Gustav Ljung

Mycke stor torsk runt fjorden!

Tue, 03 May 2011 19:59:00 GMT

More...

Kort resumé av Mörrumsveckan...

Sat, 30 Apr 2011 12:08:00 GMT

More...

Kattfiske i finväder!

Tue, 26 Apr 2011 15:28:00 GMT

More...

Snabba väderväxlingar här i Norge...

Sat, 23 Apr 2011 11:34:00 GMT

More...

Första passet... och mycket torsk!

Thu, 21 Apr 2011 10:12:00 GMT

More...

Framme på praktikplatsen!

Sun, 17 Apr 2011 19:21:00 GMT

More...

Årets första...

Sun, 10 Apr 2011 12:44:00 GMT

...Havsöringpass har nu avnjutits på en normalt bra plats för just havsöringen.

Dessvärre är vattnet fortfarande väldigt kallt trotts den höga lufttemperaturen och vindarna.

Som ni kanske förstår så gick fisket väldigt trögt och jag hade inga riktigt märkbara kontakter under tiden jag stod och kastade. Men istället så fick jag syn på något väldigt intressant inne på grundvattnet. Det visade sig vara två borstmaskar som simmade runt för att förbereda sig inför den stundande leken. Vilket även brukar betyda att öringarna börjar jaga mer aktivt och dessutom äta sig riktigt feta tunga. Detta brukar vara en av de bästa fisketillfällen på året, så var på hugget och ta vara på de dagarna som borstmaskleken varar…

En av de två borstmaskarna som visade sig nära land...

Imorgon åker jag med klassen till Blekinge för att fiska i mörrumsån och harasjömåla!

På återseende! / Gustav "Gurra" Ljung

Havsöringpremiär och Sportfiskemässa förgyller helgen!

Fri, 01 Apr 2011 14:28:00 GMT

Nu har både västkustens havsöringsfiske och 2010 års sportfiskemässa dragit igång och hela sportfiskesverige jublar!

Ja elmias dörrar står nu på vid gavel och sportfiskare från hela Sverige strömmar in i jämn takt på samma gång som tusentals hängivna sportfiskare har samlats längs hela västkusten för att ta sig en fajt med årets första silverblanka torpeder.

Och redan har det börjat strömma in rapporter om fina havsöringfångster från olika delar av västkusten, och fisket verkar vara speciellt bra nere i Göteborgsområdet där det trotts det kalla vattnet har kommit upp hyfsat med fisk.

Allt detta händer medans jag sitter som på nålar här uppe i Värmland och väntar otåligt på att få åka ner till sportfiskemässan imorgon och snacka med massa fiskegalna människor. Därefter åker jag hem till Lysekil för att kunna förgylla söndagen med lite underbart havsöringsfiske!

Så håll ögonen öppna, för det kommer upp mer läsvärt här på bloggen inom kort.

Vi ses på sportfiskemässan!

Skitfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

"Den siste kustfiskaren"

Sat, 19 Mar 2011 10:23:00 GMT

I söndags visades en dokumentärfilm på svt.
Denna film handlar om Jim som är en småskalig yrkesfiskare och hans kamp mot alla som vill bli av med hans nät och ryssjor...

Jag tycker det är bra att svt väljer att visa även en dokumentär som behandlar en yrkesfiskares problem i dagens samhälle. Detta ger ju alla en viss insikt i hur utsatt Jim är.
Jag tycker dock att det är mindre bra då informationen i filmen inte är särskilt vattentät och grundar sig inte på tillräckligt starka belägg. Dessutom tycker jag det är dåligt att de riktar mycket kritik mot "sportfiskarna", alltså ALLA sportfiskare, när det endast är ett fåtal korkade personer som hotar honom och skär sönder hans nät. Dessa personer får tala för sig själva. Men om man agerar på detta sätt så tycker jag inte man kan titulera sig som sportfiskare... Eftersom vi sportfiskare borde leva på förmågan att samtala om saker och använda våra starka argument, istället för att förstöra för andra, vilket i sin tur endast skadar sportfiskares rykte...
Så jag tar personligen avstånd från allt vad de som förstör näten står för.

Istället försöker jag sätta mig in i Jims situation och klura fram en lösning så att han och hans vänner kan fortsätta leva som de lär, på samma gång som det blir mer lax i mörrumsån. Men är detta möjligt?

Jag tycker ni som inte sett filmen ska se den och bilda er egen uppfattning...
Ni hittar filmen på: http://svtplay.se/v/2354915/dokumentar__den_siste_kustfiskaren

Sportfiskehälsningar / Gustav "Gurra" Ljung

Flugfiskemässan

Tue, 08 Mar 2011 21:03:00 GMT

Nu är jag i Stockholm och förbereder inför flugfiske och vildmarksmässan som börjar på torsdag.
Jag kommer att arbeta för Sporting under mässan och jag kommer framför allt hålla till i flugfiskemontern.
Så titta gärna in i Sportings monter och snacka fiske under mässdagarna.

Sportfiskehälsningar / Gustav "Gurra" Ljung

Sportfiskeåret 2010…

Tue, 01 Mar 2011 14:51:00 GMT

Hej allihopa.

Nu har jag varit på skidsemester i drygt en vecka och därför har det inte blivit särskilt många inlägg på sistone.

Men nu kommer här äntligen en rapport om sportfiskeåret 2010 som jag kommer dela upp i 4 olika inlägg där jag delar in varje månad i en kort text.

Januari:

Året började helt okej med mycket ismete efter gädda där resultatet var okej men inte mer.

Vi fångade ganska mycke gädda under våra ismetepass men de riktigt stora lös med sin frånvaro och dem största som kom upp vägde
ynkliga 5-6 kilo…

En av det större gäddorna som jag landade under fiskepassen i januari

Februari:

Glödheta nyheter om ismetade gyltor spred sig över internet i början av denna månad och både förvånad och mycket glad gav jag mig så fort som möjligt ut på ismete efter min absoluta favoritfisk Berggyltan. Gyltafisket gick bra, och medans ganska många endast fångade någon enstaka gylta så hade jag ett snitt på 5 gyltor per tur med en fin medelvikt på 8-9 hekto!

Dessutom han jag självklart med en hel del ismete efter gädda även denna månad vilket resulterade i ett flertal finare gäddor för mina
kompisar, men endast någon hyfsad för min del.

En vacker berggylta fångad från gullmarsisen

Mars:

Ismetet på gullmarn fortsatte även denna månad. Och blev faktisk ännu bättre än det var i februari! Dessutom fångades det flera roliga arter under de sista isfisketurerna på gullmarn där bland annat flera paddtorskar och en Bergvar stod ut från mängden.

Gäddfisket på de tjocka isarna fortsatte i samma takt som de föregående månaderna och under denna månad lyckades även jag fånga ett nytt personbästa på gädda med en fin fisk på 7,9 kilo där en kompis under samma pass landade en ännu större på grymma 9,6 kilo. Dessutom lyckades samma kompis höja sitt personbästa ytterligare 850 gram nästa tur då han landade en välkonditionerad
madam på 10,45 kilo!

Elof med hans maffiga dam

Studiebesök på Normark

Mon, 14 Feb 2011 21:17:00 GMT

More...

Het debatt angående ett oklart lagförslag...

Tue, 01 Feb 2011 09:34:00 GMT

För några dagar sedan kom det upp en nyhet på fiskjournalens hemsida angående ett nytt lagförslag som väckte liv i flera debattörer med blandade åsikter.

Förslaget berör yrkesfisket och sportfisket främs längs med våra kuster. Och det finns personer som har reagerat ganska starkt på vissa uttalanden vilket har lett till att en ganska utdragen debatt har uppstått.
Jag har själv deltagit ganska flitigt i debatten men anser att den nu mera inte leder någon stans...
Om ni är intresserade att läsa lite om debatten och även lära er om olika åsikter angående utrotningen av fiskbestånd längs med kusterna så tycker jag ni ska besöka denna länk: http://fiskejournalen.se/katastrofalt-lagforslag/
Det vore även roligt om någon skulle vilja väcka liv i debatten med lite nya åsikter...

Simma lugnt / Gustav "Gurra" Ljung

Öppet vatten!

Sun, 30 Jan 2011 20:35:00 GMT

Idag var det dags för årets första fiskepass i öppet vatten och jag känner hur fiskefebern sprider sig i hela kroppen då jag kommer ner till älven och ser en begränsad yta med strömmande vatten…

Idag har jag med mig Anton ut på spinnfiske i Forshagaforsen med siktet inställt på de svårflörtade insjööringarna. När vi kommer ner till älven rekar vi läget och kommer fram till vilken plats som verkar mest lovande. Snart börjar vi spinna av vattenmassorna och det känns skönt att kunna fiska aktivt hela tiden.

Vi nöter på men ser ingen fisk… Däremot dröjer det inte länge innan Anton står med böjt spö! Det är fast fisk och jag ser hur Anton njuter av slirbromsens tjut. Men glädjen är inte långvarig då fisken kliver av efter endast ett tiotal sekunder. Men Anton är inte bitter. Tvärt om så ser han ännu mer peppad ut än han gjorde innan.

Vi nöter på och ser någon enstaka fisk ibland. Det går någon timma och snart märks det att Anton är på hugget idag då han krokar ännu en fisk. Mothugget besvaras med en tung rusning som vittnar om en bättre öring. Efter rusningen följer fisken snällt med och det värkar lite för lätt… Men då hon närmar sig land vill hon inte vara medgörlig längre och drar iväg ut i strömmen. Denna rusning följs av några kortare innan en stor öring uppenbarar sig någon meter från land. Jag lägger mig raklång på isen för att kunna landa fisken och vid det andra landningsförsöket får jag tag runt stjärtspolen och kan lyfta upp en riktigt fin öring på säker mark.

Glädjen finner inga gränser och då vågen visar mäktiga 4,5 kilo så känns vikten som en bonus på denna underbara upplevelse!

Anton med en fint konditionerad Klarälvsöring

Snart släpper Anton tillbaka öringen och förblir mållös efter en mäktig syn…

Vi fortsätter snart fiska och ser lite aktivitet ute i strömmen. Men tiden går utan någon mer fiskkontakt och det känns som fiskarna står och trycker bakom några stora stenbumlingar. Och mycket riktigt så blir det inga fler hugg under eftermiddan. Men vi är mycket nöjda med dagen då vi vandrar mot bussen!

Öringen hälsar…

Årets hittills bästa vinterdag!

Wed, 26 Jan 2011 17:52:00 GMT

Det började ljusna borta i horisonten när vi traskade ut på ett ganska okänt vatten…

Inför denna dag fick jag frågan av Jon om jag ville hänga med ut på ismete i helgen. Och självklart blev svaret ja då längtan efter ismetade gäddor var mycket stor!

Så nu står jag då här… Med ett för mig helt okänt vatten vid mina fötter och det kändes helt rätt!
Vi satte kurs mot mitten av sjön och tog det inte lugnt då det ljusnade ganska snabbt och vi ville ha i alla spön innan solen nuddade trädtopparna. Snabbt placerade jag ut mitt första spö och släppte ut mörten, ”detta går snabbt” tänkte jag när vippan plötsligt löste ut bakom mig! Jag greppade snabbt spöt och väntade på att gäddan skulle ta lina… Det började rulla ut lite lina och efter några sekunder sätter jag in ett mothugg. Men jag känner inget motstånd, och fisken är borta. Jag går för att hämta en ny betesfisk när det plötsligt hugger för Jon… Han är snabbt framme och krokar en fisk som han bedömer som hyfsad. Men fisken ger sig snabbt och snart ser jag när Jon lyfter upp en gädda på uppskattningsvis 80-90 centimeter. Snart har jag placerat ut mina fyra spön och kan gå och sätta mig vid lägret… Men halvvägs plingar det från en av Jons vippor och han är snabb med att kroka igen. Denna gång är det en lite bättre fisk som tar några meter lina i en snabb rush. Fisken fortsätter fajta hårt under den tjocka isen och det tar en stund innan jag kan säkra henne med ett stadigt gälgrepp. Det visar sig vara en mycket välmatad madam på 94 centimeter och jag gratulerar Jon till dagens hittills största innan han informerar mig om att förra gäddan var 102 centimeter lång. Inte riktigt vad jag trott från 70 meters håll…

Gäddorna fortsätter hugga under morgonen och snart kommer även Per för att delta i den lilla huggrushen. När morgontimmarna är över har vi landat ca: 10 gäddor där 5 vägde över 5 kilo och med en toppfisk på cirka: 6,5 kilo.

En av dagens mindre gäddor

Vi är nöjda med morgonens resultat och förväntar oss några fler fiskar under eftermiddan. Som väntat så blir de kommande timmarna inte lika intensiva som de föregående, men gäddorna fortsätter hugga med jämna mellanrum och vi landar ytterligare ca: 5-6 gäddor innan det är dags att packa ihop innan mörkret slukar oss.

När vi sitter i bilen på väg hem är alla nöjda och lagom trötta efter en trevlig dag på isen.

Skitfiske / Gustav ”Gurra” Ljung

Kvällsfiske på isen

Tue, 18 Jan 2011 09:36:00 GMT

Nu är jag åter igen uppe i Värmland och har påbörjat min sista termin här på sportfiskeakademin… Det känns lite tråkigt att det endast är en termin kvar på min tid här uppe, men jag gör det bästa utav tiden och börjar med isfiske efter lake!

Den första kvällen denna vecka som vädret verkar ganska bra så passade jag och tre kompisar på att utnyttja detta tillfälle och sticka ut på ett uppfriskande lakepass. Siktet var inställt på storlake och eftersom lakefisket har varit ganska segt så hoppades vi endast på några enstaka fiskar.

Det visade sig att fisket skulle vara trögare än väntat och vi hade endast någon mindre kontakt den första timmen. Snart kom det ut några fler fiskare på isen och vi kände att vi åtminstone var på en bra plats… Men fisket fortsätter vara segt och trotts lite platsbyten så uteblir huggen. Men efter en stund så kommer det upp lake en bit ifrån där vi sitter. Vi går nyfikna bort och kollar hur stor fisken är. Det visar sig vara en hyfsad lake på drygt 2 kilo och ett gott tecken på att det fortfarande finns lite fisk.

Vi fortsätter fiska med höjt självförtroende och tron på att åtminstone någon av oss skulle få fisk.

Men istället är det en annan kille som krokar en lake… Så vi börjar gå mot honom och när vi ser att han landar en ganska lång fisk så börjar vi jogga lite lätt. Väl framme ser vi att det är en lake klart över 3 kilo och den lycklige fångstmannen uppskattar vikten lite försiktigt till 3,5 kilo. Men vågen visar annat och stannar först på mäktiga 4,2 kilo!

Vi fotar några bilder på denna grymt fina fisk innan hon får friheten åter och vi kan grattulera till en underbar fångst. Vi fortsätter fiska en stund, men huggen uteblir helt och efter någon halvtimma biter vintervindarna kallt i händerna och vi tycker det är dags att åka hem…

Skitfiske på er…/ Gustav ”Gurra” Ljung

More...

Riktigt segt på gullmarsfjorden…

Fri, 14 Jan 2011 15:40:00 GMT

För cirka en vecka sedan var det dags för jullovets sista fiskepass och sällskapet bestod av några trevliga göteborgare som hade siktet inställt på paddtorsk…

När vi kom fram till gullmarn möttes vi av en tät dimma som inte såg ut att släppa i första taget. Dessutom hängde det snö i luften och jag kände på mig att dagens gyltafiske inte skulle bli någon större succé… Vi traskade ut på isen och till vår glädje så var det inte särskilt mycket snö på isen, men det skulle bli mer under dagen.

Fisket började på en plats där jag fångat de flesta arter från isen förra vintern, så det fanns vissa förhoppningar på till exempel paddtorsk som jag fångat 5 stycken på just denna plats… När några spön är utplacerade kommer det ett hårt hugg på ett av Marcus spön (Marcus är för övrig med i det kända havsfisketeamet Isola Lowrance), men dessvärre kommer det inga följande hugg. Nu var min tro på gylta lite större då detta hugg tydde på just berggylta. Och snart hugger det lite försiktigare på mitt spö, nappindikatorn böjs sakta och jag ser tydligt att en fisk håller i betet. Men efter det hårda mothugget känner jag inget motstånd och förstår inte hur jag kunde missa hugget… Jag släpper snabbt ner igen och ganska omgående hugger det på samma sätt. ”Nu kommer du inte undan” tänker jag då jag håller mig mer kylig denna gång, snart sätter jag in ett hårt mothugg men samma sak händer igen! Jag vevar snabbt upp och kollar så allt står rätt till med tacklet. Krokarna är sylvassa och det känns som ingen fisk ska kunna undvika ett sånt mothugg… Inte när dem hugger på det sättet i alla fall.

Lite besviken agnar jag på nya räkor och släpper ner igen. Det dröjer inte länge innan det hugger likadant igen och efter en lång väntan missar jag även detta hugg! Marcus säger att det borde vara stensnultra, men jag kan knappt tänka mig stensnultror som hugger så. Snart slutar det hugga i mitt hål och huggen uteblir nästan helt… Det kommer något enstaka hugg ibland, men inget som går att kroka. Så snart tar jag ett spö och flyttar ut ett tiotal meter från land i hopp om lite andra arter. Vitlingarna och sandskäddorna börjar hugga direkt och jag landar några fiskar innan även Mattias börjar fiska på djupare vatten. Det hugger hela tiden och snart bugar min nappindikator djupt… Jag krokar och känner endast ett jämnt motstånd hela tiden. Marcus gissar på rötsimpa och upp ur hålet kommer en rötsimpa. Ja han har ju några havsarter i sitt register…

Men mycket roligare än så blir det inte under dagen. Både gyltorna och paddtorskarna lyser med sin frånvaro och när det snöar blötsnö och blåser 7-8 m/s så börjar summera dagen och dra oss hemåt.

Går fisket bra på gullmarsisen så kan man ha turen att få se denna underbara syn

Detta var ett riktigt trevligt pass med trevligt sällskap! Självklart är det aldrig roligt när det inte nappar. Men man måste ju uppleva såna dagar med…

Skitfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

Gott nytt sportfiskeår!

Tue, 04 Jan 2011 20:54:00 GMT

Nu är 2010 till ända och 2011 rivstartar med isfiske på Gullmarn!

En dag innan nyår var det dags för en uppfriskande ismetetur på Gullmarn. Siktet var inställt på allt möjligt från sill till berggylta…

Morgonen gryr och det är dags för mig och farsan att ge oss ut på havsisen. Vi går ett par hundra meter ut på isen och borra de första hålen. Sillhäcklorna åker på och letandet börjar. De första hålen levererar inga hugg så vi leter vidare. Men dessvärre visar det sig att sillarna inte verkar vara i området för tillfället så jag tacklar om till bottenmete.

Direkt när sänket slår i botten så känner jag de första stötarna. Det är de karakteristiska ”vitlinggungningarna” och jag sätter in ett mothugg direkt. De sylvassa krokarna får fäste och fisken svarar med några hyfsade gungningar innan den ger med sig. Efter en kort fajt kommer en medelstor vitling upp ur hålet. Jag studerar fiskens glänsande och vackra färger innan den snabbt får simma hem igen.

Vitlingar är faktiskt ganska coola fiskar...

Jag fortsätter bottenmeta ett tag och en timma senare har jag landat ett antal hyfsade vitlingar och börjar tröttna lite på vitlingfisket… Så jag plockar upp grejerna och beger mig mot land. Väl framme vid en lovande gyltaplats är det bara att släppa ner så hugger det. Trodde jag… Men det visar sig att inte heller gyltorna är på humör denna dag. Så efter en stunds vänta tycker pappa det är dags att åka hem. Och jag säger inte nej till ett varmt hus efter en kall dag på isen…

Underbara Gullmarn!

Imorgon blir det ännu ett ismetepass på gullmarn med några vänner!

Gott nytt år! / Gustav ”Gurra” Ljung

Det är inte lätt när de e svårt…

Sat, 18 Dec 2010 22:21:00 GMT

Kallaste vinter någonsin? Nja, kanske inte… Men åtminstone den klart kallaste vintern så här långt under min livstid. Men vad beror då detta på i dessa ”växthustider”? Jag har ingen aning och det tror jag inte ens forskarna har i själva verket. Men ja tycker ändå att det kanske är ett tecken på att inte riktigt allt går åt skogen. Eller så är det kanske så att den naturliga balansen har blivit helt ”rubbad” så att vintrarna bara blir kallare och somrarna bara blir varmare…

Nej nu ska jag inte snacka om mänsklighetens just nu största problem… Det är ju ändå sportfiske vi snackar om i den här bloggen!

Jag skulle kunna skriva om ett underbart gyltafiske på gullmarsfjorden i ett soligt och varmt augusti. Men i dessa tider väcker endast det större fiskeabstinens än den man redan har, så jag avstår nog. Så jag tänker istället skriva om mitt förra pimpelpass som varade i knappt 2 timmar...

För någon vecka sedan satt jag inne i lägenheten och kunde nästan höra de gigantiska snöflingorna landa på fönsterbrädan på samma gång som den iskalla vinden skakade fönstren. Jag drog iväg ett sms till Anton där jag frågade om han ville hänga med på lite pimpelfiske, och trägen som han är så svarade han självklart ja.

Snart var vi på väg till ett litet tjärn med isborret i högsta hugg och pimpelspöna färdigriggade i ryggsäcken. Efter en kortare promenad tog vi de första stegen ut på isen. Den bitande kylan hade gjort att isen nu var tjockare än 10 centimeter och vi hade inget att oroa oss för.

Jag borrade några första hål och satte mig med vinden i ryggen för att inte ”förfrysa”. Jag kände hur den iskalla vinden fläktade i mitt hår och försökte koncentrera mig så mycket som möjligt. Tiden gick och trotts flera platsbyten så lyckades vi inte lura upp en enda abborre!

Efter ett par timmar bestämmer vi oss för att vi har fått tillräckligt med frisk luft och att abborrarna ligger och sover idag. Så vi packar ihop och knatar sorgset hem genom den alldeles för kalla vinterluften…

Nu är det jullov och eftersom kylan håller i sig så har isen lagt sig på gullmarn! Detta betyder att jag kommer försöka komma ut på ett gyltapass så fort som möjligt. Underbart!

