Smålandsgäddornas bästa kompis Royne Tvingsell har nu fullbordat sin guldnål för tio olika storfiskarter.

Royne Tvingsell är storgäddfiskaren med ett bredare register. Han är reparatör på en stor batteriindustri i Oskarshamn på smålandskusten. Det närliggande havet har alltid lockat denne 41-åring. Egen båt har han haft mycket länge och han trivs verkligen ute på sjön. De här kuststräckorna var åtminstone tidigare kända som riktiga storfiskställen. Därför blev det naturligt för Royne att fiska i hemtrakterna. Tre arter har han trivts allra mest med : gädda, abborre och färna. Då blir det aktivt fiske och många sköna fajter. Stillasittande utnötningskrig mot envisa karpar och liknande är inget för denne smålänning, men det finns undantag. I slutet av 1990-talet fanns ett storstilat sikmete från Oskarshamns kajer och ute i Påskallaviks skärgård. 1998 storfiskregistrerade Royne sina första storsikar som senare följdes av flera. ”Folk tror att man ljuger när man berättar att det fanns metepass med 15 sikar över två kilo på den tiden och åtskilliga trekilos också”. Idag finns bara småsikar kvar. Kanske tog andra mer småvuxna sikarter över, funderar Royne? Abborrarna var också många och stora och det är ett fiske som har stått sig bra genom åren. Även nu finns det gott om storabborrar.

Gäddan är nummer ett och det har han fångat 35 över tio kilo! Den första han anmälde kom 1998 och vägde 13,5 kilo. Under tio år har han fört en seriös gäddagbok och kunnat jämföra data från sina fångster i skärgården och inne i sötvatten. Något som sportfiskepressen uppmärksammat. Tydliga staplar visar att skärgårdsgäddorna hugger klart bäst vid mörk måne och sedan ett tag framåt. Men i sötvatten är det inte lika tydligt. Blir gäddornas reaktion kraftigare ju större vattenmängden är, kan man undra? De tre senaste åren har dock skärgårdsgäddfisket gått kraftigt tillbaka precis som i skärgårdarna på Svealandskusten. I år anas dock en liten återhämtning. Vinternöjet för Royne och kompisarna har varit lakefiske i skärgården. Både pimpel och mete från såväl is som i öppet vatten gav stora lakar. Men det fisket har nu nästan upphört helt. 2004 klarade han storfiskgränsen på fyra kilo som sedan följdes av några lika stora lakar. Gös är också en ”vinterart” för Royne. Då brukar han ismeta på sjön Krön. För gösarna gäller då lättare upptackling och betesfiskarna närmare botten än vid gäddmetet. 2005 pressade en Krön-gös vågen förbi sexkilosstrecket.

Färna är också en riktig favorit. Starka och sluga är de. Många pass har han förlagt i Emåns sköna miljö och färnorna har blivit många. Fyra stycken har vägt över drömgränsen tre kilo. Vid ett pass på nationaldagen 2006 bottenmetade han upp två färnor över tre kilo inom tio minuter! Varav den största på 3,190 toppade det årets statistik. Det här satte också sina spår i Svenska specimentävlingen där Royne deltog ett enda år med storlaget SK-ÅL. Men nu tar han det lugnare igen.

Gräskarpen blev en bonusfångst. Royne spelar litet golf och fick en förfrågan om han som fiskare kunde fånga och flytta några gamla fiskar ute i golfdammarna. Efter en veckas försiktig mäskning hade han lärt de skygga fiskarna att äta flytande bröd. Den första som sedan nappade blev också den enda, men den vägde tillräckliga 7,9 kilo och kämpade så hårt att övriga fiskar sedan ”höll käften”. Att resa till kända hot-spots för att ta storfiskar har Royne inte känt för. Men en utflykt upp till Älvkarleby gav i alla fall mersmak för där nappade det bra. Den enda storfisken som han registrerat utanför Småland är en rödspätta från Öresund. När ett gäng småländska storfiskjägare bokade in sig på Vandia i Helsingborg så hängde Royne med, utan allt för höga förväntningar. Men det var riktigt kul och plötsligt nappade en rödspätta över storfiskgränsen 1,4 kilo. Den trånade många efter ombord. Egentligen finns det en tionde småländsk art för Royne : en björkna. Men den storfiskregistrerade han aldrig vilket han själv tycker är konstigt.

Vårlikt idmete i Läckebyån kan vara trevligt om man slipper de folkrikaste dagarna. 2006 kom Royne helt rätt och därmed var den nionde storfiskarten avklarad. I det läget får många specimenfiskare väldigt bråttom men vår smålänning tog det lugnt och tänkte att den tionde får komma när den kommer. Fyra år senare hände det. Han behövde skapligt stora mörtar till gäddbete och mörtmete i Lillån brukar vara trivsamt. Ifjol fick han en del stora där över sju hekto men nu kom plötsligt en över åttahektosgränsen mitt bland de andra små.

Fiskandet har gått ganska smärtfritt genom åren men en fisk sörjer han. När han som ofta kastade sina skeddrag för kustens blanka silver högg en ovanligt stor havsöring. Fajten blev lång och tung. Utvadad över knäna skulle han som vanligt handtaila öringen. Först när han vidrörde fisken insåg han hur hög och kraftig fisken verkligen var. När han håller stjärtspolen förstår han att det här kan bli svårt att lyfta. Fisken vill iväg och Royne släpper efter. Då slår bjässen upp i ytan och kastar ut draget! Men nu är fisken också slut. Royne kör ner hela armen och axeln och vidrör fisken men den glider långsamt sin väg. Nu upptäcker Royne att han dessutom har doppat mobilen i jackfickan vilket blev slutet för den luren. Men vem skulle inte ha gjort det för en drömöring på kanske tio kilo?

Här följer Roynes lyckligare fångster som ledde till guldnålen:
sik 2,680 abborre 1,675 gädda 13,500 lake 4,025 gös 6,150 färna 2,420 gräskarp 7,900 rödspätta 1,420 id 2,735 och mört 0,810 kilo.

Sarv med champagne blev det när Anton Holm metade upp guldnålen.

Nio fiskare i Upplands Fritidsfiskareförening har nu klarat av Storfiskregistreringens guldnål för tio olika storfiskarter. Den senaste i raden är karp-freaken Anton Holm. 30-åringen arbetar som sjuksköterska på brännskadeavdelningen på sjukhuset i Uppsala. För oss uppsalabor är han mest känd för sitt musicerande i ett hobby-band, som dock numera har insomnat. På senare tid har han också fått ett rykte som mycket framgångsrik karpmetare. 1999 började storfiskregistreringarna. På den av höga hus omgärdade ”Alkis-sträckan” av Fyrisån i centrala Uppsala simmar inte bara trekilosbraxnar utan också en och annan stor mört. En sådan på respektingivande 0,816 kilo hittade Anton med sitt bottenmete. Efter ett tips från Storfiskregistrerare Håkan satsade Anton med flera på de stora ålarna i sjön Trösken uppe vid Furuvik. En sommarnatt 1999 fick Anton ge allt i en kamp mot en stor ål på 2,150 kilo i sjön.

Numera finns ytterst få tillåtna ålmeteställen i Uppland. Året 2000 var det fortfarande bra fiske efter faren i Sagån. Anton behövde bara två pass för att ta ett fint exemplar på 680 gram.

Då var fortfarande Strömsån vid Örnsköldsvik idmetestället nummer ett i Sverige och Anton var en av många metare som flötmetade upp många idar där. Men sedan togs ett stort stenblock bort ur ån som annars kunde svämma över vid högvatten. Då förstördes det fina idmetet på bara något år. Numera kalasar också sälar(!) långt inne i ån när idarna stiger från havet. 2002 var ännu inte Älvkarleby-metet på vitfisk så utbrett som idag. Men långt nedströms fångade Anton stor björkna på bottenmetad räka. 2003 bokade han in sig för sutaremete i Malmasjön i Södermanland och snart satt en tillräckligt stor sutare där för att storfiskregistrera. Det läckra flötmetet bland näckrosorna är ett riktigt spännande fiske.

2005 ville Anton och sambon vidga vyerna och flyttade därför ned till Malmö. Där väntade också fint fiske på andra fiskarter. En stark multe plockade upp Antons förrädiska brödbit och rusade sedan rakt ut i Öresund. Men Anton vann kampen och den granna multen vägdes in på 3,140 kilo. Anton hade redan tidigare åkt ned till Skräbeån för det berömda sikmetet. Nu med bas i Skåne blev det förstås enklare och Anton lyckades ta årets näst största sik på hela 3,680 kilo. Då blev det ”finlir” med maggot på 0,16 lina och krok 10, samt spännande spaning efter stora sikar efter litet trädklättring! Anton har fortsatt detta traditionella fiske och tycker att det är en härlig social tillställning där man träffar andra duktiga fiskare som man kan diskutera det gångna fiskeårets höjdpunkter med och kanske få nya tips om fiskeplatser mm.

I Skåne smittades sjuksköterskan också ordentligt av ”karpfeber”. Den satt fortfarande obotad när paret flyttade hem till Uppsala igen efter något år. Då fick det bli karpförsök i Stockholms karpsjöar. Men det höll nog på att bli ett nytt smeknamn på Anton :”El blanco”. Framför allt i Mörtsjön. Anton lyckades ”blanka” på 40 pass i rad! Starkt att ändå inte ge upp.  Så man kan förstå Antons kommentar när han säger att storfiskregistreringen på karp 2007 var han riktigt värd att få. Men man lär sig av att blanka också och nu har han lärt sig att fiska enklare och nu nappar stora karpar ganska ofta. I år har han ju lyckats med konststycket att registrera två riktigt stora från två olika sjöar med bara några dagars mellanrum. I klassiska Skantzsjön satte han då nytt sjörekord  när ”Big Mama” nappade på hela 15,350 kilo.

En god vän är Örjan Sjöholm. Han kom upp för några dagars gemensamt specimenmete. Båda stod på nio storfiskarter och man satsade några dagar på vimmor. I Gavleån kom en riktig överraskning för Örjan. En lake över storfiskgränsen fyra kilo nappade på den bottenmetade räkan och tvingades in i håven. Då bytte man direkt till jakt på stora sarvar i Gävle skärgård. I Antons lilla biltaksbåt blev det fina sarvar och lyckan blev fullständig när också Anton klarade guldnålen via en sarv på 1,220 kilo. Då blev det skålar i champagne direkt ute i naturen.

Här följer Antons väg till guldnålen:
mört 0,816 kilo ål 2,150 faren 0,680 id 2,675 björkna 0,680 tjockläppad multe 3,140 sik 3,680 sutare 3,225 karp 12,2 och sarv 1,220 kilo.

 

En ovanlig faren fick avsluta Robert Fuhrs fjärde guldnålsserie av stora fiskar.

I den gamla skostaden Kumla på Närkeslätten finns flera duktiga specimenfiskare. En av de bästa är utan tvekan Robert Fuhr. 44-årig planerare på ett transportföretag. 2008 blev han den 15:e personen att fiska sig in i Hall of Fame via 20 olika storfiskarter. Samma år tog han också sin tredje guldnål och nu har han fiskat ihop till en fjärde.

Att det går så bra beror naturligtvis på hans egna förmåga att tänka och göra rätt. Men också att fiska tillsammans med och lära sig av andra duktiga sportfiskare. Som aktiv medlem i den välkända närkingska storfiskeklubben Tusenbröderna har han säkert fått lära sig många trix , särskilt i metebranschen. Trolling är en annan stark sida hos Robban och där har han lyckats väl på egen hand. Hade han bara kommit ihåg att storfiskregistrera en stor lax på över 16 kilo från havet från 90-talet så hade ”trolling-listan” varit komplett. Men han tar säkert en ny över storfiskgränsen 14 kilo förr eller senare. I sötvatten har han också arter som id, karp och harr kvar. En fjällvecka med flugspö efter harr ska det bli i sommar men då är miljön och upplevelsen viktigare än om det blir någon storharr över 1,5 kilo. För några år sedan började Robban också att fiska i havet med stor framgång. Läraren var den bästa tänkbara och heter Ola Esbjörnsson. I Gullmarsfjorden blev det stora gyltor, paddtorsk och annat rart.

Flera vändor ned till Öresund med Ola har också givit fint resultat. Faktiskt litet bättre tur med storlekarna på både sill och rötsimpa än för läromästaren Ola. Plattfiskmetet har dock inte funkat lika bra för Robban. På hemmaplan har det under den kalla årstiden blivit fina trollingturer med bland andra Daniel Kedestig, vilket resulterade i en Väneröring på fina 7,680 kilo år 2008.

I klubbvattnet Sjöbodasjön nappar inte rudorna på befallning. Men när klubbens vice ordförande dök upp bakom spöna så blev det hela fem stycken över storfiskgränsen samma kväll. Ismete på norra Vättern gav också en önskad storgädda på över 14 kilo. Gös har länge varit Roberts stora bekymmer. Men den här vintern kom den stora äntligen och tog den ismetade mörten i en sjö vid Karlskoga. Litet längre bort gick utflykten ner till ån Flian i Västergötland. Där blev det en färna på bottenmetat bröd som prickade storfiskgränsen 2,5 exakt.

Den art som fick avsluta Robbans fjärde guldnål blev en faren från det nya populära stället i anslutning till sjön Väringen. Det dök upp via några yngre killar ifjol och i år har Tusenbröder och andra kända metare lyckats bra där i jakten på denna eleganta braxen-kusin. För Robban blev det dock bara en enda faren på 640 gram vid det enda besöket. Men det räcker ju.

Här följer hans fjärde guldnålslista:
Blågylta 0,520 kilo insjööring 7,680 ruda 2,070 gädda 14,270 färna 2,500 björkna 0,850 sill 0,350 rötsimpa 0,465 gös 6,630 och faren 0,640 kilo.

 

Årets största vimma på 1,3 kilo blev samtidigt Richard Roséns tionde storfiskart.

Den 38-årige chauffören på posten i Nacka har fiskat i hela sitt liv. Trots att han bott och arbetat i Stockholm sedan 1998 känner han sig fortfarande mer som östgöte än Stockholmare.

Grundtanken var också att fiska ihop en guldnål för tio storfiskarter i Östergötland med omnejd. Men på de senaste åren har fisketurerna ändå fått gå till några andra platser för att ta poäng i Svenska specimentävlingen. Att åka till de mest kända specimenfiskeställena lockar dock inte. Lugnet vid fisket känns viktigt och det får man sällan där. Tillsammans med en annan duktig östgöte Jerker Löf började Richard leta egna fiskeställen samt undersöka metet i Svartån i mitten av 1990-talet. Björknor på upp till fyra hekto var vanligt men när så plötsligt en stor på 825 gram nappade var det nästan overkligt. Det blev hans första anmälda storfisk och den största anmälda i Sverige 1995.

