Året har förflutit i en jämn takt och fler än 30 arter har jag fångat… Men en art jag inte försökt mig på i år är en av de aggressivare sorterna. Jag talar givetvis om gösen.
Nu är det endast några månader kvar på detta underbara fiskeår och jag har inte fiskat efter gös ännu. Det var jag bara tvungen att göra och några kompisar följde gladeligen med.
Framme vid sjön möttes vi av en kall och ruggig vind och vi riggade snabbt i ordning bottenmetespön för att sedan kasta ut löjorna. Snart sitter vi i vindskyddet för att passligt söka skydd för vinden.
Timmarna går och det enda som behagar att hugga är en liten gädda… Vid tio tiden på kvällen börjar vi bli lite oroliga att det inte ska bli någon gös. Ytterligare några timmar går och endast några fler gäddor landas.
Snart blir natten till morgon och solen kikar fram mellan trädtopparna. Fet känns nästan som till och med hoppet har övergivit oss då klockan närmar sig tio… Tre timmar senare har ännu en gädda lyckats sluka en löja och besvikelsen är total. Vi sitter och snackar om vad vi ska göra när vi kommer hem… Då det plötsligt drar iväg på Andreas spö! Alla tror på gädda och krokningen sitter. Men beteendet är annorlunda då denna fisk går tyngre ner mot botten än vad gäddorna gjorde, och när vi snart ser ett gösliknande huvud uppenbara sig kan vi pusta ut. Jag håvar snart gösen och gratulerar Andreas. Vi studerar en ganska liten och tunn gös på ca: 2,4 kilo som snart får friheten åter.
Efter detta hugg blir det totalt dött och inte ens gäddorna behagar att hugga…
Senare blir vi hämtade och hemkörda av skolans fritidsvärdar.
Nu är jag hemma på västkusten och imorgon blir det förmodligen gyltafiske!
Gösfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung