En stor berggylta från Gullmarsfjordens is blev den originella lösningen på Niklas Svanlunds tionde art.

Guldnålar har vi delat ut till väldigt många duktiga fiskare nu. En del brödrapar har vi sett. Men nu börjar också ”andra generationens storfiskare” klara av bedriften med tio olika storfiskarter. Havsfiskaren Benny Johansson och sonen Henrik Karlén var nog först. Nu kommer Anders Svanlund och sonen Niklas. Den sistnämnde kunde mycket väl ha blivit den yngste guldnålsfiskaren genom tiderna. År 2005 tog han sin åttonde art, då 14 år gammal! Pappa Anders har ett bra kontaktnät med Göteborgs duktiga havsfiskare och unge Anders ville förstås hänga med. Många av Anders storfiskar är tagna från Dan Lundqvists båt. Någon från Olle Johanssons och förstås flera från pappa Anders båt. Runt 2002 dominerade familjen Svanlund flera år i blågyltelistorna. 11-åringen Niklas tog också flera stora. I Dan Lundqvists båt blev det då ett storfiske med sex blågyltor över halvkilot samma dag ute vid Pater Noster.

Fjärsing blev nästa uppgift och det löste sig snart efter ett besök vid Måseskär. 2002 hann Niklas också med att ta det årets största pigghaj vid gamla storfiskstället ”37:an”. 6,140 kilo var en spännande fångst för en elvaåring. Året efter blev det lyckat knot-fiske vid Måseskär.

När man inte kunde komma ut på havet så gick Niklas gärna ned och metade i Gullbergsån ett biflöde till Göta Älv i Göteborg. Där nappade braxnar och andra fiskar. En glad överraskning blev en stor björkna som med sina 612 gram räckte till en storfiskregistrering år 2004. Nu har man muddrat ån och fisket är sig inte likt längre. Som 13-åring fick han uppleva den hittills mest lyckade fiskedagen. Ute vid ett vrak på 140 meters djup utanför Måseskär högg en osedvanligt stor bohustorsk för ynglingen. Det blev en svettig uppgift att pumpa upp en bjässe på 18,550 kilo. Men det var inte över med det. Litet senare kom ett stim stora gråsejar och Niklas klarade upp ett stort exemplar på 6,560 kilo på en upphängare. Rena gym-passet.

Familjen hade flyttat in sin båt i Gullmarsfjorden och hade där under några år kul fiske med många olika arter. 2005 satsade man på plattfiskmete där inne och det blev flera arter, men inte så stora. Plötsligt kom dock ett dröm-napp när Niklas drog upp det årets största sandskädda i Sverige. 601 gram står sig också som den näst största under 2000-talet. Som 15-åring började fiskeintresset svikta litet. Det blev mer och mer träning på gym istället. 2007 följde han med på en längre tur utanför Måseskär. Där blev det en prima överraskning i form av en klorocka på fina 1,134 kilo. Den tog en makrillbit nere på 100 meters djup. Berggyltaförsöken ville inte lyckas riktigt. Det fattades alltid något hekto. Snöpligaste missen var en tjusig fenknot som vägde in 1 gram under storfiskvikten! (Hur många hade inte i det läget letat efter en annan våg)? Det blev mera gym och mindre fiske istället. Men i år har den nu vältränade 19-åringen satsat på långa vandringar ut på den frusna Gullmarsfjorden. Isfiske har där givit bland annat paddtorskar upp till 295 gram. Nära igen alltså. Berggyltor nappade i långa rader och plötsligt kände Niklas att den här fisken är tyngre. Upp kom en grann berggylta. Med nervositet i kroppen överlät han vägningen till pappa Anders och Dan Lundqvist. När pappa utbrast : grattis Niklas 1,5 kilo så kom ett befriat glädjerop från Anders.

Guldnålen var hans. Hur mycket fiskande det blir framöver ät litet osäkert. Niklas går nu som elektrikerlärling så det och gymmet kommer att ta den mesta tiden. Men några turer ut på sjön Mjörn i jakt på stora gösar blir det säkert, för där hittar man numera familjens saltstänkta båt.

Här följer 19-åringens fina guldnålsserie:
blågylta 0,608 kilo fjärsing 0,448 pigghaj 6,140 knot 0,416 björkna 0,612 torsk 18,550 gråsej 6,560 sandskädda 0,601 klorocka 1,134 och berggylta 1,500 kilo.

Lagerkransad guldnål för 20 olika storfiskarter blev det till Dan Lundqvist. Här med sin väldiga knot på 0,851 kilo.

Den förste fiskaren som tar plats i Storfiskregistreringens Hall of Fame 2010 är Dan Lundqvist från Partille, en Göteborgsförort som ligger vid den vackra Sävaån. Under 90-talet fiskade Dan ofta i den laxförande ån. Det blev många timmar bakom varje fångad lax men 1997 tog han den då hittills största spöfångade laxen i ån på 15,720 kilo. Den tog en Rapala-vobbler. En trollingfiskad insjööring från Vänern år 2000 är den andra sötvattensfisken på hans 20 arter långa lista. Den tog när han satt och höll spöet i handen. Ett bra hugg! Dan är nu 50 år och det kunde faktiskt ha varit någon art till, men den fångades före år 1986 som ju är startåret när vi räknar arter till guldnålar, 20-nålar etc.

Dan är sedan länge en välkänd profil i Göteborgs Havsfiskeklubb. De arter han nu presenterar är fångade under de senaste 15 åren, ofta från hans egen båt Sillen. En 7,7 meter lång förruffad Master. Han har ju nu ett ganska långt perspektiv över havsfiskets utveckling i Göteborgsområdet och han konstaterar att för att få några större exemplar så måste man fiska betydligt längre ut i havet idag. Under 80-talet räckte det med att åka ut till Vinga så fanns storfiskarna där. På den tiden var det fiske med ”4/0”-krok och bara ”tung fisk räknades”. Idag är det lika kul att hitta stora exemplar av mer udda och småväxta arter med lättare tackel.

Dan är ingen utpräglad tävlingsfiskare men har ändå en fin andraplacering i Pater Noster Cup. Just vid Pater Noster tog han en av sina första storfiskregistreringar : en långa på 12 kilo ur ett vrak på 40 meters djup. I det området har han senare också fångat stora vackra blågyltor varav några sparades levande för att få bosätta sig i Universeum, det marina museet i Göteborg. För medfiskarna i GHFK blev han efter ett lyckat havskattfiske 1996 titulerad ”kattmannen” och det gäller visst fortfarande. Han minns med välbehag det lysande stortorskfiske som Bohuslän bjöd på 1997. Då tog han en präktig bit på hela 22,2 kilo. Den tog en jigg som upphängare över en torskpilk. Samma år drog han en mindre kungsfisk över halvkilot ute vid Måseskär. Ett område som han gärna fiskar i. Därute har han också tagit den för området ”obligatoriska” giftiga fjärsingen. Guldnålen för tionde arten kom år 2001 när de fiskade gråsej i ett stim på 40 meters djup över ”Bratten” långt ut i Skagerrak. En åttakilos rusar på bra.