I Svartån fanns ju också de stora sarvarna. 1996 tog han sin första över storfiskgränsen 1,2 kilo och den har sedan följts av flera stora. Den vackraste och kanske lättaste metefisken för en östgöte säger Richard. Samma år tog han också den första av Svartåns många stor-färnor. Nästan 2,8 kilo gav en stenhård fajt och tur var nog att han hade lagt på ny lina just den dagen. 1999 fick han en av Svartåns få stora mörtar. 735 gram är han riktigt nöjd över där. Tidigare hade släkten ägnat sig åt utterfiske efter Vätterns rödingar. Men år 2001 köpte man trollingspön och körde igång. Det gav omgående en röding på fina 4,2 kilo till Richard. Det året gick både Richard och Jerker med i Närkebaserade storfiskklubben Tusenbröderna. Det gav nya möjligheter till storfisk och snart hade han landat en ruda på 1,9 kilo i klubbvattnet Sjöbodasjön. Man tävlade med stor framgång i Svenska Specimentävlingen där Richard tog hem några meriterande andraplatser.

Ål hade Richard metat i många år utan att lyckas. När han 2004 så fick gå en kamp mot en rejäl slang på 1,850 kilo i Stångån så minns han det som närmast en skräckupplevelse. Den hårda fajten avslutades med att han släpade ålen upp på land där han slutligen lyckades håva den i gräset! Gös har han inte fiskat så ofta för i Motalatrakten finns inga bra gössjöar alls. Men 2005 åkte han och Jerker Löf till storgössjön Ralången i Småland. På flötmete med mört lyckades han där ganska snart att ta en härlig fisk på nästan sju kilo.

En av hans favoritarter är laken. Det har han pimplat både på Skagern och andra sjöar, men inte haft tur med storlekarna. Men 2009 slog det till efter ett tips från Tusenbrodern Per Wegelius på sjön Torrvarpen. I den djupa sjön sög det till ordentligt i pimpelspöet och upp kom en lake på 4,325 kilo. En annan isfisk som han däremot sörjer är den abborre i tvåkilosklassen som han tappade under hålet vid pimpelfiske. ”You win some, you loose some”. Vimma såg länge ut att vara omöjlig för Richard. Sedan 2003 har han åkt två gånger varje år för denna trevliga art. 20 gram under storfiskgränsen 1,1 kilo var länge hans bästa notering. Men nu fick han bra betalt för sin envishet. I Älvkarleby fick han stornapp. Upp i ytan kom en intrasslad fisk som han först tog för en braxen men efter en stund insåg han att det nog var en felkrokad bjässe till vimma! Men i håven visade det sig lyckligtvis att den pampiga fisken hade nappat ordentligt och sedan rullat in sig i linan. 1,3 kilo vimma är det få som har fångat! Årets största 2010 och samtidigt Richards biljett till den efterlängtade guldnålen.

Nu fiskar han lugnt vidare mot nya och gamla arter. Närmast ska det bli karp i en av Stockholms sjöar och på semestern blir det rödingfiske.

Vi gratulerar till en välförtjänt guldnål: björkna 0,825 kilo sarv 1,270 färna 2,795 mört 0,735 röding 4,200 ruda 1,900 ål 1,850 gös 6,920 lake 4,325 och vimma 1,300 kilo.

 

Storfiskanmälan direkt på Internet kan nog kallas för en succé. Bara ca var 30:e fisk anmäls nu på de gamla pappersblanketterna. Det går också bra, vi vill ju inte utestänga alla dem som inte har tillgång till dator. Så här års väller anmälningarna in. Storfiskregistreraren postade 170 brev den första juniveckan och nu har det redan kommit 112 storfiskar denna vecka. Det går åt massor av tid för storfiskregistreraren att kolla allt detta, skriva om en del och skriva och posta alla breven. Eftersom jag också gillar att fiska och måste sköta mitt andra jobb så vädjar jag därför till alla er som anmäler fiskar: Var noggranna med att skriva stora bokstäver i början av era namn, postorten och på fångstplatserna. Nu finns sådana småfel på nästan varannan anmälan. Då får jag sitta och rätta för att det ska se ordentligt ut och för att det ska gå lättare att söka på olika saker i fisklistorna. Det tar mig 2-3 minuter extra per fisk när texten måste justeras. Skriv t.ex. inte nils karlsson utan Nils Karlsson osv. Tack på förhand!

Ni är duktiga på att fotografera era fiskar, tydliga bilder ofta med referensföremål visar hur seriösa landets storfiskare är.

Trevlig storfisksommar!
 

Martin Ödmar har klarat sin 20:e storfiskart och bara ett långt spinnkast från hemmet i Jonsered simmar de stora laxarna i Säveån.

