Gäddans biologi

Gäddan är en fiskart som finns i de flesta sjöar och lugnflytande vattendrag kring norra halvklotet men som även förekommer i bräckt vatten. Gäddan är opportunistisk som art och jagar det mesta den kan tänkas komma över. Det är inte ovanligt att både grodor, fågelungar, insekter och fisk kan stå på menyn. Jaktstrategin är enkel, med hjälp av sitt vackert tecknade kamouflage gömmer sig gäddan i vegetationen och göra snabba utfall mot byten som kommit tillräckligt nära för att fångas.

Gäddans vanliga förekomst och breda anpassningsförmåga har gjort att den blivit en nyckelart inom ekosystemet. Gäddans påverkan är ofta påtaglig i de system den lever och den har ofta en starkt strukturerande roll i det akvatiska ekosystemet.
 

Utseende

Gäddan är en långsträckt fisk med spolformad kropp. Dess huvud och gap är stort och försett med tusentals vassa tänder. Bukfenor, analfena, ryggfena och stjärtfenan är placerade långt bak på kroppen och fungerar som en stor paddel som gör att gäddan snabbt kan skjuta fart och fånga det byte den lurpassat på.

Gäddans färg är ofta olivgrön med en ljus undersida och ljusa fläckar längs sidan. Beroende på vattenfärg kan gäddans färgspektra vara allt från gult till brunt. Yngre gäddor har ett mer randigt mönster jämfört med äldre individers prickmönster, vilket är en följd av att den vuxna gäddan söker sig mer ut ur den skyddade vegetationen och därför förändrar sitt kamouflage.

Under gäddans huvud längs med underkäken kan man urskilja flertalet urgröpningar som är en del av gäddans sidolinjesystem. Sidolinjen är ett organ hos fiskar som mekaniskt känner av rörelse i det omgivande vattnet. Detta känselorgan tillåter alltså gäddan att känna var andra fiskar befinner sig även om den inte kan se dem. Sidolinjen är alltså ett utmärkt instrument för jakt då siktförhållandena är dåliga men även för att kunna känna av större och farliga artfränder.

Hos gäddorna är det honorna som blir störst, hanarna blir oftast inte över 80 cm i längd medan honorna har en maxlängd uppåt 150 cm och 30 kg. Så pass stora gäddor är ovanligt, men exemplar runt 120 cm och en bit över tio kilo finns i de flesta större vatten.

Livscykel

Gäddan är en av de tidigaste fiskarna som leker, ofta direkt efter islossning. Då solen börjar stå högre på himlen under vårvintern börjar gäddorna röra sig mot sjöns, åns eller havets grunda bevuxna vikar och översvämningsområden. Gäddan föredrar att leka i grunda skyddade miljöer där det finns gott om vattenväxter, nedfallna grenar eller annan struktur som rommen kan fästas vid. Att det finns tillräckligt med struktur som vattenväxter på lekområdet är ytterst viktigt för gäddan då det krävs för att rom och yngel skall få en god överlevnad. Gäddan lägger nämligen rommen på grässtrån, kvistar och liknande för att rommen skall vara väl syresatt en bit ovanför botten.

Gäddynglet är runt centimetern stort redan då det kläcks. Den första levnadsveckan spenderar gäddynglet genom att haka sig fast i ett grässtrå genom en tagg som sitter på nosen. Ynglet får sin näring genom att förbruka gulesäcken som ynglet fått med sig från ägget. Då ynglet förbrukat gulesäcken har den hunnit växa ett par millimeter och klarar nu av att simma bättre och den livslånga jakten efter föda börjar. Till en början äter gäddan främst djurplankton, insekter och andra fiskyngel men ju större den blir, desto mer inriktar den sig enbart på fiskdiet. Gäddor växer snabbt och efter första sommaren har gäddan ofta vuxit till en god bit över decimetern i längd.

Gäddan är en art som är och förblir starkt bunden till vegetation hela livet. Först och främst som lek- och uppväxtplats, men sedan även som jaktlokal och skydd för gäddan då den är äldre. En av gäddans största fiender är faktiskt större artfränder, och gäddan rör sig inte gärna längre sträckor utanför den skyddade vegetationen innan den blivit tillräckligt stor för att vara något sånär säker mot kannibalism. Gäddan blir ofta könsmogen vid ett par års ålder och kan uppnå en ålder runt 20 år.