2002 blev det fint napp på 330 meters djup också ute på ”Bratten”, en lubb på 13,2 kilo. En art som Dan gärna äter själv. Sill är en annan favorit. Hans yrke är sedan många år kock på Stena Lines färjor till Danmark. Rötsimpa på fina 550 gram blev en bra poängfisk vid Pater Noster Cup 2006. 2007 kom en fisk som Dan är riktigt nöjd över : en knot på hela 0,851 kilo.
Den allra största knoten på 2000-talet och bara ett hekto under det gamla svenska rekordet.
En art som känns igen tidigt på sin ryckiga drillning.

Svenskt sportfiskerekord blev det ändå till Dan. 2008 låg man ute på jakt efter blåkäxa och annat rart på ”Bratten”. Ett långt pass och när kompisen slumrade till så passade Dan på att låna hans lättare spö. Det slutade med ett nytt svenskt rekord för kolmule (blåvitling) på 0,434 kilo! Dan har inte så många plattfiskarter på sin lista ännu. En kilostung skrubbskädda nappade i alla fall när han fiskade från vännen Peter Larssons båt nere i Öresund. Från egna båten gjorde han ett riktigt klipp år 2009. När han låg och metade med sill utanför Måseskär så kom en ovanlig fisk. En hälleflundra på 732 gram låter kanske inte så mycket, men det svåra är att hitta den. Fenknot är ju en annan kul och vacker art som börjar synas allt oftare i våra listor. Dan stod för den fina prestationen att under fjolåret fånga två stora exemplar. En i Öresund och en i hemmavattnen vid Pater Noster.

2010 inleddes med ett udda fiske. Vi fick ju äntligen en riktig vinter också i södra Sverige och isen låg tjock även på den salta Gullmarsfjorden i Bohuslän. Dan och kompisar gjorde då en riktig långpromenad ut på fjordens is och satsade på isfiske efter framför allt berggyltor. Det blev ”nästan för många” när man hade lokaliserat rätt stenröse. En klarade storfiskgränsen 1,4 kilo och en nöjd Dan kunde konstatera att nu fattades bara en art till en guldkransad guldnål. Man flyttade sig då en bit på isen för att se om det gick att lura några paddtorskar. En art som i alla fall sommartid brukar vara svår att lokalisera. Snart blev det också andra ryck i linan och upp kom en ”normalstor” paddtorsk på 250 gram. Ned med Pater Noster tacklet med räka igen och snart kom Dans 20:e storfiskart upp genom hålet: en paddtorsk på fina 399 gram. Dan har en liten egenhet att hoppa i och bada så fort tillfälle ges. ”Kaffet smakar så mycket bättre då”. Men den här gången fick det vara. Nu fiskar han lugnt vidare och drömfiskarna vore en riktigt stor makrill eller hälleflundra i svenska vatten. Det måste alltså inte handla om bara nya arter. Allt fiske är kul.

Här följer Dans lista som gav lagerkransnålen nr 25 och alltså innehåller hela 18 storfiskar från havet:
havskatt 5,350 kilo torsk 22,200 mindre kungsfisk 0,520 lax 15,720 långa 14,550 bleka 5,100 blågylta 0,689 lubb 13,200 insjööring 7,350 gråsej 8,100 fjärsing 0,467 rötsimpa 0,550 knot 0,851 skrubbskädda 1,000 kolmule 0,434 (svenskt sportfiskerekord) fenknot 0,620 hälleflundra 0,732 slätvar 1,096 berggylta 1,447 och paddtorsk 0,399 kilo.

Henrik Karlén klarade upp sin 20:e storfiskart via denna vintriga Vänerlake på 4,380 kg.

Fyra välkända svenska sportfiskare har klarat av 20 storfiskarter före 23-årsdagen. Ola Esbjörnsson, Leif Krause och Rickard Linderot. Den sistnämnde fick nu på nära håll uppleva när istället kamraten Henrik Karlén blev den yngste hittills, när han klarade sin 20:e art 22 år och 4 månader gammal.

Henrik är av tävlingsfiskarätt så han har fullt klart för sig att alla rekord och noteringar är till för att slås. Tillsammans med pappa Benny Johansson och ”Carlo” har han fiskat sig till titeln skandinavisk mästare flera gånger i havet. Han har också blivit god vän med sina kombattanter på västkustbåtarna Isola och Confidence.  Det har givit en suverän grund att stå på också när det gäller att hitta nya storfiskarter i havet. Flera havsfisketurer har det också blivit med artmästaren Ola Esbjörnsson. Så han är nog både en duktig havsfiskare och en trevlig prick Henrik, då han får sådana inbjudningar.

Men han gillar också att fiska målinriktat i sötvatten. Ibland på egen hand men ofta också med kompisarna Markus Nyman och Rickard Linderot. År 2005 anmälde Henrik sin första storfisk, en blågylta på fina 545 gram. 2006 stod 18-åringen med ett färskt körkort i handen och då drog storfiskjakten igång på allvar. En riktigt stor id på 3,180 hittade han i hemmaån Flian.

Han deltog aktivt i fyndet av det årets stora ”hit” i havet: skäggtorskarna vid ”Fläskberget” utanför Måseskär. Fjärsing var en expeditionssak vid Måseskär. En ny art och fiskesätt blev rödingtrolling på Vänern med Andreas Ekfeldt. Det gav ganska omgående stort hugg av en tung fisk som tyvärr klev av. Därför var det extra skönt när revanschen kom i form av en tjusigt vacker röding över fem kilo till Henrik vid ett spegelblankt eftermiddagsfiske på Vättern.

Somrarna ägnas gärna åt storfiske i havet utanför Nordnorge. På höstarna blir det gärna artjakt nere i Öresund. Men blir det för blåsigt för havsfiske så har Henrik ofta en reservplan färdig för fiske i något lugnare sötvatten. 2006 avslutades med kolja och skrubbskädda som nya arter i Öresund. 2007 blev ett mellanår med bara en björkna från Nossan som ny storfiskart. 2008 kom så en efterlängtad storgös från sjön Krön. Nu fattades bara en art till guldnålen. Den kom när han slog sig ihop på en havsfisketur med Nicklas Kolbeck och Christian Bergqvist. Då kunde inte Henrik undgå att få en stor knot på 480 gram. Slätvar har ju blivit en art på modet under de allra senaste åren. Hösten 2008 gjorde han och Ola Esbjörnsson ett försök i Öresund vilket resulterade i en hel serie stora slätvarar. De hann också med en långtur ut till Bratten. Ingen stor vitrocka till Henrik men under några drifter nappade en lubb på klart över tio kilo.