Martin Olofsson är en välkänd storfiskare från göteborgstrakten. Martin Ödmar är inte lika känd – än. Den rutinerade havsfiskaren från Partille har nyligen hunnit både att fylla 40 år och gifta sig. Då skedde förvandlingen från Olofsson till Ödmar. Han har ett för fiske bra skiftjobb på Volvo som gör honom helt ledig var tredje vecka. Men är man gift och har två barn så blir det förstås inte enbart fiske. Med litet planering så kan det ändå bli en hel del fiskedagar. Ofta från den egna båten, antingen i havet eller i de närbelägna sjöarna Sävelången och Aspen.

Från början fiskade han allt möjligt men på senare år har han känt sig inspirerad att söka nya arter och då inte bara sådana som ger storfiskregistreringar. För tillfället är han uppe i hela 67 olika fiskslag, stora som små. När det gäller storfiskregistreringar så har han nu klarat sin 20:e art och tar därmed det eftersträvade klivet in i Storfiskregistreringens Hall of Fame.

Det hela började för drygt 20 år sedan. Då var han medlem i SK Aspen och satte klubbrekord på både lake och ål. Stora lakar fiskade han och kompisarna från isen i sjön Sävelången och vid sjön Mjörn kom en rejäl ål-dubblé en sommarnatt. Den slutade med en veritabel brottningsmatch mot en ål på över två kilo i sluttningen ned mot sjön. Martin vann. I Sävelången har han ett tuffare fiskeminne som slutade i nederlag. En gädda som måste ha vägt över 15 kilo lyckades han pressa in på en enkelkrok ända till båten men där släppte den. En storfiskart som än idag står kvar på hans önskelista. Han har inte brytt sig så mycket om vitfiskmetets ädla konst, men inser att ska han komma vidare bland sötvattensarterna så får han nog lära sig det också. I sommar ska det i stället bli ett försök med flugspö i Härjedalsfjällen efter stor harr.

Hans allra närmaste vatten är ju den laxförande Säveån. Där har han tidigare nött en del men fått nöja sig med laxar strax under storfiskgränsen 14 kilo. Men nu känns det som att det kan vara lagom att fresta dem igen. Förr hade släkten en sommarstuga vid Onsala. Där blev det förstås fiske i havet och där klarade han upp sina första havsfiskar för registrering: makrillar. 1994 hittade han stora skrubbskäddor över ett kilo i ett sund i Göteborgs skärgård. Men det spred sig som en löpeld och snart var den platsen helt utfiskad av andra glada fiskare. Numera är det dock ett periodvis fredat område så kanske kommer de stora skrubborna tillbaka?

Med egen båt hittade han i slutet av 90-talet ett riktigt bra område för havskatt. Några kullar på botten utanför Måseskär. Han minns särskilt en tur som blev rena ”utklassningen” mot de tre övriga som fiskade i båten. Hans största havskatt i en lång serie vägde då 5,430 kilo. Överraskningar kan dyka upp i havet och vid plattfiskmete i samma område år 2000 kom plötsligt en blågylta på hela 0,724 kilo och nappade. Knot är ”fräcka fiskar” och när en tillräckligt stor sådan nappade år 2005 insåg han att en guldnål för tio arter skulle kunna nås. Turerna blev nu allt oftare inriktade på att fånga nya arter. En utflykt ned till Hallandskusten i förhoppning att klara upp någon havsabborre lyckades fint. Det blev 10-12 stycken och en klarade storfiskgränsen ett kilo.

2006 blev ett fint år. Väst Måseskär på 70 meter hade han hittat en punkt som nu har givit mindre kungsfisk över halvkilot tre år i rad. Där i området blev det också ett storfiske på torsk med många fiskar över 10 kilo. På nationaldagen släppte han ned en Svenskepilk och fick tungt svar direkt. En 133 cm lång sommartorsk på hela 23,250 kilo i Bohuslän är han nästan ensam om. Det tycker han var den riktiga ”drömfångsten” i hans samling. Andra storfiskare hade svårt att tro att den fisken inte var fångad vid något vrak men så var det alltså inte. Den tog ute vid några bergknallar. Så den hade trålarna faktiskt missat. Med torsken var också guldnålen avklarad. Fjärsing ska ju vara gott trots de farliga gifttaggarna. Martin fick så många ute vid Måseskär att det blev 15 kilo att rensa! En orkade över storfiskvikten fyra hekto. Vid rensningen stack han sig tre gånger men blev konstigt nog inte särskilt sjuk. Pigghaj har han fångat stora exemplar av flera gånger och han tycker att det borde räcka med de regler som nu gäller: en fisk per man och dag får föras iland och alla över en meter måste släppas åter i havet. Vi får se om det kommer ett totalt fiskeförbud eller inte.

