Målinriktat fiske vid Torö gav Tommy Söderström svenskt rekord på hornsimpa 0,330 kilo.

Tommy Söderström är aktiv tävlingsledare i den stora Fiskeklubben Alcedo (som betyder kungsfiskare) i Nynäshamn och innehavare av guldnål för tio olika storfiskarter. I 27 år har man haft en klubbtävling där det gäller att fånga exemplar av precis alla tänkbara fiskarter. Åtta år har Tommy ”krigat” sig till denna titel genom intensivt fiske.

Han har levt ett omväxlande liv och har nu nått pensionsåldern. Allt fiske har han antecknat under de senaste 27 åren. Nu har han passerat 14.000 timmar! Natur och fiskeupplevelserna är många. Han och kamraterna har under det senaste året fiskat målinriktat efter stora simpor i ett särskilt område vid Torö. Det upptäckte man när man försökte efter torsk på gamla kända torskställen som nu börjat ge torsk igen efter många års torka.

Tommy har utvecklat fisket efter simporna. En metod är en liten torskpirk med strömmingsbit på kroken. Den låter man studsa upp och ner på botten, ungefär som vid lakepimpelfiske. Ibland är simporna försiktigare. Då får man bottenmeta med sänke och en fiskbit på enkelkrok. En tredje variant som bara fungerar ibland är fiske med en gul jigg på botten. Oftast är det den litet mer storvuxna rötsimpan som hugger. Ungefär var tionde är en hornsimpa som inte brukar bli mer än något hekto. En annan klubbmedlem Ulf Ahlinder har ståtat med det svenska sportfiskerekordet för hornsimpa sedan midsommaren 2006. Det var en mer turbetonad fångst när siktet var inställt på ål i Norrtäljeviken. Med sina 310 gram har det varit den ”lättaste” svenska rekordfisken.

Den 4 maj åkte Tommy Söderström ut med sin lilla båt till Torö i Nynäshamnsskärgården. Med lätt haspelspö och sikbit på kroken sökte han av steniga bottnar på 10 meters djup. Det blev hela 20 rötsimpor och en belåten Tommy kunde väga in en över storfiskgränsen på fyra hekto. Men två mindre hornsimpor blev det också. Sedan blev det litet tyngre och upp kom en rekordstor hornsimpa! Tommy insåg rekordpotentialen direkt och tog med fisken in till krönt butiksvåg i Nynäshamn. Där fastställdes den nya svenska rekordvikten till 330 gram.

Detta gör att hornsimpan nu lämnar över platsen som ”lättaste rekordfisken” till den ovanliga rödknoten vars notering på 320 gram har stått sig ända sedan 1978. Tommy och kompisarna söker nu vidare efter fler stora simpor och Tommy har klarat av ytterliggare två rötsimpor över storfiskvikten. Men kompisarna är också sugna på ett svenskt rekorddiplom. Det här spöfisket borde nog hålla länge då simpor ju är det värsta gissel nätfiskare kan tänka sig. De litet knotiga fiskarna fastnar ju för hårt i näten.

 

Så här ser den ovanliga rödtungan på 0,397 kilo ut som gav Johnny Nyström svenskt sportfiskerekord.

Johnny Nyström är en bohuslänning från Strömstad. Han bor långt ut mot havet och har bara några minuter ned till sin båt. Den far han och hustrun Lillian ut med väldigt ofta och de har bara 10 minuters färd ut till de fagra Kosteröarna, som numera är marin nationalpark. De båda fiskar mycket. Så ofta de hinner. Under det senaste året har Johnny plågats av en värkande arm och då har han fiskat extra mycket för att glömma smärtan. För ni har väl hört det gamla ordspråket? ”När fiskaren kliver i båten lämnas bekymren kvar på land”. Nu är armen nyopererad och bör hållas igång för att bli riktigt bra igen. Till exempel med fiske.

Johnny har förstås sitt speciella fiskeställe. Där finns många olika arter och ofta i litet bättre storlekar än på andra håll. Därute vid Holmen grå blev det en riktig fullträff för Johnny på förmiddagen den 23 april. Vid bottenmete på 15 meters djup nappade en ovanlig fisk på hans bete som bestod av en cocktail på mussla och räka. Upp kom en 44 cm lång plattfisk som vid första anblick kunde tas för en ”urblekt” tunga. Men Johnny tyckte inte att allting stämde och sparade fisken levande i en balja. Lars Hansen artintresserad och uppskattad ordförande i Strömstads Sportfiskeklubb tillkallades och med böckers hjälp fastslogs att det nog måste röra sig om rariteten rödtunga. Glyptocephalus cynoglossus på latin. En art som finns i djupen utanför de skandinaviska västra kusterna och runt de Brittiska öarna. Sommartid kommer den in grundare för lek. Vanlig tunga (Solea solea) är mycket mörkare i färgen och har en ryggfena som når tydligt förbi ögonen fram på huvudet, vilket inte rödtungan har. Rödtungan är en ljusare fisk med skiftningar i brunt och svagt rött. Efter fotografering och vägning flera gånger fick den ovanliga fisken simma ut i havet igen.

Intressant är att Johnny direkt efter rödtungafångsten tappade en till av samma sort i ytan. Den fisken var dock klart mindre. Storfiskregistreraren gjorde förstås stora ögon då fisken anmäldes. Det blev att kolla med några andra experter på området och de håller med om att det här är en rödtunga. Sveriges kanske första på spö?

Då vägningen hade skett på en modern digital hushållsvåg OBH Nordica fick därför fångstmannen göra en kontrollvägning med strösocker motsvarande fiskens vikt på en kontrollerad butiksvåg i en Tobaksaffär. Det slog bara fel med ett enda gram! Därför har vi nu nöjet att godkänna rödtungan som ny svensk rekordfisk med en vikt av 0,397 kilo, vilket ger en förvånad Johnny Nyström ett prydligt svenskt rekorddiplom att sätta hemma på väggen eller i båtens kajuta. Johnny hälsar att han tycker att fisket runt Strömstad verkar att ”komma igen” alltmer. Nu ska han ge sig ut på jakt efter stor havskatt och marulk.

 

Nytt svenskt rekord på blåkäxa 0,815 kg.