Vi hörs snart igen…

Med vänlig hälsning / Gustav ”Gurra” Ljung

Senhöstens härskare…

Wed, 01 Dec 2010 14:29:00 GMT

Nu har vinterna skaffat ett hårt grepp om hela värmland och även klarälven har blivit tvungen att ”lägga locket på”. Detta betyder att allt insjöfiske i öppet vatten är förmodligen över för 2010… Och visst är jag lite besvärad då jag hade tänkt att denna höst skulle gå helt i Lakens tecken men flera härliga höstkvälla vid klarälven.

Men det har endast blivit EN fisketur för min del då planerna ”lades på is” redan i mitten av november då jag tänkte påbörja min sattsning. Jaja, de kan ju inte alltid gå som man tänkt.

Åtminstone har ju några av mina vänner kommit ut på fler pass än mig. Och resultatet har varit sådär…

Det var en kall oktoberkväll som vi tog våra karpspön och vandrade ner till älven. När vi kommer fram till den tänkta platsen såg vi att isen redan börjat lägga sig på några enstaka platser. Vi sätter oss ner och blickar ut över en kolsvart vattenyta som bryts av månens skimmer. Vi sveper ut våra fiskagnade laketackel i strömmen och låter sänket leta sig ner mot botten. På spötopparna sitter bjällror och lysstavar då vi inte vill missa ett endaste nafs. Tiden går men då jag sitter och tittar på min spötopp känns kvällen tidlös… Snart bugar sig Antons spötopp och han gör ett hårt svepande mothugg. Fisken krokas och simmar knyckigt i strömmen. Fajten går ganska snbbt och snart ser vi en liten Lake komma glidande ute i vattnet.

En snabb närbild på en otroligt vacker fisk innan han får friheten åter… Snart hör jag plasket av Antons tackel ute i strömmen och han e med i ”gamet” igen. Jag plockar fram min termos och häller upp en kopp med varm glögg för att uthärda denna alldeles för tidiga vinterkväll. När jag sitter och njuter av den värmande kännslan hör jag plötsligt en bjällra... Det är Antons spö som gungar till igen och jag känner mig ”akterseglad” när han krokar sin andra lake. Det visar sig att även denna fisk är lika liten som den förra och vi kan inte jubla över medelvikten. Men vad gör de när dessa fiskar har en så overkligt häftig teckning.

Kvällen fortsätter väldigt segt och vi börjar snart oroa oss över ovädret i söder som ser större och större ut hela tiden. Så tillslut packar vi ihop våra grejer för att traska hem till en varm lägenhet och fortsätta drömma om riktiga storlakar…

Lakehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

Ismete i mitten av november…

Mon, 22 Nov 2010 10:50:00 GMT

Termometern visar en bit under 0 gradigt och vinterns intrång är ett faktum. Isen har lagt sig på småsjöarna här i värmland och det är bara på älven man kan se öppet vatten. På många ställen har isen blivit så tjock att den håller att fiska på, så i helgen bestämmde jag och Anton att vi skulle testa på säsongens första isfiskepass…

Det låg endast en tunn hinna av snö uppe på isen när vi stegade ut denna milda novembermorgon… Så det var ganska nära att jag stod på nästan när jag stapplade ut som bambi på hal is. Men snart hittade jag fotfästet och kunde ”glida” ut på isen.

I brist på betesfisk satte vi oss och pimplade. Snart fattade en 2 hektos abborre tycke för mina maggots och jag kunde säkra en fin betesfisk. Det fortsatte att hugga på pimpel, men storleken på abborrana var dålig. Snart hade vi ett antal abborarr i beteshinken och jag bestämmde mig för att lägga ut ett ismetespö med den största borren som agn. Det känndes skönt att ha placerat ut säsongens första ismetespö och spänningen var olidlig när abborren böjde vippan gång på gång… Snart la även Anton ut sitt första spö och vi var båda igång. Men gäddorna verkade sega idag och våra abborrar förblev orörda i ett par timmar.

Under tiden fortsatte vi pimpla och Anton fiskade med en liten mormyska som något större fattat tycke för… Efter en intensiv fajt lyfter han upp en fin abborre på 6 hekto och Anton är nöjd.

Vackert...

Men min pimpelkariär går segt och jag krokar endast småfiskar som knappt duger som abborrbete… Det dröjer inte länge innan Anton krokar ännu en fin fisk, och denna är klart större! Fajten blir stenhård och fisken går tungt mot bottnen en bra stund innan kroken lossnar. ”Den kan lätt ha varit över kilot”, säger vi i kör och Anton agnar snabbt på några nya maggots.

Men det slutar snart hugga på pimpel och anton lägger snart ut ett nytt ismetespö. När allt är riggat hinner han knappt vända ryggen till innan det fäller… Ett snabbt mothugg och fisken svarar med ganska lite motstånd, upp mot hålet kommer en överraskande abborre i halvkilos klassen och Anton visar nöjd upp ännu en randig riddare.

Snart hugger det på samma spö igen, och denna gången är det mer tyngd. Anton tror på en hysad gädda men blir förvånad när en fisk på mellan 2 och 3 kilo visar sig i hålet… Men det är säsongens första ismetegädda och anton är inte annat än nöjd.

Pimplandet fortsätter vara segt och ismetet lika så. Men hugger något på min abborre och vippan fäller. Jag smyger fram till hålet och möter en hysad tyngd vid mothugget. Under fajten kan vi skymta gäddan under blankisen och det blir en häftig fajt. Men dessvärre kliver fisken av en bit från hålet och går vinnande ur fajten… ”Men jag är inte bitter”, tvärt om så går jag hem med ett leende på läpparna efter en härlig säsongspremiär på isen.

Isfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

Gullamarsfjorden skådar en ljusare framtid…

Sun, 07 Nov 2010 15:23:00 GMT

Utfiskning, krig och marinan… Alla har dem präglat de tillstånd dagens gullmarsfjord befinner sig i. Havsbottnar har rivits sönder av trålar, fiskbestånd har utfiskats och försvunnit, lekplatser har sprängts bort, och så vidare… Detta har pågått alldeles för långe. Och under tiden som djuren under ytan slagits för sin existens har beslutstagarna suttit och tittat åt ett annat håll… De e slut på de nu!

Gullmarsfjorden är Sveriges ända tröskelfjord och innehöll en stor artrikedom med flera arter som växte sig riktigt stora. Dessutom fanns det stora uppväxtområden där morgondagens fiskbestånd kunde växa på sig och må bra… Men de var längesen…

Dagens sanning är mörkare, och visar inga bevis på gullmarns glansdagar. Frågan är om det ens finns någon kolja kvar i fjorden? Och när var senast någon skådade en havskatt…?

Det har ju ändå spöfångats kolja på över 4 kilo, mycke torsk över 10 och havskatt på strax under 10… Eller? Vart har dem tagit vägen? Flytta dem? Simma dem ner i djupet och försvann? Eller dem kanske dog en naturlig död?

Nej… Dem blev utrotade… Och inte bara delvis, utan TOTALT UTROTADE!

Men nu tändes plötsligt ett ljussken…! För ett par dagar sedan gick jag in på fiskejournalens hemsida och fick se en rubrik som fick min blick att fastna… Texten löd: ”Fiskeriverket vill freda Gullmarn”! Jag klickade på nyheten och läste texten… ”Äntligen fyller fiskeriverket sin huvudsakliga roll”, tänkte jag på samma gång som mitt leende slätades ut lite efter att ha läst: ”Mest uppseendeväckande och djupt oroande är dock att man på Lässtyrelsen i Västra Götaland ställer sig kritiska till förslaget”. Inte speciellt smart… Ska beslutstagarna sätta krokben ännu en gång? Nej! Mitt råd är att länsstyrelsen gör de dem borde göra… Lyssna på dem som vet! Forskarna har sagt sitt och fiskeriverket har givit sina rekommendationer. Kan inte länsstyrelsen vara så snäll och lyssna på det som är rätt? Och sen agera efter detta… Jag vet inte… Men jag hoppas dem tar sig i kragen och fattar det beslut som är bäst för Sverige… Att freda Gullmarsfjorden!

Här kan ni läsa fiskejournalens notis: http://fiskejournalen.se/fiskeriverket-vill-freda-gullmarn/

För ett levande hav! / Gustav Ljung

Höstrusk...

Tue, 02 Nov 2010 22:23:00 GMT

Senaste tiden har speglats av få och sega fisketurer och dessvärre har vädret satt krokben vid de flesta tillfällena...
Så pågrund av detta har det varit dålig aktivitet här på bloggen de senaste veckorna. Men detta ska det bli ändring på... och i väntan på nästa fiskepass lägger ja upp några sälbilder från i söndags då jag var ute på havet med pappa och hans kompis som jagade sjöfågel...

Ett nyfiket gäng...

Herren på täppan...

Men dem är väldigt graciösa i vattnet.

Vi ses snart igen...

Sportfiskehälsningar / Gustav "Gurra" Ljung

SM i Havsfiske

Sun, 24 Oct 2010 12:51:00 GMT

I helgen gick årets svenska mästerskap i havsfiske av stapeln. Och i ett samarbete mellan sportfiskeakademin och sportfiskarna hade jag och två klasskompisar fått i uppdrag att mäta all torsk som fångas under tävlingen i vetenskapligt syfte. Men det visade sig att vi valt fel årstid för detta…

Vid klockan 1 på lördan var de dags att lägga ut från norra hamnen i Helsingborg. Vädret var fint och förutsättningarna för SM i havsfiske var hyfsade. Men dessvärre var förhoppningarna på tork inte de högsta. Vi skulle alltså få ett ganska lugnt arbete…

Och rätt skulle vi få… Under första tävlingsdagen kom det endast upp ca: 45 torskar fördelat på de två turbåtarna som var ute med tävlande. Men trotts de dåliga torsk fångsterna så spenderade vi den övriga tiden på ett trevligt sätt genom att gå runt och snacka fiske med de tävlande. Den första tävlingsdagen summerades med toppfiskar som knot på 420 gram och kolja på över 1,4 kilo!
Vandia ligger väl positionerad...

Andra dagen skulle visa sig bjuda på ännu bättre väder och de tävlandes humör var på topp. Strax efter klockan 7 på morgonen lämnade vi hamn och Thomas på vandia satte kurs mot dagens första fiskeplats. Tävlingsfisket började okej och de kom upp ganska mycket sandskädda och rödspätta blandat med lite andra arter. Det kom även upp några torskar på morgonkvisten så jag fick röra på mig lite…

Men antalet torskar tunnades ut ju närmre klockan rörde sig mot lunch. Så de två sista timmarna hade man inte särskilt mycke att göra. Trotts detta var det ändå mycke intressant att gå runt och studera alla olika fångster och prata med de tävlande. Mot slutet av tävlingstiden började det spekuleras om vem som ligger bäst i tävlingen och de verkade som de flesta var ganska överrens om vems som låg bäst till. I tävlingens slutskede landades även den första piggvaren som skulle visa sig ha en avgörande roll…

Benny Johansson stod för tävlingens enda piggvar

Någon timma senare var vi inne vid hamn och poängräknandet kunde börja. Jag och mina kompisar kunde räkna ihop ett klent resultat av torsk med knappt 80 fångade individer. Men inget annat var nog väntat…

Efter en stund har alla poäng räknats och det blir dags för prisutdelning… Det visar sig att havsfiskespecialisten Benny Johansson står som segrare i herrklassen, Mia Hammarlund vann damklassen och Oskar Larsson tog hem segern i juniorklassen. Grattis till er alla!

När prisutdelningen var slut var det dags för mig och mina vänner att åka hem till Värmland igen efter en lyckad helg.

Havsfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

Höst med vintriga inslag...

Wed, 13 Oct 2010 09:58:00 GMT

För några dagar sedan satte jag mig på cykeln med en lång och spikrak klarälvsbana franför mig…

Jerkspöt stod lutad mot en vägg i lägenheten då denna tur endast var ämnad som en liten upptäckarfärd längs med cykelvägen bland de höstförgyllda trädgrenarna.

Jag följde den spikraka cykelvägen under en lång stund och stannade inte innan ja såg en liten grusväg som låg inbäddad bland höstlöv. Cykeln styrdes in på grusvägen och ja cyklade långt in i skogen utan att veta vad som väntade där vägen tar slut. Snart ser jag att solen speglar sig mot en vattenyta och ja kan se klarälven breda ut sig endast 50 meter från vägen. Cykeln parkeras vid vägkanten och jag promenerar genom skogsdungen ner till älven.

När ja kommer ner till vattnet ser jag att denna delen av älven är ganska bred och lugnflytande. Dessutom trivs stora mängder fåglar här då ja råkar skrämma några änder som badar vid vattenbrynet.

Därefter ser jag en ganska stor fisk som plaskar i ytan… En gädda?

Frågan förblir obesvarad och ja känner hur de kliar i högerhanden. Saknaden av jerkspöt är påtaglig…

När jag kommer hem på kvällen känner jag hur höstkylan har bitit sig fast på min kind. Och när jag vaknar nästa morgon är gräset täckt av frost… Tid för lake?

Fiskehälsningar / Gustav Ljung

Ett Gäddpass att minnas!

Sun, 03 Oct 2010 22:12:00 GMT

Sommaren har varit ganska lång och varm. Men nu känns det ändå som om hösten har kopplat ett grepp i vårt avlånga land. Och hösten är ju gäddårstiden nummer 1…

Ett kallt höstmörker vad det jag beskådade då jag imorse gläntade lite på ytterdörren. Ska det bli en bitande höstdag med segt gäddfiske eller kommer gäddorna vara på gott humör och sluka våra vobblers? Det återstår att se…

Klockan hade precis slagit 8 då vi sjösatte båten vid frykens strand. Idag hade jag fått erbjudandet att följa med Jon ut på gäddfiske, vilket men inte tackar nej till… Snart gled vi sakta ut på sjön och släppte ut 3 trollingspön på vardera sida båten för att sedan inleda väntandet. Men väntan blev inte alls lång då Jon krokar en gädda efter bara 10 minuter. Det visar sig vara en ganska liten fisk på 3-4 kilo som snabbt får friheten åter.

”Då är nästa hugg ditt”, säger Jon och ler mot mig. Jag ler tillbaka och ser framför mig hur jag krokar en stor gädda. Och mycket riktigt dröjer det inte länge innan det hugger på samma spö igen. Jag sopar till med ett hårt mothugg och känner ordentligt motstånd. ”Denna verkar stor”, säger jag till Jon och ber honom sänka farten lite så jag kan sätta lite hårdare press. Fisken går tungt och djupt och jag har ingen aning om hur stor den kan vara… Några korta rusningar senare ser jag en ryggbred madam bryta ytan. ”Det kan va nytt pers”, meddelar jag Jon som vid andra försöket gör en säker håvning. Spänningen är stor och vi mäter gäddan till 109,5 centimeter. Förhoppningarna pekar på 8+ men vågen visar ”endast” 7,7 kilo… Inget nytt pers men ändå en riktigt fin fisk som snabbt simmade hem efter några bilder… Hugg! Under tiden jag var på väg att släppa tillbaka min fisk hugger det för Jon. Denna fisk visar sig vara av mindre storlek och uppskattas till 5 kilo innan hon får friheten åter.

Efter att ha sett en sån här fin fisk simma tillbaka kan man inget annat göra än att le!

Efter lite kalabalik har vi snart ute alla spön igen och kan andas ut. Dock dröjer det endast en liten stund innan det hugger för mig igen. Även denna fisk visar sig vara av mindre mått och krokas snabbt av i vattnet. Därefter gör vi en lång sväng och kör tillbaka mot samma ställe. Ett tiotal minuter senare bugar ett spö sakta och Jon krokar. Fisken agerar väldigt lugnt och går bara djupt… ”Detta kan vara en riktigt stor fisk”, säger Jon och ler då gäddan rusar några meter. Hon fortsätter vara ganska lugn och snart bryts vattenytan av en brutal rygg! ”Den kan vara 10+”, säger vi i mun på varandra och jag kan skymta en viss nervositet i Jons ansiktsuttryck. Första landningsförsöket misslyckas och retar uppenbarligen upp gäddan som snabbt rusar ut med flera meter lina. Nu går hon mest och tjurar i ytan, och vägrar komma in till båten. Men snart får hon ge med sig och jag får en till chans att landa… Dessvärre vill inte hon som jag vill och djupdyker under båten… Ett par minuter senare verkar hon ganska trött och jag tar fram håven till nästa landningsförsök. Jon styr skickligt in henne mot båten och jag kan sluta håvgarnet runt monstret… Då jag lyfter henne känner jag att det borde vara en tioplussare, och mycket riktigt visar vågen på fina 10,6 kilo! Och vi kan konstatera att det är en ganska buktom men välmående fisk på 117 centimeter.

Vi fortsätter att fiska av nya områden, men det verkar som huggperioden avtagit. Jag tar en femkilosgädda i frivattnet innan det är dags för Jon att kroka ännu en hyfsad fisk. Det visar sig vara en ganska smal gädda på 105 centimeter som snabbt får simma hem.

Strax därefter tar jag en mindre gädda som får sätta punkt för denna oförglömliga fisketur!

Gäddfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

Äntligen storgylta!

Sat, 25 Sep 2010 20:49:00 GMT

Förra helgen var jag hemma och hälsade på familjen och under söndagen passade jag även på att ta ett gyltapass tillsammans med Pelle...

På lördag kväll samtalade vi i telefon och kom snart överens att vi skulle ta vår båt och sattsa på de stora berggyltorna i Lysekils skärgård!
På förmiddagen då vi med båten gled ut ur hamnen såg det ut som dagens plan skulle lyckas. Så jag drog upp båten i en lagom fart... Men då vi kom fram till vår tänkta fiskeplats såg vi att stora oregelbundna vågor sköljde upp på klipporna. Vi testade att ankra men stora vågorna ”hävde” båten i böljor och ankaret fick inget bra fäste. Vi fick några berggyltor strax under kilot men bestämde oss snart att ge upp fisket på denna plats… Vi åkte därefter runt och letade ofiskade platser där det inte gick några vågor. Detta letande resulterade endast i mindre berggyltor och vi bestämde oss för att styra hemåt.

På vägen hem styrde jag förbi ett ganska säkert ställe, och då detta var ganska skyddat för vågorna beslutade vi att göra ett sista försök för dagen… Och tur var väl detta då Pelle omgående landade en berggylta strax under kilot. ”Nu känns det riktigt hett”, säger jag och släpper ner. Vi landar några hyfsade berggyltor innan jag krokar något större… Och dagen till ära fiskade jag med ett ovanligt mjukt spö så det kändes som den kraftfulla fisken skulle slita spöt i småbitar då den slet ut flera meter lina på ”nolltid”! Jag drog åt bromsen ytterligare och kunde höra rullens missnöjda knastrande då fisken tog lina. Snart stoppade jag fisken och satte hår press för att få upp honom i frivattnet. Detta lyckades och efter en stenhår fajt kunde Pelle håva en lång och grov berggylta.

Jag mätte fisken till 44,5 centimeter innan vågen visade fina 1425 gram!

Fiskarna fortsatte sedan att hugga och medelvikten var hög. Pelle landade 2 berggyltor över 1200 gram och vi landade ytterligare några över kilot! Allt detta hände under en ganska kort och intensiv huggperiod innan vi bestämde oss för att åka hem då vinde friskade i ännu mer…

Ni kan som vanligt titta på filmklipp från vårt gyltafiske på www.gylta.se under filmklipp.

Berggyltahälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

Dracula i en fisklik förklädnad…

Sat, 18 Sep 2010 20:16:00 GMT

Året har förflutit i en jämn takt och fler än 30 arter har jag fångat… Men en art jag inte försökt mig på i år är en av de aggressivare sorterna. Jag talar givetvis om gösen.

Nu är det endast några månader kvar på detta underbara fiskeår och jag har inte fiskat efter gös ännu. Det var jag bara tvungen att göra och några kompisar följde gladeligen med.

Framme vid sjön möttes vi av en kall och ruggig vind och vi riggade snabbt i ordning bottenmetespön för att sedan kasta ut löjorna. Snart sitter vi i vindskyddet för att passligt söka skydd för vinden.

Timmarna går och det enda som behagar att hugga är en liten gädda… Vid tio tiden på kvällen börjar vi bli lite oroliga att det inte ska bli någon gös. Ytterligare några timmar går och endast några fler gäddor landas.

Snart blir natten till morgon och solen kikar fram mellan trädtopparna. Fet känns nästan som till och med hoppet har övergivit oss då klockan närmar sig tio… Tre timmar senare har ännu en gädda lyckats sluka en löja och besvikelsen är total. Vi sitter och snackar om vad vi ska göra när vi kommer hem… Då det plötsligt drar iväg på Andreas spö! Alla tror på gädda och krokningen sitter. Men beteendet är annorlunda då denna fisk går tyngre ner mot botten än vad gäddorna gjorde, och när vi snart ser ett gösliknande huvud uppenbara sig kan vi pusta ut. Jag håvar snart gösen och gratulerar Andreas. Vi studerar en ganska liten och tunn gös på ca: 2,4 kilo som snart får friheten åter.

Efter detta hugg blir det totalt dött och inte ens gäddorna behagar att hugga…

Senare blir vi hämtade och hemkörda av skolans fritidsvärdar.

Nu är jag hemma på västkusten och imorgon blir det förmodligen gyltafiske!

Gösfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

Provfiske

Fri, 10 Sep 2010 07:05:00 GMT

Nu har höstterminen här på Forshagaakademin dragit igång. Och första veckan stod endast provfiske på schemat… Syftet med provfisket var att vi skulle elfiska i en å, nätfiska i en sjö och lära oss grunderna i provfiske. I sjön bedrev vi ”standardiserat” Nätfiske och vi ville fånga alla fiskarter i sjön och i alla storlekar. I ån använde vi elfiske som provfiskemetod och vi skulle inrikta oss på småöringar.

Srömen var stark och vattenivån i ån var var hög, men trotts detta lyckades nästan alla fånga varsin öring och intresset var stort när vår lärare berättade om elfiske.

