Antalet fritidsbåtar utmed Västkusten har ökat explosionsartat de senaste 20 åren med följd att innerskärgårdarna riskerar att förstöras. Det visar ny forskning från Göteborgs universitet.

I Sannäsfjorden, norr om Grebbestad i Bohuslän, har forskare från Göteborgs universitet studerat havsmiljön i innerskärgården och byggt en reningsanläggning för spolvatten från tvätt av bottenmålade båtar i samband med höstupptagningen. Forskarna har även gett kurser till båtupptagare och till hamn- och miljöansvariga i kustkommunerna.

Såväl antalet fritidsbåtar som båttrafiken har kraftigt ökat under de senaste decennierna med tydliga negativa följder för miljön. Bara i norra Bohuslän finns idag runt 25 000 båtplatser. Forskarna anser därför att det är mycket viktigt att tänka om, kraftigt bromsa den utvecklingen och begränsa utsläppen från fritidsbåtar i våra känsligaste fjordar och skärgårdar.

– Båtarnas giftiga och självpolerande bottenfärger släpper ut både tungmetaller och giftiga ämnen som skall förhindra påväxt på båtarna. Motorbåtarna släpper dessutom ut stora mängder av hälsofarliga kolväten och försurande ämnen i vattnet genom sina avgaser, vilka ökat i takt med att båtarna blivit fler och utrustats med allt kraftigare och mer bränsleslukande motorer, säger Kjell Nordberg som är professor vid Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet och som leder projektet.

Fjordar och skyddade innerskärgårdar fungerar som sedimentationsbassänger eller sedimentfällor, där både tungmetaller och organiska miljögifter sedimenterar och blir kvar på bottnarna inne i fjordarna.

Oroande utveckling
Problemen med föroreningar i våra innerskärgårdar och fjordar är speciellt stora i Sverige jämfört med många andra europeiska länder, där kraftigt tidvatten sköljer in nytt friskt havsvatten varje dag.

– Utvecklingen är oroande med tanke på att båtparken hela tiden ökar och blir allt motorstarkare och mer bensinslukande. Läget idag är redan mycket ansträngt, säger Kjell Nordberg.

När maringeologen Kjell Nordberg undersökte olika bottenlager i Sannäsfjorden i Tanum upptäckte han, förutom att halterna av polyaromatiska kolväten och tungmetaller var höga, att det är syrebrist på bottnarna under sommaren i nästan hela fjorden, även på grunt vatten.

–Att detta pågått sedan 1990-talet kunde man se i de ibland svarta sedimenten. Här är det inte mycket som lever på sommaren, säger Kjell Nordberg.

Fisken försvinner
Syrebristen började redan i slutet av 80-talet, samtidigt som trafiken med fritidsbåtar exploderade. Det kan ha bidragit till att det idag nästan inte finns någon bottenlevande fisk kvar i innerskärgården.

– Jag tror inte många båtägare tänker på sambanden mellan utsläppen av avgaser och miljöförstöringen av havet. Bara för att man idag har fler fyrtaktsmotorer så verkar de flesta av oss båtägare tro att allt är lugnt, men så är det inte alls, säger Kjell Nordberg.

Nya sätt att ha båt
Forskarna efterlyser nya sätt att ha båt, som att införa båtpooler och sjösättningsmöjligheter som ligger längre ut i kustbandet, så att inte alla båtägare börjar sin båtflykt med en lång nedsmutsande transportsträcka genom innerskärgården. En annan möjlighet är båthotell och förvaringsplatser på land där båtarna kan ”parkeras” utan giftig bottenfärg när de inte används.

Sannäsprojektet, som pågått i 4 år, är ett samarbete mellan bland annat Göteborgs universitet, Västra Götalandsregionen och Tanums kommun. Reningsanläggningen för spolvatten från båttvätt har också fungerat som en demonstrations- och undervisningsanläggning. Projektet inleddes med undersökningar av sedimenten längs hela fjorden, vilket nu skall upprepas fyra år senare för att kunna jämföra miljöstatus efter att rening införts vid båtupptagningsplatsen i Sannäs.

Läs forskningsrapporten här.

Läs mer på Göteborgs Universitets hemsida: