Pigghaj från Fladen blev den 20:e storfiskarten för Olof Ohlsson från Vallda. 

Hur många gånger har du som läser detta spöfiskat under 2009? Som många andra duktiga fiskare som jobbar hårt och har bildat familj och fått barn så säger Olof från Vallda i norra Halland att tiden räcker inte längre till för fiske som förr. Men livet är fint ändå.

Jaha då kom han väl inte ut mer än 20-30 gånger då, tänker du kanske? Svaret är att den 39-årige telecomarbetaren fiskade sex gånger under 2009. Då är det sannerligen inte dåligt att han nu ändå har klarat av sin 20:e storfiskart och därför som 21:a fiskare tar plats i Storfiskregistreringens ”Hall of Fame”. Olof kommer från en fisketokig familj. Men medan far och bror nästan bara fiskar lax så ser Olof det stora nöjet i att hela tiden bredda sitt sportfiskande och det här med att söka nya arter är riktigt roligt. Här tycker han att Sportfiskarnas Storfiskregistrering lyckats väl med att stimulera till breddat fiske och att man börjar upptäcka även de små fiskarterna mer och mer. Särskilt nu när Västerhavet inte längre ”kokar” av stora fiskar så kan det vara nästan lika kul att utveckla metoder och teknik för att spåra upp och fånga några litet ovanligare och mindre fisksorter. Det puzzlet kan vara minst lika svårt att lägga. Men lax är också en av Olofs verkliga favoriter. På flugspö såväl som på trolling. Nu har han också köpt sig en litet större trollingbåt, en Örnvik 620 som laxarna snart ska få dansa bakefter. Kanske inte bara på närbelägna Vänern utan också över i Östersjön där ju faktiskt världens största Atlantlaxar simmar.

Olof är annars ett välkänt ansikte i havsfiskekretsarna. Han är ju en av de fyra musketörerna: delägare i västkustens mest framgångsrika havsfiskebåt Confidence. De fyra vännerna har ju sedan tio år en välutrustad och mycket genomtänkt båt som även klarar det speciella djuphavsfisket långt ute i Skagerrak. De viktigaste ingredienserna ombord är kanske inte om allt sitter fastskruvat på rätt ställe utan att dessa sällsynt duktiga fiskare sporrar varandra och utvecklar sitt fiskekunnande hela tiden. ”Ner till 200 meter fiskar vi gärna med flätlina. Men på 300 och 400 meter funkar tunn stålwire bäst. Vi brukar köpa några kilometer i taget så att vi kan byta om wiren skadas”. Vi är nog många som tycker att det skulle vara riktigt intressant att höra på när musketörerna planerar sin nästa rajd. Raden av stora fiskar, ovanliga arter och svenska rekord blir bara längre för varje år. Två av de tio svenska rekordnoteringarna har Olof som fångstman. Först kom en blåkäxa på 445 gram långt ute i Skagerrak. För tio år sedan räckte det till rekordet för den lilla hajarten. 2004 hade man börjat prata om chansen att fånga en blålånga (birkelånga) på Confidence. I juli det året gick den drömmen i uppfyllelse för Olof som landade ett fint exemplar på 7,8 kilo ute vid ”10-gradarn”. Vid årets drömfiske på vitrocka, lubb mm därute kunde inte Olof delta. Bland annat därför så har han aldrig fångat någon vitrocka, trots flera försök. Men det är ju kul att ha så trevliga mål kvar att uppfylla. Olof tycker det är bra att Fiskeriverket och forskarna lyssnar litet mer på sportfiskarna än tidigare. Han menar att FiV helst inte ska göra de enklaste lösningarna och totalfreda ovanliga arter som fiskats för hårt. Han välkomnar hellre fler minimimått och antalsbegränsningar för att föra iland för många fiskar. Så som bland annat görs för pigghaj, havsöring och lax. De fångster som sportfiskare registrerar kan ju också hjälpa forskarna att förstå fiskbeståndens situation och storlek. Till exempel tycker han att ett minimimått på havsabborre vore bra. Detta för att ge arten en chans att sprida sig efter Västkusten.

I slutet av 80-talet lärde Olof upp sig i ”modernt mete” och drog då stora vitfiskar som registrerades. Metandet gav också fina exemplar av sik och tjockläppad multe. Med båten Confidence flyttade fisket allt mer ut i havet och på Bratten blev det stor lubb och fin gråsej.

2001 kom så den fisk som Olof betraktar som toppfisken bland hans 20 storfiskarter. Då fångade han i maj månad en riktigt grann stortorsk på 22,6 kilo utanför Måseskär. Den är det inte många som slår i Bohuslän. Den tionde arten kom tidigt på våren 2004. Då metade han upp en praktfull gädda på 12,750 kilo ur Göta älv. Långa är en annan favorit. 2005 tog han en på 13,8 som året efter följdes av en på hela 17,250 kilo. 2006 tog han en av årets största skäggtorskar. Inte vid populära ”Fläskberget ” utan vid ett vrak väst om Hållö utanför Smögen. Det året tog han också sin hittills enda registrerade plattfisk : en skrubbskädda över kilot. Han låter faktiskt inte helt nöjd över sina framgångar vid fiske nere i Öresund men en rejäl kolja blev det i alla fall 2008. Där finns fler arter att klara av. Efter många år kom så också en trollingfiskad insjölax över niokilosstrecket för Olof till Storfiskregistreringen. Men då var den också ovanligt vacker. Den har sedan följts av några till och fler ska det bli. Ett litet kärt ”återfall” med metspöet gav också en fin färna till Olof i Viskan. I tre år hade Olof och kompisarna fiskat efter pigghaj på höstarna för att klara ett ”reg” även på denna art. Kompisarna lyckades bättre och var klara sedan länge. Men nu stundade ju Olofs 20:e art och när de kom ut på Fladen så kryllade det av hajar! De högg vilt och en serie pigghajar fick syna avkrokningsmattan och Olof innan de returnerades levande. Snart hade han också klarat storfiskgränsen på fem kilo och kunde nöjd vända hemmåt. Varför det är så mycket pigghaj är svårt att förklara säger den rutinerade havsfiskaren men det beror väl på att yrkesfisket inte får tråla efter dem nu. Kvoten är väl fylld. Däremot får en del krabbtrålare fullt med pigghaj som de sedan bara dumpar i havet!

Tidigare har Micael Karlsson i Confidence-gänget klarat av den lagerkransade guldnålen och nu gör Olof honom alltså sällskap in i Storfiskregistreringens Hall of Fame. Åtta fiskar från sötvatten och tolv från havet. Det finns många sorter kvar att jaga bara tiden räcker till. Nu planerar man att flytta Confidence från sin hamn i Kungsbacka längre upp i Bohuslän. Detta för att enklare kunna sticka ut på både kortare och längre turer, när vindarna inte härjar och förstör fiskeplanerna. Musketörerna har planer för hur både havsål och svenska hälleflundror ska få bita i stålet. Och säger de här killarna det så får de stora fiskarna verkligen se upp!

Här följer nu den rad av stora fiskar som gav Olof Ohlsson lagerkransnål i guld med det ostraffbara numret 21:  id 2,522 kilo ruda 1,670 braxen 4,260 sik 2,060 tjockläppad multe 2,880 lubb 12,800 gråsej 5,950 blåkäxa 0,445 torsk 22,600 gädda 12,750 blålånga 7,800 fjärsing 0,435 abborre 1,740 skäggtorsk 0,465 långa 13,800 skrubbskädda 1,020 insjölax 9,240 färna 2,640 kolja 1,600 och pigghaj 5,420 kilo.

 

40:e(!) storfiskarten för Leif Krause blev den här starka havsabborren från Hallandskusten.

Som tredje man har nu 30-årige smålänningen Leif Krause från Nässjö klarat av drömgränsen 40 olika storfiskarter i storfiskregistreringen. Faktiskt är han redan vidare till 41 via en vitling nyligen i Öresund. För tre år sedan var han också nummer 3 till den röda nålen för 30 arter. Under 2008 tappade han farten. Det blev mycket fiskande efter gamla favoriter i sötvatten. Fina fiskar registrerade han, men inga nya arter alls. Men det var nära med bland annat gråsejar över 5,9 kilo. En art som han siktar på att klara när tillfälle ges.
Hans egen båt är dock inte så stor att den lämpar sig för djupfisket långt ute i Skagerrak men artjagandet ger nya kontakter med andra likasinnade, som till exempel Benny Johansson. En suverän havsfiskare/tävlingsfiskare som lärt Leif en hel del under fisketurerna. Under hösten hade de en period på nio dagar för att pricka in en lugn dag och ta sig ända ut till ”10-gradarn”. Men det blåste för mycket hela tiden! Där ser man vilka svårigheter som omgärdar fisket långt ute tills havs jämfört med fiske i inlandet. Intressant är att höra hur vädret styr dessa fiskefantaster från Götalands inland som vill ut på havsfiske. Långa turer med båttrailer på släp till Öresund, Västkusten, Skagerrak eller Gullmarsfjorden allt efter hur blåst och regnområden passerar. Litet före den 40 storfiskarten trillade in passade Leif på att fylla sitt åttonde artprotokoll med tio olika storfiskar. Lika många guldnålar som Ronnie Johansson och Ola Esbjörnsson alltså! Ola leder ju ligan med sina ofattbara 52 arter. Göteborgaren Nicklas Kolbeck har 45 och får nog lägga på ett kol om inte Krause ska hinna ikapp. För nu fiskar den sistnämnde med ett ruskigt flyt. Under 2009 fiskade Leif nästan enbart i saltvatten och det gav någon storfisk på i stort sett varje tur! Inte mindre än 8 nya arter blev det så det är inte så konstigt att guldnål nummer åtta gick rekordsnabbt 28 april – 21 september.
Bland de första 30 arterna som Leif klarade av fram till oktober 2006 finns många verkligt stora fiskar. Den allra bästa är förstås den svårslagna svenska rekordsarven från Svartån år 2000 på hela 1,718 kilo. Men hur många av er har fångat abborre på 2,875 kilo faren 0,780
färna 3,420 gädda 14,430 karp 14,300 lax 19,200 eller ål 2,175 kilo?
I april 2007 kom den 31:a arten. Det var en efterlängtad insjööring på Vänern. Ett utbytesfiske med Börje Axelsson som dagen efter fick fånga en rad stora färnor under Leifs ledning. Sedan följde en mycket trevlig och speciell fisketur. Storfiskregistreraren ordnande en resa för de tre storfiskarna som då hade klarat 30 arter. Det blev till Ånnsjön i jämtlandsfjällen för att pröva efter en art som ingen av dem hade fångat : kanadaröding. På nationaldagen lyckades Krause att trollingfiska upp en stilig fisk över fyrakilosstrecket via en Apex på 4,5 tum. En riktigt skön ”arbetsseger” i fantastisk miljö. Leif har jagat stor rödspätta i Öresund flera gånger utan att lyckas och nu blir det visst bara svårare. Vid ett sådant försök hösten 2007 kom istället en femhektos sandskädda som en välkommen bonus och blev den 33:e arten.
Åtta nya arter 2009.
Sedan dröjde det alltså till våren 2009. Då blev det vrakfiske i Bohuslän och Leif kunde lägga till bleka på den nu allt längre artlistan. Vid midsommartid gled han ut till ”Gropa” utanför Bohuslän. Där drog Leif en stadig lubb på nästan 10,5 kilo. Ett stort sejstim dök upp på ekolodet och höll sedan den uthållige smålänningen sysselsatt hela ljusa sommarnatten. Men grammen ville inte hamna på rätt sida sexkilosstrecket. I augusti fiskade han och kompisar en hel del efter piggvar och slätvar i Öresund. Plötsligt började den ovanligare arten fenknot att nappa. Så många som fem stycken kom upp och hälsade på i båten. ”Urtjusiga skapelser” med starka färger, särskilt på fenkanterna. Mycket nöjd kunde Leif väga in en klart över storfiskvikten fyra hekto. Med 36 arter började han nu fundera på allvar om han skulle kunna nå 40-nålen redan samma år. När ropet gick att ”silla går te´” så gjorde han ett riktat försök. Många artjägare är säkert lyckliga över att vi sänkte sillviktgränsen med 50 gram i år. Så även Krause som klarade upp ett exemplar på 360 gram. Tänk att det blev ett sådant sill-år just nu.
Haj Five.
Den 19 september gjorde Leif och Börje Axelsson ett försök på pigghaj. En art som ansetts som mycket hotad av forskarna. Storfiskregistreringen respekterar ju naturligtvis fiskelagarna och de flesta spöfiskarna gör det också. De båda smålänningarna räknade med att arten kunde totalfredas snart och ville hinna före ett eventuellt förbud med att fånga (och återutsätta) en stor fisk av också denna art. Redan nu gäller att alla pigghajar måste sättas tillbaka omgående om de mäter över 100 cm och bara ett exemplar får föras iland per dag och person. Leif och Börje åkte ut väster om Nidingen utanför Halland. På ekolodet kunde de se massor av stora fiskar och det tog bara några sekunder efter nedsläpp innan det högg! Det blev ”tidernas hajfiske” och när man efter några timmar hade fångat fotograferat och släppt fem pigghajar över femkilosstrecket plus 60 stycken mindre så tackade man för sig och lämnade arenan. När detta sedan kom ut på fiskebloggarna så strömmade andra artjägare dit under den följande månaden och i stort sett alla klarade att ta sin storfisk. Faktum är att pigghajen ser ut att kunna bli årets mest registrerade storfisk i saltvatten. En total överraskning. Man uppskattar det till flera tusen hajar därute, många stora = gamla fiskar och ställer sig litet frågande till rödlistning. Rätt eller fel får forskarna avgöra. Kanske en fredning under vintermånaderna för det är väl då hajarna föder sina levande ungar?
Bara två dagar efter pigghajarna kom nästa storfiskart. Nu nere i Öresund. Till slut kom en slätvar över kilosstrecket och nappade för Leif. Det var nog hans sjätte fisketur efter den arten och 60 exemplar innan den stora kom. Alla återutsatta. Så att det inte går som för rödspättorna. Nu hade Krause fullbordat sin åttonde guldnål men med 39 arter totalt så hägrade förstås den 40:e riktigt mycket. Fint med förstående och fiskeintresserade chefer på jobbet och en dam som förstår att en man kan ha flera lidelser.
Havsabborre 40:e arten.
I tre år har Leif försökt efter havsabborre vid Hallandskusten. Nu blev det ett försök på hemväg efter det ovan beskrivna pigghajfisket som ju avslutades tidigt. Det gav äntligen några små havsabborrar och höjde Leifs förhoppningar. Den 3 oktober åkte han därför ned igen till en kompis i Varberg. Nu blev det fiske från land på fredagskvällen. Straxt utanför fredningsområdet vid Ringhals. Havsabborrarna dök upp och på olika beten lyckades de fånga en handfull fiskar av det ovanliga släktet. Lugna vindar gjorde fisket bekvämt och de båda kamraterna dröjde sig kvar. Klockan hade passerat midnatt när ett knallhårt hugg kändes i Leifs Savagear-vobbler. Det blev en spännande fight mot en kämpaglad fisk och en nervös fiskare kunde till slut i pannlampans sken se en stor havsabborre glida in i håven. Långt över det eftertraktade kilostrecket: 1,250 kilo. Så här beskriver han själv känslan just då: Känslan är lite udda, trots att jag är väl medveten om hur vårt hav i Väster har våldtagits under många år känns det i detta ögonblick som att havet vars vågor nu rullar in mot oss i den mörka natten faktiskt har varit väldigt givmilt mot mig de sista månaderna. Jag vet att ett enda tråldrag förmodligen skördar mer fisk än vad jag kommer att fånga i hela mitt liv, men jag känner det ändå som en självklarhet att returnera den fisk vi fångar. Om jag sparar de fiskar som fångats på så djupt vatten att en återutsättning inte är möjlig och några för djupt krokade fiskar under en säsong räcker det mer än väl för mina behov på matbordet. Efter fotografering och returnering av fisken (alla havsabborrar fick givetvis simma tillbaka) försöker vi en stund till men utan fler kontakter. Nöjda beger vi oss hem till Bert och faktiskt hinner vi med varsitt glas champagne innan vi somnar riktigt gott.
Leif tar nu ännu ett kliv i den svenska sportfiskehistorien. Han får som tredje svensk den sällsynta och numrerade gröna lagerkransnålen i guld med talet 40. Det kommer nog att dröja flera år innan någon annan når dit. Vilket ger den tankspridde storfiskregistreraren gott om tid att hitta de andra gröna nålarna som jag har förlagt på något dumt ställe! Krause förklarar också att det här Sportfiskarna har hittat på med artjagandet av storfiskar är ”ett livsfarligt gift. Det tar ju halva ens liv”! Då kan ju han och ni andra storfiskjägare få trösta er med att ni nog alla blir över 100 år. Så säger i alla fall detta 6000 år gamla citat från Babylon : Till en människas utmätta levnad räknas ej de dagar han /hon ägnat åt fiske!
Vid det här laget borde väl också statyerna över Ola Esbjörnsson i Tibro och Nicklas Kolbeck i Göteborg vara klara, så då är det väl dags för Nässjöborna att bestämma var de ska tillverka och ställa upp sin staty av Leif Krause, Smålands bäste fiskare någonsin. Men det kan ju förstås hända att födelseorten Ålem ute vid kusten också vill ha den statyn? Eller vad säger möbelmagnaten där Anders Lilja? Ungdomsfiskekompis och läromästare samt nr två i Sverige som klarade 20 storfiskarter och det utan GPS och mobiltelefon!

Här följer nu Leif Krauses fantastiska lista över 40 storfiskarter: abborre 2,875 kilo björkna 0,630 braxen 5,875 blågylta 0,577 berggylta 1,550 faren 0,780 fjärsing 0,420 färna 3,420 gädda 14,430 gräskarp 12,200 gös 6,475 id 2,800 insjölax 11,400 karp 14,300 kolja 1,230 lake 4,750 lax 19,200 mört 1,020 mindre kungsfisk 0,530 näbbgädda 0,960 ruda 2,350 röding 4,775 sutare 3,320 sarv 1,718 sik 2,900 skrubbskädda 1,140 skäggtorsk 0,355 tjockläppad multe 2,200 vimma 1,185 ål 2,175 insjööring 6,480 kanadaröding 4,240 sandskädda 0,500 bleka 4,050 lubb 10,470 fenknot 0,460 sill 0,360 pigghaj 6,120 slätvar 1,040 och havsabborre 1,250 kilo.
 

Envis. Efter en hel dags jiggkastande högg den här stora gösen för guldnålsfiskaren Sonny Pettersson. 8,730 kilo.

I Norrland finns guldnålsinnehavarna främst i områden runt Umeå och Gävle. I Götaland finns både fler fiskarter och människor. Guldnålsfiskare finns därför på många platser.
I Svealand finns många i Närke och i Stockholm. Ganska många i Uppland, Västmanland, Södermanland och Värmland. Men i det nordligaste landskapet Dalarna finns ännu så länge bara en enda man med guldnålar. Det är 44-årige tusenkonstnären Sonny Pettersson från Borlänge. I hela 25 år har man sett hans namn dyka upp med fina fiskar i Storfiskregistreringen. Han har ”ledartröjan ” i gamla och framgångsrika specimenklubben Tre MMM i Dalarna. När detta skrivs så ligger klubben på en stark tredjeplats i Svenska Specimentävlingen. Flera av de andra rutinerade specimenrävarna i klubben närmar sig nu sin första guldnål. Sonny tog sina två första guldnålar år 2004 och 2005. Han är bra på datorer och har järnkoll på sina storfiskar som nu är riktigt många. Hans tredje guldnål innehåller många gamla favoriter från Dalarna. Äldsta fisken är en ruda på 1,290 kilo från Falun år 1986.
Året då guldnålarna ”uppfanns”. För så länge sedan var insjömete dåligt kartlagt och många vitfiskgränser lägre än idag. Men som Sonny förklarar. Ingen annan fick större rudor i ån på den tiden. Han och kompisarna lyckades också hitta gamla och för 80-talet stora karpar i södra Dalarna! Ryktet sa att munkar hade planterat in dem för riktigt länge sedan. Först prövade man länge med majs som bete men det gav inte många. Sedan gick man över till att koka egna stora boilies och då lossnade fisket. Sju karpar över dåvarande storfiskgränsen åtta kilo fick Sonny själv under några år. Han minns ännu de otroligt långa rusningar karparna bjöd på i den lilla grunda sjön. Runt år 2000 dominerade Sonny och kompisarna med trekilosidar hemma från Grängshammarsån. Men de idarna finns inte kvar där idag. Därför låter det nu riktigt spännande när de efter mycket letande har hittat ett nytt storidställe i Dalälven. Intressant fortsättning följer där 2010. Ålmetet och ålarna är inte slut i Dalarna.
Det ska han nog ta flera av i sommar om tiden räcker till. Han har med en gammal storgädda från åttiotalet nu också. Han tog tre stora då med en bjässe på över 16,5 kilo på en gammal hembyggd vobbler när han envist trollingfiskade i Dalälven. Dags för en comeback där?
Det mesta fisket sker på dagsutflykter i Dalarna och Gästrikland men varje år åker gänget ned på mete i Antorpa sjö och Hossmoån. Därför har Sonny ett bra lager av sutare och braxnar att ta av till sina guldnålar. I år åkte han ner till Gävle för traditionsenligt vimmamete. Men han inspirerades av en kompis stora gös i Testeboån. Därför blev det spinnfiske från land hela dagen tills armarna värkte. Men i skymningen kom så äntligen ett rejält hugg som visade sig vara årets största gös i ån! 8,730 är verkligen en praktfull gös. Han har varit nära på stäm där också, 290 gram i våras. Nu blir det trollingsatsning i Vättern närmast efter rödingar och laxar. I vinter blir det som vanligt lakepimpel i hemmavattnen plus ett nytt lovande ställe. Så här ser Sonnys tredje guldnål ut : ruda 1,290 kilo gädda 12,569 karp 9,200 vimma 1,010 ål 1,840 id 2,875 sutare 3,540 björkna 0,710 gös 8,730 och braxen 5,170 kilo.
 
 

Bosse Gustafsson från Svenshögen fick nog dagens enda storsill och guldnålen för lång och trogen tjänst.

När Storfiskregistreringens guldnål för tio olika arter infördes 1986 var nog tanken att den skulle tillfalla duktiga allroundfiskare som strävade på i sitt närområde och till slut efter många år kanske lyckades fiska ihop tio storfiskarter där. Precis så har det också varit för 40-årige Bosse Gustafsson. Han kommer från Färgelanda i Dalsland, har bott en lång period i Uddevalla där han arbetar på en oljefabrik, men bor sedan ett år tillbaka i Svenshögen i Bohuslän. Det här är inga vanliga områden i specimenfiskesammanhang. Några bohuslänska havsfiskespecialister finns det förvisso men Dalsland är inte ofta med i specimenrapporterna.
Bosses artprotokoll är jämt fördelat när det gäller sötvattensfiskar och havsfiskar. För länge sedan åkte han med Håkan Hellgren och Co på spännande turer med båten Janus. Till Bratten men också till Norge så det lämnade just inga spår i den svenska storfiskregistreringen. Som yngre metade han gärna ål några fina sommarkvällar. Han suckar litet över den bjässe som släppte i ytan. Men i juli 1992 lyckades han lura upp en ål på över två kilo ur Ellenösjön. Det blev hans första storfiskregistrering. 1998 deltog han enda gången i havsfisketävlingen Pater Noster Cup. Det gav en gråsej över storfiskgränsen fyra kilo. Senare har han fått flera större.
Samma år kom också en turbetonad fisk i form av en björkna när han metade efter andra arter i Dalbergsån. 2004 blev ett bra år med stor blågylta och en mängd fjärsingar ute vid Måseskär. På hösten bjöd en bekant in honom på Väner-trolling. ”Vi tar varannan fisk”. Båtägaren började med en tvåkilos gädda. Sedan fick Bosse sin första trollingfisk därute : en insjööring, så stor att båtägaren varken har sett en större före eller efteråt. 8,1 kilo. Vilken flax, konstaterar Bosse. På sensommaren 2005 tog han sitt livs fisk. Han har ägnat mycket tid åt favoritarten mört och det har blivit flera över kilot genom åren. Ändå trodde han knappt sina ögon när han i sitt vackra gamla hemmavatten lyckades bärga en formidabel fisk på hela 1,330 kilo! Det årets näst största i landet. 2007 satt han som ofta förr och metade abborre på småfisk vid en gammal risvase i Holmevattnet. En härlig storabborre på 1,652 kilo blev en fin överraskning och samtidigt raderade den ut ett mycket gammalt klubbrekord i Bosses klubb Färgelanda SFK. Med två grams marginal! Berggyltamete är ju en populär sport i Bohuslän. Rappa napp och en ryckig kamp. 2009 metade Bosse från land från Gullmarsfjordens sydsida. Bosse lyckades hindra en stor berggylta från att simma fast och det var tur att han hade utrustat sig med en tre meter lång håv för att nå ner från bergskanten han stod på. 1,735 kilo från land är jättebra fiskat. Bosse trodde nog att det skulle dröja länge innan den efterlängtade tionde arten skulle komma. Men fiskeklubben gjorde en gemensam utflykt ner till Öresund och turfiskebåten Vandia. Dagens enda sill över storfiskgränsen 350 gram valde Bosses krok och därmed var 17 års fiske fram till guldnålen avslutat. Nu fiskar han lugnt vidare och hoppas på fina exemplar av braxen, ismetade gäddor och färna. Han funderar också på att bygga om sin guldnål litet. ”Tar man bort själva nålen så går det nog att ha den på en halskedja i guld, så tappar man inte bort den”. Ja varför inte?

Så här ser Bosses guldlista ut: ål 2,072 kilo gråsej 4,290 björkna 0,740 blågylta 0,545 fjärsing 0,440 insjööring 8,100 mört 1,330 abborre 1,652 berggylta 1,735 och sill 0,370 kilo.