Här kommer några bilder från elfisket…

Elfiske är mycket spännande!

Strömmen var hård och oberäknelig...

Detta är lite av allt roligt vi gör här på Forshagaakademin...
Titta gärna in på skolans hemsida: http://www.forshagaakademin.se/

Fiskehälsningar / Gustav Ljung

Abborrmete...

Tue, 07 Sep 2010 07:41:00 GMT

När sensommaren kommer till värmland brukar de stora abborrarna börja röra på sig ordentligt. Det är under denna tid då solen värmer härligt på eftermiddagarna som de randiga riddarna tar varje chans de får att äta upp sig inför hösten. Vid denna tid är en liten betesfisk ofta rätt melodi…

Denna varma sensommardag bestämde jag och två kompisar att vi skulle gå och meta upp lite betesfisk för att meta efter stor abborre. Betesfiskarna nappade dåligt, men efter en stund hade vi metat upp tillräckligt för att börja fiska.

När vi kastat ut våra flötmeten och bottenmeten stod solen fortfarande ganska högt. Så vi sate oss ner för att invänta solens påbörjade nedgång.

Det dröjer dock inte länge innan det drar iväg på mitt bottenmete… Jag krokar snabbt och känner direkt att det är en liten fisk. En liten gädda kommer snart glidande in till land och jag krokar snabbt av den i vattnet. På med en ny löja som snart landar i vattnet ca: 25 meter ut.

Jag sätter mig ner igen och känner den starka solen värma ordentligt. Under den närmsta timmen lyser fisken med sin frånvaro och vi hoppas på att borrarna ska börja hugga. Snart drar det iväg på mitt spö igen och jag krokar snabbt. Denna fisk känns lite större och går i sidled… Men plötsligt lissnar krokfästet och fisken är borta. Min enda tanke var gädda och jag är inte allt för missnöjd.

Ut med tacklet på samma ställe. Kompisarnas flöten rör sig inte speciellt mycket och förblir till stor del stilla. Ganska sent på eftermiddan säger min kompis Andreas att nu borde det hugga. Cirka 5 sekunder senare drar det otroligt nog iväg på mitt spö. Jag kan knappt tro det men gör snabbt mothugg. Fisken svarar med några härliga huvudskakningar och jag känner att första abborren är pågång. En stund senare ser jag en randig fisk med blodröda fenor komma glidande in mot land. Kroken sitter fint i läppen och jag ser att det är en stor fisk. Anton står för en fin håvning och fisken är säkrad. Vi mäter den till 44,5 centimeter och jag hoppas på att vikten ska landa på över kilot… Vågen viar 1,1 kilo och nytt abborr PB är ett faktum!

Jag och storabborren njuter av sommarsolen!

Efter denna fina fisk händer det inte så mycket mer under kvällen… Bottenmetet visar inget mer tecken på hugg och flötena stannar över ytan.

Trotts ett ganska magert resultat kan jag nöjd gå hem med ett nytt PB i bagaget.

Abborrfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

Sensommarmete i hård ström…

Wed, 01 Sep 2010 09:59:00 GMT

Nu är jag tillbaka i värmland och har påbörjat min tredje hösttermin här på sportfiskeakademin!

Vi börjar denna första vecka med provfiske i olika vatten och den första kvällen kunde jag inte låta bli att gå ner till klarälven och köra lite mete…

Vi kunde snart konstatera att vattenståndet i älven var ganska högt och det strömade ganska ordentligt.

Mina två kompisar riggade iårdning varsit flötmete och jag började blanda mäsk och tackla iårdning ett feedermete…

Det visade sig snart att flötmete endast skulle resultera i väldigt snabba drifter och inga hugg. Däremot fick jag ganska bra kontakt med min feeder som låg ganska stabilt på bottnen. Det var just denna metod som levererade fisk då mörkret sänkte sig över älvens uppvirvlade yta…

Första fisken var en liten mört som gapat stort över min majs-agnade krok. I nästa utlägg följde några mer distinkta knyckar i spötoppen och jag krokade snabbt. Fisken kändes större och jag hoppades på en stor sarv… Det blev en intensiv batalj i den hårda strömmen innan jag kunde styra in fisken i håven. I nätet låg en ganska lång men dock väldigt smal id. Iden vägde strax under 1.5 kilo och fick snabbt friheten åter.

”Nu laddar jag feedern för stor sarv” tänkte jag då jag slungade ut den lilla ”smulklumpen” i strömen.

Det dröjde inte länge inna jag krokade ännu en lite större fisk. Det visade sig vara ännu en id i nästan samma format som den första… Några snabba bilder blev det innan denna vackra fisk fick friheten åter.

Kvällen fortsatte och ingen sarv ville hugga. Jag fick många småhugg som iriterande nog lyckades sno min majs gång på gång. Jag försökte med olika krokstorlekar men lyckades endast kroka någon liten mört. Klockan började närma sig elva och vi bestämmde oss att gå hem då nattens kyla var påtaglig.

På vägen hem kunde vi summera ytterligare en trevlig fisketur tillsammans med kompisarna!

Skitfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

2 dagars gyltasatsning!

Sat, 21 Aug 2010 19:50:00 GMT

Nu är det inte lång tid kvar på sommarlovet… Och då tänker jag utnyttja de återstående dagarna på bästa sätt genom att satsa på stora gyltor!

”Då var det äntligen dags att sjösätta min nya båt och ge sig ut på två dagars gyltafiske”, tänkte jag när jag stod vid gullmarens strand med en pioner maxi som låg och guppade i vattnet framför mig. Båten var packad med den utrustning jag krävde för att överleva två dagar samt en natt vid denna underbara fjord. Så nu var det bara att ge sig ut.

Den korta båtturen till första platsen gick galant och snart låg jag förtöjd vid en klippa. Denna plats levererade ganska dåligt och endast några berggyltor på 7-9 hekto kom upp under den först timman. Ett platsbyte var nu det ända rätta och den nya platsen såg riktigt intressant ut…

Fisk i första nedsläppet! Och upp kommer en vacker blågylta på strax under 500 gram. Med denna fina start var jag nöjd och fortsatte fiska med gott själförtroende. Det dröjde inte länge innan jag hade landat ett antal gyltor till med en berggylta på kilot som bäst. Snart fick jag ett riktigt tungt hugg och krokningen satt… Fajten var inte speciellt brutal men fisken var stark ända till jag såg den blå/röda sidan. ”Den är stor”, var det enda jag han tänka innan jag lyfte in skönheten i båten. Måttbandet visade 36 centimeter och vågen pressades till 630 gram innan jag tog några snabba bilder på den stora blågyltan som innebar nytt årsbästa!

Skönhet i koncentrat!

Platsen levererade ytterligare några mindre blågyltor och ett antal berggyltor innan det var dags för en ny plats.

Nu var det dags att testa några nya platser. Men då klockan hunnit bli ganska mycket var förhoppningarna inte de högsta…

Under kvällen han jag testa ett antal intressanta platser med ganska bra resultat och en vacker blågylta på fina 560 gram som toppfisk. Utöver honom landade jag även ett antal berggyltor runt kilot.

Solen började nu sakta röra sig mot trädtopparna och det var dags att gå i land och slå upp tältet. Jag hittade en fin strand där jag ostört kunde dra upp båten och slå upp tältet för att sedan njuta av den underbara solnedgången.

Dag. 2…

Denna morgon vaknade jag av ett oavbrutet regnande mot tältduken. Det blev svårt att somna om efter ett tag och jag fick helt enkelt packa ihop alla grejer och försöka mig på lite gyltafiske i regnet och blåsten… Eftersom vädret inte blev som jag hoppats så levererade inte det nya platserna speciellt bra med endast ett antal berggyltor landade och en hyfsad toppfisk på 1100 gram.

Snart blev vinden för besvärlig att bemästra på egen hand och jag tog beslutet att avsluta dagen tidigt och styra hemåt.

Väl hemma började jag snart planlägga kommande gyltaturer. Och vem vet vad som väntar härnäst…

Gyltahälsningar / Gustav Ljung

Dem blir större...

Tue, 17 Aug 2010 19:30:00 GMT

De senaste dagarna har mitt fiske styrts av vädrets makter. Och eftersom vädret inte är speciellt inbjudande för tillfälet så har det blivit väldigt lite gyltafiske...
Men under det korta passet som blivit han jag iallafall med att plocka en fin berggylta! Men oturen håller i sig då även denna fisk var nästan helt buktom.
Fast jag skäms inte för en fisk på 44 centimeter och 1250 gram.

Vacker var han åtminstone...

Imorgon kommer jag troligen ut då väderleksrapporten verkar mildare.
Då ska de stora luras fram ur deras skrevor!

Fiskehälsningar / Gustav "Gurra" Ljung

Gylta, gylta, gylta!

Fri, 13 Aug 2010 13:36:00 GMT

Nu var det ett tag sedan jag skrev på bloggen… Men jag har inte haft uppehåll i fisket, däremot har jag hunnit med två dagars gyltafiske sedan jag kom hem från Nordnorge!

Första turen spenderade jag tillsammans med Pelle inne i gullmarsfjorden. Fisket efter berggylta var otroligt segt och vi landade endast fisk upp till 9 hekto… Men utöver dessa landade vi även 2 fina blågyltor med vikterna 575 gram och 650 gram där Pelle stor för den största och jag fick se mig besegrad med den näst största. Denna dag blåste det ganska mycket och det var ibland svårt att känna huggen. Så vi var ganska nöjda med resultatet.

Ni kan kolla in ett par filmklipp från turen på: www.gylta.se under filmklipp.

Jag med min störst blågylta på fina 575 gram!

Andra turen hade vi planerat att testa några nya gyltaplatser väst Lysekil. Det blev bra väder och vi satte kurs mot stor berggylta. På den första platsen var förhoppningarna höga. Dessvärre infriades inte dessa då vi endast landade fisk upp till 800 gram och alldeles för många därunder. Efter detta dåliga resultat åkte vi snart mot det andra stället. Här hade vi tänkt spendera några timmar då det fanns flera intressanta platser ganska nära varandra. På första platsen landar Pelle direkt en fin berggylta. Gyltan vägs till fina 1150 gram och släpps sedan tillbaka. Hoppet stiger och vi landar snabbt några berggyltor på 800-900 gram. Vi byter snart plats igen och på denna plats nappar det lika bra som på förra. Det är riktigt tunga hugg och vi landar flera fiskar strax över kilot. Pelle tar en fin på 42,5 centimeter och vi hoppas på en bättre vikt. Men då vågen visar ”endast” 1150 gram är besvikelsen stor. ”När kommer den riktigt stora”?

Fisket fortsätter bra och vi landar flera fiskar över kilot samt oräkneliga strax där under.

Fram på eftermiddan krokar jag något som jag tror är bottennapp men då det börjar röra på sig inser jag att det är en stor berggylta! Snart pressar jag upp en fisk som ser stor ut… Jag mäter honom till fina 44 centimeter men är mycket besviken då jag känner på den tomma buken. Vågen visar endast 1175 gram och jag returnerar fisken med lite av en besvikelse på mina axlar. ”När ska oturen försvinna!?” Senare landar vi ytterligare några fiskar över kilot men ingen riktigt stor.

På vägen hem kan vi summera dagen med troligen över 200 gyltor och ca: 20 berggyltor över 1 kilo med en topp på 1175 gram! Ett smått otroligt resultat kan många tycka, men då vi inte landade någon riktigt stor fisk så var det inte mer än en okej tur enligt oss.

Nästa tur blir direkt då tillfälle ges och förmodligen åker vi ut imorgon eller på söndag nästa gång.

Skitfiske på er fram till dess!

Gyltahälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

Kontraster i guidearbetet...

Thu, 05 Aug 2010 13:13:00 GMT

Höga förväntningar och antalet nedlagda pengar för gästen ställer ofta höga förväntningar på guiden. Vissa förväntningar är rimliga och inte speciellt svåruppnåeliga… Medans andra är något svårare.

För några dagar sedan fick jag i uppdrag att guida några Österrikare som aldrig fiskat i havet innan och inte efter fisk större än 50 centimeters öringar. Dom hade ingen aning om vad som väntade ute på havet… Jag styrde mot en position som brukar kunna leverera storsej dygnet runt, och nu när det var dag brukar de stå ganska djupt… På platsen la jag båten i position och plockade fram de färdigriggade spöna. Gästerna hade med sig egen utrustning, men jag rekommenderade att dem använde den jag tog med.

Tacklet med ett par upphängare och en pirk i botten visade jag hur man släppte ner då jag skulle lära ut grunderna. Ca: 100 meter ner i vattnet tar det stopp och jag krokar… Spöt böjs i en härlig båge som skvallrar om storsej och jag ger spöt till ena gästen. Nästa spö gör jag samma sak med och inom ett tiotal sekunder står båda gästerna och fajtar storsej…

När några sejar ligger i baljan säger den ena gästen, ”the rest is just for sportfishing…”. Ett bra beslut tycker jag och vi returnerar ca: 80-90 % av fångsten. Snart är de båda manliga gästerna helt uttröttade och jag föreslår att tjejen som följt med ska få fajta en fisk. De har de ingenting emot då de båda behöver vila en stund. Så jag släpper ner och krokar ännu en sej åt tjejen…

Någon timma senare är vi inne i hamn igen och hela gänget är mycket nöjda med turen! Kul!

På eftermiddan nästa dag får jag beskedet att en ryss vill ha med mig ut som guide. Visst säger jag med lite tveksamhet då Per inte verkar tycka så bra om denne ryss.

Vid 5 tiden tar jag med gästen ut på en kort tur så att han får se lite av omgivningen och testa lite fiske. Vi fångar inte speciellt mycket fisk då vattnet står helt still och förhållandena är riktigt dåliga.

Inne vid campen bestämmer vi att det blir en guidad nattur då förhållandena kommer va de bästa på dygnet.

Storsej borde han gilla dänker jag då inget kan gå fel…

Båten styr mot en säker storsej position och jag kan känna lukten av riktigt stor sej. Jag lägger båten där vi alltid brukar fånga sej 20-50 meter under ytan och förhållandena ser bra ut.

Gästen släpper ner och så även jag för att kolla om fisken är hemma. Men på vägen ner händer det inget och jag blir mycket fundersam… Vid 150 meter slakar linan och jag krokar. Jag känner en hyfsad tyngd i spöt och lämnar över det till gästen. Det andra spöt är redan nere på hundra meter så jag släpper ner lite till. Även nu slakar linan på 150 meters djup och jag krokar. Visst är det sej tänker jag och börjar pumpa in. Gästen får en sej och jag får tro det eller ej en dubblé med sej på 6 kilo och kungsfisk på 1,75 kilo! Mycket konstigt… Men det är bara att släppa ner igen. Samma djup hugger det igen och denna gång är det klart mindre motstånd. Än en gång kommer det upp en kungsfisk till ytan… Detta till ryssens stora belåtenhet då han säger, ”very nice” på lite halvtaskig engelska.

Men jag flyttar båten då jag tror han skulle uppskatta storsej mer. Men trotts de hårda fajterna och bra matfisk tycks han inte glädjas av sej… Så jag lägger om båten igen och hoppas på kungsfisk. Nere på 150-200 meter slänger sig kungsfiskarna över våra beten och vi drar flera fiskar på strax under 2 kilo. Men nu var inte detta till belåtenhet heller… Nu var det torsk han ville ha.

Då testar vi efter torsk då… Ett tag senare la jag båten över ett säker torsk grund. Men jag var lite orolig då vattnet nu nästan stod helt still.

Platsen gav en blandad kompott med torsk, kolja och makrill. Men jag kunde fortfarande inte se någon glädje i denne kravfulle ryss ögon.

Med detta resultat styrde jag ganska nöjd mot campen. Men det är svårt att vara nöjd när gästen inte är det…

När vi skildes åt klockan 7.30 på morgonen var det sista ryssen sa, ”Next time hallibut…”

Ja… Så här kan två guidade turer med två olika gäster se ut.

Skitfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

Två guidningar…

Mon, 02 Aug 2010 17:07:00 GMT

I lördags eftermiddag fick jag beskedet att det var några gäster som ville ha med mig som guide i deras båt! Detta kom med mycket kort varsel, och jag slängde ihop en blandad kompott med utrustning.

Gästerna jag skulle ut med hade endast fått några enstaka mindre fiskar under förmiddagen och ville nu ha min hjälp att fång mer ”matfisk”. Jag tog med dem till ett ganska säkert ställe. Väderförhållandena var ganska dåliga men jag var säker på att vi skulle få torsk… I första nedsläppet klev det mycket riktigt på torsk av mindre storlek för dem båda. De flesta torskarna var en bit större än minimimåttet vilket verkade duga bra. Under en timmes fiske landades det ca: 30 torskar där de största var på ca: 3 kilo. Därefter drog det in tät dimma och jag var tvungen att styra kursen mot campen.

Trotts det snabba avslutet på turen var gästerna klart nöjda med resultatet.

På kvällen hade jag sovit ett par timmar när Per ringde… Han sa att det var två svenskar som ville ut på en guidad nattur då de hade fångat ganska lite fisk under de dagarna de fiskat. Visst kan jag det sa jag och började göra i årdning tackel, mm.

Vid halv ett tiden var det dags att åka ut… Jag erbjöd dem att testa efter Hälleflundra och det ville de gärna.

När vi kom fram till det stora grundområdet la jag båten så att vi driftade över 20-25 meters djup och sandbotten. Vi Jag gav gästerna varsitt spö tacklat med sej som bete och gav dem instruktioner om hur de skulle fiska. Tiden förflöt utan några speciella hälleflundra kontakter. Gästerna började bli lite otåliga så jag föreslog att vi skulle åka och fiska efter sej och torsk istället. Det ville dem gärna och jag satte kurs mot en säker position.

Snart kunde jag skåda den mycket natursköna platsen runt hörnet. Jag tryckte lite extra på gasen då jag ville ge så mycket fisketid till gästerna som möjligt. När vi kom fram la jag båten över 60-70 meters djup med hopp om att storsejen skulle titta till våra beten. Ekolodet var helt tomt… Eller kanske inte… Helt plötsligt dök det upp fullt med bananer i frivattnet och jag bad gästerna att släppa ner snabbt. Dem han inte ner med tacklen längre än 20 meter innan det tog stopp. Först krokade mannen i aktern fisk och snabbt därefter krokade tjejen i fören… Båda spöna böjdes ordentligt och jag kunde skåda två stora leenden på deras läppar. Dessa hugg resulterade i en sej dubblé samt en torsk dubblé där alla fiskar låg på vikterna 5-7 kilo! Ner igen, och fisk på kroken!

Huggrushen fortsatte i ca: 1 timme och resulterade i ca: 20 torskar och 30 sejar varav mer än 40 fiskar returnerades. Sedan ockuperades vattenmassorna av småsej och vi kunde nöjda styra hemåt.

Det är tungt att fajta storsej!

I hamn tackade jag för mig och gick och la mig vid 6 på morgonen för några välbehövliga timmars sömn…

Idag blev det ännu en guidning med ett trevligt gäng från Österrike! Mer är att vänta…

Havsfiskehälsningar / Gustav Ljung

Lyckat artfiske!

Fri, 30 Jul 2010 18:40:00 GMT

Ett par dagar med stilla nätter och ledig båt har givit mig och Marcus möjlighet att sticka ut på nattfiske.
Och givetvis tar vi de möjligheter vi får!

Vattnet låg stilla inne i fjorden då jag och Marcus satte oss i båten och styrde mot en plats med lite udda arter jag inte haft på kroken innan...
Denna plats vi snart anländer till är ganska speciell med sina drastiska djupskillnader och bottenförhållanden. Beroende på djup och vilken sorts botten man väljer att fiska på kan man rikta sitt fiske efter olika arter.
Vi började med riktat fiske efter "Uer" som den heter på norska.( Svenska namnet är kungsfisk). Denna speciella art stod högt upp på min önskelista och Marcus hade nästa utlovat fångst... Men vi hade svårt att hitta de riktiga "Uer-kanterna" och vi gav upp fisket efter denna art ganska snabbt. Jag ville fiska lite grundare och la båten över stenbotten på 60 meters djup.
I första nedsläppet krokar Marcus fisk direkt. Upp kommer något litet rött och det visar sig vara en mindre kungsfisk. Även denna art var varmt välkommen och jag släppte nu ner till botten. Snabbt krokade även jag en liten röd filur och en ny art var ett faktum. Vi fortsatte att drifta på 60-80 meter och de små röda fiskarna kastade sig över våra beten! Utöver dessa fick vi även, Torsk, Kolja, Vitling och Lubb där min fina Vitling på 1,5 kilo måste räknas som den klart bästa fångsten!
Vid hemfärd hade vi nog landat runt 45 mindre kungsfiskar där Marcus fisk på fina 540 gram toppar. Kul!

Nästa natt var det dags igen. Vi hade tillgång till båt så vi begav oss ut i det fina vädret!
Samma plats och samma tid var det som gällde…

Vi la oss på samma plats som igår och skulle fiska lite mer efter ”de små röda” då jag inte var speciellt nöjd med mitt största exemplar från igår. Huggen kom direkt och efter några drifter hade jag landat 2 fiskar på 450 gram och var ganska nöjd.

Nästa drift hade strömmen vänt och vi drev ut över 120 meters djup. Jag frågade om vi skulle veva upp men Marcus ville fiska vidare en stund. Detta visade sig vara ett klokt beslut då han snart krokade fisk. Upp emot ytan kom något rött och det var klart större än de tidigare ”småpluttarna” vi fångat… Det var en Uer dubblé med två fiskar strax över kilot! Av detta blev jag lite extra koncentrerad och på 140 meters djup krokade jag något som kändes annorlunda. ”En Uer” tänkte jag, och mycket riktigt kom det upp en Uer till ytan. Ännu en ny art!

I nästa drift fångar jag en Uer på 1,25 kilo och jag är nöjd då Marcus säger att dem inte blir mycket större än så på detta ställe.

"Visst är dem vackra..."

I sista driften får Marcus 2 ”Urar” till och vi kan efter det nöjda styra kursen mot campen.