Vid en vårtur 2009 blev det en lubb till på nästan elva kilo därute. Vintrarna går annars mest åt att styrketräna för att Henrik ska orka med alla hårda fiskepass och kanske också bristen på sömn under sommarhalvåret. Han åkte ned till premiärfisket i Kungsbackaån den 1 april. För säkerhets skull sov han i bilen tills fisket gick igång. Det blev fina abborrar som nappade på hans mörtar och så småningom kom en av åns största på 1,660 kilo och förgyllde hans artlista. Rögle dammar nere vid Lund hade ju en lysande braxensäsong. När alla trodde att braxenleken var över satsade Henrik och Markus Nyman några dygn vid dammarna. Gott om plats och faktiskt stora romstinna braxnar kvar. När den storfiskgränsen var avklarad åkte man direkt vidare till Motala Ström. Under den andra natten där gick den eftersökta storsarven i håven.

Hemfärd? Nejdå, turnébilen gick vidare till Svartån. Man valde olika sträckor och Henrik vandrade iväg. En tvåkilos färna piggade upp och sedan vid ettiden på natten kom det stora nappet på ostbiten. 3,020 kilo vägde den starka men något skamfilade färnan för Henrik. Nyman och Karlén använde samma taktik när de åkte på sutarmete i Antorpa sjö. När det värsta metandet var över tog de plats vid sjön. Inga mängder av fisk men sakta men säkert så åkte de stora kraftiga fiskarna upp. Det blev en notering på 3,480 för Henrik. Nu började Henrik få guldvittring på lagerkransnålen.

När tidningen Fiskefeber ville göra ett reportage om det oväntat bra pigghajfisket som lockat många till Kattegatt så hängde Henrik med. Det blev en spännande tur med båten Confidence. Först nappade bara små hanhajar men efter litet flyttande så brakade storfisket loss och Henrik kunde räkna in sin 18:e storfiskart. I november blev det en tur till med Confidence, men nu på Vänern utanför Åmål. Mikael Karlsson styrde så bra att första fisken till Henrik blev en stor öring över storfiskgränsen sex kilo till Henrik.

Julen firades och trots tilltagande kyla så ville Henrik göra ett försök att hinna med en art till före nyår. Rickard Linderot inkallades och så gav sig de båda kamraterna ut bland isflaken efter lake i en liten båt på Vänern. Detta fortgick med blandat resultat några kvällar. Linderot klarade en över 4-kilosgränsen medan Henriks största var försmädliga 30 gram för lätt. Sista kvällen hade de riktigt stora isproblem. Men med hjälp av ankaret kastade de och krossade isen framför sig. Elsnurran orkade inte. På själva fiskeplatsen fick de röja en yta öppet vatten att fiska i. Till råga på allt hade Henriks hembyggda fiskespö brutits av i toppen under det vilda kastandet med ankaret och iskrossandet. Nu löste det sig med litet eltejp från kamraten. En tvåkiloslake lurades med det lagade spöet. Sedan kom ett tyngre hugg. I ytan såg de båda kompisarna att nu kommer den 20:e storfiskarten! 4,380 kilo kändes riktigt härligt i händerna på en frusen men lycklig specimenfiskare.

Linderot fick också gratulera till att ha blivit slagen med två månader av Karlén som den yngste fiskaren med 20 arter. Detta var dagen före nyårsafton och Henrik kunde nu extra nöjd fira nyår. Framtiden ser förstås ljus ut för denne västgöte. Spännande havsfisketävlingar och nya storfiskarter lockar. Gärna en stor berggylta på två kilo. Djupfisket lockar också med långa och andra bjässar. Gråsej och piggvar vore också fint att få. I sötvatten finns också en del ogjort. Stor gädda ska det bli. 30 arter hägrar.

Artfisket är lärorikt och så är det kul att träffa alla andra duktiga fiskare. Men om det kan bli lika hög takt på artsamlandet framöver är inte helt säkert. På nationaldagen i juni ”emigrerade” Henrik till Langesund på den sydnorska kusten. Där har han fått ett kul jobb som servicetekniker där man bygger väldigt stora metallcylindrar som används till sjöss.
I Langesund trivs han fint med bostad 300 meter från det fiskrika havet. Härute har han också tidigare lyckats vinna den stora havsfisketävlingen både individuellt och i lag. ”Synd att jag inte kan få starta härifrån och fiska nya storfiskarter på ”10-graderen”. Det är ju närmare än från Bohuslän”! Sånt är livet. Norge skulle aldrig ha lämnat oss 1905. Jo förresten annars hade väl de svenska supertrålarna sopat bort det norska kustfisket också. Heja Norge!

Här följer 22-åringens imponerande artlista som ger honom lagerkransnålen i guld och plats 24 i Storfiskregistreringens Hall of Fame:
blågylta 0,545 kilo id 3,180 skäggtorsk 0,420 fjärsing 0,525 röding 5,120 kolja 1,130 skrubbskädda 1,150 björkna 0,755 gös 7,660 knot 0,480 slätvar 1,225 lubb 10,900 abborre 1,660 braxen 5,910 sarv 1,240 färna 3,020 sutare 3,480 pigghaj 5,600 insjööring 6,020 och lake 4,380 kilo.

Årets största Skräbeåsik 3,4 kg hjälpte Andreas Ekfeldt att nå drömgränsen 30 olika storfiskarter. 

Då pratar vi inte om 30-årsdagen, för den kom för tre år sedan. Nej han har som femte svensk genom tiderna klarat av 30 olika storfiskarter! En riktigt svår bedrift att utföra. Teoretiskt möjligt i sötvatten men knappast i praktiken. På listan med de olika registreringsvikterna för alla fiskslag finns 29 arter från sötvatten. Då är det även medräknat stäm, asp, ål samt förvildade regnbågar och bäckrödingar. Men visst det finns ju aldrig registrerade arter som kanske kan nå över 300 grams gränsen som gäller för allt oväntat: gärs, nors mm.