Tidaholmsbon Benny Johansson har 19 mil ut till Västkusten. Han har en gedigen fiskebakgrund i sötvattnen i Småland. Men när han för över 20 år sedan flyttade till Västergötland kom han i kontakt med havsfiskare och drogs snart in i avancerat tävlingsfiske ute på havet. På senare år ofta i resultatlistornas topp både i Sverige och i norska Langesund. Det har gjort honom till ett respekterat namn i havsfiskekretsarna. Sonen Henrik Karlén har ju redan dokumenterat sig som såväl tävlingsfiskare som hängiven storfiskletare. Det senare har också smittat av sig på ”farsan”. Som tävlingsspecialist fuskar man förstås inte med att knyta ordentliga och anpassade tackel eller andra förberedelser. Sådant ger resultat.

28 april hade Benny och kamraten Pär Alexandersson åkt ut den långa vägen till ”10-gradarn” med Bennys för havsfiske perfekta Beason 25 va. Planen var: ut onsdag och hem fredag kväll efter flera dagars djupt fiske, efter långa, lubb och vitrocka. För att samtidigt ha chans att kroka de mindre arter som kan dyka upp hade man också en upphängare med mindre krok ovanför den stora krok som är tänkt till långa, vitrocka mm. Betet var sill som serverades nere på 330 meters djup. Men dåligt väder med regn och blåst svepte in. En vitrocka nappade för Benny men klev av under färden mot ytan. De enda fiskar som hann bärgas var två blåkäxor som högg vid lunchtid för Benny. Den ena var under storfiskgränsen på 5 hekto men den andra var mycket större. Fjädervågen gungade men visade att den klart borde överstiga Micael Karlssons nu tvååriga svenska rekord på 0,740 kilo från samma område. Med tilltagande vindar blev det snart bäst att avbryta fisket och i motvinden bege sig hemåt. Det tog nu 4,5 timmar att ta sig tillbaka in till Kungshamn. Nu vägdes den 49,5 cm långa ”svarthån” som blåkäxan också kallas till rekordvikten 0,815 kilo inför vittnen på krönt våg hos Pressbyrån i Kungshamn.

Dagen efter var vädret hyfsat. Då gick man ut väster om Måseskär och där lyckades Benny ta två fina fiskar till. Båda kan med litet tur bli de största i arterna för 2010. En ovanligt stor glyskolja på 305 gram och en blågylta på fina 650 gram.

Vi gratulerar Benny till ett välförtjänt svenskt sportfiskerekord på blåkäxa. Den lilla hajen fiskas det inte på så många dagar per år av svenska sportfiskare. Inte så konstigt då den inte är så vanlig nära den svenska kusten och sällan går upp så ”grunt” som 100 meter. Trots det så är det faktiskt den art som har noterat den längsta raden av svenska rekordnoteringar: åtta stycken. Benny tror själv att rekordet kan stiga till mellan 9 hekto och ett kilo innan det tar stopp.

De tidigare rekordhållarna är:
Rodney Redefors Stora Höga 0,540 kilo september 1999, Henrik Fagerberg Mölndal 0,570 kilo maj 2002, Urban Snare 0,590 juli 2004, Timo Niiranen Tibro 0,634 kilo augusti 2004, Olof Ohlsson Vallda 0,642 kilo augusti 2006, Ola Esbjörnsson Tibro 0,675 kilo augusti 2007 och Micael Karlsson Kungsbacka 0,740 kilo maj 2008. De fyra första rekorden kom från Bratten som sedan alltså har följts av fyra rekord från 10-gradarn, ändå längre ut i Skagerrak.

PS. Storfiskregistreraren har ledigt från storfiskregistrerandet under vecka 20 och ni som väntar på nålar, svar på frågor mm får ge er till tåls!

 

Skönhetspris? Ovanligt snygg är ju Bobbo Johanssons karp från Hagasjön, eller hur?

Som du kanske vet kan man numera på Sportfiskarnas hemsida gå in i Storfiskregistret och kolla allt möjligt.
Skriver du in Bo Johansson så får du se fångststatistiken för en av Smålands vassaste fiskare. ”Bobbo” för sina vänner. Han har nu över 100 storfiskar registrerade. Han har nog en liten fredlig kamp med kompisen hemma i Ljungbyholm Dejan Milosevic om att samla flest guldnålar för tio olika storfiskarter. Dejan har hela sex stycken sådana och nu har Bobbo hunnit ikapp.

Den sjätte guldnålen börjar redan 1993 med en av dåtidens många storsikar från kusten i Kalmarsund. Nuförtiden är sådana svåra att hitta längs hela ostkusten. Sik finns det, men inga stora. Övriga fiskar är metade under de sex senaste åren och oftast i Småland. Braxen och abborre är några av Bobbos paradgrenar. Inte konstigt när han har Hossmoån mycket nära hemmet. Men ibland åker han ner till Skåne som ju har mycket att erbjuda metaren. En snabbsimmande tjockläppad multe från kusten vid Landskrona är ett exempel på detta. Han har hållit svenska rekordet för gräskarp som nappade i en skånesjö, Björkadammen. Men den som pryder denna guldlista är bara hälften så stor och från en annan skånsk damm. Vanliga karpar har han en fin rad av särskilt från Hagasjön i Lammhult. På denna lista finns ett vackert exemplar av fjällkarp från den sjön.

Den tionde arten kom i ett vårlikt idfiske i Ryssbyån. Bobbo och Dejan fiskar nu vidare mot framtida guldnålar. Här följer Bobbos guldnål nummer 6:
Sik 2,650 kilo gräskarp 6,200 ruda 1,790 braxen 5,560 abborre 1,940 björkna 0,820 tjockläppad multe 3,070 sutare 3,480 karp 13,660 id 2,720 kilo.

 

En paddtorsk över tre hekto ute på Gullmarsfjordens havsis blev den 30:e storfiskarten för Fredrik Nilsson.

Fredrik Nilsson från Grästorp är en sällsynt allround fiskare. Fiskarbanan började med enkla men inspirerande meteturer med pappan. Det blev också husvagnssemestrar upp i Norrland. Fjällfiske med spinnare gav roliga minnen. Fredrik är annars uppväxt på den ”sjöfattiga” slätten vid Skara i Västergötland. Där gick han med i Skara SFK som då hade en stor ungdomsverksamhet. Det blev flugbindning och tillverkning av andra fiskeprylar samt fiskeutflykter.

Som femtonåring stötte han ihop med de duktiga fiskekillarna i Tinca ute på lakesjön Skagerns is. Där pimplade Fredrik upp de första och största av sina 36 lakar över storfiskgränsen fyra kilo. Västgötaklubben Tinca är en av våra tidigaste specimenfiskeklubbar i landet som också lyckades vinna i Fiskejournalens Specimentävling, föregångaren till dagens Svenska Specimentävling. Nu 25 år senare är Fredrik fortfarande aktiv medlem i klubben. Numera har man dock lämnat den nationella arenan och sedan fem år deltar man bara i den mer lokala Västsvenska specimentävlingen. Fem raka segrar! Där tycker Fredrik att man har fått en lagom drivkraft för att istället för att åka på landets mest kända hot-spots leta nya platser för hyfsat stora fiskar inom dagsavstånd. Fjolåret överraskade till exempel med oväntat stora sarvar i flera nya vatten.

