Regeringens sänkning av Havs- och vattenmiljöanslaget med 235 miljoner kronor riskerar att slå oerhört hårt mot många olika former av vattenvårdsverksamhet. Kalkningen av sjöar och vattendrag kan exempelvis komma att drabbas av kraftiga neddragningar, vilket på sikt innebär återförsurning och biologiska skador i många vattendrag.

Först fiasko, sedan nedskärning
I juni presenterade Naturvårdsverket en fördjupad utvärdering av miljömålen där man konstaterade att 14 av 16 miljökvalitetsmål inte kommer att nås till år 2020 med dagens förutsättningar. Det konstaterades även att en kraftsamling krävs för att nå miljömålen. Arbetet med miljömålen kan inte kallas annat än ett fiasko då det är mycket långt kvar att nå flertalet av miljömålen.

Sänkningen av HaV:s anslag med 235 miljoner inför 2013 kommer nu att i praktiken ytterligare försvåra möjligheterna att nå miljömålen ”Levande sjöar och vattendrag”, ” Ingen övergödning”, "Hav i balans samt levande kust och skärgård”, "Myllrande våtmarker", "Ett rikt växt- och djurliv" samt ”Bara naturlig försurning”. 

Vidare kommer konsekvenserna av neddragningen att innebära att man inte följer EU:s vattendirektiv som tydligt anger att medlemstaterna ska sträva efter att uppnå god vattenstatus och att vatten som redan har god status ska bevara sin kvalitet - inga vatten får därmed försämras.

– Att sänka Havs- och vattenmiljöanslaget med 235 miljoner visar tyvärr tydligt vilken låg status miljöfrågan har i regeringen. Sänkningen av anslaget kommer att slå mycket hårt mot många verksamheter med inriktning på att restaurera vattenmiljöer, återskapa våtmarksområden och skydda hotade fiskbestånd. Många projekt kommer att få avslutas i förtid och det blir omöjligt att starta projekt med EU-medel, då dessa kräver medfinansiering med nationella medel. Sammanfattningsvis kan man säga att sänkningen är ett stort resursslöseri som får svåra konsekvenser för fiske- och vattenvård, säger Stefan Nyström, Sportfiskarnas generalsekreterare.

Kalkningen kräver kontinuitet
Av alla de verksamheter som nu äventyras är kalkningen speciell då man inte kan avsluta och sedan återuppta kalkningen av försurade vatten utan att riskera biologiska skador. Om stabila pH-värden inte upprätthålls drabbas känsliga vattenlevande organismer vid så kallade surstötar. Idag måste kalkningen fortgå i mängder av vattendrag, främst i den hårdast drabbade sydvästra delen av landet, annars sker en återförsurning.

– I stort sett alla laxbestånd på västkusten är exempelvis beroende av fortsatta kalkningsinsatser för att överleva. Havsöring, stationär öring, mört, flodpärlmussla, flodkräftor, insekter och kräftdjur, listan kan göras lång på arter som idag i många vatten klarar sig tack vare kalkningen. Slutar man kalka försurade vatten för tidigt riskerar man inte bara allvarliga biologiska skador, man spolierar även alla tidigare investeringar i kalkningsinsatser, säger Anders Karlsson, fiskevårdsansvarig på Sportfiskarna.

Nya myndighetens verksamhet äventyras
Havs- och Vattenmyndigheten har bara varit verksam sedan 1 juli 2011. Även om den nu genomförda sänkningen är delvis aviserad sen tidigare är den omotiverat stor och kommer att omöjliggöra den nya myndighetens möjligheter att stötta och genomföra alla de verksamheter som krävs för att nå miljömålen.

– För att upprätthålla ambitionsnivån på miljöarbetet och nå konkreta resultat hade det behövts minst bibehållna anslag, inte besparingar på 235 miljoner. Det är mycket olyckligt att vi nu under kommande år kommer att få se en rad viktiga verksamheter prioriteras bort. Till exempel lever LOVA-bidraget och fiskevårdsanslaget osäkert, och tittar man på det stora behovet av åtgärder för att förbättra och skydda havsmiljön inser man att ekvationen helt enkelt inte går ihop, avslutar Stefan Nyström.