En art som får anses icke hotad är gråsej. Trots det storfiskregistreras det sällan exemplar över sex kilo. Men vid Pater Noster Cup 2007 drogs det många stora exemplar och Martin fick en på fina 7,630 kilo. Pilk med upphängarjiggar framför är ett bra sejbete. Glöm bara inte riktigt stark lina till upphängarna. Annars kan linan brista! 2008 överraskades han av näbbgäddor utanför Måseskär. Snabbt tacklade han om och fick många rejäla fiskar och en nådde över storfiskvikten 8 hekto. Sedan stack han emellan med litet fiske i en liten insjö hemmavid.

Där har det huggit fina abborrar förr över kilot men att där skulle gå en så stor som 1,610 blev en glad överraskning för Martin. 2009 blev det bara en ny havsfisk. En liten kulle visade sig på ekolodet utanför Måseskär. Martin stannade till och firade ned sitt tackel. Det gav storfiskreg på en lustig rötsimpa. Ett nattfiske med nors på kroken hemma i Aspen blev ett riktigt kalasfiske. 12 gäddor och 4 gösar plus flera missade napp. En sedan många år efterlängtad storgös tyngde nu vågen till 6,150 kilo. Den senaste vintern blev så hård att isen faktiskt frös också i Göteborgs skärgård. Många vågade sig ut och det fångades många stora sillar från isen. Martin lyckades också och fick två över nya storfiskgränsen 350 gram. Med sin vanliga abborrfiskeborr på 115 mm letade han också efter de småvuxna paddtorskarna ute på Gullmarsfjordens is. Det blev det bara någon enda men istället hittade han stora mängder berggylta. Och faktiskt så kunde han dra en extra fin på nästan 1,5 kilo som en kork genom hålet! Nu hägrade verkligen den 20:e storfiskarten och lagerkransnålen. Det fick bli en stenhård satsning efter kolja nere i Öresund. Första trailerturen dit ned gav nio koljor men ingen större än sex hekto. Nästa tur gav ingen alls. Tredje gången gillt? Fem mindre koljor anmälde sig men när kvällen kom sa Martin till sig själv : att det ska vara så svårt att få ett kolja-reg”. Precis då högg det en stor kolja som vägde långt över kilosstrecket och därmed tog Martin steget in i Hall of Fame. Nu tar han det litet lugnare men snart är han nog igång igen med siktet inställt på 30 arter. ”Multe-Patrik” har lovat att ta med honom på spännande multemete i sommar och sedan kan man ju alltid ge sig på Vänertrolling och annat skojigt fiske som finns kvar att upptäcka.

Här följer Martins fina rad av 20 arter som gav lagerkransad guldnål med numret 26:
lake 4,308 kilo ål 2,085 makrill 1,215 skrubbskädda 1,016 havskatt 5,430 blågylta 0,724 knot 0,410 havsabborre 1,105 mindre kungsfisk 0,515 torsk 23,250 fjärsing 0,405 pigghaj 5,540 gråsej 7,630 näbbgädda 0,815 abborre 1,610 rötsimpa 0,440 gös 6,150 sill 0,352 berggylta 1,492 och kolja 1,246 kilo.

 

Målinriktat fiske vid Torö gav Tommy Söderström svenskt rekord på hornsimpa 0,330 kilo.

Tommy Söderström är aktiv tävlingsledare i den stora Fiskeklubben Alcedo (som betyder kungsfiskare) i Nynäshamn och innehavare av guldnål för tio olika storfiskarter. I 27 år har man haft en klubbtävling där det gäller att fånga exemplar av precis alla tänkbara fiskarter. Åtta år har Tommy ”krigat” sig till denna titel genom intensivt fiske.

Han har levt ett omväxlande liv och har nu nått pensionsåldern. Allt fiske har han antecknat under de senaste 27 åren. Nu har han passerat 14.000 timmar! Natur och fiskeupplevelserna är många. Han och kamraterna har under det senaste året fiskat målinriktat efter stora simpor i ett särskilt område vid Torö. Det upptäckte man när man försökte efter torsk på gamla kända torskställen som nu börjat ge torsk igen efter många års torka.

Tommy har utvecklat fisket efter simporna. En metod är en liten torskpirk med strömmingsbit på kroken. Den låter man studsa upp och ner på botten, ungefär som vid lakepimpelfiske. Ibland är simporna försiktigare. Då får man bottenmeta med sänke och en fiskbit på enkelkrok. En tredje variant som bara fungerar ibland är fiske med en gul jigg på botten. Oftast är det den litet mer storvuxna rötsimpan som hugger. Ungefär var tionde är en hornsimpa som inte brukar bli mer än något hekto. En annan klubbmedlem Ulf Ahlinder har ståtat med det svenska sportfiskerekordet för hornsimpa sedan midsommaren 2006. Det var en mer turbetonad fångst när siktet var inställt på ål i Norrtäljeviken. Med sina 310 gram har det varit den ”lättaste” svenska rekordfisken.

