personbästa på färna från Helige å. Att slå ett sådant på över tre kilo är inte det lättaste. Men i Svartån ifjol hade Jörgen spanat in ett nytt ställe. På morgonen ”lobbade” han ut en bottenmetad brödbit och nappet kom direkt. Den tunga fisken drog iväg ned mot en forsnacke så kraftfullt att Jörgen fick springa med. Med sidpress lyckades han lura fisken att stanna och sedan börja gå uppåt igen. I håven såg han att den måste slå hans personbästa och det blev så bra som 3,380 och årets största i hela landet 2009. Ruda är en annan favorit. Sjöbodasjön i Närke får ofta flera besök av Jörgen under året. Här blev det inte Sverigebästa men ändå årets största ruda för sjön och då måste man ju vara nöjd. Det var gamle rudan ”Scareface” igen.

Gräskarp på över 13 kilo blev det när han betalat greven på Vittskövle slott för ett metepass. Sedan var det bara ”att lobba ut en brödbit” säger Jörgen. Faren har han fiskat efter utan att lyckas i Sagån. Men när han i år satt på Svartåns strand så kom ett hett tips i mobilen. Han stack direkt över till sjön Väringen och där i ågrenen blev det napp direkt av en riktigt stor faren. 740 gram blir säkert årets största i landet. Sedan bar det raskt iväg till Sjöbodasjön och de kära rudorna. Vid ett besök i Rögle dammar nere i Skåne blev det också tungt napp. Han fick hjälp att håva en verkligt stor braxen. Håvmannen hade just då dammrekordet men fick nu se sin egen våg gå ändå längre till 6,930 kilo. Sedan har ändå större braxnar tagits där och Jörgen tror att det ”oslagbara” svenska rekordet kan slås där inom två år, för braxnarnas tillväxt är enorm. Sutare i Antorpa sjö är en annan paradgren för Jörgen. Nu är han nöjd över att han nådde sitt mål på 4,5 kilo. Men nu blir han ju tvungen att höja siktet till 4,8 och sedan 5,0…

Hur som helst är han mycket värdig innehavare av sin tredje guldnål och den ser ut så här: abborre 2,040 kilo mört 0,830 sik 3,740 sarv 1,510 färna 3,380 ruda 2,540 gräskarp 13,280 faren 0,740 braxen 6,930 och sutare 4,520 kilo.

 

Den är min! 11-årige Josef Nilsson fångade storöringen på en Tormentorvobbler i Umeälven

Vad skulle du göra om du var 11 år bodde i Lycksele och hade ett långt härligt sommarlov? För 11-åringen Josef Nilsson är svaret enkelt. Fiska jättemycket! Han har följt med pappa Anders några år nu och börjar få in snitsen riktigt bra. Med en stuga i fjällen ges fina tillfällen och Josef har hunnit med att spinnfiska upp både röding på 1,1 och fjällöring på hela 1,8 kilo.

Nu i juli hade pappa Anders sedan en tid spanat in en riktig storöring hemma i Umeälven men de är ju alltid svåra att lura till hugg. Ibland kan de dock inspireras att ta, särskilt när det reglerade vattnet höjs och går fortare. Då får fisken inte samma tid att genomskåda betet.

Anders och Josef bestämde sig för att försöka ”nöta upp” den stora öringen. Josef la det ena kastet efter det andra med sitt haspelspö. Men fisken vägrade. Nya beten provades och tiden gick. När en Tormentorvobbler seglade ut i älven så kom plötsligt den stora öringen farande och smällde på. Kampen på nylonlinan blev både hård och härlig. Men när Josef fick se fisken komma in på nära håll så ville han förstås lätt chockad veva den rätt upp på land. Pappa var dock snabbt framme och lättade på slirbromsen och så susade fisken ut igen. Fajten varade över en halv timme och Anders funderade över varför han hade glömt att ta med håven från stugan. Så det var bara att offra sig och vada ut i älven när bjässen började tröttna. Anders lyckades få ett stadigt grepp om stjärten och då insåg han att fisken nog var ändå litet större än vad han hade trott. Till slut låg fisken på land och två lyckliga fiskare hade fått dela en fantastisk upplevelse. Vågen visade på hela 6,550 kilo vilket borde bli en av de största spinnfångade öringarna i Lappland i år. Nu är det bara för Josef att fiska vidare och slå pappas största från 2003 som också högg i älven och vägde 7,9 kilo.

Öringtjej med tjejöring? Fin är den, Mia Johanssons Väneröring på 7,150 kilo.

Vet ni varför det så sällan är damer som anmäler storfiskar? Inte vi heller. Vi väntar till exempel fortfarande efter 24 år på att den första kvinnan ska fiska hem en guldnål för tio arter. Inte är det många som har silvernålen för fem arter heller. Kul är det i alla fall när vi får in storfångster från flickor/tjejer/kvinnor/damer också. Hjälp dem att upptäcka fiskeglädjen och storfiskregistreringen om ni kan. För ni lämnar väl inte fiskeänkorna hemma?

Här kommer i alla fall en glad rapport från trollingspecialisten Mikael Fahlman i trollingteam Falle:

Så var det dags att rapportera en storfisk igen. Det var väl nåt år sen sist, men det är alltid lika kul! Denna gången är det min sambo Mia Johansson som fick glädjen att drilla in en fin insjööring på hela 7,150 kg, då vi fiskade lite söder om Store banken i Vänern. Vi hade rätt så bra fiske en stund mitt på dagen då vi fick en lax på ca 4 kilo, 68 cm och ytterligare en öring på omkring 3-3,5 kg 67 cm... Vi hade ett par små laxar och öringar också som naturligtvis släpptes igen, så det nappade ganska ok. Mia sa att jag skulle få ta alla fiskar denna dagen, men vid ett tillfälle frågade jag om hon inte ville drilla när det nappade. De var tur hon tog det nappet för det var den fina öringen på 7,150 kg och jag har redan en öring i Storfiskregistret. Kul att ”Team Falle” har 5 storfiskregistreringar på insjööring nu.

Under hela vecka 27 befinner sig storfiskregistreraren Håkan på semester i Leksand. Ser ni ett stort blått cirkustält på campingen nära Leksands sommarland så kan det löna sig att leta där. Då är jag säkerligen iförd röd T-shirt med texten Cirkus Aros/Uppsala Ungdomscirkus.

Annars får vi vänta med storfiskfrågorna till efter den 12 juli, då jag arbetar igen. Men du kan som vanligt anmäla dina storfiskar digitalt hit till Storfiskregistret, när som helst på dygnet.

Kom bara ihåg att skriva era namn, adresser och fångstplats med STOR bokstav i början så underlättas mitt arbete.

Nappar det inte, så ta ett bad istället!

Storfiskregistrerar´n

Till slut. En ål i hemmavattnet avslutade östgöten Fredrik Karmegrens 20 storfiskarter

Östergötland är ett bra landskap för specimenfiske efter de stora exemplaren. Här finns Svartån och Stångån med stora vitfiskar och ålar, Vättern med spännande trollingfiske efter röding, lax och gädda. Sommen och flera andra storrödingsjöar. Många bra gösfiskesjöar och en givande kuststräcka med stora gäddor och Motala ström med stora havsöringar och mängder av rejäla sarvar mm. Nu har 30-årige Fredrik Karmegren som andre östgöte genom tiderna klarat upp sin 20:e storfiskart och den blev speciell. Före honom finns bara hans fiskekamrat Jerker Löf som klarade de flesta av sina 20 arter innan han flyttade iväg till Bohuslän.

Fredrik kommer från jordbrukstrakterna runt Åtvidaberg. Där är han med i familjeföretaget som säljer och levererar jordbruksattiraljer ut över Östgötaslätten. För några år sedan flyttade han och sambon några mil västerut till Brokind. Där bor han mitt bland de legendariska ålsjöarna Rängen och Järnlunden. Till Lilla Rängen är det bara 100 meter. Som barn följde Fredrik med sin pappa på fisketurer ut i ekan på Båtsjön. Som tonåring blev det också många egna turer ut på sjön efter skolan.  Som sjuttonåring 1997 spinnfiskade han upp en stor gös på hela 9,270 kilo till allas förvåning. Det var väl ungefär där som fotbollskarriären i Åtvidabergs FF tog slut. Nu blev det sportfiske för hela slanten. Pimpelfiske på vintrarna gick bra och han fick ställa upp i några pimpel-SM. 1999 blev han en av de drivande krafterna i Specimengruppen Hugget och år 2000 började nya storfiskarter att trilla in mer regelbundet. Erik Karlsson och Fredrik beslöt sig för att leta efter de stora färnorna i Svartån och redan vid det första försöket så drog Fredrik ett exemplar över storfiskgränsen 2,5 kilo. Det har sedan blivit en av favoritarterna och han har nu klarat upp 11 storfisk-färnor och i år den första över tre kilo. Svartån hade ju också stora sarvar som lockade. Vid ett sådant metepass nappade dock en mört över storfiskgränsen istället.
Studierna till civilekonom flyttade honom till Göteborg under några år. Den fiskeintresserade östgöten räknade snabbt ut hur man förenar nytta med nöje. Han satsade på karpfiske i Härlanda tjärn med flera Göteborgssjöar. Där fördrev han väntetiden mellan karpnappen med läxläsning! Han klarade både examen och flera karpar över tio kilo. En på 12,2 räckte också till storfiskregistrering. En dag testade han med fri lina och bröd efter Delsjöns karpar. Då fick han också en storfiskregistrering. Men det var en id på 2,7 som gick upp och slukade brödbiten. Hem till Svartån måste han ju emellanåt. Där blev det sommaren 2003 en fin sarv över storfiskgränsen 1,2 kilo. Under senare år har de följts av fem större sarvar från Motala Ström som är ett härligt fiskeställe med ytterliggare potential också för sutare och andra arter. Lake pimplades på vinterkvällarna efter jobbet. I sjön Åsunden finns fortfarande många lakar kvar men inte så stora. Därför var det ändå extra skönt när en på 4,1 kilo högg år 2004.

Två stora vimmor har han registrerat. Förmodligen finns det ingen annan i landet som kan säga ”min näst största vägde 1,275 kilo”. Den blev ett å-rekord i Svartån år 2004. Att sedan samme fiskare lyckas pricka in en ändå större 1,295 kilo några kilometer därifrån fem år senare är en riktig bragd. Vimmorna är få i Svartån. På senhösten har Fredrik några gånger hittat små stim av mindre vimmor på 3-4 hekto vilket brukar vara en vanlig storlek i sötvatten. 2004 ägnades också till att leta efter gräskarpar i olika dammar. På några ställen nappade de på bröd medan det i andra fall gick bäst med maskrosknoppar! Hans största gräskarp vägde in på 7,7 kilo.

Elfte storfiskart blev en sutare. Flera turer till Antorpa sjö hade inte resulterat av olika anledningar. Nu var det istället Motala ström som höll med en reg-sutare. Som många andra metare hade Fredrik också hoppat på gyltametet i Gullmarsfjorden. Snabba napp i vacker miljö lockade och 2005 klarade han upp en blågylta på 0,570 kilo. Året efter hade han precis köpt en begagnad båt med en 70-hästare på. Premiärturen blev istället en ”otur”. Motorn strulade och efter avslutat fiske skar motorn några hundra meter från bryggan! En tröst under den hemresan var den stora berggyltan på 1,690 kilo som nappat på Fredriks bottenmetade räka. 2007 gjordes en gäddsatsning i Loftahammars skärgård. Det gick riktigt bra och en välmatad gädda på 12,330 kilo satte alla tänderna i Fredriks Zaltvobbler. Den har senare följts av en till något större. Litet längre söderut vid Smålandskusten sökte och fann han de stora abborrarna. 1,930 blev den största på bottenmetad löja. 2008 blev det faren-jakt uppe i Sagån. På den tilltänkta meteplatsen plaskade de numera fredade asparna i full lekyra. Därför gick man någon kilometer nedströms istället. Det blev ett nötande hela dagen och det var först på kvällen som kompisen plötsligt fick två faren och de var tillräckligt stora. Tack och lov för Fredrik så fick han sedan en också som vägde fina 720 gram. Det årets längsta med sina 44 cm. Med raden av avklarade storfiskar följer ofta ett allt större kontaktnät av andra storfiskare. Därför var det inte så konstigt att han också hamnade vid Närkeklubben Tusenbrödernas klubbvatten Sjöbodasjön. Fredrik hade tränat väl på hemtrakternas mindre rudor så nu klarade han uppgiften och kunde skriva in en stor ruda över storfiskgränsen 1,8 också. Härligt är också det vårliga metet efter de stora braxnarna i Hossmoån. Kul också att återse många andra välkända fiskare där. 2009 blev det ett extra kraftigt exemplar där för Fredrik 6,1 kilo. Ifjol blev det också en målinriktad tur ut till Måseskär i Bohusläns havsband. Fjärsing stod överst på önskelistan och det nappade bra. Med lämpliga handskar gick det också att kroka av de gifttaggsförsedda fiskarna utan att skada sig. Det här är inga lekkamrater! Den största av de lustigt tvärrandiga fiskarna vägde 510 gram. Nu fattades bara en art till de 20. Den lät vänta på sig till 2010. Med tanke på de fina ålvattnen i hans hemtrakter kan man tycka att den arten skulle han ha klarat för länge sedan. Det tycker Fredrik också. Försöken är många och ålar har han fått, men aldrig så stor som krävts. På senare år har han skojat om ”att det får väl bli den 20:e storfiskarten”.  Hemmavattnen i Stångåns vattensystem är ju fortfarande av Fiskeriverket tillåtna ålmetevatten då det finns minst tre för ålen livsfarliga vandringshinder på väg ut till havet. Den första kvällen började lovande med en ål på 1,4 kilo som gillade östgötsk daggmask. Nästa försök gav en bra fajt och en ål på 1,640. Tredje gången gillt? Ja just det. Med sina 101 centimeter såg den ungefär lika stor ut som gårdagsnattens ål men till Fredriks oförställda glädje visade nu Foxvågen hela 1,810 kilo precis över storfiskgränsen. Han hade ett löfte av sin sambo Ramona att hon skulle komma ut och bevittna vägningen om storålen verkligen nappade. Så det blev ett telefonsamtal klockan 01.40 och snart var kärestan på plats och fick se Fredriks 20 storfiskart. Först på vågen och sedan när den simmade ut i ån igen. Vem som var gladast ålen eller Fredrik är svårt att säga.

Här följer nu den långa raden av storfiskar som gav östgöten den lagerkransade guldnålen med nummer 27: gös 9,270 kilo färna 2,525 mört 0,780 karp 12,200 björkna 0,675 sarv 1,240 id 2,700 lake 4,100 vimma 1,275 gräskarp 7,700 sutare 3,280 blågylta 0,570 berggylta 1,690 gädda 12,330 abborre 1,930 faren 0,720 ruda 1,830 braxen 6,100 fjärsing 0,510 samt ål 1,810 kilo.

Smålandsgäddornas bästa kompis Royne Tvingsell har nu fullbordat sin guldnål för tio olika storfiskarter.

Royne Tvingsell är storgäddfiskaren med ett bredare register. Han är reparatör på en stor batteriindustri i Oskarshamn på smålandskusten. Det närliggande havet har alltid lockat denne 41-åring. Egen båt har han haft mycket länge och han trivs verkligen ute på sjön. De här kuststräckorna var åtminstone tidigare kända som riktiga storfiskställen. Därför blev det naturligt för Royne att fiska i hemtrakterna. Tre arter har han trivts allra mest med : gädda, abborre och färna. Då blir det aktivt fiske och många sköna fajter. Stillasittande utnötningskrig mot envisa karpar och liknande är inget för denne smålänning, men det finns undantag. I slutet av 1990-talet fanns ett storstilat sikmete från Oskarshamns kajer och ute i Påskallaviks skärgård. 1998 storfiskregistrerade Royne sina första storsikar som senare följdes av flera. ”Folk tror att man ljuger när man berättar att det fanns metepass med 15 sikar över två kilo på den tiden och åtskilliga trekilos också”. Idag finns bara småsikar kvar. Kanske tog andra mer småvuxna sikarter över, funderar Royne? Abborrarna var också många och stora och det är ett fiske som har stått sig bra genom åren. Även nu finns det gott om storabborrar.

Gäddan är nummer ett och det har han fångat 35 över tio kilo! Den första han anmälde kom 1998 och vägde 13,5 kilo. Under tio år har han fört en seriös gäddagbok och kunnat jämföra data från sina fångster i skärgården och inne i sötvatten. Något som sportfiskepressen uppmärksammat. Tydliga staplar visar att skärgårdsgäddorna hugger klart bäst vid mörk måne och sedan ett tag framåt. Men i sötvatten är det inte lika tydligt. Blir gäddornas reaktion kraftigare ju större vattenmängden är, kan man undra? De tre senaste åren har dock skärgårdsgäddfisket gått kraftigt tillbaka precis som i skärgårdarna på Svealandskusten. I år anas dock en liten återhämtning. Vinternöjet för Royne och kompisarna har varit lakefiske i skärgården. Både pimpel och mete från såväl is som i öppet vatten gav stora lakar. Men det fisket har nu nästan upphört helt. 2004 klarade han storfiskgränsen på fyra kilo som sedan följdes av några lika stora lakar. Gös är också en ”vinterart” för Royne. Då brukar han ismeta på sjön Krön. För gösarna gäller då lättare upptackling och betesfiskarna närmare botten än vid gäddmetet. 2005 pressade en Krön-gös vågen förbi sexkilosstrecket.

Färna är också en riktig favorit. Starka och sluga är de. Många pass har han förlagt i Emåns sköna miljö och färnorna har blivit många. Fyra stycken har vägt över drömgränsen tre kilo. Vid ett pass på nationaldagen 2006 bottenmetade han upp två färnor över tre kilo inom tio minuter! Varav den största på 3,190 toppade det årets statistik. Det här satte också sina spår i Svenska specimentävlingen där Royne deltog ett enda år med storlaget SK-ÅL. Men nu tar han det lugnare igen.

Gräskarpen blev en bonusfångst. Royne spelar litet golf och fick en förfrågan om han som fiskare kunde fånga och flytta några gamla fiskar ute i golfdammarna. Efter en veckas försiktig mäskning hade han lärt de skygga fiskarna att äta flytande bröd. Den första som sedan nappade blev också den enda, men den vägde tillräckliga 7,9 kilo och kämpade så hårt att övriga fiskar sedan ”höll käften”. Att resa till kända hot-spots för att ta storfiskar har Royne inte känt för. Men en utflykt upp till Älvkarleby gav i alla fall mersmak för där nappade det bra. Den enda storfisken som han registrerat utanför Småland är en rödspätta från Öresund. När ett gäng småländska storfiskjägare bokade in sig på Vandia i Helsingborg så hängde Royne med, utan allt för höga förväntningar. Men det var riktigt kul och plötsligt nappade en rödspätta över storfiskgränsen 1,4 kilo. Den trånade många efter ombord. Egentligen finns det en tionde småländsk art för Royne : en björkna. Men den storfiskregistrerade han aldrig vilket han själv tycker är konstigt.

Vårlikt idmete i Läckebyån kan vara trevligt om man slipper de folkrikaste dagarna. 2006 kom Royne helt rätt och därmed var den nionde storfiskarten avklarad. I det läget får många specimenfiskare väldigt bråttom men vår smålänning tog det lugnt och tänkte att den tionde får komma när den kommer. Fyra år senare hände det. Han behövde skapligt stora mörtar till gäddbete och mörtmete i Lillån brukar vara trivsamt. Ifjol fick han en del stora där över sju hekto men nu kom plötsligt en över åttahektosgränsen mitt bland de andra små.

Fiskandet har gått ganska smärtfritt genom åren men en fisk sörjer han. När han som ofta kastade sina skeddrag för kustens blanka silver högg en ovanligt stor havsöring. Fajten blev lång och tung. Utvadad över knäna skulle han som vanligt handtaila öringen. Först när han vidrörde fisken insåg han hur hög och kraftig fisken verkligen var. När han håller stjärtspolen förstår han att det här kan bli svårt att lyfta. Fisken vill iväg och Royne släpper efter. Då slår bjässen upp i ytan och kastar ut draget! Men nu är fisken också slut. Royne kör ner hela armen och axeln och vidrör fisken men den glider långsamt sin väg. Nu upptäcker Royne att han dessutom har doppat mobilen i jackfickan vilket blev slutet för den luren. Men vem skulle inte ha gjort det för en drömöring på kanske tio kilo?

Här följer Roynes lyckligare fångster som ledde till guldnålen:
sik 2,680 abborre 1,675 gädda 13,500 lake 4,025 gös 6,150 färna 2,420 gräskarp 7,900 rödspätta 1,420 id 2,735 och mört 0,810 kilo.

Sarv med champagne blev det när Anton Holm metade upp guldnålen.

Nio fiskare i Upplands Fritidsfiskareförening har nu klarat av Storfiskregistreringens guldnål för tio olika storfiskarter. Den senaste i raden är karp-freaken Anton Holm. 30-åringen arbetar som sjuksköterska på brännskadeavdelningen på sjukhuset i Uppsala. För oss uppsalabor är han mest känd för sitt musicerande i ett hobby-band, som dock numera har insomnat. På senare tid har han också fått ett rykte som mycket framgångsrik karpmetare. 1999 började storfiskregistreringarna. På den av höga hus omgärdade ”Alkis-sträckan” av Fyrisån i centrala Uppsala simmar inte bara trekilosbraxnar utan också en och annan stor mört. En sådan på respektingivande 0,816 kilo hittade Anton med sitt bottenmete. Efter ett tips från Storfiskregistrerare Håkan satsade Anton med flera på de stora ålarna i sjön Trösken uppe vid Furuvik. En sommarnatt 1999 fick Anton ge allt i en kamp mot en stor ål på 2,150 kilo i sjön.

Numera finns ytterst få tillåtna ålmeteställen i Uppland. Året 2000 var det fortfarande bra fiske efter faren i Sagån. Anton behövde bara två pass för att ta ett fint exemplar på 680 gram.

Då var fortfarande Strömsån vid Örnsköldsvik idmetestället nummer ett i Sverige och Anton var en av många metare som flötmetade upp många idar där. Men sedan togs ett stort stenblock bort ur ån som annars kunde svämma över vid högvatten. Då förstördes det fina idmetet på bara något år. Numera kalasar också sälar(!) långt inne i ån när idarna stiger från havet. 2002 var ännu inte Älvkarleby-metet på vitfisk så utbrett som idag. Men långt nedströms fångade Anton stor björkna på bottenmetad räka. 2003 bokade han in sig för sutaremete i Malmasjön i Södermanland och snart satt en tillräckligt stor sutare där för att storfiskregistrera. Det läckra flötmetet bland näckrosorna är ett riktigt spännande fiske.

2005 ville Anton och sambon vidga vyerna och flyttade därför ned till Malmö. Där väntade också fint fiske på andra fiskarter. En stark multe plockade upp Antons förrädiska brödbit och rusade sedan rakt ut i Öresund. Men Anton vann kampen och den granna multen vägdes in på 3,140 kilo. Anton hade redan tidigare åkt ned till Skräbeån för det berömda sikmetet. Nu med bas i Skåne blev det förstås enklare och Anton lyckades ta årets näst största sik på hela 3,680 kilo. Då blev det ”finlir” med maggot på 0,16 lina och krok 10, samt spännande spaning efter stora sikar efter litet trädklättring! Anton har fortsatt detta traditionella fiske och tycker att det är en härlig social tillställning där man träffar andra duktiga fiskare som man kan diskutera det gångna fiskeårets höjdpunkter med och kanske få nya tips om fiskeplatser mm.

I Skåne smittades sjuksköterskan också ordentligt av ”karpfeber”. Den satt fortfarande obotad när paret flyttade hem till Uppsala igen efter något år. Då fick det bli karpförsök i Stockholms karpsjöar. Men det höll nog på att bli ett nytt smeknamn på Anton :”El blanco”. Framför allt i Mörtsjön. Anton lyckades ”blanka” på 40 pass i rad! Starkt att ändå inte ge upp.  Så man kan förstå Antons kommentar när han säger att storfiskregistreringen på karp 2007 var han riktigt värd att få. Men man lär sig av att blanka också och nu har han lärt sig att fiska enklare och nu nappar stora karpar ganska ofta. I år har han ju lyckats med konststycket att registrera två riktigt stora från två olika sjöar med bara några dagars mellanrum. I klassiska Skantzsjön satte han då nytt sjörekord  när ”Big Mama” nappade på hela 15,350 kilo.

En god vän är Örjan Sjöholm. Han kom upp för några dagars gemensamt specimenmete. Båda stod på nio storfiskarter och man satsade några dagar på vimmor. I Gavleån kom en riktig överraskning för Örjan. En lake över storfiskgränsen fyra kilo nappade på den bottenmetade räkan och tvingades in i håven. Då bytte man direkt till jakt på stora sarvar i Gävle skärgård. I Antons lilla biltaksbåt blev det fina sarvar och lyckan blev fullständig när också Anton klarade guldnålen via en sarv på 1,220 kilo. Då blev det skålar i champagne direkt ute i naturen.

Här följer Antons väg till guldnålen:
mört 0,816 kilo ål 2,150 faren 0,680 id 2,675 björkna 0,680 tjockläppad multe 3,140 sik 3,680 sutare 3,225 karp 12,2 och sarv 1,220 kilo.

 

En ovanlig faren fick avsluta Robert Fuhrs fjärde guldnålsserie av stora fiskar.

I den gamla skostaden Kumla på Närkeslätten finns flera duktiga specimenfiskare. En av de bästa är utan tvekan Robert Fuhr. 44-årig planerare på ett transportföretag. 2008 blev han den 15:e personen att fiska sig in i Hall of Fame via 20 olika storfiskarter. Samma år tog han också sin tredje guldnål och nu har han fiskat ihop till en fjärde.

Att det går så bra beror naturligtvis på hans egna förmåga att tänka och göra rätt. Men också att fiska tillsammans med och lära sig av andra duktiga sportfiskare. Som aktiv medlem i den välkända närkingska storfiskeklubben Tusenbröderna har han säkert fått lära sig många trix , särskilt i metebranschen. Trolling är en annan stark sida hos Robban och där har han lyckats väl på egen hand. Hade han bara kommit ihåg att storfiskregistrera en stor lax på över 16 kilo från havet från 90-talet så hade ”trolling-listan” varit komplett. Men han tar säkert en ny över storfiskgränsen 14 kilo förr eller senare. I sötvatten har han också arter som id, karp och harr kvar. En fjällvecka med flugspö efter harr ska det bli i sommar men då är miljön och upplevelsen viktigare än om det blir någon storharr över 1,5 kilo. För några år sedan började Robban också att fiska i havet med stor framgång. Läraren var den bästa tänkbara och heter Ola Esbjörnsson. I Gullmarsfjorden blev det stora gyltor, paddtorsk och annat rart.

Flera vändor ned till Öresund med Ola har också givit fint resultat. Faktiskt litet bättre tur med storlekarna på både sill och rötsimpa än för läromästaren Ola. Plattfiskmetet har dock inte funkat lika bra för Robban. På hemmaplan har det under den kalla årstiden blivit fina trollingturer med bland andra Daniel Kedestig, vilket resulterade i en Väneröring på fina 7,680 kilo år 2008.

I klubbvattnet Sjöbodasjön nappar inte rudorna på befallning. Men när klubbens vice ordförande dök upp bakom spöna så blev det hela fem stycken över storfiskgränsen samma kväll. Ismete på norra Vättern gav också en önskad storgädda på över 14 kilo. Gös har länge varit Roberts stora bekymmer. Men den här vintern kom den stora äntligen och tog den ismetade mörten i en sjö vid Karlskoga. Litet längre bort gick utflykten ner till ån Flian i Västergötland. Där blev det en färna på bottenmetat bröd som prickade storfiskgränsen 2,5 exakt.

Den art som fick avsluta Robbans fjärde guldnål blev en faren från det nya populära stället i anslutning till sjön Väringen. Det dök upp via några yngre killar ifjol och i år har Tusenbröder och andra kända metare lyckats bra där i jakten på denna eleganta braxen-kusin. För Robban blev det dock bara en enda faren på 640 gram vid det enda besöket. Men det räcker ju.

Här följer hans fjärde guldnålslista:
Blågylta 0,520 kilo insjööring 7,680 ruda 2,070 gädda 14,270 färna 2,500 björkna 0,850 sill 0,350 rötsimpa 0,465 gös 6,630 och faren 0,640 kilo.

 

Årets största vimma på 1,3 kilo blev samtidigt Richard Roséns tionde storfiskart.

Den 38-årige chauffören på posten i Nacka har fiskat i hela sitt liv. Trots att han bott och arbetat i Stockholm sedan 1998 känner han sig fortfarande mer som östgöte än Stockholmare.

Grundtanken var också att fiska ihop en guldnål för tio storfiskarter i Östergötland med omnejd. Men på de senaste åren har fisketurerna ändå fått gå till några andra platser för att ta poäng i Svenska specimentävlingen. Att åka till de mest kända specimenfiskeställena lockar dock inte. Lugnet vid fisket känns viktigt och det får man sällan där. Tillsammans med en annan duktig östgöte Jerker Löf började Richard leta egna fiskeställen samt undersöka metet i Svartån i mitten av 1990-talet. Björknor på upp till fyra hekto var vanligt men när så plötsligt en stor på 825 gram nappade var det nästan overkligt. Det blev hans första anmälda storfisk och den största anmälda i Sverige 1995.

I Svartån fanns ju också de stora sarvarna. 1996 tog han sin första över storfiskgränsen 1,2 kilo och den har sedan följts av flera stora. Den vackraste och kanske lättaste metefisken för en östgöte säger Richard. Samma år tog han också den första av Svartåns många stor-färnor. Nästan 2,8 kilo gav en stenhård fajt och tur var nog att han hade lagt på ny lina just den dagen. 1999 fick han en av Svartåns få stora mörtar. 735 gram är han riktigt nöjd över där. Tidigare hade släkten ägnat sig åt utterfiske efter Vätterns rödingar. Men år 2001 köpte man trollingspön och körde igång. Det gav omgående en röding på fina 4,2 kilo till Richard. Det året gick både Richard och Jerker med i Närkebaserade storfiskklubben Tusenbröderna. Det gav nya möjligheter till storfisk och snart hade han landat en ruda på 1,9 kilo i klubbvattnet Sjöbodasjön. Man tävlade med stor framgång i Svenska Specimentävlingen där Richard tog hem några meriterande andraplatser.

Ål hade Richard metat i många år utan att lyckas. När han 2004 så fick gå en kamp mot en rejäl slang på 1,850 kilo i Stångån så minns han det som närmast en skräckupplevelse. Den hårda fajten avslutades med att han släpade ålen upp på land där han slutligen lyckades håva den i gräset! Gös har han inte fiskat så ofta för i Motalatrakten finns inga bra gössjöar alls. Men 2005 åkte han och Jerker Löf till storgössjön Ralången i Småland. På flötmete med mört lyckades han där ganska snart att ta en härlig fisk på nästan sju kilo.

En av hans favoritarter är laken. Det har han pimplat både på Skagern och andra sjöar, men inte haft tur med storlekarna. Men 2009 slog det till efter ett tips från Tusenbrodern Per Wegelius på sjön Torrvarpen. I den djupa sjön sög det till ordentligt i pimpelspöet och upp kom en lake på 4,325 kilo. En annan isfisk som han däremot sörjer är den abborre i tvåkilosklassen som han tappade under hålet vid pimpelfiske. ”You win some, you loose some”. Vimma såg länge ut att vara omöjlig för Richard. Sedan 2003 har han åkt två gånger varje år för denna trevliga art. 20 gram under storfiskgränsen 1,1 kilo var länge hans bästa notering. Men nu fick han bra betalt för sin envishet. I Älvkarleby fick han stornapp. Upp i ytan kom en intrasslad fisk som han först tog för en braxen men efter en stund insåg han att det nog var en felkrokad bjässe till vimma! Men i håven visade det sig lyckligtvis att den pampiga fisken hade nappat ordentligt och sedan rullat in sig i linan. 1,3 kilo vimma är det få som har fångat! Årets största 2010 och samtidigt Richards biljett till den efterlängtade guldnålen.

Nu fiskar han lugnt vidare mot nya och gamla arter. Närmast ska det bli karp i en av Stockholms sjöar och på semestern blir det rödingfiske.

Vi gratulerar till en välförtjänt guldnål: björkna 0,825 kilo sarv 1,270 färna 2,795 mört 0,735 röding 4,200 ruda 1,900 ål 1,850 gös 6,920 lake 4,325 och vimma 1,300 kilo.

 

Storfiskanmälan direkt på Internet kan nog kallas för en succé. Bara ca var 30:e fisk anmäls nu på de gamla pappersblanketterna. Det går också bra, vi vill ju inte utestänga alla dem som inte har tillgång till dator. Så här års väller anmälningarna in. Storfiskregistreraren postade 170 brev den första juniveckan och nu har det redan kommit 112 storfiskar denna vecka. Det går åt massor av tid för storfiskregistreraren att kolla allt detta, skriva om en del och skriva och posta alla breven. Eftersom jag också gillar att fiska och måste sköta mitt andra jobb så vädjar jag därför till alla er som anmäler fiskar: Var noggranna med att skriva stora bokstäver i början av era namn, postorten och på fångstplatserna. Nu finns sådana småfel på nästan varannan anmälan. Då får jag sitta och rätta för att det ska se ordentligt ut och för att det ska gå lättare att söka på olika saker i fisklistorna. Det tar mig 2-3 minuter extra per fisk när texten måste justeras. Skriv t.ex. inte nils karlsson utan Nils Karlsson osv. Tack på förhand!

Ni är duktiga på att fotografera era fiskar, tydliga bilder ofta med referensföremål visar hur seriösa landets storfiskare är.

Trevlig storfisksommar!