Men i år blir det nog i alla fall en resa ned till Skåne. ”Det gäller att passa på nu när chansen till en braxen över drömgränsen sex kilo finns. Inget sådant varar för evigt och Fredrik borde veta det om någon. Han arbetar som kalkningshandläggare på länsstyrelsen i Västra Götaland. Det innebär också nätprovfisken i många vatten, särskilt i försurade sjöar. I en sådan hittade man häromåret en enda urgammal mört. Den vägde 1,2 kilo! Genom upprepade provfisken ser man ju att fiskbeståndens välmående och storlekar ändras periodvis genom åren i de flesta vatten. När det gäller kalkningen av sjöar i Västsverige ser han ett fortsatt behov lång tid framöver, även om situationen har förbättrats något.

1988-1991 blev det långresor med Tinca-kompisarna varje helg och då registrerade han många storfiskar. 1990 blev han den femte fiskaren i landet att klara av guldnålen för tio arter. Den innehöll bland annat en vimma över kilot från ”mitt” gamla vimmavatten Olandsån i norduppland. Då kom de heta västgötarna fram mitt i natten och vila var det inte tal om. Och vimmorna var på plats just då så metet gick bra. Men i hemmavattnen hade han också fiskelycka. Ett par stämmar i Väneråar, stora braxnar från Härsjön och rejäla karpar från Sämsjön bland annat. År 2002 hade Fredrik som fjärde svensk nått fram till sin 20:e storfiskart och fick då lagerkransnålen med nr 4. När undertecknad skulle gratulera till detta den gången så satt fiskeribiologen i en roddbåt på en sjö i Dalslandsskogarna. Ett område som Fredrik fortfarande tycker är underskattat och förvånansvärt outforskat av svenska specimenfiskare. I 20-nålen ingick hans första havsfiskar, blågylta och mindre kungsfisk från Bohuslän.

Han hade också börjat med trollingfiske med framgång så nu kunde man räkna in stor röding från Vättern och insjööring från Vänern. Några år ägnades också somrarna åt harrfisketurer i Norrland med gott resultat. De mest minnesvärda fiskarna tycker Fredrik ändå är de stora ålarna från 90-talet. Urstarka fiskar i spännande miljöer. Den största vägde fina 2,425 kilo. Numera får dock ålarna vara ifred.

För fem år sedan var det mycket trolling som lockade. Den första stora laxen i havet högg utanför Karlskrona 2005. Den tog i fiskedagens absolut sista ljus och gav sedan en härlig fajt. Det blev sedan att håva en femtonkilos i pannlampors sken. Flera stora laxar har följt därnere och även några stora näbbgäddor på flutterspoons. Hemma på Vänern har han lyckats bra med laxarna. Fem stycken över tio kilo är inte dåligt. I havet har han också gjort fina fynd på senare år. Några turer med Vandia i Öresund gav flera fina rödspättor. År 2005 fick han det årets största i landet på fina 2,320 kilo.

Vid Måseskär blev det en häftig och stor rötsimpa i första nedsläppet 2007. Fisket var egentligen inriktat efter den giftiga fjärsingen och det blev det också några att storfiskregistrera innan dagen var över. Dessutom hann man med en sväng över till vraket ”Valkokaren” och där hittade Fredrik en bleka över fyrakilosstrecket. Tre olika havsarter på samma dag!

2007 satsade han också på att ta klubbrekordet på id i hemmavattnet Flian. Två veckors mäskning gav till slut det tunga nappet och Fredrik satte ett rejält klubbrekord i Tinca med en id på 3,220 kilo. Annars är Fredrik litet brydd över att han år efter år lyckas ta riktigt fina fiskar av så många arter men ändå aldrig når upp i närheten av något svenskt rekord. Men det är ju inte för sent än. Han hade satt upp ett eget mål att nå 30 storfiskarter innan 40-årsdagen nu 2010. Att det blev en vecka senare gjorde nog inte så mycket.

Fredrik liksom flera andra gladde sig åt att den riktigt kalla vintern la ett istäcke över Gullmarsfjorden i flera månader. Där har isfiskats förr men nu blev det stundtals folkvandring dit. Inte så många stora fiskar kanske men många olika arter. På djupt vatten i Gullmarn testade Fredrik att mäska för klorocka! Kul försök som visar hur gärna han experimenterar inom fisket. Havet med alla sina arter känns ju som en utmaning. Två av turerna ut på den Bohusländska fjorden resulterade i sex stycken paddtorskar. När han insåg att de långsamma fiskarna hade svårt att dyka ned i hålet och klara sig tog han med sig ”nödutrustning”. Ett sänke och en klädnypa! På så sätt kunde han snabbt fästa klädnypa plus sänke i paddtorskens fenor och släppa tillbaks fisken ned till botten på 10 meter. Ett lätt ryck så var fisken fri på ett djup där den lättare kunde balansera in rätt tryck. En av de småväxta torsksläktingarna pressade vågen över trehektosstrecket och en mycket nöjd västgöte kunde därmed räkna in sin 30:e storfiskart.

Det är nu sex man som har klarat av detta svåra konststycke. Med fru, två barn och huset i Grästorp så kan ju livet inte bara handla om fiske men Fredrik sätter ändå upp nästa mål: 40 arter innan 50-årsdagen år 2020. En stor gös på Mjörn vill han ha och varför inte en multe på kusten? Därute finns flera nya arter i djupen. Han och arbetskamraten Lars Molander smider båda planer på att hitta stora piggvarar i Bohuslän. Vi får se vem som hinner först.

Här följer Fredrik Nilssons långa lista med 30 olika storfiskarter som gav honom den röda lagerkransnålen med numret 6:
lake 4,654 vimma 1,019 ruda 1,795 braxen 4,890 stäm 0,310 sarv 1,100 karp 10,150 färna 2,575 björkna 0,759 abborre 1,695 mört 0,772 ål 2,425 faren 0,619 blågylta 0,635 gädda 12,600 harr 1,595 sutare 3,600 mindre kungsfisk 0,530 insjööring 6,100 röding 4,380 rödspätta 2,320 insjölax 9,700 lax 17,500 näbbgädda 0,840 rötsimpa 0,550 fjärsing 0,495 bleka 4,240 id 3,220 pigghaj 5,050 samt paddtorsk 0,310 kilo.