Fler bilder kommer…

Skitfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

Regn o rusk

Sat, 24 Jul 2010 09:59:00 GMT

Tyvärr måste jag medela att det är just denna titel som har speglat den senaste veckan här i nordnorge...
Hårda vindar upp emot 20 sekundmeter har begränsat gästernas valmöjligheter till endast fiske i fjorden. Detta fisket har inte varit speciellt givande så jag har inte kommit mig ut på någon vettig fisketur sedan i söndags, då vi var ute och fiskade efter stor hälleflundra utan någon kontakt...

Men nu ser jag faktisk ett ljus i tunneln med tanke på att kvällens och nästa veckas väderleksrapporter pekar på ganska lite blåst. Dessvärre är alla åtta båtarna uthyrda ikväll, så jag kan inte komma mig ut i båt.
Å andra sidan skulle jag ju kunna ro ut i fjorden med den lilla träekan och sattsa på lite artjakt... Om fjorden lägger sig blank ikväll så får det nog bli så.
Här kommer en bild som beskriver den gångna veckan bättre än ord...

Fiskehälsningar / Gustav "Gurra" Ljung

Makrill i Nordnorge!

Fri, 16 Jul 2010 16:30:00 GMT

Igår hade Marcus fått reda på att makrillen kommit till Kvalöya och att det fångats flera stora makrillar.

Med dessa goda nyheter planerade vi en kort nattur med ganska kort varsel.

Fram mot kvällen la sig vattenytan blank och förhoppningarna om stormakrill steg. Ibland tittade till och med solen fram mellan de små gluggarna det täta molntäcket lämnat öppna.

Vid elva tiden gled vi sakta ut på den lugna fjorden med två haspelspön tacklade för makrillfiske.

De första platserna bjöd endast på småsej och sill. Trotts allt spanande såg vi inga tecken på makrill som jagade. Snart började Marcus muttra att vi inte skulle få någon makrill. Men han hade ett säkert kort kvar…

Framme på nästa plats såg vi några enstaka småsillar hoppa i ytan men dock ganska obesvärat. Vi stod och spanade efter jagande arméer av randiga krigare när ytan plötsligt reste sig. Vattnet började bokstavligen koka och vi kastade snabbt ut mitt i ”koket”. Direkt hugger det flera makrillar och vi får varsin riktigt hård fajt på den lätta utrustningen.

Makrillen fortsätter jaga i ytan med jämna mellanrum och vi hinner med max 2 fajter varje gång innan dem är borta igen.

Efter någon timmas aktivt makrillfiske åker vi snart hemåt nöjda att de första makrillarna har anlänt!

De största makrillarna vägde: 1050 och 1000 gram och utöver dessa fick vi ett antal fiskar på 7-9 hekto!

Makrill på fina 1050 gram!

Nu hoppas jag att det blir bra väder inatt, så vi kan komma oss ut på fiske efter lite olika arter.

MVH / Gustav Ljung

Galet Sejfiske!

Mon, 12 Jul 2010 17:14:00 GMT

Senaste fiskpasset här i nordnorge spenderades på jak efter storsej... Men jakten blev kortvarig då jag och Marcus i första driften krokade flera stora sejar!

Eftersom vädret var lite hårdare än väntat så tog jag och Marcus beslutet att fiska efter storsej istället för hälleflundra.
Vi åkte till samma ställe där vi fiskat föregående tur och det började bra...

På väg ut!

När vi kom till platsen såg vi ett gigantisk måsdyk som vi satte kurs mot. Framme vid måsarna släppte vi ner direkt och jag han inte ner till mer än 20-30 meter under båten innan jag fick slackhugg. Jag krokade och kände den massiva tyngden av 2 ganska stora sejar.
Några sekunder senare krokade även Marcus ett par fiskar och dubbeldrill var ett faktum.
Huggperioden som följde under några timmars tid kommer jag sent glömma... Slackhugg i varje nedsläpp och vi krokade ofta 2 storsejar var.
Efter ca: 2 timmar hade vi redan landat lätt över 100 sejar i vikterna 4-8 kilo och med min toppfisk på riktigt fina 11,3 kilo!

Jag med min riktigt fina storsej, och ett nytt fint PB!

Fisket fortsatte i detta tempot i någon timma till innan huggrushen avtog.
Dessvärre för mina armer hittade Marcus ett nytt stimm snart och det var bara att släppa ner igen. Iblan fick jag plocka fram haspelspöt och lirka lite för att bespara armarna den hårda belastningen med havsfiskespöt.
Även på haspelgrejerna högg det ordentligt och vi fick några riktigt roliga fajter med flera långa rusningar. Marcus fick bland annat en 8 kilos sej på mitt 10-30 grams haspelspö!

Snart var vi nöjda med storsejfisket efter att ha landat uppemot 200 sejar och återutsatt samtliga.

Storsejhälsningar / Gustav "Gurra" Ljung

Nattepass

Fri, 09 Jul 2010 14:38:00 GMT

Då var det dags för ännu ett nattepass med Marcus.
Siktet var inställt på storsej och vi gav oss av mot ett ställe där Marcus var säker på att det fanns riktigt stor Sej.

Väl framme på platsen låg vattenytan blank och vi såg några andra båtar som låg ute.
Marcus la snabbt båten rätt för första driften och vi kunde börja fisket.
Marcus krokar fisk innan jag har släppt ner och han säger att det känns hyfsat... Jag släpper snabbt ner och efter drygt 10 meter får jag slackhugg. Jag spänner upp linan och krokar! Fisken tar lina direkt trotts den hårda bromsen och jag förstår att det är en bättre fisk. Men olyckligt nog kliver fisken av efter bara några sekunders fajt.
Jag släpper ner igen då jag vet att det finns ännu större fisk.
Under en halvtimma landar vi ett antal stora sejar i vikterna 5-8 kilo. Men efter denna korta stund blåser det plöttsligt upp, och vi tvingas åka till en annan plats då driften blev för snabb här.
På nästa plats ser vi endast mindre fisk på ekolodet men vi testar ändå.
Även här landar vi några sejar, men av mindre storlek.
Jag byter snart spö till mitt lättare haspelspö och börjar spinna med mindre jiggar. I andra släppet kommer jag nästan ner till botten och börjar veva upp... Plötsligt tar det stopp och de lugna gungningarna i spöt vittnar om torsk. Snart gör fisken en rusning och jag tror på torsk en bit över 5 kilo. Jag pressar spöt till max för att kunna pumpa upp fisken från djupet. Det slutar tillslut med att Marcus får köra mot strömmen för att jag ska kunna få upp fisken.
Upp till ytan kommer mycket riktigt en ganska fin torsk som vi väger till 9,7 kilo.

Snart beger vi oss hemåt eftersom vinden blev för stark för den ganska lilla båten.

Ikväll blir det förhoppningsvis en tur efter Hälleflundra!

Kveitehälsningar! / Gustav "Gurra" Ljung

Första guidningen...

Wed, 07 Jul 2010 10:14:00 GMT

Igår var det dags för första fiskeguidningen här på praktiken.

Mitt på dagen tog jag och Marcus med några norrmän samt två amerikaner ut på en guidning med storbåten.
Framme på positionen la vi första driften och såg mycket fisk under båten.
Men första släppet resulterade endast i några sega torskar så vi la om båten. I nästa drift kom det upp någon sej och några torskar. Bättre... Men långt ifrån bra.
Trotts detta var gästerna ganska nöjda så här långt. Men fisk skulle vi ha mer av!
När vi lagt om båten en gång till hittar vi ett stimm med jagande storsej. Det fångas flera sejar och torskar upp emot 5 kilo och alla är nöjda.
Fisket fortsätter att vara okej och arter som, kolja, lubb och mindre kungsfisk blandar sig i leken.
Snart ser vi en knölval som hoppar flera gånger några hundra meter från båten. Alla tycker det är fashinerande och vi bestämmer oss för en närmre titt. När vi kommer nära börjar valen slå konstant med stjärtfenan i vattenytan. Ett beteende som ingen på båten varit med om innan och vi kommer riktigt nära.
Snart vinkar valen adjö med sin gigantiska stjärtfena.

Vi återgår till fisket, men nu är det trögt igen. Visst landas det ett antal fiskar till men det är inte någon riktig fart. Snart lägger vi sista driften och åker därefter hem.

En riktigt trevlig tur med trevliga gäster och många roliga och fashinerande upplevelser!

Fiskehälsningar / Gustav "Gurra" Ljung

Sejrace!

Tue, 06 Jul 2010 10:10:00 GMT

I natt var jag på mitt första fiskepass här på praktiken.
Det blevspinnfiske efter Sej och jag åkte ut i en av småbåtarna tillsammans med guiden Marcus Åhlund. Vi skulle inte vara ute särskilt länge så det fick bli en plats ganska näracampen.
När vi kom fram till platsen såg vi tidigt att det var fisk som jagade i frivattnet under båten.
I de första nedsläppen fick vi några torskar där alla vägde ca: 5 kilo styck. Snart krokade Marcus även något som drog ivägner till botten i första rusningen. Vi tippade på ganska stor sej och efter några minuter krokar Marcus av en sej på ca: 5 kilo i ytan.
Strax därefter krokar även jag något mer snabbsimmande än torsk. Visst kommer det upp ännu en sej som var lika stor som den Marcus fick.
Nu kommer sejfisket igång ordentligt och vi hinner inte ner till mer än 30 meter innan vi får dubbelhugg i nersläppen.
Så här fortsätter det ett tag och vi landar riktigt mycket sej i vikterna 4-6 kilo.
Mitt i huggruchen kommer det upp en knölval till ytan ganska nära båten. Jag hinner ta ett foto innan han vinkar farväl.

En lång stund senare avtar huggrushen i takt med att vattnet sjunker.
Snart åker vi nöjda hem efter ytterligare några torskar, sejar samt en kolja.

Havsfiskehälsningar / Gustav "Gurra" Ljung

Nordnorge!

Sun, 04 Jul 2010 22:57:00 GMT

Nu är jag framme på min praktikplats i Nordnorge!
Här kommer jag vara i fem veckor framöver och jag kommer uppdattera bloggen ofta.

Vädret är lite risigt just nu men jag hoppas på lite varmare temperatur och några storfångster framöver.

Skitfiskehälsningar / Gustav "Gurra" Ljung

Fortsättning... Magiskt Malfiske i Spanien

Fri, 02 Jul 2010 14:57:00 GMT

...Jag står och tittar med stora ögon på den galet stora malen som ligger raklång framför mina fötter på avkrokningsmattan.

Jurgen läser snart av längden på måttbandet, och jag kan knappt tro mina öron när jag hör siffrorna 247 centimeter! Med tanke på den brutala längden uppskattar Chris malen till 200 pounds trotts att den är utlekt.

Snabbt glider malen ner i den gigantiska vågsäcken och snart sluts säcken och hängs upp på vågen… Displayen visar 193 pounds vilket innebär 88 kilo!

När jag sett siffrorna blir jag alldeles mållös… Min första mal är en absolut drömmal med grym vikt och en smått oförstålig längd!

Jag tackar guiderna Jurgen och Bodo samt Chris för hjälpen och vi säckar fisken för att vänta på bra soldjus för fotografering.

Kvällen fortsätter utan några hugg.

Men tillslut får Chris ett hugg sent på kvällen och kan fajta in en mindre mal på ca 20 kilo som krokas av i vattnet.

Dag 2

Efter gårdagen var jag redan mer än nöjd med denna resa och kunde slappna av fullt ut då jag anlände till fiskeplatsen strax efter 8 på morgonen.

Och avslappnande blev det då huggen uteblev under de första timmarna. Men vad gör det när Chris sitter bredvid mig och berättar fiskehistorier från alla jordens hörn.

Vid lunchtid anländer Bodo till fiskeplatsen och et dröjer inte läng innan det hugger. Jag är snabbt uppe och krokar. Den massiva tyngden i andra linänden skvallrar om ännu en stor mal. Full press är det som gäller, så både jag och fiskegrejerna pressas till max. Allt för att inte fisken ska gå fast i någon av flodens alla träd. Denna fisk känns piggare än min första fisk och trotts att jag nästan låser linan så sliter malen ut meter efter meter från rullen.

Solen steker och mina armar värker, men jag ska ha upp fisken till varje pris…

Tillslut går fisken in i ett bakvatten lite nedströms fiskeplatsen, jag hoppas på lite vila men Chris och Bodo säger att jag måste pressa allt jag har hela tiden. Så får det bli och spöt ställer sig i maxad båge då jag tar i. Snart kommer fisken ut i strömmen igen och jag pumpar in henne allt jag kan för att förhoppningsvis kunna leda in henne i det bakvattnet där landningen ska ske.

Taktiken lyckas bra och inom några minuter kan jag leda in ännu en gigant mot Bodo. Landningen går som vanligt klockrent och jag kan pusta ut.

Snabbt assisterar jag Bodo med mätning och måttbandet visar grymma 225 centimeter!

Vi styr in henne i vågsäcken och hänger upp säcken på vågen. Denna gång visar displayen 158 pounds vilket innebär 72 kilo!

Vi säckar även denna fisk tillsammans med min första då dessa fiskar tål hantering väldigt bra.

Snart paddlar Bodo ut med kanoten i floden och placerar ut tacklet med enorm precision.

Vi sätter oss tillrätta i karpstolarna igen men väntan blir kort…

Det hugger distinkt på ett av spöna och jag säger att det är Chris tur att ta fisken. Men han ser på hugget att det är en mindre fisk och säger att jag kan ta det.

Jag krokar fisken och känner ganska snabbt att det är en mindre fisk. Men fajten blir rolig i den ganska hårda strömmen och efter ca: 10 minuter landar Bodo även denna fisk.

Vi tar några snabba bilder och uppskattar vikten till ca: 20 kilo innan han får friheten åter.

Jag med en "liten" mal...

Tacklet läggs ut igen och vi fortsätter vänta.

Efter en stund kommer Jurgen till fiskeplatsen och vi bestämmer oss för att fotografera mina två malar.

När ska ta upp dem ur vattnet hugger det och Chris landar snabbt en mal på ca: 20 kilo.

Den får snabbt simma hem och vi fortsätter ta han om de två giganterna. Lite trixande senare ligger de två malarna bredvid varandra på mattan. Jag placerar mig bakom dem och vi tar några bilder.

Jag, Chris och Bodo med de två gigantmalarna på 72 och 88 kilo!

Därefter tar vi några bilder då vi håller fiskarna i vattnet innan dem fick simma hem. En mäktig syn!

Jag, Chris och Bodo med drömmalen på 193 pounds som tangerar världsrekordet för mal fångad av ungdommar under 18 år!
Dessutom den längsta malen fångad av en ungdom under 18 år!

Jag fick se upp så hon inte fick för sig at sluka mig...

Fram mot kvällen lämnar Chris och Bodo fiskeplatsen men jag och Jurgen stannar ett par timmar till. Jag landar en liten mal på knappt 10 kilo under kvällen och sedan åker vi hem. På vägen hem förklarar Jurgen för mig hur otroligt stor och framförallt lång min största mal var. Jag kan knappt tro det och gissa vad jag drömde om den natten…

Jag vill tacka Chris samt de två guiderna Bodo och Jurgen för dessa två oförglömliga dagarna!
Läs mer om Jurgens guideverksamhet på: http://www.ebrounlimited.com/

Mer än nöjd med dessa två dagar kan jag se fram emot den sista dagen då jag och pappa åker med Jurgen på båtfiske efter blackbass och möjligtvis gös.

Malfiskehälsningar! / Gustav "Gurra" Ljung

Magiskt Malfiske i Spanien!

Thu, 01 Jul 2010 22:37:00 GMT

Nu är jag hemma efter 2 härliga veckor i Spanien och jag har samlat på mig på mig väldigt mycket mer sportfiskemässiga erfarenheter…

Resan började då vi landade med flyget i Barcelona för att snabbt hyra en bil och ge oss av till den lilla Spanska byn Mequinenza för tre dagars fiske i Rio Ebro och Rio Segre.

När vi anlände till Mequinenza blev vi snart visade till vårt boende av vår fiskeguide Jurgen. Och vi kunde snart gå och lägga oss.

Nästa dag mötte vi Jurgen vid klockan elva då vi skulle ner till Segre och kolla på en stor Mal som Jurgens kompis Chris hade fångat på morgonen.

När vi kommit fram till fiskeplatsen fick vi snart titta på jättemalen som vägde strax över 80 kilo!

Efter denna mäktiga upplevelse frågade Jurgen mig om jag möjligtvis ville fiska på samma plats som Chris under den första dagen. Givetvis ville jag de, och ett par timmar senare satt jag bänkad vid Segres strand.

Chris är en otroligt erfaren malfiskare med flest fångade stora malar i hela världen. Eller vad sägs om 6 malar över den absoluta drömgränsen 200 pounds!

Så med detta i bagaget satt han och malde ut fiskehistorier hela kvällen, utan några märkbara pauser.

Men plötslig blev han avbruten då det kom ett tungt hugg på ett av spöna. Guiden Bodo som fiskade tillsammans med Chris var snabbt framme och instruerade mig hur jag skulle kroka fisken och vad som skulle hända i nästkommande moment.

Snart stod jag och pressade allt jag kunde men fisken rubbades inte. Den hade simmat en bit uppströms och gått fast i ett träd. Men snart slår fisken med hela kroppen och kommer loss från trädet. Jag försöker få in så mycket lina jag kan, men jag hinner inte få många meter innan fisken tar tillbaka ytterligare några meter lina.

Vid detta skede känner jag mig riktigt trött i ryggen och Pappa stöttar mig så gott det går. Några minuter senare efter flera nervkittlande rusningar nerströms kan jag äntligen leda in besten i ett bakvatten. Men jag har hela tiden maxpress så att inte malen ska fastna i något.

Några meter in, några meter ut, några meter in, och så vidare. Så här fortsätter det i ca: 15 minuter innan jag tillslut lyckas lirka ut fisken i strömmen igen. Nu är pressen absolut maxad och jag ska bara ha in fisken.

Lite senare kan jag styra in monstret i det bakvattnet där landnigen ska ske. Det dröjer inte länge innan Bodo tar ett säkert grepp om malens underläpp och jag kan pusta ut.

Jag ser att det är en riktigt stor mal och skyndar ner till Jurgen och Bodo för att beskåda mätning och vägning…

Fortsättning följer…

Malfiskehälsningar / Gustav "Gurra" Ljung

Tack Sportfiskeakademin för den här våren!

Tue, 15 Jun 2010 22:18:00 GMT

Nu har det blivit sommarlov och ännu en underbar vårtermin på sportfiskeakademin är till ända.
Så här kommer ett antal bilder som summerar årets fiske!

Vårterminen började med ismete...

7,9 kilo gädda som blev nytt PB för mig.

Elofs PB gädda på 10,45 kilo!

En fin Berggylta tagen på ismete!

Sedan gick isen upp och vi inledde sattsningen efter öring och lax i Forshagaforsen.

Min största öring på fina 2,9 kilo.

Martin visade vägen med denna praktöring på 4,9 kilo!

När vattnet började värmas upp inledde jag metesäsongen och la de andra fisket åt sidan...

Det blev några fina idar i forshagaforsen med denna fisk på 2,21 kilo i topp.

Men mitt i metesäsongen åkte klassen tillsammans med några lärare till ön Fröya i norge för att havsfiska och studera det marina livet!

Vid Fröya fångade Anton detta nya camprekordet på bleka med mäktiga 9,45 kilo i land!

Hemma från Fröyaresan fortsatte jag metesäsongen och efter några nätter vid storrudavattnet igeltjärn kom äntligen storrudan jag väntat på!

En grym ruda på 41 centimeter och 1,62 kilo!

Efter denna bedrift var det bara ett par veckor kvar på terminen och dessa var redan planerade vid storsutarvattnet Sörtjärn!

Första natten lyckades jag helt själv landa denna storsutare på 3,375 kilo!

Vi fortsatte landa storsutare vid Sörtjärn. Här har vi Anton med ett fint exemplar på 3,225 kilo!

Jag lyckades även lura upp ett nytt sarv PB under sutarfisket på fina 850 gram!

Detta var allt för denna termin och jag önskar alla ett underbart sommarlov!
Vi ses igen i höst!

Idag åker jag till Spanien i två veckor!
Där blir det Malfiske i rio Ebro samt lite annat fiske!

Skitfiskehälsningar! / Gustav "Gurra" Ljung

Gylta!

Tue, 15 Jun 2010 15:09:00 GMT

Nu har jag kommit hem till ett somrigt Lysekil och känslorna att lämna Värmland är delade. Men en känsla som talar för Lysekil är Gyltafebern!

Äntligen var det dags för årets första gyltapass från båt.

Jag och min kompis Pelle var ganska tidigt ute för gyltafiske då vi båda var ivriga att komma ut på vår underbara fjord.

Fisket på första platsen började med att Pelle krokade en mindre berggylta på några hekto innan jag ens hade släppt ner. Hyfsad start och vi hoppades på mer…

Men vi förstod tidigt att de stora gyltorna inte verkade vara på humör idag då vi utan storfiskkontakt fångade ovanligt många arter på platsen med arter som, rötsimpa, glyskolja och gråsej som utmärkte sig lite mer än de andra.

Med detta resultat bytte vi snart plats och la båten på en position vi aldrig tesstat innan.

Jag släppte snabbt ner tacklet till bottnen men vevade snart upp då jag misstänkte att snultrorna terroriserat mitt agn. Mycket riktigt blev jag tvungen att agna på ett nytt bete.

Nästa släpp pendlade jag ut tacklet en bit ut från båten i hopp om att fiska av lite djupare vatten. Nere på bottnen känner jag snart att det är något större som är framme och nosar. Jag ger fisken lite tid innan jag klipper till med ett stenhårt mothugg… Kroken får fäste och fisken krokas!

Fajten blir stenhård och mitt ganska styva haspelspö framstår som ett ul-spö i vissa rusningar. När jag äntligen lyckas pressa upp fisken till ytan efter en stenhård rusning under båten ser jag att det är en lång berggylta. Pelle håvar och snart kan jag studera fisken på nära håll. ”Längden är riktigt bra, men han är inte alls tillräckligt tjock”, tänker jag då fisken ligger på vågnätet.

Jag mäter honom till mäktiga 44,5 centimeter! Men vågen visar ”bara” 1250 gram…

Trotts vikten var det en mycket fin berggylta och största för i år.

En lång hårdfajtande Berggylta!

Vi fortsätter fisk av platsen och får några berggyltor i viktklassen 5-7 hekto.

Snart byter vi plats där jag snabbt landar dagen näst största berggylta på 8 hekto.

Flera torskar får även landas och återutsättas under dagen, vilket är mycket glädjande!

På de sista platserna fångar jag en efterlängtad blågyltehane på 350 gram, som blev årets första blå. Pelle lyckas med annat och landar 3 fjärsingar under de sista timmarna.

I hamn kan jag och Pelle summera en härlig premiärtur i öppet vatten efter Gullmarns storgyltor.

Resultatet kunde dock varit mer givande, men med mycket regn föregående dagar förstår jag gyltornas inaktivitet.

Gyltahälsningar! / Gustav ”Gurra” Ljung

Storsutare i sikte

Tue, 08 Jun 2010 06:31:00 GMT

Jag och Anton hade sedan några veckor tillbaka planerat en helg vid storsutarvattnet Sörtjärn. Denna helg var äntligen kommen och eftersom vi var lediga på fredagen åkte vi dit redan på torsdag eftermiddag efter skolan...

När vi kom fram till sjön märkte vi direkt att ett gäng redan hade tagit den bästa fiskeplatsen. Så vi fick helt enkelt sätta oss på en plats som varit nästan helt ”omäskad” under hela året. När vi kastat ut betena och slagit upp tältet satte vi oss snart till ro i väntan på hugg.

För vår del hände det inte speciellt mycket under kvällen då bottenmetespöna förblev orörda och jag ägnade mig största delen av kvällen till sarvmete vilket gav ett antal sarvar över 500 gram.

Natten gick utan något hugg för varken mig eller Anton. Men då de andra som satt vid den bästa platsen åkt hem började vi direkt att flytta alla våra grejer till denna plats för att fiska där resten av vår fisketid.

Detta visade sig vara ett bra beslut och på kvällen får jag mitt första ”run” på ett av bottenmetespöna. En fin sutare krokas och efter en hård fajt ligger äntligen en vacker Sutarhane på 2675 gram i håven. En bra start på kvällen, och snart kastas mitt bete ut på samma plats igen.

Även andra natten blir väldigt lugn utan något märkbart hugg.

Nästa morgon börjar jag experimentera mycket med olika smaker och storlekar på beten. Även Anton experimenterar en hel del och efter prov av olika smaker får han äntligen utdelning i form av ett härligt utras på ett av sina boyyenmetespön. Fisken krokas och bjuder Anton på en hård fajt ända in till håven. Då fisken ligger i håven kan vi se att det är en stor fisk som förmodligen väger runt 3 kilo.

Vågen visar prick 3 kilo och betydde ett nytt fint PB för Anton.

Snabbt kastar han ut exakt samma bete han fått fisken på… Och när han ska ta mobilen för att sms’a en kompis får han ännu ett run på samma spö!

Fisken krokas fint av sänket och Anton behöver endast greppa spöt och börja fajta. Denna fisk känns lite tyngre och när Anton efter lite trixande äntligen kan styra in fisken över håvkanten ser vi snart att det rör sig om en riktigt välkonditionerad fisk.

Vågen visar 3225 gram fördelat på 57 centimeter och Anton sprudlar av glädje!

Anton med en maffig Sutare på fina 3225 gram!

Nu när Anton passerat mig i antalet fiskar med 2 fiskar inom 2 minuter känns det som jag måste ha revansch. Efter ett par timmar kommer äntligen ”revanschen” då en fisk hugger på ett nyutlagt spö. Den pigga fisken bjuder upp till en stenhård fajt med flera korta rusningar innan hon tillslut ligger säker i håvnätet.

Jag väger denna mycket vackra fisk till fina 2750 gram och kan efter några härliga bilder låta henne simma hem igen.

Ge fan i våra vatten fisken...

Nu var jag tillbak på banan igen och koncentrationen inför kvällen var mycket hög.

När solen börjat nudda vid trädtopparna kom mitt nästa hugg och efter ännu en hård men kort fajt kan turens hittills minsta fisk håvas. Denna fisk vägde 2 kilo och fick snabbt simma hem. Snart kom jag in i ett riktigt flyt och inom en timme fångade jag ytterligare 2 sutare på 2,85 och 1,7 kilo.

Nu ville jag ha en större sutare och alla beten låg placerade på rätt plats. Efter någon timma till får jag ännu ett run och när jag greppar spöt känner jag att det handlar om en större fisk.

Sutaren går riktigt tungt och efter några nervkittlande rusningar mot de andra linorna kan jag äntligen styra in en bastant hona över håvkanten.

När jag studerar henne i håven ser jag att det är en fisk som väger en bit över 3 kilo.

Vågen visar 3250 gram och största fisken hittills denna tur var landad.

Några bilder senare låter jag henne simma hem och förbereda sig inför leken.

Jag visar nöjd upp passets största Sutare

Nu var jag otroligt lycklig och kunde med stärkt självförtroende placera ut ett nytt bete.

Inom en timma får jag ännu ett run och kan snart börja fajta en till tungviktare. En hård fajt utspelar sig i mörkret och med hjälp av håven och Anton kan hon landas säkert och snart vägas till 2,9 kilo.

Ännu en fin fisk var landad och efter några bilder simmade hon glatt hem.

Snart blev sutarfisket segare och jag började meta lite sarv.

Detta fiske gav ganska få fiskar under en dryg timma men största fisken var en fin sarv på 850 gram vilket bettydde PB med 50 gram.

Mitt nya Sarv PB!

Natten blev lugn och inget sutarhugg fick vi innan klockan 8 på morgonen då Anton kunde kroka sin tredje sutare. Detta var en mindre fisk än hans föregående men ändå en mycket fin fisk på 2,4 kilo.

Efter denna fisk blev det inga fler hugg under dagen och vid 4 tiden var det dags att åka hem efter en lyckad tur med flera stora sutare och en topp 5 lista som bekräftar detta. 3250 gram(Gustav), 3225 gram(Anton), 3000 gram(Anton), 2900 gram(Gustav), 2850 gram(Gustav).

Så efter en mycket lyckad sista helg denna termin har jag nu bara några enstaka dagar kvar i skolan innan det är dags för sommarlov!

Soliga hälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

En helg i Sutarens tecken

Tue, 01 Jun 2010 06:59:00 GMT

Som titeln antyder så var det på fredag eftermiddag dags att bunkra upp med diverse meteprylar inför en helg på jakt efter storsutare.

Framme på platsen bestämde jag mig snabbt för vart jag skulle mäska och hur jag skulle sprida mina bottenmeten.

Drygt en timme senare var alla beten ute och tältet stod på plats. Efter att ha kastat ut ett antal mäskbollar runt betena kändes det bra inför natten.

Mörkret la sig snart över sjön och jag tog med mig larm recivern in i tältet för en härlig nattsömn.

Men sömnen blev inte särskilt långvarig då jag klockan 2.30 väcktes av en tjutande reciver. Jag fumlade mig ut ur tältet och fick syn på det tjutande larmet. Snabbt greppade jag spöt och kände tyngden av en massiv sutare. Ganska snabbt kunde jag pajta in fisken mot land där hon simmade runt och tjurade lite innan jag kunde håva henne. Omsvept av nätet kunde jag skåda en riktigt fin sutare som garanterat var nytt PB och säkerligen över tre kilo!

Mitt mål denna helg var att ta minst en sutare över 3,2 kilo. Så när jag vägde fisken var spänningen hög. 3,375 kilo visade vågen och målet var uppnått redan först natten!

Min första sötvattensfisk över storfiskregg och min femte storfiskart totalt!

Snart hade jag kastat ut igen och kollat så att allt stod rätt till innan jag återgick till min skönhetssömn…

Men sovmorgon blev det inte då recivern väckte mig vid 6 tiden. Snabbt kom jag ut ur tältet och kunde snart känna tyngden av ännu en sutare. Denna fisk kändes mindre men fajtade mycket väl och efter några kortare susningar låg även den i håvnätet.

Nu stannade vågen på 2,5 kilo då fisken var kortare och klart slankare än den förra.

Ännu ett nyagnat tackel kastades snart ut och när det låg väl placerat i rod-poden kunde jag ännu en gång gå in i tältet med förhoppningar om någon timmes sömn.

Vid 8 tiden klev jag upp och gick ut för att sätta mig i solen. Vid andra sidan poden kom det snart ett par nyfikna änder simmandes som jag lyckades få några bra bilder på.

När änderna simmat iväg vid 10 tiden fick jag ännu ett run. Jag krokade fisken snabbt och kunde känna hur den svarade med tunga gungningar. Med förhoppningar om en större fisk började den snart simma oroväckande nära mina andra linor. Men det löste jag snabbt med jämn och fin press.

Då fisken var ca:5 meter från land och jag inte sett den ännu lossnade plötsligt krokfästet… Riktigt surt att tappa en fisk på det sättet och särskilt när jag trodde det var en bättre fisk. ”Men man har ju blivit lurad av mindre fiskar förr”. Snart ligger alla spön redo i poden igen och jag lutar mig tillbaka i min stol. Timmarna går och då solen steker verkar sutarna inte vara på ät humör.

Mitt på dagen känner jag mig lite seg, så jag går in i tältet för en liten tupplur.

När jag ligger och halvsover hör jag plötsligt några tjejer som går förbi med sina hundar. Jag hör att de säger något om mitt tält, men denna diskussion avbryts snabbt av ett larm som börjar tjuta. Ut ur tältet kommer jag snubblandes och jag undrar var tjejerna tänkte. När jag fått tag i spöt känner jag ännu en tung fisk och tänker, ”den här ska jag inte tappa”. Fajten på kort lina blir som vanligt ganska nervkittlande då fisken gör några kortare rusningar. Men jag omsluter snart håvnätet runt fisken och kan pusta ut. Denna fisk var ganska kort och kompakt med en vikt på 2,6 kilo och var en riktig skönhet.

Dags att klippa sig...?

Efter denna fisk avtog fisket och under det andra dygnet hade jag endast ett hugg men denna fisk krokades inte. Så på kvällen roade jag mig en stund med att meta sarv som jag fick i varje utlägg med en toppfisk på ca: 500 gram.

Efter att ha sovit nästan hela natten kunde jag ganska utvilad åka hem nöjd med helgens resultat då jag uppnått mitt mål med god marginal.

Sutarhälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

Storgylta!

Thu, 27 May 2010 18:12:00 GMT

I Lördags satt jag hemma i min lägenhet då jag precis kommit hem från Fröya.
Plötsligt pep det till i min ficka och jag plockade upp mobilen.
Jag hade fått ett sms från min kompis Mattias som varit i mina hemmavatten och fiskat gylta.
Sms'et löd... Det blev nytt gylta PB idag.
Så jag bad han berätta om den underbara fisketuren på Gullmarsfjorden...

Dagen började med att jag och pappa kom iväg sent. Klockan 09:30 rullade bil & båt uppåt Gullmarsfjorden för säsongens första gyltafiske.

På väg upp ringer farfar som är uppe i stugan och frågar om det finns plats i båten. Självklart säger vi.

Väl uppe sjösatte vi båten och riggade spöna. Farfar kom ner till hamnen och så var vi på väg in till de heta platserna. Väl framme lägger jag båten i position och draggen åker i. Vi känner ett par småpill men inget särskilt stort… Efter ett tag hojtar farfar, upp kom en liten torsk som fick simma tillbaka. Efter ett tag har alla tre fått var sin liten torsk. Vi beslutar oss för att byta plats men på mitt sista släpp sitter där en lite bättre fisk. Första gyltan för dagen kom upp, den vägde ca 400 gr och fick snabbt simma ner igen. På väg till nästa plats med hopp om lite större fisk. På nästa plats blir resultatet ungefär likadant. Ett par torskar och en gylta… Vart är dom lite större tänkte vi… Platsbyte igen, jag la båten i position och draggen åkte i. I mitt första släpp drog det till ordentligt men jag missade fisken. Jag vevade upp och satte på en ny räka och skickade ner tacklet igen. Direkt när jag sträckte upp linan sög det till ordentligt. Fisken satte emot allt vad den orkade och jag fick hålla i för kung & fosterland!

Fisken tog en hel del lina trots att bromsen var stenhårt ställd och den rusade in under båten. Jag fick sänka ner spöt under vattenytan och lägga full press på den ut från båten. Spöt står i en fruktansvärd båge och jag inser att det rör sig om en riktigt stor fisk.

Jag får upp fisken i frivattnet och kan se den genom det klara vattnet. Jag inser att får jag upp denna så ryker mitt PB på 1,4 kg all världens väg… Jag styr in fisken mot båten och pappa sköter håvningen perfekt!

En brutal gylta ligger i håvnätet!

Vågen visar 2 kg och måttbandet visar 49 cm. En drömfisk!

Efter vägning, mätning och ett par snabba bilder fick den mäktiga fisken återvända ner till sina ännu större vänner!

Gyltahälsningar / Mattias

Nattligt Rudamete

Wed, 26 May 2010 12:47:00 GMT

Äntligen… Tänkte jag när jag gick genom Deje en varm Majkväll.

Äntligen var det dags för årets första Rudapass!

Solen har börjat steka, fåglarna börjat sjunga öronbedövande högt, Laxarna börjat stiga i älven och Rudorna har börjat bubbla…

Framme vid det klassiska rudatjärnet satte jag mig bekvämt till rätta och förberedde mig för ett långt kvällspass som skulle vara in på natten.

Stolen stod stadigt, spöna var riggade och beten, mäsk samt dipper var redo för fiske.
Innan skymning attackerades mina beten av hungriga mörtar och sarvar. Men då jag plockat upp tacklen för en stunds vila innan solnedgång slängde jag snart ut några nävar majs och placerade noggrant ut flötet. Solen smekte snart sina sista strålar mot trädtopparna innan den stilla sa godnatt. Mörkret la sig över tjärnet i takt med att pannlampor och lysstavar tändes. Ytterligare en näve majs kastades vid flötet innan jag lutade mig tillbaka med full koncentration på flötet.

Plötsligt började flötet glida sakta i sidled och jag kunde ana att en ruda tagit mitt bete. Jag väntade en liten stund och lät flötet glida en bit i sidled innan jag satte in mitt mothugg. Linan sträcktes, men slakade lika snabbt igen. ”Typiskt ruda”, tänkte jag medans jag agnade på ett par nya majskorn.

Nu var flötet placerat på exakt samma plats som innan och spänningen låg i luften. Samma sak hände snart igen då flötet började glida i sidled. Nu väntade jag längre för att se om flötet skulle lyftas eller dras ner. Det fortsatte glida i några sekunder innan det guppade till… sedan gled det lite snabbare i sidled och då satte jag in ett bestämt mothugg. Krokningen satt perfekt och snart stod jag med en vilt fajtande ruda i andra linänden. Rudan tröttades ut ganska snabbt och gick snart i håven.

I håven låg en guldskimrande Ruda som jag snabbt vägde till 1,62 kilo fördelat på 41 centimeter.

Nytt Ruda PB!

När fisken simmat hem fortsatte jag fiska en timme till utan något speciellt resultat.

De andra som satt vid sjön började snart plocka ihop och så även jag.

Nu kommer det bli några rudapass till innan sommarlovet och jag hoppas på att förbättra mitt PB ytterligare några hekto.

Nattfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

Fröyaresan del.2

Tue, 25 May 2010 07:19:00 GMT

Tisdag

Denna dag var dem andra lik då den andra gruppen skulle åka ut på jiggfiske efter bleka, torsk, sej och mycket annat. Och vår grupp skulle stanna inne i hamn med uppgift att artbestämma alla de arter vi inte han bestämma i söndags.

Dagen rullade på i ett jämt tempo och när de andra började glida in i hamnen kunde vår grupp summera en samling av 88 arter!

Fiskelyckan hade varit ganska bra idag och de andra bar in flera lådor med fin fisk i rensrummet där en Torsk på 105 centimeter stack ut från mängden.

På kvällen stack som vanligt några båtar ut på spinnfiske efter torsk då det är detta fiske som är mest lättillgängligt i det området vi får hålla till i på kvällarna.

Vi fick ganska mycket torsk och som vanligt fick de flesta fiskarna simma tillbaka.

Onsdag

Nu var det äntligen dags för min grupp att dra ut igen!

Målet för dagen var Bleka och med den ganska milda vinden i ryggen kunde vi komma en bit ut och fiska på de heta blekatopparna.

En snabb båtfärd och vi var snart ute på första platsen…

Vi började spinnfiska men det verkade väldigt segt och med en mer påtaglig frånlandsvind beslöt vi att vi skulle lägga oss i lä utanför en ö.

Detta beslut lönade sig och i första driften hade de flesta kontakt med bleka. Vi landade flera mindre blekor på men de stora lös med sin frånvaro. Det fanns även mycket småsej som envisades med att hugga på våra jiggar.

Anton som var med i min båt fiskade med en liten jigg som han fick några blekor på men då sejarna blev för irriterande bytte han till en större jigg som han släppte ner mot 15 meters djup. Bara en stund senare krokar Anton fisk. Spöt kränger ordäntligt och jag ser på knyckarna att det rör sig om en hyfsad bleka. Fisken inleder med en kortare rusning men Anton drar åt bromsen då han vill få en snabb fajt, men blekan vill annorlunda och med maxad spöböj tar fisken lina som ingenting. Flera långa rusningar gör fisken och jag börjar misstänka att det är en stor bleka på 6-7 kilo. Eller ännu mer… Snart ser vi fisken för första gången och jag säger till Anton att den inte är under 7 kilo. Upp till ytan kommer hon men vänder kvickt och bjuder på ännu en rusning ner i djupet. Väl uppe vid båten igen låter jag min hand glida in under gällocket och tar ett fast grepp.

”Den är riktigt stor”, säger jag till Anton och jag får snart förfrågan av vår lärare i grannbåten om jag kan uppskatta vikten. Minst 8-8,5 säger jag lite tveksamt. Jag plockar fram min supersamson för att få en fingervisning, och när vi hänger upp fisken drar den ner vågen till under 9 kilo! Tillslut står vågen och pendlar mellan 9,6 och 9,7 kilo och det skulle innebära nytt camprekord om det blir vikten i hamn.

Megablekan!

Vi fiskar vidare med fler blekor i sikte. Men blekafisket blir trögt och det landas få fiskar.

Så fortsätter det resten av dagen och tillslut är det dags att åka hem utan några speciella fångster på eftermiddagen.

Torskfisket på kvällen gick som vanligt ganska bra och vi fick flera fiskar i varierad storlek.

Dubbelhugg!

Torsdag

Denna dag var det dags för pilkfiske och den andra gruppen åkte ut först så under tiden fick vi vår sista chans att artbestämma marina arter.

Pilkfisket gick mycket segt och det fångades inte mycket fisk alls. Det gick desto bättre med artbestämmandet och när tiden var ute hade vi samlat ihop 112 arter vilket är tangerat skolrekord.

Den andra gruppen kom in till hamn och var besvikna med fisket.

Med dessa rapporter föreslog jag för vår lärare lilleman att han skulle ta med oss ut på lubbfiske. Han var med på det och snart var vi ute på ett hett lubbställe.

Vi började med att hissa ner våra sejagnade beten mot 70 meters djup. Nere på bottnen kände jag stenbotten och förhoppningarna på lubb steg. Det visade sig att jag träffat rätt och jag krokade snart en fisk vid bottnen.

Upp till ytan kom en liten lubb och vår grupp kunde bocka av ännu en art i listan.

Fisket flöt på i ett jämnt tempo och när fisketiden var slut hade jag fått 2 hyfsade lubbar på 3,8 och 4,8 kilo. Vi fångade dessutom några långor…

På väg hem från fisket.

På kvällen blev det plugg inför provet på fredagen och därför uteblev kvällsfisket för min del.

Fredag

Provet gick bra och de flesta klarade det på första försöket. Detta innebar att man fick åka ut och fiska så det blev lite mer lubbfiske.

På kvällen var det avslutningsfest och det delades ut priser för olika prestationer. Vår grupp fick pris för vi samlat in flest arter med våra 115 arter vann vi över den andra gruppen som hade 113 arter.

Efter festen packade vi alla våra grejer och åkte vid midnatt hem till Sverige.

Denna resa har varit mycket rolig och lärorik!

Fiskemässigt kunde det varit bättre men e största fiskarna var riktigt fina fiskar.

Jag kommer aldrig glömma denna vecka och jag hoppas jag kommer tillbaka till Fröya i framtiden!

Havsfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

Rapport från Fröyaresan!

Sat, 22 May 2010 21:31:00 GMT

Nu har jag och mina klasskompisar kommit hem till Värmland efter en hektisk vecka på den norska ön Fröya.

Det ska bli svårt att sammanfatta denna oförglömliga resa och alla
olika upplevelser. Men jag ska försöka så gott jag kan...

Lördagen

Efter att ha spenderat mer än halva denna dag på väg till Fröya i buss var det väldigt härligt att vid 3-tiden äntligen få sträcka ordäntligt på benen.

Vi började med att inspektera alla de utrymmen på campen där vi skulle hålla till under vecka. Och efter att vi delats in i de olika stugorna började vi pack in all packning samt göra oss hemmastadda.

När allt var på plats var det flera elever som skyndade ner till bryggan med förhoppningar om att fånga för dem nya fiskarter. Det kom up flera torskar, gråsejar och sandskäddor. Dessutom lyckades en elev lura upp en ovanlig fångst i form av en fin bergsskädda.

Efter en fin kväll låg alla i säng med höga förväntningar på morgondagen.

Söndagen

Då var det äntligen dags att dra igång med fisket och samlandet av marina arter!

Första halvan av klassen tog båtarna ut på fiske medans den andra halvan där jag ingår åkte buss en bit in i fjorden där vi skulle samla marina arter av alla dess slag.

