I Stockholms skärgårdsområden sätts årligen stora mängder odlad havsöring ut för att förbättra sportfisket. Utsättningsmetodiken har länge varit föremål för diskussion. Om de odlade öringarna vandrar upp för lek i vattendragen riskerar de vilda öringbeståndens unika gener att suddas ut.

Den odlade fisken kan på senare år särskiljas från vild fisk genom att fettfenan på de utsatta havsöringarna klipps av i samband med utsättningen. På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län har Sportfiskarna inventerat ett antal lekbäckar i länet.
– Tyvärr visade det sig vara en hög andel odlad fisk i lekbäckarna, berättar Tobias Fränstam som jobbar med fiskevård på regionkontoret i Stockholm.

Genom fiske med el och ryssjor fångades och återutsattes cirka åttio lekmogna havsöringar i fem åar. Kagghamraån var den enda å där ingen odlad fisk fångades, i Moraån fångades endast en odlad fisk medan cirka en fjärdedel av de fångade fiskarna i Vitsån och Fitunaån var av odlat ursprung. Loån var den å där flest fiskar fångades och mer än hälften var av odlat ursprung.

Med de höga frekvenserna av odlad fisk är risken stor att den unika genetiska mångfalden i de olika vattendragens öringbestånd suddas ut. Länsfiskekonsulent Henrik C Andersson menar att resultaten är nedslående men ändå inte helt överraskande.
– Eftersom det är länsstyrelsen som ger utsättningstillstånden finns det nu starka skäl att utsättningsmetodiken ses över, säger Henrik C Andersson.

Tidigare har odlade öringar med ursprung från utsättningarna i Stockholm påträffats vid inventeringar av lekfisk i Gotländska vattendrag.