 

Ingvar Persson slog det 23 år gamla svenska rekordet med denna fenknot på 0,938 kilo i hemmavattnen utanför Helsingborg.

Fenknot är en vacker fisk. Namnet är väl valt då den har enormt stora och färgstarka bröstfenor i förhållande till den övriga kroppsstorleken. Med hjälp av de tre fria nedersta fenstrålarna i bröstfenorna kan knotarna ”gå” på botten. Men de jagar också högre upp i vattnet efter små kräftdjur och fisk.

Knot-släktet är mycket stort och innehåller ca 100 arter i alla världens varmare hav. I Sverige finns knot, fenknot och ytterst sällan rödknot. De har sluttande panna och högt sittande ögon och ger ibland ifrån sig knorrande ljud när de lyfts upp. Anses riktigt goda men allt flera spöfiskare väljer ändå att släppa tillbaka de tjusiga fiskarna igen. Intressant skillnad på vanlig knot och fenknot är att enbart knot fortplantar sig i svenska vatten, enligt boken Våra Fiskar på Prisma förlag. Leken sker under sommarhalvåret. Det kanske förklarar varför fenknotarna verkar ”invadera Sverige” i september och nu visade sig finnas kvar även i februari och mars. Fenknot var länge ganska ovanlig i våra listor så för några år sedan sänkte vi storfiskgränsen ned till 350 gram. Förhoppningen var att vi då skulle få in några fler exemplar som kunde ge ledtrådar om när var och hur arten borde fiskas.

2009 fick vi se hur fenknotarna plötsligt ”rasade in”. 14 stycken blev betydligt fler än den vanliga knoten och fem fenknotar vägde mellan 6-7 hekto. September och Öresund visade sig vara en bra kombination. Både bottenmete med räka och små torskpilkar gav fenknot. Nu under vårvintern i Öresund har turfiskebåtarna gjort riktiga fynd: Wittskär och Emma har registrerat flera stora. Ellinor en bjässe på 860 gram, bara 50 gram från det gamla svenska sportfiskerekordet från 1987. Vandia med ”spårhunden” Thomas Nilsson som skeppare lyckades också bra med fenknotarna och i blåsigt väder den 13 mars hivade helsingborgaren Ingvar Persson in en svensk rekordfenknot över relingen. På vägen upp kunde fångstmannen konstatera på knyckarna i linan att det inte var en torsk och knappast en kolja heller. Fenknoten högg vid botten på 27 meters djup och svalde en mindre torskpilk: Hallbeck 120 g och vägdes senare på krönt våg till 938 gram, 28 sköna gram över det gamla rekordet. Exemplariskt fotograferad på den digitala butiksvågen hos en Preem-mack i Stattena.

Många intresserade åskådare fanns med ombord den här dagen. Den välmeriterade tävlingsfiskeklubben Lupus från Helsingborg hade klubbutflykt med 20 man. 1995 togs den första svenska rekordfisken ombord på Vandia. Då var det den fortfarande regerande rödspättan på ”oslagbara” 4,906 kilo som hittade Anders Johanssons pilk.

Före den här fenknoten finns tre gamla rekord registrerade: 780811 kom den första rekordnoteringen ute vid Böckers bank i Kattegatt. Tiziano Moretto tog en fyrahektos på en pirk. 810912 höjdes rekordet ute på Kummelbank i Kattegatt av göteborgaren Karl-Gustav Larsson. 512 gram. Då var betet en lyskrok och detta exemplar av ”Trigla lucerna” stod sig till 870923 när Lars Hallberg från Torslanda drämde till med en mycket större från ”25-metaren” väst Kummelbank. Hans 41-centimetare drog vågen till 910 gram och den noteringen klarade sig alltså i 23 långa år. Hur länge Ingvar Perssons rekord på 938 gram och 46 centimeter står sig kan man verkligen undra för nu verkar ni ju ha kommit på hur man ska fiska denna spännande art också.

 

En stor berggylta från Gullmarsfjordens is blev den originella lösningen på Niklas Svanlunds tionde art.

Guldnålar har vi delat ut till väldigt många duktiga fiskare nu. En del brödrapar har vi sett. Men nu börjar också ”andra generationens storfiskare” klara av bedriften med tio olika storfiskarter. Havsfiskaren Benny Johansson och sonen Henrik Karlén var nog först. Nu kommer Anders Svanlund och sonen Niklas. Den sistnämnde kunde mycket väl ha blivit den yngste guldnålsfiskaren genom tiderna. År 2005 tog han sin åttonde art, då 14 år gammal! Pappa Anders har ett bra kontaktnät med Göteborgs duktiga havsfiskare och unge Anders ville förstås hänga med. Många av Anders storfiskar är tagna från Dan Lundqvists båt. Någon från Olle Johanssons och förstås flera från pappa Anders båt. Runt 2002 dominerade familjen Svanlund flera år i blågyltelistorna. 11-åringen Niklas tog också flera stora. I Dan Lundqvists båt blev det då ett storfiske med sex blågyltor över halvkilot samma dag ute vid Pater Noster.

Fjärsing blev nästa uppgift och det löste sig snart efter ett besök vid Måseskär. 2002 hann Niklas också med att ta det årets största pigghaj vid gamla storfiskstället ”37:an”. 6,140 kilo var en spännande fångst för en elvaåring. Året efter blev det lyckat knot-fiske vid Måseskär.

När man inte kunde komma ut på havet så gick Niklas gärna ned och metade i Gullbergsån ett biflöde till Göta Älv i Göteborg. Där nappade braxnar och andra fiskar. En glad överraskning blev en stor björkna som med sina 612 gram räckte till en storfiskregistrering år 2004. Nu har man muddrat ån och fisket är sig inte likt längre. Som 13-åring fick han uppleva den hittills mest lyckade fiskedagen. Ute vid ett vrak på 140 meters djup utanför Måseskär högg en osedvanligt stor bohustorsk för ynglingen. Det blev en svettig uppgift att pumpa upp en bjässe på 18,550 kilo. Men det var inte över med det. Litet senare kom ett stim stora gråsejar och Niklas klarade upp ett stort exemplar på 6,560 kilo på en upphängare. Rena gym-passet.