Artsamlandet gick ut på att vi skulle samla in och därefter artbestämma så många marina arter vi kan. Så med massa olika djurarter i huvudet började man gå runt med en finmaskig insektshåv vid strandkanten i hopp om att fånga räkor och eremitkräftor. Men efter ett tag förstod vi att det fanns mycket fler arter att samla på. Så med djupare insikt om alla arter började vi plocka allt som fanns i vattnet som inte var stenar.

Några timmar senare var massa arter insamlade och vi åkte tillbaka till campen för att artbestämma så mycket vi kan med hjälp av böcker.

Artbestämmandet gick bra och när den andra gruppen anlänt hade vi artbestämt nästan 50 arter.

Den andra gruppen hade haft ganska bra fiske och när båtarna gled in en efter en kunde vi se flera fisklådor fyllda med fina torskar och blekor.

Jag hörde även campägaren berätta för några andra gäster att, ”på något sätt lyckas alltid sportfiskeakademin att hitta mycket och stor fisk”. Och det kanske stämmer bra…

Eleverna i den andra gruppen var i alla fall nöjda med fisket och några visade stolt upp sina första blekor och torskar.

Inspirerade av de andras resultat blev jag och några andra mycket sugna på fiske. Så efter en snabb middag tog vi några båtar och åkte ut på fjorden.

Två förväntansfulla killar

Under kvällen fångade vi flera torskar på medeltung haspelutrustning som pressades ordentligt när torskar på över 3 kilo bjöd upp till kamp.

När vi vid 22-tiden gled in i hamn spolade vi senare av all utrustning och efter en snabb kvällsmacka gick jag och la min för att orka med morgondagen.

Måndagen

Denna dag var vädret lite tuffare. Men vad gjorde det när det var min grupp som skulle ut och fiska.

När vi lämnade hamn hade jag fått befälet över en båt med tre klasskompisar som passagerare. Och tillsammans med tre andra skeppare varav 2 lärare styrde vi båtarna mot en säker torskposition. Framme på grundtoppen fångade vi flera torskar men ingen stor, så vi åkte vidare. Vid nästa plats la jag snabbt upp båten i hopp om att driva över kuperad stenbotten. Det lyckades och direkt när jag nått ner till botten krokade jag en större fisk. Mitt haspelspö med en kastvikt upp till 60 gram pressades till max då jag kände fisken gick och stångades mot bottnen. Någon minut senare kom en torsk upp ur djupet, Det var största torsken dittills och vikten låg på en bit över 5 kilo.

Anton med en liten Torsk.

Därefter gick fisket segt och det landades endast några torskar i varje båt.

Men plötsligt så vi att en av våra lärare krokat något stort. Han fick parera några tuffa rusningar innan han kunde pumpa upp fisken till båten. Det visade sig vara en hälleflundra på strax under 10 kilo. En mycket fin fångst för att vara vid Fröya!

Snart bytte vi plats för att fiska bleka. Men detta fiske gick också segt och det landades endast ett tiotal blekor innan det var dags att åka hem… Största blekan var på strax över 4 kilo.

Inne i hamn mötte vi den andra gruppen som samlat in mycket arter men de låg lite efter i artbestämmandet.

På kvällen blev det fiske efter torsk igen och resultatet var ganska likt föregående kväll.

Efter kvällsfisket var det självklart nattinatti…

Fortsättning följer…

Havsfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

Regn, stigande vattenstånd och hård ström…

Fri, 14 May 2010 22:24:00 GMT

Det var dessa förhållanden jag och Anton mötte då vi tidigt fredag morgon gled ut på älven i den grön/gula älvbåten.

Vi var framförallt ute efter gädda och inledde dagen med just gäddfiske…

Ganska omgående då vi inlett fisket landar jag och Anton varsin liten gädda.
Vi tänker att de stora säkert lurar bakom nästa stock och kastar målmedvetet vidare.

Men då vi inte får några fler gäddhugg under nästkommande timmar bestämmer vi oss snart för att byta till öring och laxfiske.

Min nya Jerkrulle är riktigt snygg och ett nöje att fiska med!

Anton tar snabbt initiativ till att ro och med van hand styr han ut båten i strömmen med vobblerna släpandes cirka 40 meter längre nedströms.

Det dröjer endast en halvtimme innan första hugget kommer och det är på Antons spö. Men tyvärr hinner han inte göra något mothugg innan fisken har frigjort sig från krokarna.

Vi fortsätter därefter nöta på i hopp om fler hugg.

Efter ett par timmar utan några fler hugg byter jag vobbler.
Ut i strömmen släpper jag en Rapala original i färgen ”firetiger” och jag kan snart med stärkt tro på betet fiska vidare.

Det visar sig snart ha varit ett bra beslut att byta drag då jag inom kort känner en hård stöt i spötoppen, men utan att fisken krokas. Jag lägger allt fokus på spötoppen och efter ytterligare någon sekund hugger fisken igen… Jag gör ett snabbt mothugg och krokar fisken.

Men till min stora besvikelse lossnar även denna fisk efter endast några sekunder.

Med vetskap om vilken färg fiskarna föredra fiskar vi vidare i någon timme. Men då vi fiskat i ännu en timma bestämmer vi oss för att plocka ihop och bege oss hem.

I skrivande stund sitter jag i min säng och har precis packat färdigt inför Fröyaresan som skolan anordnar för oss som går i sportfiske 2.

Vi kommer åka buss till Fröya och resan startar om några timmar mitt i natten.

Nu ser jag fram emot en härlig fiskevecka på Fröya med förhoppningar på många stora fiskar!

Fiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

Morgonjerk före skolan

Thu, 13 May 2010 22:58:00 GMT

På tisdag morgon var fiskesuget otroligt stort då jag inte kunnat fiska under en fullbokad helg på Sportfiskemässan. Så jag och Martin bestämde oss för att ta ett jerkpass innan skolan.

Efter att ha segat mig upp ur sängen på morgonen och med tung ögonlock suttit på bussen till Forshaga så piggnade jag snabbt till då vi kom fram till Forshagaforsen.

Beteslådorna var packade med smaskiga jerkbaits och siktet var inställt på gädda.

Vi insåg snart att det skulle bli svårfiskat då vi inte hade ett enda hugg på den första platsen som vi trodde mest på. Vi förflyttade oss till ett annat bakvatten som såg lovande ut. Dessvärre levererade inte detta ställe något hugg heller…

Efter lite olika funderingar om nästa platsval skulle det visa sig att nästa plats skulle va ett bra drag.

När vi kom fram och ankrat upp kastade vi ut direkt. Efter några kast krokade Martin äntligen dagens första fisk. Spöt böjdes i en ganska djup båge och vi kunde se på de lugna rörelserna att det rörde sig om en större fisk. Snart kunde Martin efter en ganska odramatisk fajt styra in gäddan till båten där jag tog ett stadigt gälgrepp.

Gäddan krokades loss och efter vägning kunde Martin släppa tillbaka en välkonditionerad hona på 6,9 kilo och 98 centimeter.

(Bild kommer imorgon)

Vi fortsatte fiska av platsen och efter att Martin landat ytterligare en mindre gädda och tappat en bestämde vi oss för att ro i land då lektionen snart skulle börja.

Imorgon blir det en tur till Forshagaforsen tillsammans med Anton.

Då ska det bli tunggung…

Gäddfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

Intressant studiebesök på fiskodling

Wed, 05 May 2010 14:46:00 GMT

För någon vecka sedan gav vi oss ut på en av alla dagsutflykter vi gör med skolan under vår studietid här.
Det var studiebesök på en fiskodling som stod på schemat...

Skolan började strax innan åtta på fredag morgon och efter en kort genomgång om dagen gav vi oss av.
En bilfärd på dryga timmen senare svängde vi in på fiskodlingens uppfart. Det var en förväntansfull klass som med fixerade öron lyssnade på odlingens ägare då han gick igenom odlingens historia och andra intressanta saker...
Efter genomgången var det dags att inspektera de olika stadierna på odlingen.
Först gick vi in i kläckeriet där vi kunde studera de små rödaktiga romkornen som lång i stora plastlådor i väntan på att kläckas.
Därefter studerade vi alla regnbågens och rödingens tillväxtstadier, ända från de små 1 centimeter ynglena till de riktiga bjäsarna på 80-90 centimeter.

Romkorn färdiga för kläckning

Det som förmodligen fachinerade oss mest var de riktigt stora rödingarna som höll till i en av jorddammarna. Det var helt packat med rödingar över 5 kilo och mer därtill!

Stora Rödingar

Efter denna mycket intressanta upplevelse gick vi snart tillbaka till bilarna.
Där avslutade vi med en fika och lite frågor till ägaren. Han kom med mycket bra svar på frågorna och alla de elever jag har pratat med uppskattade detta studiebesöket väldigt mycket.

Ännu en lyckad dag anordnad av Sportfiskeakademin till ända!
Tack till alla lärare som var med!
Jag hoppas vi gör något liknande i framtiden.

Imorgon åker jag till Sportfiskemässan!
Vi ses där!

Vänliga hälsningar / Gustav "Gurra" Ljung

Sättet kraftbolag kompenserar förstörelsen...

Mon, 03 May 2010 13:18:00 GMT

Igår var jag ute ännu en gång i Forshagaforsen. Siktet var återigen inställt på stor Lax och Öring men fisket fick ett litet förhinder…

När jag gled ut i den lugna strömmen med solen i ryggen tänkte jag att det skulle bli en härlig dag med inslag av härligt tunggung.
Dessvärre skulle dessa tankar snart suddas ut då jag redan efter några minuter krokade första fisken. Det kändes som en ovanligt liten fisk och mycket riktigt kunde jag snart kroka loss en liten nyutsatt smolt vid båtkanten.

Jag knöt på en ny vobbler med förhoppningar att fiska nere i djuphålorna och undvika småöringarna.

Detta misslyckades tyvärr och efter bara en halvtimma hade jag krokat loss ca: 6 småöringar.

Ett bevis på att kraftbolagens kompensationsodlingar inte är någon specillet naturlig uppväxt eller speciellt skonsam för fiskarna. Resultatet av detta är småfiskar med slitna fenor vilket gör att det får svårare att överleva.
"Ska man kompensera något ska man göra det ordentligt"
Eller vad tycker ni?

Jag bestämde mig för att åka några hundra meter nerströms med förhoppningar om at smolten inte hittat dit än. Det huserade dock minst lika mycket småfisk här och efter ytterligare 5 småöringar visste jag inte vad jag skulle göra...

Jag började fiska av de djupaste platserna i zon 3 och försökte fiska så nära bottnen som möjligt. Här var det inte lika mycket småfisk men inte heller någon stor fisk.

När jag vid 4-tiden hade landat ytterligare några småfiskar så gav jag upp.

Öring och Laxfisket i Forshagaforsen får vänta ett par veckor nu tills småöringarna har vandrat ner mot Vänern.

Fiskehälsningar / Gustav "Gurra" Ljung

Idfiske efter skolan

Fri, 30 Apr 2010 10:14:00 GMT

Efter ett par misslyckade Idpass med endast Braxen som resultat så var jag ordentligt sugen på tungt Id gung.

Så direkt när jag slutat skolan för dagen gick jag ner och satte mig vid älven för att börja rigga iårdning alla grejer. Då allt var på plats kunde jag kasta ut mitt bottenmete och vänta på hugg…

Fisket började dessvärre segt och den första halvtimman hade jag endast några pet som var omöjliga att kroka på.

Men tillslut kom det förlösande Idhugget och efter en hård fajt i strömkanten kunde jag tillslut håva årets första Id. Tyvärr var denna fisk utlekt och när jag vägt henne till 1,8 kilo fick hon snart friheten åter.

Strax därefter krokade jag ännu en Id som visade sig vara en av de minsta Idarna jag har sett då den inte ens nådde upp till ett kilo. Men jag var nöjd ändå då denna Id var mycket vacker med sina blodfärgade fenor och fina kroppsform.

Lite senare anlände ännu en Idmetare till platsen vilken satte sig en bit bort för att testa där.

Det visade sig för tillfället vara ett ganska dåligt platsval då han ofta fastnade i stockar som ligger ganska tätt på bottnen.

Lite senare erbjöd jag honom att han kunde sätta sig bredvid mig, och det gjorde han gärna.

Snart fick jag ännu ett hugg som jag snabbt krokade. Fisken ”tyngde” ordäntligt och jag kunde ana ett nytt PB i andra sidan linan. Fajten böljade fram och tillbaka, och efter några turer ut i strömmen kunde fisken håvas och vägas till 2,1 kilo. Nytt PB med ett hektos marginal och efter några bilder simmade hon iväg så att vattnet sprutade omkring henne.

Nu hoppades man innerligt att fiskarna kommit igång…

Men det visade sig att det skulle fortsätta segt.

Jon som jag fiskade med hade nu kommit igång och drog 3 idar över 2 kilo ganska snabbt med en topp på fina 2,3 kilo. Snart fick även jag ett hugg och krokade snabbt. Denna fisk gick tynge än de andra och jag misstänkte ännu ett PB. När den vackra iden tillslut låg i nätet med de blodröda fenorna i kontrast mot håvnätet tänket jag, ”nu ryker nog id PB´t igen”.

Mycket riktigt så visade vågen 2,21 kilo och efter några bilder på den fina fisken fick hon friheten åter.

Nu rullade fisket på och vi landade idar i en jämt takt med några dubbeldrillar.

Så när det var dags för mig att åka hem hade vi landat sammanlagt ca: 25-30 idar.

Nu leker idarna så igår var det sista fisket för i vår efter förleksid.

Men det blir förmodligen något pass på efterleksid!

Idkväll!

Idfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

Storöring!

Mon, 26 Apr 2010 14:55:00 GMT

Precis som rubriken säger så var siktet inför helgen inställt på storöring i Forshagaforsen.

Jag och min kompis Martin hade sen några dagar innan planerat en heldag vid Forshagaforsen innehållandes Öring, Lax och Gäddfiske!

På lördag morgon åkte vi in till Forshaga med den första morgonbussen. Solen hade redan stigit upp och vädret såg mycket bra ut.

När vi packat i alla grejer i den härligt grön/gula älvbåten bestämde vi oss för att börja med lite gäddfiske. Gäddfisket gick mycket trögt och efter någon timme utan kontakt rodde vi ut i strömmen för att försöka lura någon storöring till hugg. Spöna var tacklade och då vi släppt ut våra beten började vi noggrant fiska av varenda ståndplats.

En liten stund senare fick Martin gräs på kroken och vevade därför in. När gräset var borta släpptes vobblern snabbt ut igen och då Martin spände upp linan högg det direkt. Fisken krokades och fajten var igång.

Jag vevade snabbt upp mitt bete och släppte i ankaret för att underlätta för Martin. Fajten gick bra och snart kunde jag landa en mycket liten blank öring.

Bra start på öringfisket! Nu ska bara de stora upp också…

Vi började fiska igen och då vi fiskat i cirka 20 minuter högg det för mig. Jag krokade snabbt och fisken svarade med en tung rusning. ”Detta är en bättre fisk” tänkte jag då jag sakta började pumpa hem den massiva fisken. Men in till båten ville hon inte och vände snart tvärt för en ny rusning. Med hjälp av den ganska hårda strömmen kunde fisken göra flera tunga rusningar på flera meter åt gången. Men då det äntligen var dags för landning var den starka öringen mycket lugn och Martin kunde landa henne med ett stadigt stjärtspolegrepp.

En smal men stark öring på 2,4 kilo.

När fisken blivit återutsatt fiskade vi snart vidare med ännu större fisk i sikte!

Men fisket fortsatte trögare än väntat och efter några timmar utan hugg bestämde vi oss för att övergå till gäddfiske. Jag påbörjade en lång rodd med en fin gäddplats i sikte. Självklart släpade vi öringbetena efter båten och när vi nästan var framme vid gäddplatsen började det plötsligt spruta ut lina från Martins rulle. Backa! Ropade Martin plötsligt med andan i halsen. Vad är det frågade jag och då jag såg Martins spole förstod jag allvaret… Linan var slut!

Jag började backa så fort jag kunde ut i strömmen men snart fick jag kommandon av Martin att han hade fått in några meter på fisken och att jag kunde ankra. Martin skötte fajten bra trotts omständigheterna och efter några minuter kunde vi för första gången skåda en lång öring några meter från båten. Hon ville dock inte visa sig så länge och drog snart iväg på en åktur i strömmen. Hon fortsatte därefter gå mycket tungt mot botten och Martin kunde inte få upp henne till ytan. Jag stod beredd med håven i aktern av båten och när öringen tillslut kom upp till ytan gick hon i håven direkt.

Vi förstod snabbt att det var en stor öring och efter vägning och mätning kunde vi fastställa den smala honans vikt till 4,9 kilo fördelat på 82 centimeter!

Martin med resultatet av en dags lyckad öringsatsning!

Efter detta fick vi inga fler hugg av varken öring, lax, eller gädda. Men vi var ändå mer än nöjda över dagens resultat.

Storfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

Snöstorm och Braxflax...

Sat, 24 Apr 2010 17:45:00 GMT

Igår drog jag och Anton på fiske efter skolan.
Siktet var inställt på Id och vi hade laddat upp med diverse mäsk och agn.
Men då vi kom fram till fiskeplatsen drog det plötsligt fram en snöstorm! Efter ca: 30 minuters tropiskt snöande kunde vi äntligen lägga ut spöna.
Idarna lös dessvärre med sin frånvaro och jag lyckades endast landa 3 braxar innan det var dags att gå hemåt.

Denna bild säger det mesta av fredagens fiskepass...

Det var riktigt skönt att komma ut på årets första metepass efter Id ,och att känna doften av en härlig mäskblandning gav deffinitivt mersmak!

Metehälsningar / Gustav "Gurra" Ljung

Öringfrossa

Tue, 20 Apr 2010 21:04:00 GMT

Rubriken säger ganska mycket då den beskriver en stor del av de två senaste fiskedagarna i Forshagaforsen.

Lite irriterad över att första bussen går sent på söndagar satt jag ännu en gång på väg till Forshaga tillsammans med Anton.

Framme vid älven ”slängde” vi oss i båten för att komma ut så fort som möjligt.

Vi börjar direkt med att fiska efter Lax och Öring då vi var inspirerade av lördagens fiske.

Efter några dagar i samma båt börjar årtagen skära riktigt fint genom strömvirvlarna och efter endast 40 minuter slukar en glupsk öring Antons tubfluga. Vi förstår snart att det är en ganska liten öring som fajtar bra för sin storlek. Men då fisken närmar sig båten säger jag exalterat till Anton… Den har fettfena! Svaret blir ett förvånat, ”skojar du eller”? Men då fångstmannen snart beskådar den underbara lilla fenan bredvid stjärtfenan utbrister han i ett litet ”halleluja”.

Jag landar snart den välformade lilla skapelsen som uppskattas till 2.5 kilo innan hon får friheten åter.

Antons första öring för säsongen.

Resten av dagen flyter på i takt med strömmen, men dessvärre lyckas vi inte landa några fler fiskar denna dag trotts ytterligare 2 hugg.

”Vi ses imorn igen”. Var det sista jag sa då jag sakta vandrade bort från Forshagaforsen.

Måndag morgon blev en mycket tidig sådan då vi hade ställt in siktet på en buss som går strax efter 6. Trotts den tidiga morgonen satt både jag och Anton ganska upprätt i bussätena.

Även om vi var lite trötta på bussen så försvann tröttheten snabbt när vi kom fram till fiskevattnet. Alla grejer packades i båten och snart var vi ute på älven ännu en gång.

Snabbt rodde jag till ett ganska stort bakvatten där vi vet att det står stor gädda. Efter några kast anlände vår klasskompis Martin som skulle fiska från en av sportfiskecentrets båtar.

Jag föreslog att vi skulle byta plats och både Anton och Martin instämde. Vid nästa plats fick jag snabbt en liten gädda på jerkbait innan Martin krokade en lite större fisk. Han fajtade in den starka gäddan till båten ganska snabbt och kunde därefter handlanda den.

Martin med en fin gädda tagen på gummibete.

Gäddfisket fortsatte en stund men utan utdelning. Så vi bestämde oss för att börja fiska Öring och Lax.

Fisket började bra då jag efter ett kraftigt årtag av Anton och ett hårt hugg som följd kunde kroka en fisk. Jag fick uppleva en ganska kort rusning följt av ett slag i ytan, därefter kunde jag ganska snabbt pumpa in öringen mot båten. Men några meter från båten började han gå runt och tjura och jag kunde inte få in en centimeter lina. Tillslut gav han dock upp och efter en säker landning av Anton kunde jag röra vid min första odlade Öring.

Trotts att den var odlad kunde jag inte hålla tillbaka ett stort leende. Dagen hade börjat bra och vädret kunde man inte klaga på.

Min första Gullspångsöring.

Fisket fortsatte och vi fiskade effektivt av de hetaste sträckorna. Efter någon timma utan hugg small det helt plötsligt utan förvarning på mitt spö. Krokningen satt och den första rusningen var riktigt tung. Jag kände snabbt att det handlade om en större fisk än den förra och det var ganska nervkittlande då jag sakta började fajta in fisken. Snällt som en hund följde han med in mot båten då han plötsligt gick rakt ner mot bottnen. Utan att ha sett fisken undrade jag hur stor den var.

Tyngden i linan var påtaglig då fisken gick tungt mot botten och utan förvarning tog det tvärstopp. ”Inte fast i stock”, tänkte jag då tyngden var massiv. Jag la på lite extra press och kände hur tyngden gav med sig, när plötsligt… spöt rätade sig och fisken var borta.

Besvikelsen var total och jag kände mig helt tom då jag sakta satte mig ner för att hämta andan.

Anton försökte muntra upp mig med positiva kommentarer men inget kunde ta bort tomheten jag kände.

Jag var drabbad av Öringfrossa!

Resten av dagen innehöll en 5 kilos gädda och en mindre gädda fångade av Martin.

Nu till helgen blir det nya tag och då ska drömöringen upp!

Skitfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

Laxfrossa...!

Sat, 17 Apr 2010 21:31:00 GMT

Idag har jag och min kompis Anton varit och fiskat i Forshagaforsen!

Precis som igår begav vi oss till Forshaga för att fiska storgädda i Forshagaforsen.

Gårdagen blev inte som vi hade tänkt oss då endast jag lyckades landa en liten gädda och idag var vi väldigt revanschsugna.