Den 4 maj åkte Tommy Söderström ut med sin lilla båt till Torö i Nynäshamnsskärgården. Med lätt haspelspö och sikbit på kroken sökte han av steniga bottnar på 10 meters djup. Det blev hela 20 rötsimpor och en belåten Tommy kunde väga in en över storfiskgränsen på fyra hekto. Men två mindre hornsimpor blev det också. Sedan blev det litet tyngre och upp kom en rekordstor hornsimpa! Tommy insåg rekordpotentialen direkt och tog med fisken in till krönt butiksvåg i Nynäshamn. Där fastställdes den nya svenska rekordvikten till 330 gram.

Detta gör att hornsimpan nu lämnar över platsen som ”lättaste rekordfisken” till den ovanliga rödknoten vars notering på 320 gram har stått sig ända sedan 1978. Tommy och kompisarna söker nu vidare efter fler stora simpor och Tommy har klarat av ytterliggare två rötsimpor över storfiskvikten. Men kompisarna är också sugna på ett svenskt rekorddiplom. Det här spöfisket borde nog hålla länge då simpor ju är det värsta gissel nätfiskare kan tänka sig. De litet knotiga fiskarna fastnar ju för hårt i näten.

 

Så här ser den ovanliga rödtungan på 0,397 kilo ut som gav Johnny Nyström svenskt sportfiskerekord.

Johnny Nyström är en bohuslänning från Strömstad. Han bor långt ut mot havet och har bara några minuter ned till sin båt. Den far han och hustrun Lillian ut med väldigt ofta och de har bara 10 minuters färd ut till de fagra Kosteröarna, som numera är marin nationalpark. De båda fiskar mycket. Så ofta de hinner. Under det senaste året har Johnny plågats av en värkande arm och då har han fiskat extra mycket för att glömma smärtan. För ni har väl hört det gamla ordspråket? ”När fiskaren kliver i båten lämnas bekymren kvar på land”. Nu är armen nyopererad och bör hållas igång för att bli riktigt bra igen. Till exempel med fiske.

Johnny har förstås sitt speciella fiskeställe. Där finns många olika arter och ofta i litet bättre storlekar än på andra håll. Därute vid Holmen grå blev det en riktig fullträff för Johnny på förmiddagen den 23 april. Vid bottenmete på 15 meters djup nappade en ovanlig fisk på hans bete som bestod av en cocktail på mussla och räka. Upp kom en 44 cm lång plattfisk som vid första anblick kunde tas för en ”urblekt” tunga. Men Johnny tyckte inte att allting stämde och sparade fisken levande i en balja. Lars Hansen artintresserad och uppskattad ordförande i Strömstads Sportfiskeklubb tillkallades och med böckers hjälp fastslogs att det nog måste röra sig om rariteten rödtunga. Glyptocephalus cynoglossus på latin. En art som finns i djupen utanför de skandinaviska västra kusterna och runt de Brittiska öarna. Sommartid kommer den in grundare för lek. Vanlig tunga (Solea solea) är mycket mörkare i färgen och har en ryggfena som når tydligt förbi ögonen fram på huvudet, vilket inte rödtungan har. Rödtungan är en ljusare fisk med skiftningar i brunt och svagt rött. Efter fotografering och vägning flera gånger fick den ovanliga fisken simma ut i havet igen.

Intressant är att Johnny direkt efter rödtungafångsten tappade en till av samma sort i ytan. Den fisken var dock klart mindre. Storfiskregistreraren gjorde förstås stora ögon då fisken anmäldes. Det blev att kolla med några andra experter på området och de håller med om att det här är en rödtunga. Sveriges kanske första på spö?

Då vägningen hade skett på en modern digital hushållsvåg OBH Nordica fick därför fångstmannen göra en kontrollvägning med strösocker motsvarande fiskens vikt på en kontrollerad butiksvåg i en Tobaksaffär. Det slog bara fel med ett enda gram! Därför har vi nu nöjet att godkänna rödtungan som ny svensk rekordfisk med en vikt av 0,397 kilo, vilket ger en förvånad Johnny Nyström ett prydligt svenskt rekorddiplom att sätta hemma på väggen eller i båtens kajuta. Johnny hälsar att han tycker att fisket runt Strömstad verkar att ”komma igen” alltmer. Nu ska han ge sig ut på jakt efter stor havskatt och marulk.

 

Nytt svenskt rekord på blåkäxa 0,815 kg.

Tidaholmsbon Benny Johansson har 19 mil ut till Västkusten. Han har en gedigen fiskebakgrund i sötvattnen i Småland. Men när han för över 20 år sedan flyttade till Västergötland kom han i kontakt med havsfiskare och drogs snart in i avancerat tävlingsfiske ute på havet. På senare år ofta i resultatlistornas topp både i Sverige och i norska Langesund. Det har gjort honom till ett respekterat namn i havsfiskekretsarna. Sonen Henrik Karlén har ju redan dokumenterat sig som såväl tävlingsfiskare som hängiven storfiskletare. Det senare har också smittat av sig på ”farsan”. Som tävlingsspecialist fuskar man förstås inte med att knyta ordentliga och anpassade tackel eller andra förberedelser. Sådant ger resultat.