Familjen hade flyttat in sin båt i Gullmarsfjorden och hade där under några år kul fiske med många olika arter. 2005 satsade man på plattfiskmete där inne och det blev flera arter, men inte så stora. Plötsligt kom dock ett dröm-napp när Niklas drog upp det årets största sandskädda i Sverige. 601 gram står sig också som den näst största under 2000-talet. Som 15-åring började fiskeintresset svikta litet. Det blev mer och mer träning på gym istället. 2007 följde han med på en längre tur utanför Måseskär. Där blev det en prima överraskning i form av en klorocka på fina 1,134 kilo. Den tog en makrillbit nere på 100 meters djup. Berggyltaförsöken ville inte lyckas riktigt. Det fattades alltid något hekto. Snöpligaste missen var en tjusig fenknot som vägde in 1 gram under storfiskvikten! (Hur många hade inte i det läget letat efter en annan våg)? Det blev mera gym och mindre fiske istället. Men i år har den nu vältränade 19-åringen satsat på långa vandringar ut på den frusna Gullmarsfjorden. Isfiske har där givit bland annat paddtorskar upp till 295 gram. Nära igen alltså. Berggyltor nappade i långa rader och plötsligt kände Niklas att den här fisken är tyngre. Upp kom en grann berggylta. Med nervositet i kroppen överlät han vägningen till pappa Anders och Dan Lundqvist. När pappa utbrast : grattis Niklas 1,5 kilo så kom ett befriat glädjerop från Anders.

Guldnålen var hans. Hur mycket fiskande det blir framöver ät litet osäkert. Niklas går nu som elektrikerlärling så det och gymmet kommer att ta den mesta tiden. Men några turer ut på sjön Mjörn i jakt på stora gösar blir det säkert, för där hittar man numera familjens saltstänkta båt.

Här följer 19-åringens fina guldnålsserie:
blågylta 0,608 kilo fjärsing 0,448 pigghaj 6,140 knot 0,416 björkna 0,612 torsk 18,550 gråsej 6,560 sandskädda 0,601 klorocka 1,134 och berggylta 1,500 kilo.

Lagerkransad guldnål för 20 olika storfiskarter blev det till Dan Lundqvist. Här med sin väldiga knot på 0,851 kilo.

Den förste fiskaren som tar plats i Storfiskregistreringens Hall of Fame 2010 är Dan Lundqvist från Partille, en Göteborgsförort som ligger vid den vackra Sävaån. Under 90-talet fiskade Dan ofta i den laxförande ån. Det blev många timmar bakom varje fångad lax men 1997 tog han den då hittills största spöfångade laxen i ån på 15,720 kilo. Den tog en Rapala-vobbler. En trollingfiskad insjööring från Vänern år 2000 är den andra sötvattensfisken på hans 20 arter långa lista. Den tog när han satt och höll spöet i handen. Ett bra hugg! Dan är nu 50 år och det kunde faktiskt ha varit någon art till, men den fångades före år 1986 som ju är startåret när vi räknar arter till guldnålar, 20-nålar etc.

Dan är sedan länge en välkänd profil i Göteborgs Havsfiskeklubb. De arter han nu presenterar är fångade under de senaste 15 åren, ofta från hans egen båt Sillen. En 7,7 meter lång förruffad Master. Han har ju nu ett ganska långt perspektiv över havsfiskets utveckling i Göteborgsområdet och han konstaterar att för att få några större exemplar så måste man fiska betydligt längre ut i havet idag. Under 80-talet räckte det med att åka ut till Vinga så fanns storfiskarna där. På den tiden var det fiske med ”4/0”-krok och bara ”tung fisk räknades”. Idag är det lika kul att hitta stora exemplar av mer udda och småväxta arter med lättare tackel.

Dan är ingen utpräglad tävlingsfiskare men har ändå en fin andraplacering i Pater Noster Cup. Just vid Pater Noster tog han en av sina första storfiskregistreringar : en långa på 12 kilo ur ett vrak på 40 meters djup. I det området har han senare också fångat stora vackra blågyltor varav några sparades levande för att få bosätta sig i Universeum, det marina museet i Göteborg. För medfiskarna i GHFK blev han efter ett lyckat havskattfiske 1996 titulerad ”kattmannen” och det gäller visst fortfarande. Han minns med välbehag det lysande stortorskfiske som Bohuslän bjöd på 1997. Då tog han en präktig bit på hela 22,2 kilo. Den tog en jigg som upphängare över en torskpilk. Samma år drog han en mindre kungsfisk över halvkilot ute vid Måseskär. Ett område som han gärna fiskar i. Därute har han också tagit den för området ”obligatoriska” giftiga fjärsingen. Guldnålen för tionde arten kom år 2001 när de fiskade gråsej i ett stim på 40 meters djup över ”Bratten” långt ut i Skagerrak. En åttakilos rusar på bra.

2002 blev det fint napp på 330 meters djup också ute på ”Bratten”, en lubb på 13,2 kilo. En art som Dan gärna äter själv. Sill är en annan favorit. Hans yrke är sedan många år kock på Stena Lines färjor till Danmark. Rötsimpa på fina 550 gram blev en bra poängfisk vid Pater Noster Cup 2006. 2007 kom en fisk som Dan är riktigt nöjd över : en knot på hela 0,851 kilo.
Den allra största knoten på 2000-talet och bara ett hekto under det gamla svenska rekordet.
En art som känns igen tidigt på sin ryckiga drillning.

Svenskt sportfiskerekord blev det ändå till Dan. 2008 låg man ute på jakt efter blåkäxa och annat rart på ”Bratten”. Ett långt pass och när kompisen slumrade till så passade Dan på att låna hans lättare spö. Det slutade med ett nytt svenskt rekord för kolmule (blåvitling) på 0,434 kilo! Dan har inte så många plattfiskarter på sin lista ännu. En kilostung skrubbskädda nappade i alla fall när han fiskade från vännen Peter Larssons båt nere i Öresund. Från egna båten gjorde han ett riktigt klipp år 2009. När han låg och metade med sill utanför Måseskär så kom en ovanlig fisk. En hälleflundra på 732 gram låter kanske inte så mycket, men det svåra är att hitta den. Fenknot är ju en annan kul och vacker art som börjar synas allt oftare i våra listor. Dan stod för den fina prestationen att under fjolåret fånga två stora exemplar. En i Öresund och en i hemmavattnen vid Pater Noster.

2010 inleddes med ett udda fiske. Vi fick ju äntligen en riktig vinter också i södra Sverige och isen låg tjock även på den salta Gullmarsfjorden i Bohuslän. Dan och kompisar gjorde då en riktig långpromenad ut på fjordens is och satsade på isfiske efter framför allt berggyltor. Det blev ”nästan för många” när man hade lokaliserat rätt stenröse. En klarade storfiskgränsen 1,4 kilo och en nöjd Dan kunde konstatera att nu fattades bara en art till en guldkransad guldnål. Man flyttade sig då en bit på isen för att se om det gick att lura några paddtorskar. En art som i alla fall sommartid brukar vara svår att lokalisera. Snart blev det också andra ryck i linan och upp kom en ”normalstor” paddtorsk på 250 gram. Ned med Pater Noster tacklet med räka igen och snart kom Dans 20:e storfiskart upp genom hålet: en paddtorsk på fina 399 gram. Dan har en liten egenhet att hoppa i och bada så fort tillfälle ges. ”Kaffet smakar så mycket bättre då”. Men den här gången fick det vara. Nu fiskar han lugnt vidare och drömfiskarna vore en riktigt stor makrill eller hälleflundra i svenska vatten. Det måste alltså inte handla om bara nya arter. Allt fiske är kul.

Här följer Dans lista som gav lagerkransnålen nr 25 och alltså innehåller hela 18 storfiskar från havet:
havskatt 5,350 kilo torsk 22,200 mindre kungsfisk 0,520 lax 15,720 långa 14,550 bleka 5,100 blågylta 0,689 lubb 13,200 insjööring 7,350 gråsej 8,100 fjärsing 0,467 rötsimpa 0,550 knot 0,851 skrubbskädda 1,000 kolmule 0,434 (svenskt sportfiskerekord) fenknot 0,620 hälleflundra 0,732 slätvar 1,096 berggylta 1,447 och paddtorsk 0,399 kilo.

Henrik Karlén klarade upp sin 20:e storfiskart via denna vintriga Vänerlake på 4,380 kg.

Fyra välkända svenska sportfiskare har klarat av 20 storfiskarter före 23-årsdagen. Ola Esbjörnsson, Leif Krause och Rickard Linderot. Den sistnämnde fick nu på nära håll uppleva när istället kamraten Henrik Karlén blev den yngste hittills, när han klarade sin 20:e art 22 år och 4 månader gammal.

Henrik är av tävlingsfiskarätt så han har fullt klart för sig att alla rekord och noteringar är till för att slås. Tillsammans med pappa Benny Johansson och ”Carlo” har han fiskat sig till titeln skandinavisk mästare flera gånger i havet. Han har också blivit god vän med sina kombattanter på västkustbåtarna Isola och Confidence.  Det har givit en suverän grund att stå på också när det gäller att hitta nya storfiskarter i havet. Flera havsfisketurer har det också blivit med artmästaren Ola Esbjörnsson. Så han är nog både en duktig havsfiskare och en trevlig prick Henrik, då han får sådana inbjudningar.

Men han gillar också att fiska målinriktat i sötvatten. Ibland på egen hand men ofta också med kompisarna Markus Nyman och Rickard Linderot. År 2005 anmälde Henrik sin första storfisk, en blågylta på fina 545 gram. 2006 stod 18-åringen med ett färskt körkort i handen och då drog storfiskjakten igång på allvar. En riktigt stor id på 3,180 hittade han i hemmaån Flian.

Han deltog aktivt i fyndet av det årets stora ”hit” i havet: skäggtorskarna vid ”Fläskberget” utanför Måseskär. Fjärsing var en expeditionssak vid Måseskär. En ny art och fiskesätt blev rödingtrolling på Vänern med Andreas Ekfeldt. Det gav ganska omgående stort hugg av en tung fisk som tyvärr klev av. Därför var det extra skönt när revanschen kom i form av en tjusigt vacker röding över fem kilo till Henrik vid ett spegelblankt eftermiddagsfiske på Vättern.

Somrarna ägnas gärna åt storfiske i havet utanför Nordnorge. På höstarna blir det gärna artjakt nere i Öresund. Men blir det för blåsigt för havsfiske så har Henrik ofta en reservplan färdig för fiske i något lugnare sötvatten. 2006 avslutades med kolja och skrubbskädda som nya arter i Öresund. 2007 blev ett mellanår med bara en björkna från Nossan som ny storfiskart. 2008 kom så en efterlängtad storgös från sjön Krön. Nu fattades bara en art till guldnålen. Den kom när han slog sig ihop på en havsfisketur med Nicklas Kolbeck och Christian Bergqvist. Då kunde inte Henrik undgå att få en stor knot på 480 gram. Slätvar har ju blivit en art på modet under de allra senaste åren. Hösten 2008 gjorde han och Ola Esbjörnsson ett försök i Öresund vilket resulterade i en hel serie stora slätvarar. De hann också med en långtur ut till Bratten. Ingen stor vitrocka till Henrik men under några drifter nappade en lubb på klart över tio kilo.

Vid en vårtur 2009 blev det en lubb till på nästan elva kilo därute. Vintrarna går annars mest åt att styrketräna för att Henrik ska orka med alla hårda fiskepass och kanske också bristen på sömn under sommarhalvåret. Han åkte ned till premiärfisket i Kungsbackaån den 1 april. För säkerhets skull sov han i bilen tills fisket gick igång. Det blev fina abborrar som nappade på hans mörtar och så småningom kom en av åns största på 1,660 kilo och förgyllde hans artlista. Rögle dammar nere vid Lund hade ju en lysande braxensäsong. När alla trodde att braxenleken var över satsade Henrik och Markus Nyman några dygn vid dammarna. Gott om plats och faktiskt stora romstinna braxnar kvar. När den storfiskgränsen var avklarad åkte man direkt vidare till Motala Ström. Under den andra natten där gick den eftersökta storsarven i håven.

Hemfärd? Nejdå, turnébilen gick vidare till Svartån. Man valde olika sträckor och Henrik vandrade iväg. En tvåkilos färna piggade upp och sedan vid ettiden på natten kom det stora nappet på ostbiten. 3,020 kilo vägde den starka men något skamfilade färnan för Henrik. Nyman och Karlén använde samma taktik när de åkte på sutarmete i Antorpa sjö. När det värsta metandet var över tog de plats vid sjön. Inga mängder av fisk men sakta men säkert så åkte de stora kraftiga fiskarna upp. Det blev en notering på 3,480 för Henrik. Nu började Henrik få guldvittring på lagerkransnålen.

När tidningen Fiskefeber ville göra ett reportage om det oväntat bra pigghajfisket som lockat många till Kattegatt så hängde Henrik med. Det blev en spännande tur med båten Confidence. Först nappade bara små hanhajar men efter litet flyttande så brakade storfisket loss och Henrik kunde räkna in sin 18:e storfiskart. I november blev det en tur till med Confidence, men nu på Vänern utanför Åmål. Mikael Karlsson styrde så bra att första fisken till Henrik blev en stor öring över storfiskgränsen sex kilo till Henrik.

Julen firades och trots tilltagande kyla så ville Henrik göra ett försök att hinna med en art till före nyår. Rickard Linderot inkallades och så gav sig de båda kamraterna ut bland isflaken efter lake i en liten båt på Vänern. Detta fortgick med blandat resultat några kvällar. Linderot klarade en över 4-kilosgränsen medan Henriks största var försmädliga 30 gram för lätt. Sista kvällen hade de riktigt stora isproblem. Men med hjälp av ankaret kastade de och krossade isen framför sig. Elsnurran orkade inte. På själva fiskeplatsen fick de röja en yta öppet vatten att fiska i. Till råga på allt hade Henriks hembyggda fiskespö brutits av i toppen under det vilda kastandet med ankaret och iskrossandet. Nu löste det sig med litet eltejp från kamraten. En tvåkiloslake lurades med det lagade spöet. Sedan kom ett tyngre hugg. I ytan såg de båda kompisarna att nu kommer den 20:e storfiskarten! 4,380 kilo kändes riktigt härligt i händerna på en frusen men lycklig specimenfiskare.

Linderot fick också gratulera till att ha blivit slagen med två månader av Karlén som den yngste fiskaren med 20 arter. Detta var dagen före nyårsafton och Henrik kunde nu extra nöjd fira nyår. Framtiden ser förstås ljus ut för denne västgöte. Spännande havsfisketävlingar och nya storfiskarter lockar. Gärna en stor berggylta på två kilo. Djupfisket lockar också med långa och andra bjässar. Gråsej och piggvar vore också fint att få. I sötvatten finns också en del ogjort. Stor gädda ska det bli. 30 arter hägrar.

Artfisket är lärorikt och så är det kul att träffa alla andra duktiga fiskare. Men om det kan bli lika hög takt på artsamlandet framöver är inte helt säkert. På nationaldagen i juni ”emigrerade” Henrik till Langesund på den sydnorska kusten. Där har han fått ett kul jobb som servicetekniker där man bygger väldigt stora metallcylindrar som används till sjöss.
I Langesund trivs han fint med bostad 300 meter från det fiskrika havet. Härute har han också tidigare lyckats vinna den stora havsfisketävlingen både individuellt och i lag. ”Synd att jag inte kan få starta härifrån och fiska nya storfiskarter på ”10-graderen”. Det är ju närmare än från Bohuslän”! Sånt är livet. Norge skulle aldrig ha lämnat oss 1905. Jo förresten annars hade väl de svenska supertrålarna sopat bort det norska kustfisket också. Heja Norge!

Här följer 22-åringens imponerande artlista som ger honom lagerkransnålen i guld och plats 24 i Storfiskregistreringens Hall of Fame:
blågylta 0,545 kilo id 3,180 skäggtorsk 0,420 fjärsing 0,525 röding 5,120 kolja 1,130 skrubbskädda 1,150 björkna 0,755 gös 7,660 knot 0,480 slätvar 1,225 lubb 10,900 abborre 1,660 braxen 5,910 sarv 1,240 färna 3,020 sutare 3,480 pigghaj 5,600 insjööring 6,020 och lake 4,380 kilo.

Årets största Skräbeåsik 3,4 kg hjälpte Andreas Ekfeldt att nå drömgränsen 30 olika storfiskarter. 

Då pratar vi inte om 30-årsdagen, för den kom för tre år sedan. Nej han har som femte svensk genom tiderna klarat av 30 olika storfiskarter! En riktigt svår bedrift att utföra. Teoretiskt möjligt i sötvatten men knappast i praktiken. På listan med de olika registreringsvikterna för alla fiskslag finns 29 arter från sötvatten. Då är det även medräknat stäm, asp, ål samt förvildade regnbågar och bäckrödingar. Men visst det finns ju aldrig registrerade arter som kanske kan nå över 300 grams gränsen som gäller för allt oväntat: gärs, nors mm.

Andreas långa lista innehåller nu elva arter från havet och 19 från sötvatten. Han arbetar sedan länge på El-Gigantens stora centrallager hemma i Huskvarna. Förmågan att hålla ordning och sortera information kommer väl till pass vid fisket också. Förberedelserna är viktiga och får inte slarvas bort. Redan när han var i småskoleåldern tändes fiskeivern av hans morfar. Då blev det enklare men grundläggande fiske vid stugan i en mindre småländsk insjö. Morbröder tog litet senare med honom ut på Vättern där de sysslade med lodutter-fiske. Den urgamla lokala föregångaren till dagens moderna trollingfiske. Inte konstigt att Andreas har blivit en så duktig trollingfiskare. Som tonåring fick han lära sig mycket fisketeknik i Huskvarna SFKs fina ungdomsverksamhet. Det blev fiske-hajker, fisketävlingar och annat kul. Som vuxen har han ju varit en av stöttepelarna i Specimengruppen Zander från norra Småland. Den gruppen har verkligen lyckats bra både i Småländska Specimentävlingen och Svenska dito. Andreas fiske har nu nått så långt att han inte känner att tidningsartiklar ger tillräckligt detaljerad info för att han ska känna sig nöjd. Bättre då att resonera med andra drivna fiskare. Då kommer idéer och detaljerna som avgör storfiskframgångarna fram.

2003 kom hans första storfiskregistrering i form av en vacker stor röding från Vättern. Den har senare följts av flera. Stora exemplar av metefiskar följde men också rovfiskar som abborre och gös. Fiskeutflykterna blev allt längre och mer inriktade på nya arter. Faren på hela 730 gram lyckades han meta upp i Sagån. De första turerna ut på Västerhavet med Leif Krause gav direkt skäggtorsk, fjärsing och mindre kungsfisk över storfiskgränserna.

2006 klarade han inte oväntat guldnålen för de första tio olika storfiskarterna. Det året blev det också ”full pott” i Gullmarsfjorden med storfiskar av både blågylta och berggylta samt paddtorsk på fina 440 gram. Vid den fisketuren satte dessutom hans klubbkamrat Andreas Widegren ett svenskt rekord för paddtorsk på 542 gram, från samma lilla båt. 2006 klarade Ekfeldt upp åtta olika storfiskarter och storfiskregistreraren fick klart för sig att den här killen hade det där lilla extra när det gäller att hitta nya arter och lyckas fånga dom. 2007 ångade han på i samma goda stil med sju nya arter, alla från sötvatten. Målet var nu att nå en 20-nål före årets slut och det hann han precis. Lagerkransnålen kröntes med en fin insjööring på Vänern. Där har han lokaliserat ett område som just ger stora öringar – men inga laxar. Den nöten har han kvar att knäcka.