Dagen till ära hade solen gått i moln för första gången denna vecka så förutsättningarna för gäddfiske var bra.

Spända satt jag och Anton på den första morgonbussen in till Forshaga. Vi var snabbt nere vid älvbåten efter att ha stigit av bussen, och ännu snabbare tacklade vi upp våra spön.

Vi började med att ro till ett ganska stort bakvatten i forsen där vi plockade fram jerkbaitgrejerna och började fiska. Direkt i första kastet rycker det till ordentligt i mitt spö under ett långt spinnstopp, jag krokar fisken och starka som älvgäddor är bjuder den upp till en liten dans. När jag krokat loss gäddan drar jag en suck av lättnad… En bra start på dagen!

Platsen levererar inget mer så vi ror snart vidare till nästa plats.

Framme vid nästa ställe kastar Anton snabbt ut och efter endast ett par kast krokar han en liten gädda. Gäddan krokas loss och efter ett kast till står Anton med spöböj igen! Denna fisk är lite större och bjuder upp till en härlig fajt med några försök att gå fast i ankarlinan. Men vi lyckas landa fisken som snart får friheten åter.

Anton dänger efter gädda.

”Snabbt på´t igen” säger jag och kastar ut. Men inga fler gäddor behagar att hugga på platsen.

Jag ror vidare och på nästa plats ankrar vi upp vid en strömkant med avsikt att fiska med gummibeten.

Dessvärre uteblir de tänkta storgäddorna och efter en liten stund bestämmer vi oss för att fiska Lax och Öring.

Vi tacklar snabbt om till flugspö och haspelspö.

Vi inleder fisket genom att harling fiska tvärs över älven. Vi fiskar noggrant av alla ställen vi kommer åt men utan resultat. Vi ser däremot att det drillas fisk i en annan båt och de landar snart en fin öring.

Stärkta av vetskapen att det finns huggvillig fisk fortsätter vi att fiska av forsen.

När vi kommer till ett ställe där vi vet att det står fisk stiger spännigen ytterligare ett snäpp. Och precis på rätt ställe hugger det för mig. Fisken tar snabbt några meter lina innan den snällt följer med in mot båten. Men lugnet blir kortvarigt då hon plötsligt börjar gå ner mot botten med tunga knyckar. Hela spöklingan böjs och jag har svårt att matcha fisken. När jag äntligen får upp henna till ytan ser vi att det är en laxhona med fettfena! Efter ännu en dykning av fisken kan Anton ta ett stadigt stjärtspolegrepp och laxen är säkrad.

Hon väger 2 kilo och efter några bilder får hon självklart simma hem igen.

En vildlax från Gullspångsälven!

Vi fortsätter fiska av platsen ordentligt men utan resultat.

Ett platsbyte värkar rätt så vi ror upp en bit i forsen…

Det nya stället verkar hett så vi släpper i betena och börjar fiska. Jag ror ganska frenetiskt för att komma uppåt i den tunga strömmen när Anton ropar att jag har fisk. Någon sekund senare sitter jag med ett böjt spö och skrikande rulle samt en vild öring i linänden. Öringen tar snabbt 5, 10, 15, 20 meter lina innan den avslutar rusningen genom att slå i ytan. Därefter kan jag börja fajta in fisken mot båten men det är svår när öringen gör några kortare rusningar i sidled.

När fisken kommer upp mot båten tror vi att den väger 3.5-4 kilo men dessvärre får vi inte veta mer än så då den sliter sig loss i nästa rusning. Synd… Men en rolig fajt att minans! Och det är ju fajten man vill ha.

Vi fortsätter att fiska och strax krokar Anton en fisk. Tyvärr lossnar krokfästet efter bara några sekunder och vi fick aldrig se fisken.

Träget fiskar vi vidare i ett par timmar utan några fler kontakter med fisk så då bestämmer vi oss för att packa ihop och bege oss hemåt.

Ännu en lyckad fiskedag är till ända och imorgon sticker jag och Anton ut på älven igen, på jakt efter Lax, Öring och Gädda!

Laxartade hälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

Saltstänk och silverblänk

Sun, 11 Apr 2010 12:33:00 GMT

Då var man hemma igen…

Efter att ha spenderat några härliga påsklovsdagar i skidbacken var det härligt att komma hem för att spendera de sista lediga dagarna vid kusten. Och när jag säger kusten menar jag givetvis havsöringfiske på västkusten…

Förra helgen inledde jag min havsöringsäsong här på västkusten. Det gick dock inte som jag hade tänkt då isen precis hade släppt greppet om min älskade fjord och vattnet var isande kallt. Havsöringarna lyste då med sin frånvaro och jag såg inget täcken på liv.

Men nu när jag kom hem efter 5 varma dagar var förhoppningarna högre.

Direkt på lördag morgon tog jag mitt spö och mina vadare och promenerade ner till Gullmarn.

När jag kom ner möttes jag av en strålande sol och lätt bris. Jag satte mig ner en stund och studerade kuststräckan innan jag tog på mig vadarna och vadade ut. Det var ytterligare två spösvingare på plats denna morgon och en av dem krokade ganska snabbt en hyfsad öring.

”Äntligen är öringarna inne på grunt vatten”, tänkte jag då mitt drag slog i ytan.

Dessvärre blev det inga fler öringar för någon av oss så efter några timmar gick jag hem igen.

Hemma satte jag mig ner och funderade på varför jag inte fått eller sett någon öring. Vattnet var ju varmare och bytesfisk hade jag skymtat inne på grunt vatten…

Några timmar senare frågade mamma och pappa om jag ville med till en av Gullmarns alla vikar en liten stund då de skulle träna hundarna.

Jag tackade självklart ja då längtan efter en blank havsöring var stor.

På plats vid kusten igen valde jag en plats där jag brukar få öring så här års.

Tiden förflöt och jag stod lottlös kast efter kast. Men då mina föräldrar kom gående och det var dags att gå hem högg det plötsligt! Jag kände de karakteristiska öringknyckarna i spöt och en härlig känsla spred sig i hela kroppen.

Till en början gick fisken ner mot bottnen men efter en stund kunde jag skåda det silverblanka energiknippet plaska i ytan. Lite senare kunde jag landa den lilla skönheten och det blev ett foto innan hon sköt iväg i sitt rätta element som en liten silvertorped.

En gnutta av paradiset...

Tre kast senare var det dags att åka hem och jag kunde nöjt sätta mig i bilen.

Nu åker jag upp till Värmland igen och ni kan vänta er trevlig läsning om varierat fiske efter gädda, abborre, gös, id, och mycket mer.

Saltstänkta hälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

Mäktigt Martin!

Sat, 03 Apr 2010 17:41:00 GMT

I onsdags var det äntligen dags för en av terminens höjdpunkter. Stormöte för sportfiskeakademin!

Nu kanske det inte riktigt är själva stormötet som lockar flest elever. Trotts att det kan vara mycket intressant att lyssna på lärarna när de går igenom dagordningen i takt med att vi elever instämmer i varje punkt.

Nej det som varje termin drar till sig väldigt många elever är det som händer efter stormötet… De alltid lika intressanta föredragen. Och stämningen var på topp då alla satt sig beredda att lyssna på ett föredrag av fiskeprofilen Martin Falklind.

Martin skulle främst prata om sin senaste film ”Gentlemannafisken” men även några andra intressanta samtalsämnen.

Åskådarna märkte direkt att Martin är en van talare då han snabbt drog till sig allas intresse och tillslut satt alla som på nålar. Inledningen av föredraget handlade om Martins uppväxt och hans tidiga förälskelse för Öringen. Det var en fröjd att se det storslagna bildspelet varvat med filmklipp från filmen samt några bortklippta scener. Martin talade med en avspänd röst som han kombinerade med lite humoristiska skildringar av både norska och danska då han visade bildspelet från filmen.

Då han var färdig med delen av föredraget med temat öring så övergick han till de ”övriga” ämnena.

Han pratade en del om hans senaste fiskeexpedition, ”Den gamle och havet ” som verkar ha varit en upplevelse långt utöver det vanliga. Han visade lite bilder från resan och pratade om alla förberedelser inför.

Nu när han tagit upp två roliga och mycket underhållande saker var det dags för ett inte lika roligt ämne… Vattenkraften.

Martins kritik och kamp mot vattenkraftsbolagen känner nog de flesta till vid det här laget. Självklart riktade han den mesta av kritiken mot kraftbolaget jämtkraft och deras bluffreklam. Han gick in lite bakom kulisserna och visade oss vilket bemötande han hade fått då han tog kontakt med jämtkraft. Det visades även flera bilder på totalt torrlagda älvar som skulle ta årtionden att återställa med ett normalt vattenflöde. Detta har jämtkraft alltså förstört på ”nolltid”. Man märkte verkligen hur mycket Martin engagerar sig i detta ämne då han stod framme på scenen och höll tillbaks sin ilska så gott det gick. Jag förstår Martin och jag står vid hans sida till hundra procent, det hoppas jag att ni också gör.

Därefter avslutade Martin med ett fiskebildspel av klassen storslaget!

Gentlemannafisken

När föredraget var slut fick Martin stående ovationer av alla i publiken efter ett grymt föredrag.

Tack för ett av det bästa föredragen jag har varit på Martin!

Fiskehälsningar / Gustav "Gurra" Ljung

Det våras för silver

Wed, 31 Mar 2010 09:36:00 GMT

Nu står alla startklara och peppade till tårna med utrustningen i högsta hugg och silverblänk i tankarna inför havsöringpremiären imorgon.
Imorgon gäller det alltså, platsen är västkusten och många är de som har väntat på stunden när man äntligen får greppa haspelspöt, flugspöt eller kanske pimpelspöt för att ge sig ut på jakt efter silverblanka havsöringar.
Även jag har legat sömnlös vissa nätter och tänkt på de starka, vilt fajtande fiskarna vid namn havsöring.

Med tanke på att jag själv inte kommer kunna närvara vid kuststräckorna under morgondagens premiär så var jag tvungen att stilla min längtan efter havsöring genom att binda lite flugor.
Att förbereda sig inför havsöringfisket genom att binda några flugor dagarna innan har blivit lite av en tradition för mig. Då kan jag anpassa mina flugor efter rådande väder och vattentemperatur. Genom bindandet kommer man även i rätt harmoni inför det stundande fisket.

När jag plockat fram städet började jag krafsa bland allt material. Det var allt från de billigaste damvippor till exklusiva nackar. Valet föll på några material som funkat bra under föregående år.
De tänkta mönstrena var tre egna vid namn, "Golden olive", "Sparkle brown" samt ett namnlöst.
Som grädde på moset fick det även bli ett "Juletraet" i färgen pearl.

Redo att fånga fisk!

Då var man äntligen igång med förberedelserna.
Det kommer troligen bli någon kväll till vid bindstädet inna jag står vid kusten redo för en av livets alla härligheter... Kustöringen!

Vi ses vid kusten.

Salta hälsningar / Gustav "Gurra" Ljung

"Bompass"

Tue, 30 Mar 2010 06:11:00 GMT

Denna titel skulle man kunna summera mina senaste ismetepass med…

Men vad beror då dessa bompass på? Kan det bero på att Gäddorna inte vill äta nära inpå leken? Eller att dem har blivit skyggare när snön har försvunnit från isen? Beror det på vädret?

Det jag vill säga med detta är att man ibland möter motgångar när man fiskar. Dem är kort sagt oundvikliga. Det kan vara motgångar som att isen inte håller, att man fastnar i botten, mm.

Jag vill även påpeka att man drar nytta av några bompass bland alla huggrusher. Såsom att man får viktig information om i vilka väder fiskarna inte hugger, hur mycket is tjocklek påverkar fiskarna, vilket bete som funkar bäst för tillfället, mm.

Man får även mycket tid att fundera över vad man gör fel. Sitter man på fel plats? Fiskar man med fel bete? Eller möjligtvis på fel djup? Dessa är ett fåtal av alla frågor man hinner ställa sig själv under ett bompass.

Men nu är ju inte själva fisket allt fiske handlar om. En mycket viktig sak som fisket har gett mig under åren är alla underbara naturupplevelser. Det kan vara allt från när man sitter vid en porlande fjäll å och ser en vacker harr vaka någon meter från dig, till att stå i en båt ute på ett stilla hav med blicken fäst på solnedgången vid horisonten medans en nyfiken lunnefågel envisas med att simma in i din lina gång på gång.

Det är dessa naturupplevelser som gör vissa fisketurer extra minnesvärda.

Ibland blir jag till och med så tagen av den underbara miljön att jag måste lägga ifrån mig spöt en stund för att ta in allt de underbara naturen har att ge.

Och vissa gånger när jag sitter vid kusten med saltlukten som kittlar min näsa kan jag till och med fälla en liten tår för denna underbara natur.

Så när hoppet sviker under vissa turer brukar jag drömma mig bort till de underbara turerna då allt var perfekt.

Men plötsligt kan man komma tillbaks till verkligheten av ett hugg… Vilket kan förändra vilken trög dag som helst till helt underbar!

Fisket kan vänta… Lite.

Ha det gött ute i naturen och på alla era fiskeexpeditioner!

Vi ses ute vid vattnet…

Fiskehälsningar / Gustav Ljung

Spinner in våren

Fri, 26 Mar 2010 13:08:00 GMT

För ett par dagar sedan var det dags för årets första spinnfiskepass!
Nu fanns det ju bara ett allternativ så jag och min kompis Anton bestämde oss för att testa att spinnfiska efter öring och lax i Forshahaforsen som ligger endast ett stenkast från skolan. Så när skolan slutat för dagen traskade vi dit.
Det var endast öppet på några få ställen i forsen så vi fick testa där det var möjligt.
När vi tacklat iårdning våra spön började vi med att ta några försiktiga steg ut på isen som låg längs med kanten. När jag kände att jag stod på stadig is blev jag lugn och snart svepte jag iväg det först spinnkastet för iår!
Det var en härlig känsla att sakta lirka hem draget längs med bottnen i väntan på hugg.

Dessvärre uteblev huggen under hela eftermiddan och vi hade inte sett en enda fisk.
Men bara känslan att efter en kall isig vinter nu äntligen ha fått känna lite på haspelspöt och att se de blänkande dragen bringar glädje nog...

Nu ser jag fram emot några härliga ismetepass!

Skitfiskehälsningar / Gustav "Gurra" Ljung

Snöskoter och fyrhjuling med skolan...

Tue, 23 Mar 2010 17:36:00 GMT

... Var det som stod på schemat när jag och mina klasskompisar för två veckor sedan åkte till Fredros i norra Värmland!
När vi anlände till Fredros började vi direkt med en teorilektion där vi lärde oss det viktigaste om snöskotrar och fyrhjulingar. När lektionen var färdig hade alla skaffat sig en grund att stå på inför morgondagens äventyr.
Efter en stadig frukos nästa morgon var äntligen jag och halva min klass förberedda för en dag fylld med upplevelser! Då vi kom fram till instruktörerna kunde vi beskåda en inponerande uppsättning av nya fina fyrtakts snöskotrar samt några fyrhjulingar.
Efter en grundläggande genomgång om snöskotrarnas olika delar satt snart ett antal förväntansfulla elever två och två på snöskotrarna redo att åka iväg.
I början var det lite svårt att bemästra dessa snöskotrar som få elever var bekanta med. Men efter lite inkörning kunde snart alla gasa på lite extra på raksträckorna.
När vi under hela förmiddan tränat manövrering av snöskotrarna var det snart dags för lunch. Med mat i magen och nya krafter gick vi med raska steg mot snöskotrarna. Snart satt 7 elever på varsin snöskoter och de andra 6 eleverna fick träna på att manövrera fyrhjulingarna.

Klart för start!

När vi kom tillbaka efter en 2 mil lång tur med snöskotrarna var vi alla jättenöjda och kunde knappt slita oss från skotrarna.
Nu var det de andra 6 elevernas tur att köra snöskoter och vi fick lära känna fyrhjulingarna.
När de andra kom tillbaka var vi alla jättenöjda med dagen och jag tror alla ville uppleva en liknande dag.
När vi hade ätit kvällsmat var det dags för några timmars välförtjänt vila innan det var dags för den andra halvan av klassen att ge sig ut imorgon.
Tredje dagen var det min grupp som skulle vara inne och göra lite teoretiska grejer inför Havsfiskelägret på Fröya i Maj. Vi repeterade lite nödvändiga knutar och lärde oss lite om utrustningen som vanligtvis används vid Fröya. Därefter tittade vi även på en djupkarta och fick flera intressanta positioner av våran lärare Lilleman.
Dagen rullade på och snart var ännu en lyckad dag till ända.
När Torsdagen kom var det dags för teoriprovet vi skulle göra för att få förarintyget till körkort för Snöskoter och fyrhjuling(teränghjuling).
Provet gick bra och alla klarade förarintyget och snart får vi två nya körkort var.
Nu var alla nöjda med några härliga dagar och jag tror de flesta ser fram emot nästa gång de får köra snöskoter. Det gör iallafall jag!

Tack Forshagaakademin för att vi elever får dessa möjligheter av skolan!
Och tack lärarna Lilleman och Torbjörn för de trevliga dagarna på Fredros!

MVH / Gustav Ljung

Delad glädje är dubbel glädje!

Wed, 17 Mar 2010 18:16:00 GMT

I Fredags stack jag och två kompisar ut till ett nytt ställe på jakt efter de stora krokodilerna!
När jag steg ut på isen började benen gå snabbare än vanligt och jag märkte att fiskesuget var påtagligt.
Framme på en lämplig plats började vi borra och loda, bottnen värkade lovande så vi började placera ut spön. När jag just placerat ut mitt sista spö högg det för Alexander. Den lilla gäddan landades och återutsattes snabbt.
Jag kollade så mina spön och vippor var tipptopp innan jag satte mig ner för en stunds fiskesnack.
Just när jag skulle plocka med min utrustning löste en av mina vippor ut. Jag var snart framme vid hålet där jag försiktigt greppade linan och tyngden i andra ändan skvalrade om gädda. Jag han precis göra mothugg när det högg för Alexander. Även han krokade sin fisk och båda stod med härlig böj på spöna.
När vi snart hade landat varsin gädda på knappt 5 kilo var det dags för några bilder innan dem fick simma hem.

Dubbelhugg!

Dagen hade startat bra och vi hoppades att det skulle fortsätta.
Tyvär tickade klockan lite för fort och vi landade endast några smågäddor utöver de föregående.
Dagen räddades dock av det härliga dubbelhugget och en stark härlig sol!

Tack Simon och Alexander för en mycket härlig dag på isen!

Och skitfiske på er alla!

/ "Gurra" Ljung

Gyltafiske med ovanligt inslag

Sat, 06 Mar 2010 18:36:00 GMT

Idag steg jag upp strax efter klockan 9 med gyltafiske i tankarna. Någon timma senare hämtades jag av Jesper, kimmy och jespers pappa och det bar iväg mot gullmarn.
Framme vi gullmarn skyndade vi ut på isen då vi knappt kunde vänta på att sätta ut spöna.
När vi var framme på fiskepositionen sattes spöna ut raskt och snart kunde vi sätta oss och stirra på vippor och spötoppar.
Det dröjde inte länge innan det gungade till i en av Kimmys spötoppar. Han var snabbt framme vid spöt och krokade fisken. Fajten blev inte särskilt dramatisk och upp ur hålet kom en mycket tjock glyskolja eller "glysa" som vi säger här i Lysekil.
Nu fokuserade mina ögon extra mycket på mina vippor och efter jag beskådat en härlig gungning satte jag in mothugget. Spöt böjdes och jag började fajta in en stark berggylta. När jag nån minut senare satt öga mot öga med en vacker berggylta fick jag en härlig känsla i kroppen... "Jag vill fånga fler"!
Visst fick jag som jag ville då jag några minuter senare kunde kroka ytterliggare en berggylta. Spöt böjdes brutalt och det knastrade lite i den hårt åtdragna slirbromsen. Med förhoppningar om en fisk över kilot blev jag lite förvånad när berggyltan "bara" vägde 840 gram. "Man slutar alldrig förvånas vid gyltafiske", tänkte jag när jag släppte tillbaka den starka berggyltan.
Därefter bestämmde jag mig för att börja pimpla efter berggylta då jag ville bevisa för några klasskompisar att det går att få berggylta på pimpel.
Jag släppte ner tacklet och började rycka lite. Men det dröjde inte länge innan det började hugga på ett av mina ismetespön.
Jag gav pimpelspöt till Kimmy och satte mig för att bevaka ismetespöt. Huggandet upphörde och plötsligt krokade kimmy en fisk på mitt pimpelspö. Jag vände mig om och då jag såg den ryckande spötoppen tog jag tag om linan och började hala in fisken. under fajten disskuterade vi vilken art det rörde sig om. Gylta uteslöts ganska snabbt och vi trodde det var en Paddtorsk som fattat tycke för betet, och upp ur hålet kom en... Bergvar!
Denna lilla plattfisk är en extremt ovanlig fångst på spö, och på pimpel sedan! Vi identifierade de olika kännetecknena och var säkra på att det var en Bergvar.
Hon mättes till 21 cm och vägde 200 gram. Maxlängd på denna art ska vara 25 cm i Sverige.

Bilderna på den otroligt ovanliga spöfångsten... Bergvar!

När vi hade tagit in denna händelse ringde Pelle. Han hade fått förhinder så han inte kunde följa med på fiske idag. Under telefonsamtalet gungade det till på en av mina vippor. Jag krokade fisken och backade på isen för att hålla bra kontakt med den vilda gyltan. Jag fick lägga ner mobilen i snön för att veva in lina och fajta gyltan. När jag hade landat berggyltan som garanterat var över 1 kilo återfick jag kontakten med Pelle och då han hörde nyheten blev han riktigt fiskesugen och hoppades på en fisketur i Lysekil för hans del.
Den underbara berggyltan vägde 1050 gram och efter några bilder simmade han hem.

Nu hade jag ett mål kvar, berggylta på pimpel.
Med en fisketimme kvar satte jag mig ner med pimpelspöt då det högg dåligt på ismetespöna. Några minuters lirkande senare fick jag ett stenhårt hugg som jag hundradelar senare krokade. Fajten blev stentuff med den stumma flätlinan och handdrillning, men jag kunde tillslut landa en fin berggylta på dryga 700 gram vilken blev dagens minsta.

Det går att få berggylta på pimpel

Detta blev en värdig avslutning för dagen men denna prestation är inget mot den underbara Bergvaren!

Därefter promenerade jag och mina två fiskekompisar hemåt.

Soliga fiskehälsningar / Gustav "Gurra" Ljung

Fartfyllt Gyltafiske!

Thu, 04 Mar 2010 17:31:00 GMT

Fiskedagen började med att jag begav mig ut till ett riktigt storgyltaställe tillsammans med Hasse som var mycket taggad!
När vi gått en kortare promenad på "skaren" som hade bildats under natten kom vi äntligen pram till vårat mål.
Vi placerade snabbt ut spöna och jag han precis lägga ut mitt andra spö när det plötsligt högg för mig. Jag var snabbt framme vid spöt och efter mothugget svarade gyltan med en tung rusning och jag förstod direkt att det var en ganska stor fisk!
Den stenhårda pressen tog snabbt ut sin rätt och gyltan började följa med upp mot hålet. Väl i hålet kunde jag beskåda en mycket vacker berggylta som jag vägde till fina 1100 gram innan han fick återvända hem.

Vädret kunde man inte klaga på!

Denna gylta han knappt simma iväg innan det högg på mitt andra spö.
Mothugget var snabbt och hår och fisken krokades. En vilt fajtande berggylta strax under kilot uppenbarade sig i hålet innan han fick friheten åter.
Under de kommande minuterna han jag landa en berggylta till samt en liten paddtorsk.
Därefter kommer även Hasse igång och lyckas fånga sin första Berggylta från isen vilken visar sig väga 1025 gram... Grattis!
Nu var Hasse på gott humör och kunde snabbt landa ännu en berggylta.
Även jag var på mycket gott humör och kunde snart kroka en till fin berggylta. Gyltan bjöd upp till en stenhård kamp och jag fick pressa han riktigt hårt. Efter några kraftfulla rusningar i sidled kunde jag tillslut landa honom.
Med sina 1125 gram var det min dittills största berggylta för året. Det sprakade till av alla vackra färger när han simmade ner i hålet och jag hälsade att vi ses igen.
Efter det avtog huggperioden och huggena blev mycket försiktiga, många bommades och ett fåtal kom upp. Det verkade som smågyltorna kommit igång och de större hade gått och lagt sig...
Trotts de försiktiga huggen kunde jag landa några berggyltor med en topp på 1025 gram samt en till liten paddtorsk.

Enligt mig är paddtosken Sveriges sötaste fisk. Vad tycker ni?

Även hasse lyckades landa några mindre berggyltor innan det var dags att bege sig hemåt.

Nu när jag summerar dagen kan jag räkna den som lyckad då vi landade 4 berggyltor över 1 kilo och jag fick 2 söta små paddtorskar.

Nu laddar jag om inför kommande fiskedagar!

Gyltahälsningar / Gustav "Gurra" Ljung

Gilla läget

Tue, 02 Mar 2010 14:56:00 GMT

"Idag är en underbar dag för isfiske efter gylta..." Tänkte jag när jag vaknade i morse.
Dessvärre ringde min fiskekompis Pelle och ställde in fisketuren på grund av sjukdom... Synd. Men det var bara att gilla läget, och efter en låååång stund fiskesnack med Pelle var jag genast på bättre humör och utan att tveka tog jag på mig skidorna och åkte ner med våra hundar till Gullmarn!
Väl nere vid Gullmarn möttes jag av en klarblå himmer och en starkt lysande sol. Snön låg som ett hårt packat täcke över hela fjorden och jag kunde utan problem skida ut på "skaren" som hade bildats under natten.
"Tänk att vinten kan vara så underbar"
Jag njöt av varje stavtag jag tog, jag njöt av varje vindpust som träffade mig, Jag njöt av Gullmarn i dess vackra vinterskrud, Jag njöt av allt vintern bjöd på!
En sån här vinter har jag väntat på länge. Tyvär har väntan blivit väldigt lång på grund av det mildare klimatet och andra faktorer.
Men nu när denna riktiga kalla Svenska vintern har återfått sitt grepp njuter jag i fulla drag.
Jag tycker att vi borde ta vara på all möjligheter denna ovanligt isiga och snöfyllda vinter har givit oss.
Några av dessa möjligheter kan vara, isfiske i alla dess former, längdskidåkning, utförsåkning, isklättring, vandring, man kan bygga snöhus,och mycket mer!

Till alla er som sitter inne och grämer sig över vintern med dess is och snö samt bara väntar på öppet vatten. Till er säger jag bara, Gilla läget!
Det är möjligt att sommarfisket är roligare än vinterfisket men ni kan inte göra nånting åt vintern.
Så greppa isfiskesakerna, längdskidorna eller vad ni nu föredrar och ge er ut på äventyr i detta underbart vintriga Sverige!

Och glöm inte att vi har tillgång till en underbar natur!

Vi ses ute i naturen!

Vintriga hälsningar / Gustav "Gurra" Ljung

Ett trevligt möte

Sat, 27 Feb 2010 21:42:00 GMT

Jag vaknade denna dag med 0 grader utanför fönstret och duggregn hängandes i luften.
Jag hade lovat pappa ett härligt Ismetepass efter gädda vilket jag tänkte hålla.
Frukosten satt mycket fint och med stärkt sinne satte jag och pappa kurs mot en sjö med stora gäddor!
När vi var frame vid sjön traskade vi ut i den blöta snön vilken låg som ett täcke över isen.
När vi var framme på fiskepositionen började vi direkt gå runt och sätta ut spön.
Pappa föreslog att jag skulle ta första hugget då han ville se hur ett mothugg från isen skulle gå till.
När vi hade satt ut alla spön säger pappa plötsligt... Hugg. Jag vänder mig om och ser hur en av vipporna sakta gungar fram och tillbaka. Mina ben börjar snabbt springa mot spöt men ett tiotal meter från spöt stannar jag av för att inte riskera att gäddan skräms. När jag ser att det bokstavligen sprutar ut lina från rullen tar jag några snabba steg fram till spöt och gör mothugg direkt!
Fisken krokas men jag klarar inte av att stoppa gäddan och hon fortsätter rusa med full fart i sidled. När jag väl lyckas vända henne så har hon tagit ytterligare några meter. Nu följer hon snällt med och jag pumpar lugnt in de sista metrarna. Upp ur hålet kommer ett ganska stort huvud som jag lätt kan styra upp i hålet och ta ett stadigt jälgrepp.
Gäddan landas och jag kan konstatera att det är en fin fisk i bra kondition.
Vi väger henne till 6 kilo och efter några bilder får hon samla nya krafter och simma hem.

Riktigt härligt med en välkonditionerad Gädda!

Nu blev vi riktigt taggade och efter att en ny mört betats på sätter vi oss till rätta med ögonen fokuserade på vipporna.
Tiden går och vipporna förblir i det läget vi lämnade dem.
Vi går runt och peppar mörtarna lite ibland men inget speciellt händer.
Innan passet lider mot sitt slut hinner vi dock få 2 hugg till men båda gäddorna är mycket försiktiga och hinner spotta ut mörtarna innan vi hinner fram.

Tyvär fick inte pappa någon gädda idag men då jag lyckades landa en fin gädda var vi ändå ganska nöjda med dagen.

Nu går jag på sportlov och under lovet kommer siktet vara inställt på Gylta i storlek XL!

Fiskehälsningar / Gustav Ljung

Stora insjökrokodiler...

Sun, 21 Feb 2010 17:10:00 GMT

...Var det som simmade runt i mina tankar när jag en snöfylld februarimorgon begav mig ut på ismete efter just dessa.

Framme vid sjön tidigt på morgonen mötte jag tre glada klasskompisar som hade hunnit dit en stund innan mig. De hade redan börjat sätta ut sina spön på isen så jag började också med det.
När alla spön var ute kunde vi luta oss tillbaka en liten stund i väntan på hugg. Dessväre uteblev huggen under en period och under den tiden gick vi mest runt och rensade hålen från is och snö.
Ytterligare någon timme senare fick äntligen Marcus ett förlösande hugg. Dock visade det sig vara en mycket liten gädda som snabbt krokades loss.
Då fick vi plötsligt syn på Niclas som hade greppat sitt spö och var redo för mothugg. Fisken krokades och spöt böjdes ordentligt.
Då vi kom fram till Niclas kunde vi se att han med fast hand drillade en riktig storgädda! Fajten böljade fram och tillbaka då fisken ibland gjorde hårda utras. Tillslut kunde fisken styras in mot hålet men då den var krokas i mungipan var jag tvungen att köra ner armen i hålet för att styra in den stora gäddan med handen. Väl nere med handen kände jag ett stort huvud och kunde snabbt få tag i gällocket och landa fisken.
vi mätte gäddan till 114 centimeter och hon vägdes till 8,8 kilo innan hon fick simma hem.

Niclas med nytt PB!

Alla var nu glada och med stärkta självförtroenden kunde vi fiska vidare mot nästa storgädda.
Marcus och Andreas började gå runt och rensa sina hål när Marcus flötsligt ropar att han har fisk. Jag sliter tag i allt som krävs för avkrokning och vägning och springer mot en fajtande Marcus. Halvvägs ser jag att han helt själv lyfter upp ännu en stor gädda!
På avkrokningsmattan mäts den långa gäddan till hela 120 centimeter! Med förhoppningar om en vikt över 10 kilo väger vi henne. Det visar sig dock att hon är mycket buktom och vågen visar "endast" 9,08 kilo.
Trotts vikten lyser Marcus ikapp med solen då han släpper tillbaka hans hittills längsta gädda.

Marcus med en riktig insjökrokodil...

Efter dessa tre hugg behagar inte gäddorna att hugga alls och vi blir utan hugg ända fram till tvåtiden då jag lyckas landa en gädda på ca: 3 kilo.
Därefter är gäddorna som bortblåsta och trotts en del trixande med fiskedjup, mm får vi inga fler hugg under resten av dagen.

När solen rörde vi trädtopparna började jag sakta knata hemåt då det plötsligt började simma ännu större insjökrokodiler i mina tankar...

Ismetehälsningar / Gustav "Gurra" Ljung

Kyligt Gyltafiske

Fri, 12 Feb 2010 16:19:00 GMT

När jag vaknade denna morgon hade jag en konstig känsla i kroppen... gyltafeber!
Jag visste att den bara kunde botas med en sak, ett härligt isfiskepass efter gylta.

Någon timme senare hade jag knutit iordning ett antal nya gyltatackel, plockat iårdning med alla grejer och ett ögonblick senare var jag och pappa påväg till de heta gyltaplatserna.
Väl framme vid Gullmarn blåste det ganska mycket ute på isen. Trotts blåsten var jag säker på att vi kunde hitta lä dit vi skulle. När vi var framme vid fiskeplatsen var det nästan helt lä så vi började borra hål och rigga iårdning spön.
Med två spön var ute på isen högg det tidigt på ett av mina spön, jag krokar min första Berggylta och kan snart landa en liten vackert tecknad skönhet.
När min fisk simmar tillbaka krokar pappa en större gylta, det följer några korta rusningar innan jag kan landa en ny PB Berggylta åt pappa på fina 850 gram!
Gyltorna fortsätter att hugga och vi landar gylta efter gylta och pappa fångar ytterligare en vilt fajtande Berggylta på 1000 gram!
En stund senare får pappa ett härligt gungande fäll på en vippa. Han krokar fisken, men fisken uppför sig inte som en gylta och upp ur hålet kommer en stor clownmun! Det visar sig vara en underbar liten Paddtorsk som fattat tycke för pappas räka. Paddtorsken väger 305 gram och är pappas första.

Pappa är nöjd.

Efter det får jag och pappa dubbelhugg!
Vi fajtar upp våra gyltor mot isen i samma tempo och efter en liten stund kan jag landa en fin Berggylta på 900 gram och pappa en på 600 gram!
Gyltorna simmar tillbaka och lämnar mig och pappa med varsit leende på läpparna.
Huggperioden avtar och det är snart dags att bege sig hemåt. Just då hugger det på ett av mina spön, jag gör ett hårt mothugg och spöt böjs djupt i takt med gyltans tunga rusningar. En stund senare med tung spöböj kan jag landa en mycket vacker Berggylta som tynger vågen till 1100 gram!
Pappa tar några snabba bilder på mig och den fina gyltan innan han fick simma hem.

Jag stoltserar med dagens fajter!

Detta fick bli en härlig avslutning på en härlig dag då vi en stund senare gick hemåt.
Jag kan bara sumera denna dag genom att säga... Underbart!

Skitfiskehälsningar / Gurra

Segt, segare, is täckt med djup snö...

Sun, 07 Feb 2010 19:24:00 GMT

Rubriken speglar en stor del av helgens fiske då ismetet bedrevs på isar med djup snö.
Detta betyder dåligt jaktljus för fiskarna under isen och trögt fiske.
Men trots snön har det varit en helg fullspäckad med ismete efter Gädda...

Dag. 1
Fredagen började med fina väderförutsättningar och det var innan det första morgonljuset jag och Anton satt taggade till tårna med en hel fiskedag framför oss. En stund senare var alla spöna utplacerade på isen och vipporna gungade förföriskt i ljuset av dagens första solstrålar.
trots den fina morgonen uteblev huggen och bjällrorna på vipporna var tysta. En stunds fiskesnack senare med de nyligen anlända fiskekompisarna Peter och Marcus var det äntligen dags för hugg på ett av mina spön. Tyvärr avgick Gäddan med segern då den stal min mört.
Någon timma senare började det hugga med jämna mellanrum och alla fick fisk. Efter flera fångade smågäddor var det dags för en lite större Gädda att bjuda upp till dans. Det var peter som förde dansen och efter en stund kunde jag handlanda en fin madam på knappt 5 kilo.
Dagen rullade på med fler smågäddor och solen började värma ordentligt vid elva tiden. Då plingade det plötsligt i en av mina blällror och vippan fällde. När jag kom fram till spöt hörde jag hur det sprutade ut lina från rullen. Jag avbröt rusningen med ett stenhårt mothugg och Gäddan svarade med att böja spöt i en djup båge. En hård batalj med några korta rusningar följde innan Anton kunde lyfta upp en välkonditionerad Gädda som fick ett smakprov av det härliga solljuset innan hon fick simma tillbaka.

En fläckig skönhet...

Huggperioden avtog strax efter det och vi kunde landa några få Gäddor till innan det var dags att plocka ihop och knata hemåt.

Dag. 2
En väldigt seg dag med endast två Gäddor landade och lika många bommade från soluppgång till solnedgång.
Jag var denna dag ute med tre andra klasskompisar och utöver det sega fisket hade vi en härlig dag ute på isen med mycket fiskesnack och andra roliga samtalsämnen.

Dag. 3
Ännu en solig dag på isen tillsammans med Anton.
Dagen började bra då Anton kunde landa 3 smågäddor ganska snabbt på morgonen. Mina stora mörtar förblev orörda medans det högg ett par gånger till på Antons mindre mörtar. Dessa gäddor avgick dock med segern och efter det slutade det även att hugga på Antons mörtar.
En hel dag utan ett hugg kan bara räknas som väldigt seg... Och jag fick inkassera mitt första bompass för iår.
Men jag säger som jag alltid säger, "En fiskedag på isen är alltid en härlig dag på isen"

Fiskehälsningar / Gurra

Isfiske

Mon, 01 Feb 2010 11:20:00 GMT

Isfiske är enligt mig en av de roligaste sportfiskemetoderna man kan bedriva. Visst finns det många olika metoder som är minst lika roliga. Men det är något speciellt att sitta och titta på de svajande ismetevipporna under en iskall vårdag ute på en tjock is med ett darrande pimpelspö i handen.
Med dessa tankar i huvudet stack jag ut tillsammans med min fiskekompis Anton för att trotsa vinterns bitande kyla och förhoppningsvis fånga årets första gäddor…

Jag vaknade upp på lördag morgon med trötta ögon. Men när jag fick syn på ismetespöna som låg uppradade på golvet redo för helgens ismetepass så blev jag snabbt piggare.
Efter frukost och lite iordningplockande var jag och Anton på väg till fiskeplatsen med all möjlig utrustning i högsta hugg.
Efter en kort strapats var vi framme vid målet för dagen. Jag kunde känna de kalla vårvindarna piska mitt ansikte när vi stegade ut på isen.
Efter att ha valt ut en lämplig Fiskeplats började vi rigga iordning spön och borra hål.
När alla betesfiskar var på plats under isen greppade jag mitt pimpelspö för att sätta mig till ro och pimpla en stund.
Det korta lugnet bröts när Anton plötsligt ropade det adrenalinhöjande ordet, Hugg!
Sekunder senare tog Anton ett stadigt tag om sitt ismetespö. Han drog till med ett ordentligt mothugg och jag kunde snart landa en liten vilt fajtande gädda åt honom.
Gäddan släpptes försiktigt tillbaka och Anton agnar med en ny mört.
Jag börjar gå mot mitt pimpelhål när en av mina vippor plötsligt löser ut och börjar vaja i vinden. Jag är snabbt framme vid hålet där jag ser att gäddan drar ut lina från rullen. Ett snabbt mothugg och jag känner gäddans tyngd!
Efter en kort fajt och fotografering får gäddan friheten åter.

Min första gädda för dagen.

Strax efter det får Anton ytterligare en gädda innan lugnet infinner sig… Trodde vi.
Anton hinner dra ett par små björknor på pimpel innan det hugger på ett av mina spön.
Efter lite smygande greppar jag spöt och krokar gäddan. Jag känner att den här fisken är tyngre än den första och lättar lite på slirbromsen. Efter en kort rusning lossnar krokfästet när gäddan är strax under hålet. Snöpligt, men det är bara att släppa ut betet igen.

En pimpelstund senare blir det hugg i samma hål som innan. Denna gång väntar jag lite och gör sedan ett distinkt mothugg som krokar fisken. Gäddan drar igång fajten med en tung rusning och jag parerar genom att sätta lite extra hård press. Plötsligt uppenbarar sig gäddan i hålet men den visar sitt missnöje genom att rusa några meter i sidled. Efter det tröttnar gäddan och låter sig motvilligt landas. Hon visar sig vara lång och väldigt smal och efter några bilder släpper jag tillbaks henne med lyckönskningar om en bättre diet.

Lättviktsdrottningen...

En härlig start på dagen följs av lite trevligt pimplande och en liten fika. Tystnaden bryts av hugg på ett av Antons spön. Han är snabb med mothugget och krokar fisken. Lite senare kan en gädda landas och ett leende uppenbarar sig i Antons rosenröda ansikte. Anton tackar för fajten och släpper tillbaka den pigga gäddan. Dagen går snabbt och vi landar varsin gädda till samt några småfiskar på pimpel. Precis innan skymningen faller plockar vi ihop alla grejer och beger oss hemåt efter ett lyckat isfiskepass och en kommande morgondag med ännu mer isfiske!

Skitfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

Dag 2.

Sun, 17 Jan 2010 14:44:00 GMT

Då var det dags för ännu en dag proppfull med isfiske!
Jag och mina två fiskekompisar Andreas och Anton skulle ut på en sjö på jakt efter storgäddorna med ismetespöna i högsta hugg.
Det var en riktig storgäddsjö som stod på schemat, men förhoppningarna på sjön var ganska måttliga med tanke på gårdagens fiske då det bara landades 4 gäddor på hela dagen av alla som fiskade där.

Vår dag började också väldigt segt fiskemässigt.
Vi såg någon enstaka liten gädda som landades men det var allt.
Efter ändrade positioner av spön och varierande av fiskedjup och inte ett enda hugg på några timmar var våra förväntningar ganska låga på resten av dagen.
Men jag intalade mig att detta är en sjö som kan överraska genom att man kan få flera hugg på en kort stund och inte ett pill under resten av dagen.
Den enda ljusglimten jag kunde se med 2 timmar fisketid kvar var Antons lilla björkna som han lyckats lirka upp på pimpel. Men jag hoppades innerligt på en vändning fiskemässigt och började gå runt mellan mina spön för att se så att allt stod rätt till.
Visst såg allt bra ut med tanke på att jag fiskade på olika djup med varierande storlek på betesfiskarna.
När klockan började närma sig halv fyra bestämde vi oss för att börja plocka ihop.
Vi började gå mot våra spön när Anton frågade mig vart min bortersta vippa var.
Jag spanade så gott jag kunde men fick inte syn på vippan. Då började vi springa mot den platts där vippan borde befinna sig.
När vi kommer fram till hålet ser vi att vippan tyngs ner av huvudlinan på något konstigt sätt. Jag tar bort vippan, sträcker upp linan och känner plötsligt en väldig tyngd i spöt.
Jag börjar sakta pumpa in fisken som motvilligt följer med. Sedan gör fisken precis som den vill och trotts hård press rusar den ner till bottnen och ”studsar” oroväckande mot stockarna som ligger tätt spridda på bottnen. En stund senare med stenhård press lyckas jag få upp fisken mot hålet. I hålet uppenbarar sig en fin gädda som ser stor ut. Gäddan gör ännu en rusning i försök att nå botten men jag vägrar låta henne rusa längre än ett par meter.
Nästa gång hon visar sig i hålet är Anton på alerten och lyckas ta ett stadigt gälgrepp och landa fisken. Gäddan visar sig väga 5 kilo och är enligt mig en fin belöning efter en heldag på isen.

En värdig belöning efter en dag på isen!

Efter återutsättning av gäddan påbörjar vi det vi skulle ha påbörjat, plocka ihop alla spön.
När jag har plockat ihop tre av mina fyra spön ser jag att vippan på mitt fjärde spö har löst ut.
Jag fattar ett stadigt tag om spöt och gör ett hårt mothugg. Gäddan svarar endast med att simma med upp mot hålet för att först vid hålkanten göra en kort rusning innan den kan handlandas, krokas loss och släppas tillbaks till sitt hem.
Därefter kan jag plocka ihop de sista grejerna för att sedan summera en riktigt bra avslutning på en trög isfiskedag.