Sportfiskarnas nyligen lanserade enkätundersökning bland Sveriges kommuner om vatten- och fiskevård gav dem även möjlighet att kommentera förutsättningar för deras arbetet.

Sportfiskarna genomförde under fjolåret en enkätundersökning bland landets kommuner om deras vatten- och fiskevårdsarbete. En del av de kommuner som deltog menar att det finns brister i kalkningsverksamheten. Ansvariga tjänstemän på kommunerna är oroliga för de neddragningar som skett i kalkningsprogrammet och menar att de lägre pH-målen kommer att leda till skador på tidigare kalkade vatten. Sedan 2002 har kalkmängden i Sverige totalt minskat med 40 % och minskningen ska enligt ansvariga myndigheten HaV fortsätta.

– Vi är mycket oroade över utvecklingen, försurningen är fortsatt ett problem och kalkningen måste upprätthållas i många känsliga vatten. Vi skulle exempelvis inte ha något laxfiske i södra Sverige om kalkningen inte upprätthålls, säger Stefan Nyström Sportfiskarnas generalsekreterare. Med de indikationer om fortsatta neddragningar som finns undrar jag om Miljöminister Lena Ek är tillräckligt insatt i frågan, avslutar Stefan Nyström.

Så här säger några ansvariga tjänstemän på olika kommuner i landet om deras kalkningsverksamhet:

– Krokån som rinner i västra delen av Ljungby kommun har tidvis ett pH-värde under 5 och är mycket känslig. En kraftig surstöt skulle kunna ödelägga livet i ån, jag skulle vilja säga att vi har behov av att kalka mer i vissa målområden som fortfarande är försurade, berättar Thomas Hultquist, Miljöinspektör på Ljungby kommun.

– Vi har vissa vattendrag där vi med de kalkningsinsatser vi gör idag inte lyckas upprätthålla alkaniteten vid högflöden, som exempelvis Färbäcken. Då har vi där även en svag bottenfauna och vi saknar de känsligaste arterna. Kunde vi få mer pengar, kanske 50 procent mer i kalkningsbudget, till mer kalkning och fler kalkdoserare skulle vi kunna upprätthålla livet i dessa vattendrag bättre, säger Stefan Grundström kommunekolog i Timrå.

– Vi lyckats mycket bra med att effektivisera kalkningen. Vi kalkar nu våtmarker och sjöar med Optimix, som ger bra långvarig effekt och vi har behovsanpassat kalkningen till högflöden och har därigenom kraftigt kunnat minska kalkmängden. Vi jobbar även väldigt mycket med vattenprovtagning och har därför bra kontroll på våra vattendrag. Men vi ser att vi nu har mindre marginaler. När vi har lyckats så bra med kalkning och återställning av vattendragen vill vi inte riskera att allt vårt arbete spolieras genom ytterligare neddragningar, berättar Ingemar Bergbom Miljöinspektör på Habo kommun.

Försurning näst största problemet
Av de svarande kommunerna anges försurning vara det näst största vattenrelaterade miljöproblemet, efter övergödning i de svarande kommunerna. Detta trots att de försurande utsläppen har minskat kraftigt, exempelvis har utsläppen av svavel reducerats med 97 % sedan 1970. Naturens återhämtning efter försurningen har dock konstaterats stanna av och kalkningsverksamheten kommer därför att vara fortsatt nödvändig för att upprätthålla livet i känsliga vattendrag.

– Kalkning är inte ett självändamål för Sportfiskarna, det vi vill uppnå är att kalkningsverksamheten bedrivs med kontinuitet och enligt en försiktighetsprincip där man absolut inte får riskera biologiska skador. Drar man ner för mycket på kalkningen så att vi får nya försurningsskador på känsliga fiskbestånd och andra vattenlevande organismer har man kastat bort både åratals arbete och investerade medel, säger Anders Karlsson, fiskevårdsansvarig på Sportfiskarna.

Läs Sportfiskarnas kommunrapport här.

Läs mer om försurning, kalkning och vattenmiljöfrågor på:
www.sportfiskarna.se/forsurning

Vill du ha vårt nyhetsbrev pH6.2 om försurning? Anmäl dig här!