Andreas långa lista innehåller nu elva arter från havet och 19 från sötvatten. Han arbetar sedan länge på El-Gigantens stora centrallager hemma i Huskvarna. Förmågan att hålla ordning och sortera information kommer väl till pass vid fisket också. Förberedelserna är viktiga och får inte slarvas bort. Redan när han var i småskoleåldern tändes fiskeivern av hans morfar. Då blev det enklare men grundläggande fiske vid stugan i en mindre småländsk insjö. Morbröder tog litet senare med honom ut på Vättern där de sysslade med lodutter-fiske. Den urgamla lokala föregångaren till dagens moderna trollingfiske. Inte konstigt att Andreas har blivit en så duktig trollingfiskare. Som tonåring fick han lära sig mycket fisketeknik i Huskvarna SFKs fina ungdomsverksamhet. Det blev fiske-hajker, fisketävlingar och annat kul. Som vuxen har han ju varit en av stöttepelarna i Specimengruppen Zander från norra Småland. Den gruppen har verkligen lyckats bra både i Småländska Specimentävlingen och Svenska dito. Andreas fiske har nu nått så långt att han inte känner att tidningsartiklar ger tillräckligt detaljerad info för att han ska känna sig nöjd. Bättre då att resonera med andra drivna fiskare. Då kommer idéer och detaljerna som avgör storfiskframgångarna fram.

2003 kom hans första storfiskregistrering i form av en vacker stor röding från Vättern. Den har senare följts av flera. Stora exemplar av metefiskar följde men också rovfiskar som abborre och gös. Fiskeutflykterna blev allt längre och mer inriktade på nya arter. Faren på hela 730 gram lyckades han meta upp i Sagån. De första turerna ut på Västerhavet med Leif Krause gav direkt skäggtorsk, fjärsing och mindre kungsfisk över storfiskgränserna.

2006 klarade han inte oväntat guldnålen för de första tio olika storfiskarterna. Det året blev det också ”full pott” i Gullmarsfjorden med storfiskar av både blågylta och berggylta samt paddtorsk på fina 440 gram. Vid den fisketuren satte dessutom hans klubbkamrat Andreas Widegren ett svenskt rekord för paddtorsk på 542 gram, från samma lilla båt. 2006 klarade Ekfeldt upp åtta olika storfiskarter och storfiskregistreraren fick klart för sig att den här killen hade det där lilla extra när det gäller att hitta nya arter och lyckas fånga dom. 2007 ångade han på i samma goda stil med sju nya arter, alla från sötvatten. Målet var nu att nå en 20-nål före årets slut och det hann han precis. Lagerkransnålen kröntes med en fin insjööring på Vänern. Där har han lokaliserat ett område som just ger stora öringar – men inga laxar. Den nöten har han kvar att knäcka.

Naturligtvis ska det bli laxtrolling ute på havet också och då får det gärna haka på någon tillräckligt stor näbbgädda också. När 20 arter var avklarade satte han upp ett nytt mål: fem nya arter varje år. Ju fler du har ju svårare borde det ju bli. Hans fiske förändrades sakta till att fiska mindre ofta i de lokala hemmavattnen. Nu blev det färre men längre och väldigt målinriktade fiskeresor ofta över flera dagar = högre kostnader för bensin och boende. Nya kontakter med andra storfiskare knöts efterhand vilket ger chans till utbyte av både övernattning och nya storfiskställen.

2008 inleddes med lakepimpel från båt i Sommen. Den sjön har ju han och många andra smålänningar pumpat på lake i ett antal år nu. Men det finns massor av oupptäckta lakeställen i den varierande och vackra sjön.
Nu blev det litet kaos när en specimenlake lyckades fastna några meter ned i ankarlinan! Håven nådde inte ned och efter en stund gick fisken förlorad. Dagen efter i samma område fick Andreas sin revansch då han direkt i första nedsläppet tog en på fina 4,710 kilo.

Färna har han förstås också metat. Både i Svartån och Emån. I den sistnämnda tog ett vackert exemplar på 2,850 under ett kvällsfiske efter jobbet. Fina havsfiskar blev det också 2008. I Bohuslän blev det kul gråsejfiske långt ut vid Fågelvraken. Dubbléer på snabba gråsejar och en riktigt stor på 6,640 kilo förgyllde fiskedagen. Några dagar avsattes för mete efter de skygga multarna. På dagarna blev det mest spaning efter fisk. Snart insåg Andreas att multestimmen gick varv på varv efter en särskild rutt. Så han placerade ut brödbetet och väntade. Men de smarta fiskarna ville inte låta sig luras. Sista kvällen lyckades det. En stor multe på tre och ett kvarts kilo nappade och bjöd sedan på en riktigt hård fajt. Med fyra stora sommarmetade rudor i Tusenbrödernas klubbsjö Sjöbodasjön i Örebrotrakten blev det som planerat fem nya arter 2008.

Våren 2009 knöt han ihop ett riktigt bra havskattackel. Så bra visade det sig att han fiskade 5-1 mot kompisarna ombord och den största klarade den svåra storfiskgränsen på 4,5 kilo. Sarven har han önskat sig länge och försökt många gånger efter i rekordvattnet Svartån. Nu blev det istället en mild och oförglömlig natt vid Motala Ström som gav massor av stora sarvar till honom och kamraten. Bästa fisken 2009 tyckte Andreas.

Skräbeån är ju sikmetarnas paradis i Sydsverige. Det gäller bara att komma fram i telefonbokningen till Pelle Leijon! Andreas och kamraterna lämnade ingenting åt slumpen. På utsatt dag tog de bilen och körde 25 mil ned till herr Leijons environger och ringde där på mobiltelefonen. Kanske går signalen snabbare så tänkte de? De kom fram på mobilerna och lyckades boka in sig. Visst ja det här skulle jag ju inte berätta. Ursäkta. För Andreas blev detta rena lyckokastet. Skräbefisket var ju inte alls bra med få storsikar senhösten 2009. Först klarade hans vapendragare Markus Nyman en över storfiskvikt. Andreas hade spanat in en ändå större och till hans förvåning och glädje så gick den upp och tog klockrent på maggotkroken! 3,4 kilo blev säsongens största Skräbeå-sik.
Nu hägrade målet med fantastiska 30 storfiskarter och så hade han ju lovat sig själv att klara fem nya under året.

Vad gör man då i december? Andreas hade förstås hört om det sensationellt bra pigghajsfisket i Kattegatt och åkte nu dit. Pigghajar blev det men inte över femkilosstrecket. Men vid den tredje turen så kom också den. Tre veckor kvar på året – en art kvar till 30-nålen. Vid Luciatid blev det en expedition ned till det isfria Öresund. Sillen hade ju gått till ovanligt bra denna höst. Kanske fanns det några stora kvar? Mycket riktigt. På den andra fiskedagen fick en förvånad storsill på 372 gram höra ett jubel över sin existens. Andreas Ekfeldt hade därmed tagit klivet in i den lilla grupp av fem svenskar som klarat den mycket svåra röda lagerkransnålen i guld. De tidigare är Ola Esbjörnsson, Nicklas Kolbeck, Leif Krause och Curt Folkstedt. Finns det någon annan gemensam tråd för dessa nu fem fiske-ekvilibrister än att de är oerhört skickliga fiskare? Ja faktiskt så lär fyra av fem vara ungkarlar utan kända damer. Därför släpper vi nu denna ”kontaktannons” för Andreas innan det är för sent:
Sökes. Vacker kvinna med god ekonomi och egna intressen som gillar naturvistelse och att gå på HV-71s hockeymatcher. Fin båt inget hinder.

Andreas kommer dock garanterat att fiska vidare mot en grön 40-nål. Som stora idrottsmän så ser han inga hinder utan bara möjligheter: Jag har ju inga plattfiskarter än. Havsabborre och näbbgädda borde inte vara omöjligt. Karp och ål (i tillåtna vatten som ju faktiskt Småland har kvar) borde gå med litet envishet. Stäm, lax och asp är andra arter som lockar. Att ta sig ända ut på djuphavsmete vid ”Bratten” och ”10-gradarn” vore ju riktigt spännande också. Precis så här är det. Specimenfisket ger oändliga möjligheter och man blir aldrig fullärd. Tror ni att Andreas verkligen kan klara fem storfiskarter till under 2010? Inte omöjligt.

Här följer hans imponerande lista av 30 storfiskarter fångade under åren 2003 – 2009:
Röding 5,310 kilo braxen 4,380 abborre 1,620 gös 7,720 sutare 3,159 faren 0,730 skäggtorsk 0,393 fjärsing 0,401 mindre kungsfisk 0,540 gräskarp 10,360 blågylta 0,580 paddtorsk 0,440 berggylta 1,520 gädda 13,160 vimma 1,220 mört 0,840 björkna 0,900 id 2,800 harr 1,520 insjööring 6,740 lake 4,710 färna 2,850 gråsej 6,640 ruda 2,220 tjockläppad multe 3,250 havskatt 4,600 sarv 1,320 sik 3,400 pigghaj 5,260 och sill 0,372 kilo.

Finns nu att läsa nu! Storfiskregistreraren Håkan Brugård har färdigställt fembästalistor, analyser, bilder och kommentarer om alla de 35 olika havsfiskarterna som storfiskregistrerades under 2009. Sex av dem fick också nya svenska rekord. Ett riktigt bra storfiskår med hela 463 havsfiskar! Om några veckor kommer här också sötvattensresumén så fort den blir färdigskriven.

Här hittar du årsresumén.
 

Som du kan läsa om på nyhetsplats som omfattar förbudet att fiska pigghaj - ännu så länge - inte spöfiske. Än så länge är det alltså tillåtet att fiska pigghaj och att anmäla fångsterna till Storfiskregistreringen.

Läs artikeln här.

 

En "kanot-pimplad" femkiloslake blev den tionde pusselbiten till Michael Nordströms guldnål.

Michael Nordström är en 35-årig trollhättebo som nu har fiskat klart till sin guldnål. Han programmerar utrustning till SAAB-bilar bland annat. Som ung tävlingsfiskade han en hel del och som 18-åring tog han hem juniorguldet i kustmete ute vid Scanraff i Lysekil. Men han tröttnade på att man på tävlingarna måste avliva så mycket fisk och gick över till att bara specimenfiska istället. Det har han gjort med ett brett register och han tycker att alla fiskemetoder är roliga. Men det blir inte mycket flugfiskat.

När han gick med i Specimengruppen Tinca 1993 så fick han nya duktiga förebilder som Fredrik Nilsson. De tog honom med på allt möjligt fiske och Michael programmerade in de nya kunskaperna i hjärncellerna. Den första storfiskregistreringen kom samma år när Tincamedlemmar metade intensivt efter den lilla arten stäm som ju stiger för lek i flera åar runt Vänern. I Flian vid Bronäs metade så Michael upp en av de största stämmar vi registrerat på fina 375 gram. En romstinn hona i april. Klubben Tinca är en segerrik klubb i specimensammanhang. Man har vunnit såväl i Svenska Specimentävlingen och dess föregångare Fiskejournalens specimentävling. Numera är man bara med i den Västsvenska specimentävlingen, vilket gör att man utforskar sina närliggande vatten mera. Michael är nu också klubbens tävlingsledare och i hans guldnål är sju av tio arter fångade i Västergötland. I mitten på 90-talet blev det en karpfiskesatsning i Sämsjön. Flera veckors förmäskning och sedan mete i fyra nätter innan karparna behagade nappa. En härlig fisk på 11,850 räckte då över storfiskgränsen. Den har sedan följts av flera.

En natt 1998 kom han för första gången till Antorpa sjö i Halland. Regnet öste ned. Han la ut sina spön men gömde sig sedan under parasollet. När regnet till slut upphörde nappade det direkt och den trekilossutare han behövde gick i håven. Insjööringarna på Vänern är Michaels vänner. Det har blivit många stora särskilt på senare år med löja som naturligt bete. Men den första på fina 7,1 kilo tog en Bombervobbler år 2001. Men litet otur i fisket har det förstås också blivit. En stor sik i Skräbeån tog tag i masken men kroken satte sig på munnens utsida så då kunde den ju inte räknas. Vid en trollingtur på Vänern fick Michael också linan avsliten av en riktigt stor gädda som behöll hans tacklade löja. Men det är ju det här som är specimenfiske. Ibland vinner de stora fiskarna kampen.

Färnan är en stark och häftig fisk. Den första stora tog han på bottenmete med räka + bröd i Tidan. Laxtrollingturer i Blekinge har givit flera laxar men han väntar fortfarande på en över tio kilo. Däremot har det blivit många stora näbbgäddor. Den största vägde över kilot år 2004. Michael plus kompisar har börjat åka på det storslagna havsfisket i Nordnorge på somrarna. Vid en av dessa utflykter stannade de till utanför Jokkmokk för att slåss med mygg och meta stormört. I Lill-Skabram fick man ett fantastiskt stormört-mete. 15 fiskar över dåvarande storfiskgränsen sju hekto! Hemma i Västergötland finns ju också de stora braxnarna i sjön Mjörn. Dom har Michael uppvaktat många gånger med sina beten. Efter ett långt arbetspass 2005 åkte han ut till Mjörn. Riktigt trött var han när storbraxen nappade men Michael tog vara på chansen och håvade in sin åttonde storfiskart. Ån Flian med Hornborgarsjön tycker Michael är Sveriges bästa id-vatten. Där kan simma en rekordid. I ån bottenmetade Michael med bröd när en synnerligen välvuxen september-id på över tre kilo nappade år 2007. När den tionde arten kom blev en minnesvärd kväll tillsammans med Fredrik Nilsson. Med Fredriks kanot gjorde de båda vännerna en båtpimpeltur på ett vintrigt Vänern vid Luciatid i december. Sju lakar vardera pimplade de upp och Michael drog det längsta strået med en ovanligt stor på 5,120 kilo.
Nu fiskar han vidare med siktet inställt på bland annat stor gädda och abborre.

Här följer hans tio guldnålsfiskar:
stäm 0,375 kilo karp 11,850 sutare 3,075 insjööring 7,100 färna 2,575 näbbgädda 1,025 mört 0,930 braxen 4,450 id 3,030 och lake 5,120 kilo.
 

Håkan Wing firade annandag jul med att båtpimpla upp en lake på 4,120 som 20:e storfiskart ur ett vintrigt Vänern.

Håkan Wing från Kungsbacka är en av Sveriges bästa havsfiskare. Den 42 åriga konsulten är också ordförande i Kungsbacka Sportfiskeklubb. Hans fiskarbana är lång och innehåller såväl flugspön som metspön men det är fisket i havet som har lockat allra mest. 1999 fick han telefon av sina närmaste fiskekompisar som stod och tittade på en rejält stor båt uppe i Ålesund. Vill du vara med och köpa den? Javisst, säger ni att den blir bra så är jag med. Något han aldrig har behövt ångra. Efter 10.000 arbetstimmar från de fyra kamraterna stod västkustens bästa sportfiskebåt klar. Den döptes till Confidence och det namnet passar bara bättre och bättre. Nu tio år senare har man nämligen löst den ena svåra gåtan efter den andra om hur och var man fångar stora och även små ovanliga fiskar.

Över tio svenska rekordnoteringar har de fångat från Confidence. Håkan tycker att Storfiskregistreringen har tillfört rätt krydda till deras fiske. Man får en riktlinje och anledning till att söka efter nya platser och arter hela tiden. Det är kul att planera och specimenfisket förbrödrar och knyter ihop kontakter för så många sportfiskare över hela landet. 1999 var man med och utforskade det spännande djupfisket långt ute på ”Bratten” i Skagerrak. Då kom en fisk som Håkan fortfarande uppskattar mer än de flesta andra. Den såg gigantiskt stor ut när den kom upp under båten. En mycket stor gråsej på 13,1 kilo bjöd på en riktigt härlig kamp som också gav Håkans första storfisknål. Det fattades då bara fem hekto till det svenska sejrekordet. Året efter kom nästa storfisk därute, en lubb på hela 13,2 kilo. 2001 klarade han en makrill över storfiskgränsen 1,2 kilo när han var på jakt efter betesfisk.

Sedan började man tänka om litet och fiskade inte bara djupt och med tunga grejor efter de största arterna. 2004 blev det därför samma dag både stor paddtorsk och blågylta inne i Gullmarsfjorden. Fjärsing hämtades upp ute vid Måseskär och ute på Bratten var han nära att slå det svenska rekordet för den lilla hajarten blåkäxa. Vid den stora havsfisketävlingen Pater Noster Cup är man gärna med och tävlar. Här gäller det att fånga så många fiskarter som möjligt och ju större ju bättre poäng. Man ilar omkring med båten mellan sina välkända GPS-positioner och ute vid Måseskär skulle man dra en glyskolja. En liten art som brukar väga några hekto. Men Håkan slog då till med en riktigt lång glyskolja som senare tyngde ned tävlingsvågen till 315 gram. Tangerat svenskt sportfiskerekord och hans första rekord-diplom var ett faktum. Det här året 2006 var också året när de snarlika skäggtorskarna invaderade ”Fläskberget” utanför Måseskär. Men istället för att vallfärda dit som alla andra så satsade Confidence-gänget på att klara den arten vid vrakfiske istället. Det gick utmärkt! Tre av årets största tog de vid ett vrak utanför Hållö och Håkans fina exemplar på 525 g blev det årets allra största.

En timmes båtresa från Kungsbacka ligger Fladen Grund. Dit ut åkte Håkan hösten 2006. En hel del pigghajar nappade och till slut nappade en över dåvarande storfiskgräns fem kilo. (Från i år fredad art trots storfisket under hösten). Därmed var guldnålen klar och det med enbart havsfiskar. Nu var dock ”snöbollen i rullning” och redan samma höst fångade Håkan en skrubbskädda som precis nådde storfiskgränsen ett kilo, nere i Öresund. Blåsten gör att man ofta måste ställa in de planerade långturerna ut i Skagerrak. Det blir bara några enstaka turer ut till Bratten och ”10-gradarn” varje år. 2007 kom man ut i riktigt kanonväder och det blev också kanonfiske. Plötsligt blev det tungt för både Håkan och kompisen Oscar Bergstrand. Ilskna rullningar i linan skvallrade om haj och visst var det så. Efter en kvarts drillande bordade man Håkans håkäring som med sina 27,5 kilo missade det svenska rekordet med bara 1,2 kilo. Men efter ytterliggare en svettig kvart så vältrade man in Oscars bjässe som senare visade sig väga 46,4 kilo. Vilket äventyr! Från och med 2010 får ni försöka mäta längden på håkäring istället och släppa tillbaka dem oskadda, om ni vill. Äta upp dem orkar ni inte och köttet anses inte gott. Ute på djupen vid Bratten kan ”allting hända”. Nya arter som kan dyka upp där är till exempel guldlax, kolmule och blåkäft. Håkans jakt vidare mot 20 arter gick fint 2008. Redan vid en vårtur i början på maj nådde Confidence ända ut till ”10-gradarn”. Där djupmetade Håkan upp en väldig långa på 17,5 kilo.

Sedan kom ett litet trevligt ”snedsteg” in till sötvattnet. I Viskan blev det spännande ytmete med bröd och en stor stark färna steg och tog. Öresund fick också flera besök av Confidence.
Det resulterade i både kolja och piggvar över storfiskgränsen 1 kilo. Det var hans första piggvar! Men Håkan tror att det också ska gå att hitta fina piggvarar och till och med tunga om man söker rätt uppe i Bohuslän. 50-grams sänkningen av mindre kungsfiskvikten 2009 fick ju svar direkt i Storfiskregistreringen. Nu var det bara att ”hämta en” över 450 gram tyckte Håkan. Vilket skedde i Bohuslän. Sommarens och kanske Confidence bästa fisketur någonsin gick ut till ”10-gradarn” i norra Skagerrak med ”artmästaren” Ola Esbjörnsson som gäst ombord. En ovanlig välkomstkommité i form av ett stort stim närgångna grindvalar var på plats. Valsången hördes tydligt! Fisket blev också lysande. Nästan svenskt rekord på blåkäxa. Svenskt rekord för första gången på en häftig havsmus! Men Håkan Wing visade vägen med att inleda med svenskt sportfiskrekord på vitrocka från 407 meters djup. Nu lyftes det nio år gamla rekordet rejält med en fisk på över 10,2 kilo! Sällskapet fick också flera stora vitrockor så det blir spännande att höra hur eventuella återbesök slutar år 2010.

