Rolfsån som har sina källflöden i Boråstrakten och når havet i Kungsbackafjorden är ett artrikt vattendrag som kalkats under lång tid för att behålla åns biologiska mångfald.

Nu arbetas även för att gamla vandringsvägar ska öppnas upp för vandringsfisken och sportfisket efter lax, havsöring och stationär öring kan på sikt bli riktigt attraktivt.

Stort vattensystem med skyddsvärda arter
Rolfsås vattensystem ligger i två län och i fem kommuner. Ån hyser många skyddsvärda arter: bland annat en ursprunglig, genetisk unik och storvuxen laxstam som klassats som särskilt skyddsvärd och bestånd av havsöring, insjööring och strömlevande öring. Vidare finns ål, kustlevande sik, havsnejonöga, elritsa, nors och flodpärlmussla förutom mer vanliga arter som exempelvis abborre, gädda, gers, färna id och mört. Projekt Biologisk återställning av Rolfsån har under ett antal år jobbat med biologisk återställning i vattensystemets huvudfåror: Rolfsån och biflödena uppströms sjön Lygnern: Storån, Nolån och Sörån. Syftet har varit att återställa vandringsvägar så att fisken når sina ursprungliga lek- och uppväxtområden vilket även gynnar den hotade flodpärlmusslan som är beroende av öring och lax för sin föryngring.

Fortsatt kalkningsbehov
Ån har kalkats sedan 1978 fram till idag och kalkningen behövs fortsatt då området är mindre välbuffrat. Kalkningen sker genom våtmarkskalkning och sjökalkning, men det finns behov även av markkalkning i området vilket inte sker idag.

Vandringshindret vid Ålgårda
Sedan 1918 har lax och havsöring bara kunnat ta sig upp till Ålgårda kraftverk en sträcka på cirka 14 kilometer från havet. Laxen har varit avstängd från sitt tidigare lekområde i Storån och havsöringen har det tufft att konkurera med laxen om lekplatserna i Rolfsån nerströms kraftverket. Med en vandringsväg vid Ålgårda kraftverk öppnas ett närmare 10 gånger större område för lek- och uppväxt för lax och havsöring och havsöringen kan nå gamla lekområden uppströms sjön Lygnern. Den utrotningshotade ålen kan vandra upp- och nerströms utan att riskera att dödas i kraftverket vilket så kallade telemetristudier på utvandrande ål vid kraftverket visat är fallet nu. Projektet Rolfsåns förhoppning är att kunna bygga vandringsvägen under 2012. Alla inblandade parter inklusive kraftbolaget Forsnacken AB är med i processen. Ett flertal vandringsvägar har även skapats i flera av biflödena uppströms Lygnern.

Lygneröringen hotad
I sjön Lygnern fanns tidigare ett livskraftigt bestånd av storvuxen insjöring. Enligt fångststatistik från lokalt yrkesfiske togs det under 1950-talet årligen närmare tre ton öring i sjön och öringen var mycket storvuxen. Fiskar av närmare 90 centimeters längd förekom. Idag är beståndet kraftigt reducerat och hotat. Orsakerna är förmodligen flera, bland annat försurningen under 1970-talet, vattenkraftsutbyggnaden, ökande vattentemperatur och ökande konkurens från andra fiskarter.

Öringen gynnas av fri vandringsväg
DNA-studier av öringen i Rolfsån har visat att det är mycket små genetiska skillnader mellan öringbestånden i vattensystemet och att ett utbyte av gener mellan havsöring och stationär öring med största sannolikt skett innan Ålgårda kraftverk byggdes. Studien visar även att insjöringen som finns i sjön Lygnern ovanför vandringshindret vid Ålgårda till viss del har utarmats genetiskt. Sannolikt beror detta på att den genetiska basen har blivit för smal då öringbeståndet minskat och inga havsöringar har kunnat ta sig upp och blanda sig med de stationära öringarna. Med fri vandringsväg för havsöringen finns förutsättning för en bredare genetisk bas för öringen i Lygnern.


Lekande havsnejonöga i Rolfsån. Foto: Nils Ljunggren

Spännande framtid
Ur ett sportfiskeperspektiv blir utvecklingen för lax – och öringbeståndet i Rolfsån mycket spännande att följa. Kan man på sikt återfå något liknande de bestånd som fanns innan vattenkraftsutbyggnaden och försurningen reducerade stammarna kommer fisket att bli väldigt attraktivt. Rolfsån hade mycket stora bestånd av lax och havsöring på 1800-talet. Viktigt är dock att fisketrycket och uttaget av fisk hålls på en biologisk hållbar nivå. I och med att vandringsvägarna för lax och havsöring öppnas upp kan allmänhetens tillgänglighet till fisket efter dessa arter förbättras då biflödena uppströms Lygnern är kortfiskeområden. De bästa laxförande sträckorna i Rolfsån arrenderas idag av en enskild fiskeklubb. I nedre Rolfsån förekommer även ett oreglerat nätfiske, det så kallade brickfisket, en fiskerätt som tillhör vissa fastigheter och som förekommit sedan 1500-talet. Förhoppningsvis kan detta fiske regleras eller förbjudas på sikt. Men i det stora hela kan man konstatera att allt arbete som lagts ner på biologisk återställning av Rolfsån skapar möjligheter till ett framtida förbättrat sportfiske och gynnar alla arter av vandringsfisk.

Läs mer om projektet Biologisk återställning i Rolfsån.

Du som är medlem i Sportfiskarna kan även läsa en mycket lärorik artikel om de i Rolfsån förekommande arterna av nejonögon i nr 2 av Svenskt Fiske 2009.

Klicka här för att komma till medlemsinlogget för att läsa tidningen online.