28 april hade Benny och kamraten Pär Alexandersson åkt ut den långa vägen till ”10-gradarn” med Bennys för havsfiske perfekta Beason 25 va. Planen var: ut onsdag och hem fredag kväll efter flera dagars djupt fiske, efter långa, lubb och vitrocka. För att samtidigt ha chans att kroka de mindre arter som kan dyka upp hade man också en upphängare med mindre krok ovanför den stora krok som är tänkt till långa, vitrocka mm. Betet var sill som serverades nere på 330 meters djup. Men dåligt väder med regn och blåst svepte in. En vitrocka nappade för Benny men klev av under färden mot ytan. De enda fiskar som hann bärgas var två blåkäxor som högg vid lunchtid för Benny. Den ena var under storfiskgränsen på 5 hekto men den andra var mycket större. Fjädervågen gungade men visade att den klart borde överstiga Micael Karlssons nu tvååriga svenska rekord på 0,740 kilo från samma område. Med tilltagande vindar blev det snart bäst att avbryta fisket och i motvinden bege sig hemåt. Det tog nu 4,5 timmar att ta sig tillbaka in till Kungshamn. Nu vägdes den 49,5 cm långa ”svarthån” som blåkäxan också kallas till rekordvikten 0,815 kilo inför vittnen på krönt våg hos Pressbyrån i Kungshamn.

Dagen efter var vädret hyfsat. Då gick man ut väster om Måseskär och där lyckades Benny ta två fina fiskar till. Båda kan med litet tur bli de största i arterna för 2010. En ovanligt stor glyskolja på 305 gram och en blågylta på fina 650 gram.

Vi gratulerar Benny till ett välförtjänt svenskt sportfiskerekord på blåkäxa. Den lilla hajen fiskas det inte på så många dagar per år av svenska sportfiskare. Inte så konstigt då den inte är så vanlig nära den svenska kusten och sällan går upp så ”grunt” som 100 meter. Trots det så är det faktiskt den art som har noterat den längsta raden av svenska rekordnoteringar: åtta stycken. Benny tror själv att rekordet kan stiga till mellan 9 hekto och ett kilo innan det tar stopp.

De tidigare rekordhållarna är:
Rodney Redefors Stora Höga 0,540 kilo september 1999, Henrik Fagerberg Mölndal 0,570 kilo maj 2002, Urban Snare 0,590 juli 2004, Timo Niiranen Tibro 0,634 kilo augusti 2004, Olof Ohlsson Vallda 0,642 kilo augusti 2006, Ola Esbjörnsson Tibro 0,675 kilo augusti 2007 och Micael Karlsson Kungsbacka 0,740 kilo maj 2008. De fyra första rekorden kom från Bratten som sedan alltså har följts av fyra rekord från 10-gradarn, ändå längre ut i Skagerrak.

PS. Storfiskregistreraren har ledigt från storfiskregistrerandet under vecka 20 och ni som väntar på nålar, svar på frågor mm får ge er till tåls!

 

Skönhetspris? Ovanligt snygg är ju Bobbo Johanssons karp från Hagasjön, eller hur?

Som du kanske vet kan man numera på Sportfiskarnas hemsida gå in i Storfiskregistret och kolla allt möjligt.
Skriver du in Bo Johansson så får du se fångststatistiken för en av Smålands vassaste fiskare. ”Bobbo” för sina vänner. Han har nu över 100 storfiskar registrerade. Han har nog en liten fredlig kamp med kompisen hemma i Ljungbyholm Dejan Milosevic om att samla flest guldnålar för tio olika storfiskarter. Dejan har hela sex stycken sådana och nu har Bobbo hunnit ikapp.

Den sjätte guldnålen börjar redan 1993 med en av dåtidens många storsikar från kusten i Kalmarsund. Nuförtiden är sådana svåra att hitta längs hela ostkusten. Sik finns det, men inga stora. Övriga fiskar är metade under de sex senaste åren och oftast i Småland. Braxen och abborre är några av Bobbos paradgrenar. Inte konstigt när han har Hossmoån mycket nära hemmet. Men ibland åker han ner till Skåne som ju har mycket att erbjuda metaren. En snabbsimmande tjockläppad multe från kusten vid Landskrona är ett exempel på detta. Han har hållit svenska rekordet för gräskarp som nappade i en skånesjö, Björkadammen. Men den som pryder denna guldlista är bara hälften så stor och från en annan skånsk damm. Vanliga karpar har han en fin rad av särskilt från Hagasjön i Lammhult. På denna lista finns ett vackert exemplar av fjällkarp från den sjön.

Den tionde arten kom i ett vårlikt idfiske i Ryssbyån. Bobbo och Dejan fiskar nu vidare mot framtida guldnålar. Här följer Bobbos guldnål nummer 6:
Sik 2,650 kilo gräskarp 6,200 ruda 1,790 braxen 5,560 abborre 1,940 björkna 0,820 tjockläppad multe 3,070 sutare 3,480 karp 13,660 id 2,720 kilo.