Det just avslutade året blev ju ett sillår av gammalt gott märke. Med sänkt registreringsvikt till 350 gram så vallfärdade många ”art-samlare” ner till Öresund. Så också Håkan. Det resulterade i ett nytt klubbrekord på denna lilla men goda art i Kungsbackaklubben med 365 gram i november. Confidencekompisarna Olof Ohlsson hade då gjort sällskap med Micael Karlsson i Hall of Fame, efter sin 20:e storfiskart. Kanske kunde också Håkan hinna dit samma år?

I december slog vintern till i hela landet och chanserna till havsfiske avtog drastiskt. Men när lakespecialisten Ola Esbjörnsson inbjöd till både övernattning hemma i Tibro och båtpimpel efter Vänerns storlakar i mellandagarna så var inte Håkan och Micael sena att nappa. Det gjorde också lakarna och på kvällen annandag jul fick Håkan känna de försiktiga puffarna på siklöjan i vinternatten. Han lyckades kroka bra med pimpelspöet och tyckte att hans 20:e storfiskart vägde härligt tungt i händerna framför kameran. Två sötvattensarter och hela 18 havsfiskarter blev det alltså. Det är bara fyra man till som har så många från havet. Håkan siktar vidare mot en 30-nål i framtiden. Men med en glad liten tvåårig son blir det inte riktigt så många fisketurer som tidigare. För att kunna göra litet mer korta och oplanerade fisketurer funderar man nu starkt på att flytta upp Confidence från hamnen i Lerkil till Klädesholmen i Bohuslän. Som det har varit hittills så är gångtiden ut till spännande havsfiske väldigt lång men nu hoppas man alltså på att kunna ändra på det. Vi hoppas på nya avtryck av de ”fyra musketörerna” med Confidence i storfisklistorna.

Här följer nu Håkan Wings ovanliga storfiskrad som ledde fram till den lagerkransade guldnålen med nr 23:
gråsej 13,100 kilo lubb 13,200 makrill 1,215 paddtorsk 0,325 blågylta 0,560 fjärsing 0,410 blåkäxa 0,560 glyskolja 0,315 skäggtorsk 0,525 pigghaj 5,520 skrubbskädda 1,000  håkäring 27,500 långa 17,500 färna 2,620 kolja 1,220 piggvar 1,160 mindre kungsfisk 0,470 vitrocka 10,205 sill 0,365 och lake 4,120 kilo.
 

”Där satt den”. En skrubbskädda över kilot blev Johan Wajkerts 20:ee storfiskart och biljett in i Hall of Fame.

36-årige Johan Wajkert från Lindås i södra Småland sätter stort värde på varje fisk han fångar.
Han tycker om att fiska i sin egen takt och efter sina egna idéer. Förr fiskade han i många år i framgångsrika specimenklubben Fiskpinnen men egentligen är det skönast utan tävlingsstressen och jakten på poäng tycker han. Däremot inspireras han av Storfiskregistreringen och förklarar att utan den så hade nog inte hans fiskarliv blivit så innehållsrikt och spännande. Han brukar också sätta upp tre mål att förverkliga inom fisket varje år. Det har i lugnt tempo tagit honom fram till den 20:e storfiskarten efter 19 års fiske och det känns härligt.

Mycket mete ligger bakom fångsterna men också spinnfiske, flugfiske och isfiske. Litet ovanligt är att han avstått laxtrollingfiske och ändå uppnått 20 arters storfisk.
Men laxen ska han ta på flugspö i Mörrumsån. Han har redan fångat flera där så en 14-kilos kommer säkert förr eller senare. Varje sommar tar han också ”semester från specimen-metandet” och flugfiskar 10 dagar i fjällen. Härlig avkoppling och sköna naturupplevelser. Någon gång kommer kanske reg-harren över 1,5 kilo men det är inte det primära med dessa resor.

Den allra första storfisken tog han på spinn med jigg i Hossmoån 1990, en abborre över 1,6 kilo. I hemmavattnet Lyckebyån satsade han och kompisar året efter på björkna och efter viss möda klarade man också den gränsen. Samma år tog han en lång sutare på 61 cm i dåtidens toppvatten Kölbydammen. Smålands och Blekinges kuster gav många stora sikar under 90-talets början. Så också för Johan. Den allra första över storfiskgränsen kom dock som en riktig överraskning. Försiktiga napp på fiskfile´ nattetid borde ju vara lake. Men när han till sist krokade fisken så var det en stor sik på närmare tre kilo! En rejält stor ål på 2,180  gav också en minnesvärd fajt hemma i Lyckebyån 1995.

Hans första stora braxen kom 1996 och det har sedan följt honom som den riktiga favoritarten. Hans livs bästa fisk hittills är förstås den braxen på 6,370 kilo som gjorde honom till svensk rekordhållare ett tag under 2007. Rekordet tog han då av fiskekamraten Andreas Niklasson. Tio år tidigare fanns ett lysande storgäddfiske i de småländska skärgårdsvattnen. Med en Bombervobbler spinnfiskade Johan upp en stadig bit på 12,7 kilo i Pataholms skärgård. Inte så lätt idag.

Ruda är en svår nöt i Småland. Därför blev det en specimenresa upp till välkända Ursjön i Västmanland. Det lyckades fint och den största vägde hela 2,280 kilo. 1998 kom den tionde storfiskarten och guldnålen via en stor id från Lyckebyån. Idag ett välbesökt storidvatten med många fiskar över tre kilo. Men då innebar Johans id på 2,880 å-rekord. Skåne ligger inte långt från Lindås. I jakten på en stor mört begav han sig ner till Skivarpsån tillsammans med gamle specimenkungen Anders Lilja. Där fick Johan se flötet dyka för en praktmört över ett kilo!

Färnor har han fångat många fina. Den första stora kom i Helige å. I Skåne finns ju också stor faren men det blev en tur upp till Sagån som resulterade år 2000. Då hamnade han i ett riktigt ”faren-race” med många stora exemplar. Litet svårare numera. I östgötska Svartån fick han nöta rätt ordentligt innan de eftersökta storsarvarna nappade 2001. Stor lake var tidigare vanligt i Smålands skärgårdar. 2003 ismetade Johan upp den näst största i landet det året, 5,310 kilo. Gös är ju en småländsk paradfisk. Men det blev flera års nötande i en hemmasjö innan grammen hamnade på rätt sida sexkilosstrecket. Artsamlandet förde honom så småningom till havet. Tillsammans med lagerkransfiskaren Daniel Möller satsade man på det roliga gyltametet i Gullmarsfjorden. Redan i första försöket lyckades Johan med det som många går bet på. Att landa en tillräckligt stor berggylta. Kul fiske. Första försöket efter multe lyckades också! Efter några dagar med skygga fiskar som inte ville nappa på brödbitarna så stod plötsligt både Johan och kompisen Andreas Niklasson med böjda spön och tjutande rullar. Det slutade med en suverän multedubblé i samma håvning!

Men det finns arter som inte vill med herr Wajkert också. Vimma har han metat efter så många gånger att han tycker att han kunde vara värd en stor. Havsöring över 7 kilo har han fått, men då var storfiskgränsen litet högre. Det får väl bli en flugspöfångst till i Mörrumsån kanske? Där finns ju också vimmorna fast inga metare får dumt nog chansen att meta där. Se på Älvkarleby och lär. Men det är förstås tillåtet att bärga sin storvimma på flugspö i Mörrum med en ”boostad” nymf som skuttar på botten. Kanske en riktigt bra idé? Som karpmetare har Johan varit ”lärling” under några år. Det gav en karp över 10 kilo på tre år. Men han har klurat vidare och nu avlagt examen med hela sex stycken över den vikten på ett år. I Henrikstorpssjön blev det en fin fajt med ett exemplar på 13,780 kilo. Plattfiskmete i Öresund har han prövat i flera år. Till slut kom också en skrubbskädda över kilovikt nu den 7 december 2009. Då kände Johan det klasssiska ”där satt den”! Det var nämligen den 20:e storfiskarten som gör att vi välkomnar honom till Storfiskregistreringens Hall of Fame.

Här följer Wajkerts rad som gav honom den lagerkransade guldnålen med numret 22:
Abborre 1,610 björkna 0,695 sutare 3,710 sik 2,880 gräskarp 6,880 ål 2,180 braxen 4,770 gädda 12,700 ruda 2,280 id 2,675 mört 1,025 färna 2,450 faren 0,680 sarv 1,250 lake 5,310 gös 6,010 berggylta 1,430 tjockläppad multe 3,340 karp 13,780 och skrubbskädda 1,020 kilo.

 

Pigghajen är fredad från 1 januari 2010. Det innebär att den vackra fiskarten inte längre kan att registreras i Storfiskregistreringen.

Sportfiskarna önskar GOTT NYTT FISKEÅR till alla storfiskintresserade!

Digital storfiskregistrering direkt på nätet via www.Sportfiskarna.se tar nu över efter 39 års ifyllande av pappersblanketter och transport till Storfiskregistreraren med Kungliga Postverket. Ni som har kvar era gamla storfiskblanketter kan fortfarande fylla i dem och posta hem till storfiskregistreraren Håkan Brugård i Uppsala, om ni vill. Men på mångas begäran ska det nu bli enklare att sätta sig vid en dator, gå in här på Sportfiskarnas hemsida, fylla i den elektroniska blanketten, bifoga en bild (eller flera) på fisken och skicka över det till Sportfiskarna. Sedan går storfiskregistreraren in där och kontrollerar fångsterna samt godkänner era fiskar. När det är gjort dyker de upp i listan på hemsidan. Skulle något vara fel så kontaktar registreraren dig och reder ut problemen eller berättar varför din fisk inte kan godkännas. De fiskare som samlar storfiskarter för silver- guld- och de olika lagerkransnålarna kan fortsätta att posta in Artprotokollen hem till Storfiskregistreraren Håkan i Uppsala.
ZALT fortsätter sin fina sponsring och vi delar ut deras erkänt fiskgivande vobblers till alla som anmäler storfiskar plus gratis storfisknålar från Sportfiskarna.

November-debatten om storfiskreglerna blev seriös och fin också denna gång. Det får till resultat att vi sänker reg-vikten för den ovanliga SJURYGGEN från 2,0 ner till 1,5 kilo. Men vi har genom alla år bara registrerat 6 stycken sådana så om det får någon effekt är inte så säkert. Men försöka duger.
För den storvuxna och svårhanterliga hajarten HÅKÄRING gör vi nu ett försök med längdmått (cm) istället för vikt i kg! C&R är att föredra för dessa ovanliga bjässar i djupen.
Svenska rekordet innehas ju sedan 2008 av Patrik Sandström med 66,050 kg och 213 cm.
PIGGHAJEN kan inte längre storfiskregistreras från år 2010. EU och Fiskeriverket har nu utfärdat totalt fiskeförbud för just denna art. Detta för att skydda en art som forskarna anser hotad. Så det urgamla svenska rekordet på 10,4 kilo från 1970 lär stå sig för all framtid. Andra totalfredade arter som ni nog vet inte registreras är mal, knaggrocka, slätrocka, håbrand/sillhaj, staksill och småfläckig rödhaj.

För ålen införs inga mer förändringar. 1,8 kilo gäller i de drygt 100 tillåtna sötvatten som listats av Fiskeriverket. Se deras hemsida. Uppströms tre för ålen livsfarliga vandringshinder ner till havet är grundregeln, som kvarnar, minikraftverk, turbiner mm. Ålar som alltså aldrig kan förväntas nå ut till lekplatsen. Meta dem och återutsätt dem gärna levande sedan.
Vi avstår förändringar för braxen. Med vatten som Rögle dammar , Hossmoån och Bysjön så kan man tycka att en höjning till 5,0 vore rimlig men ska vi få några nya braxenvatten i listorna så får vi nog hålla kvar 4,4 kilo som ändå är mycket svårt på de flesta andra håll. 

300-GRAMS GRÄNS gäller fortfarande för alla oväntade och nya arter som ni fångar och inte hittar i regellistan. Några storvuxna men riktigt ovanliga fiskarter markeras där istället med ett streck. Detta för att det känns konstigt att skriva 0,3 kilo för arter som gråhaj, havsål, hälleflundra och kummel. Men i praktiken är det alltså 300 gram för dem också. Sådana rariteter och andra fiskar som tål det kan ni få godkända även om ni återutsätter dem. Väg så bra ni kan. Det vetenskapliga värdet på sådana fångster är ju stort så det är fint om de registreras även om vikten inte skulle bli 100-procentig.

Det två år långa försöket med tillåten rekordvägning (på land) av alla sötvattensarter är nu över. Digitalvågar har postats in till registreraren, kontrollerats på labb och returnerats, med en lång rad nya svenska rekord som följd. Vi permanentar nu den regeln. Fortsätt så.
För alla rekordfiskar från havet krävs fortfarande att ni utför en kontrollerad vägning på krönt våg på land.