Naturligtvis ska det bli laxtrolling ute på havet också och då får det gärna haka på någon tillräckligt stor näbbgädda också. När 20 arter var avklarade satte han upp ett nytt mål: fem nya arter varje år. Ju fler du har ju svårare borde det ju bli. Hans fiske förändrades sakta till att fiska mindre ofta i de lokala hemmavattnen. Nu blev det färre men längre och väldigt målinriktade fiskeresor ofta över flera dagar = högre kostnader för bensin och boende. Nya kontakter med andra storfiskare knöts efterhand vilket ger chans till utbyte av både övernattning och nya storfiskställen.

2008 inleddes med lakepimpel från båt i Sommen. Den sjön har ju han och många andra smålänningar pumpat på lake i ett antal år nu. Men det finns massor av oupptäckta lakeställen i den varierande och vackra sjön.
Nu blev det litet kaos när en specimenlake lyckades fastna några meter ned i ankarlinan! Håven nådde inte ned och efter en stund gick fisken förlorad. Dagen efter i samma område fick Andreas sin revansch då han direkt i första nedsläppet tog en på fina 4,710 kilo.

Färna har han förstås också metat. Både i Svartån och Emån. I den sistnämnda tog ett vackert exemplar på 2,850 under ett kvällsfiske efter jobbet. Fina havsfiskar blev det också 2008. I Bohuslän blev det kul gråsejfiske långt ut vid Fågelvraken. Dubbléer på snabba gråsejar och en riktigt stor på 6,640 kilo förgyllde fiskedagen. Några dagar avsattes för mete efter de skygga multarna. På dagarna blev det mest spaning efter fisk. Snart insåg Andreas att multestimmen gick varv på varv efter en särskild rutt. Så han placerade ut brödbetet och väntade. Men de smarta fiskarna ville inte låta sig luras. Sista kvällen lyckades det. En stor multe på tre och ett kvarts kilo nappade och bjöd sedan på en riktigt hård fajt. Med fyra stora sommarmetade rudor i Tusenbrödernas klubbsjö Sjöbodasjön i Örebrotrakten blev det som planerat fem nya arter 2008.

Våren 2009 knöt han ihop ett riktigt bra havskattackel. Så bra visade det sig att han fiskade 5-1 mot kompisarna ombord och den största klarade den svåra storfiskgränsen på 4,5 kilo. Sarven har han önskat sig länge och försökt många gånger efter i rekordvattnet Svartån. Nu blev det istället en mild och oförglömlig natt vid Motala Ström som gav massor av stora sarvar till honom och kamraten. Bästa fisken 2009 tyckte Andreas.

Skräbeån är ju sikmetarnas paradis i Sydsverige. Det gäller bara att komma fram i telefonbokningen till Pelle Leijon! Andreas och kamraterna lämnade ingenting åt slumpen. På utsatt dag tog de bilen och körde 25 mil ned till herr Leijons environger och ringde där på mobiltelefonen. Kanske går signalen snabbare så tänkte de? De kom fram på mobilerna och lyckades boka in sig. Visst ja det här skulle jag ju inte berätta. Ursäkta. För Andreas blev detta rena lyckokastet. Skräbefisket var ju inte alls bra med få storsikar senhösten 2009. Först klarade hans vapendragare Markus Nyman en över storfiskvikt. Andreas hade spanat in en ändå större och till hans förvåning och glädje så gick den upp och tog klockrent på maggotkroken! 3,4 kilo blev säsongens största Skräbeå-sik.
Nu hägrade målet med fantastiska 30 storfiskarter och så hade han ju lovat sig själv att klara fem nya under året.

Vad gör man då i december? Andreas hade förstås hört om det sensationellt bra pigghajsfisket i Kattegatt och åkte nu dit. Pigghajar blev det men inte över femkilosstrecket. Men vid den tredje turen så kom också den. Tre veckor kvar på året – en art kvar till 30-nålen. Vid Luciatid blev det en expedition ned till det isfria Öresund. Sillen hade ju gått till ovanligt bra denna höst. Kanske fanns det några stora kvar? Mycket riktigt. På den andra fiskedagen fick en förvånad storsill på 372 gram höra ett jubel över sin existens. Andreas Ekfeldt hade därmed tagit klivet in i den lilla grupp av fem svenskar som klarat den mycket svåra röda lagerkransnålen i guld. De tidigare är Ola Esbjörnsson, Nicklas Kolbeck, Leif Krause och Curt Folkstedt. Finns det någon annan gemensam tråd för dessa nu fem fiske-ekvilibrister än att de är oerhört skickliga fiskare? Ja faktiskt så lär fyra av fem vara ungkarlar utan kända damer. Därför släpper vi nu denna ”kontaktannons” för Andreas innan det är för sent:
Sökes. Vacker kvinna med god ekonomi och egna intressen som gillar naturvistelse och att gå på HV-71s hockeymatcher. Fin båt inget hinder.

Andreas kommer dock garanterat att fiska vidare mot en grön 40-nål. Som stora idrottsmän så ser han inga hinder utan bara möjligheter: Jag har ju inga plattfiskarter än. Havsabborre och näbbgädda borde inte vara omöjligt. Karp och ål (i tillåtna vatten som ju faktiskt Småland har kvar) borde gå med litet envishet. Stäm, lax och asp är andra arter som lockar. Att ta sig ända ut på djuphavsmete vid ”Bratten” och ”10-gradarn” vore ju riktigt spännande också. Precis så här är det. Specimenfisket ger oändliga möjligheter och man blir aldrig fullärd. Tror ni att Andreas verkligen kan klara fem storfiskarter till under 2010? Inte omöjligt.

Här följer hans imponerande lista av 30 storfiskarter fångade under åren 2003 – 2009:
Röding 5,310 kilo braxen 4,380 abborre 1,620 gös 7,720 sutare 3,159 faren 0,730 skäggtorsk 0,393 fjärsing 0,401 mindre kungsfisk 0,540 gräskarp 10,360 blågylta 0,580 paddtorsk 0,440 berggylta 1,520 gädda 13,160 vimma 1,220 mört 0,840 björkna 0,900 id 2,800 harr 1,520 insjööring 6,740 lake 4,710 färna 2,850 gråsej 6,640 ruda 2,220 tjockläppad multe 3,250 havskatt 4,600 sarv 1,320 sik 3,400 pigghaj 5,260 och sill 0,372 kilo.