Då var man hemma igen…
Efter att ha spenderat några härliga påsklovsdagar i skidbacken var det härligt att komma hem för att spendera de sista lediga dagarna vid kusten. Och när jag säger kusten menar jag givetvis havsöringfiske på västkusten…
Förra helgen inledde jag min havsöringsäsong här på västkusten. Det gick dock inte som jag hade tänkt då isen precis hade släppt greppet om min älskade fjord och vattnet var isande kallt. Havsöringarna lyste då med sin frånvaro och jag såg inget täcken på liv.
Men nu när jag kom hem efter 5 varma dagar var förhoppningarna högre.
Direkt på lördag morgon tog jag mitt spö och mina vadare och promenerade ner till Gullmarn.
När jag kom ner möttes jag av en strålande sol och lätt bris. Jag satte mig ner en stund och studerade kuststräckan innan jag tog på mig vadarna och vadade ut. Det var ytterligare två spösvingare på plats denna morgon och en av dem krokade ganska snabbt en hyfsad öring.
”Äntligen är öringarna inne på grunt vatten”, tänkte jag då mitt drag slog i ytan.
Dessvärre blev det inga fler öringar för någon av oss så efter några timmar gick jag hem igen.
Hemma satte jag mig ner och funderade på varför jag inte fått eller sett någon öring. Vattnet var ju varmare och bytesfisk hade jag skymtat inne på grunt vatten…
Några timmar senare frågade mamma och pappa om jag ville med till en av Gullmarns alla vikar en liten stund då de skulle träna hundarna.
Jag tackade självklart ja då längtan efter en blank havsöring var stor.
På plats vid kusten igen valde jag en plats där jag brukar få öring så här års.
Tiden förflöt och jag stod lottlös kast efter kast. Men då mina föräldrar kom gående och det var dags att gå hem högg det plötsligt! Jag kände de karakteristiska öringknyckarna i spöt och en härlig känsla spred sig i hela kroppen.
Till en början gick fisken ner mot bottnen men efter en stund kunde jag skåda det silverblanka energiknippet plaska i ytan. Lite senare kunde jag landa den lilla skönheten och det blev ett foto innan hon sköt iväg i sitt rätta element som en liten silvertorped.
En gnutta av paradiset...
Tre kast senare var det dags att åka hem och jag kunde nöjt sätta mig i bilen.
Nu åker jag upp till Värmland igen och ni kan vänta er trevlig läsning om varierat fiske efter gädda, abborre, gös, id, och mycket mer.
Saltstänkta hälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung