Nu är jag hemma efter 2 härliga veckor i Spanien och jag har samlat på mig på mig väldigt mycket mer sportfiskemässiga erfarenheter…
Resan började då vi landade med flyget i Barcelona för att snabbt hyra en bil och ge oss av till den lilla Spanska byn Mequinenza för tre dagars fiske i Rio Ebro och Rio Segre.
När vi anlände till Mequinenza blev vi snart visade till vårt boende av vår fiskeguide Jurgen. Och vi kunde snart gå och lägga oss.
Nästa dag mötte vi Jurgen vid klockan elva då vi skulle ner till Segre och kolla på en stor Mal som Jurgens kompis Chris hade fångat på morgonen.
När vi kommit fram till fiskeplatsen fick vi snart titta på jättemalen som vägde strax över 80 kilo!
Efter denna mäktiga upplevelse frågade Jurgen mig om jag möjligtvis ville fiska på samma plats som Chris under den första dagen. Givetvis ville jag de, och ett par timmar senare satt jag bänkad vid Segres strand.
Chris är en otroligt erfaren malfiskare med flest fångade stora malar i hela världen. Eller vad sägs om 6 malar över den absoluta drömgränsen 200 pounds!
Så med detta i bagaget satt han och malde ut fiskehistorier hela kvällen, utan några märkbara pauser.
Men plötslig blev han avbruten då det kom ett tungt hugg på ett av spöna. Guiden Bodo som fiskade tillsammans med Chris var snabbt framme och instruerade mig hur jag skulle kroka fisken och vad som skulle hända i nästkommande moment.
Snart stod jag och pressade allt jag kunde men fisken rubbades inte. Den hade simmat en bit uppströms och gått fast i ett träd. Men snart slår fisken med hela kroppen och kommer loss från trädet. Jag försöker få in så mycket lina jag kan, men jag hinner inte få många meter innan fisken tar tillbaka ytterligare några meter lina.
Vid detta skede känner jag mig riktigt trött i ryggen och Pappa stöttar mig så gott det går. Några minuter senare efter flera nervkittlande rusningar nerströms kan jag äntligen leda in besten i ett bakvatten. Men jag har hela tiden maxpress så att inte malen ska fastna i något.
Några meter in, några meter ut, några meter in, och så vidare. Så här fortsätter det i ca: 15 minuter innan jag tillslut lyckas lirka ut fisken i strömmen igen. Nu är pressen absolut maxad och jag ska bara ha in fisken.
Lite senare kan jag styra in monstret i det bakvattnet där landnigen ska ske. Det dröjer inte länge innan Bodo tar ett säkert grepp om malens underläpp och jag kan pusta ut.
Jag ser att det är en riktigt stor mal och skyndar ner till Jurgen och Bodo för att beskåda mätning och vägning…
Fortsättning följer…
Malfiskehälsningar / Gustav "Gurra" Ljung