Köp fiskekort ONLINE
Besök Sportfiskarnas webbshop
Sundbybergs Sportfiske
             



     Gustav Ljung 2009-11-26 17:46
Ungdomsbloggen

 



 

Förra helgen var jag hemma och hälsade på familjen och under söndagen passade jag även på att ta ett gyltapass tillsammans med Pelle...

På lördag kväll samtalade vi i telefon och kom snart överens att vi skulle ta vår båt och sattsa på de stora berggyltorna i Lysekils skärgård!
På förmiddagen då vi med båten gled ut ur hamnen såg det ut som dagens plan skulle lyckas. Så jag drog upp båten i en lagom fart... Men då vi kom fram till vår tänkta fiskeplats såg vi att stora oregelbundna vågor sköljde upp på klipporna. Vi testade att ankra men stora vågorna ”hävde” båten i böljor och ankaret fick inget bra fäste. Vi fick några berggyltor strax under kilot men bestämde oss snart att ge upp fisket på denna plats… Vi åkte därefter runt och letade ofiskade platser där det inte gick några vågor. Detta letande resulterade endast i mindre berggyltor och vi bestämde oss för att styra hemåt.
På vägen hem styrde jag förbi ett ganska säkert ställe, och då detta var ganska skyddat för vågorna beslutade vi att göra ett sista försök för dagen… Och tur var väl detta då Pelle omgående landade en berggylta strax under kilot. ”Nu känns det riktigt hett”, säger jag och släpper ner. Vi landar några hyfsade berggyltor innan jag krokar något större… Och dagen till ära fiskade jag med ett ovanligt mjukt spö så det kändes som den kraftfulla fisken skulle slita spöt i småbitar då den slet ut flera meter lina på ”nolltid”! Jag drog åt bromsen ytterligare och kunde höra rullens missnöjda knastrande då fisken tog lina. Snart stoppade jag fisken och satte hår press för att få upp honom i frivattnet. Detta lyckades och efter en stenhår fajt kunde Pelle håva en lång och grov berggylta.
Jag mätte fisken till 44,5 centimeter innan vågen visade fina 1425 gram!
 
Fiskarna fortsatte sedan att hugga och medelvikten var hög. Pelle landade 2 berggyltor över 1200 gram och vi landade ytterligare några över kilot! Allt detta hände under en ganska kort och intensiv huggperiod innan vi bestämde oss för att åka hem då vinde friskade i ännu mer…

Ni kan som vanligt titta på filmklipp från vårt gyltafiske på www.gylta.se under filmklipp.
 
 
Berggyltahälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung
 

 





Året har förflutit i en jämn takt och fler än 30 arter har jag fångat… Men en art jag inte försökt mig på i år är en av de aggressivare sorterna. Jag talar givetvis om gösen.
 
Nu är det endast några månader kvar på detta underbara fiskeår och jag har inte fiskat efter gös ännu. Det var jag bara tvungen att göra och några kompisar följde gladeligen med.
Framme vid sjön möttes vi av en kall och ruggig vind och vi riggade snabbt i ordning bottenmetespön för att sedan kasta ut löjorna. Snart sitter vi i vindskyddet för att passligt söka skydd för vinden.
Timmarna går och det enda som behagar att hugga är en liten gädda… Vid tio tiden på kvällen börjar vi bli lite oroliga att det inte ska bli någon gös. Ytterligare några timmar går och endast några fler gäddor landas.
Snart blir natten till morgon och solen kikar fram mellan trädtopparna. Fet känns nästan som till och med hoppet har övergivit oss då klockan närmar sig tio… Tre timmar senare har ännu en gädda lyckats sluka en löja och besvikelsen är total. Vi sitter och snackar om vad vi ska göra när vi kommer hem… Då det plötsligt drar iväg på Andreas spö! Alla tror på gädda och krokningen sitter. Men beteendet är annorlunda då denna fisk går tyngre ner mot botten än vad gäddorna gjorde, och när vi snart ser ett gösliknande huvud uppenbara sig kan vi pusta ut. Jag håvar snart gösen och gratulerar Andreas. Vi studerar en ganska liten och tunn gös på ca: 2,4 kilo som snart får friheten åter.
 
Efter detta hugg blir det totalt dött och inte ens gäddorna behagar att hugga…
Senare blir vi hämtade och hemkörda av skolans fritidsvärdar.   
 
Nu är jag hemma på västkusten och imorgon blir det förmodligen gyltafiske!
 
 
Gösfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

 




Nu har höstterminen här på Forshagaakademin dragit igång. Och första veckan stod endast provfiske på schemat… Syftet med provfisket var att vi skulle elfiska i en å, nätfiska i en sjö och lära oss grunderna i provfiske. I sjön bedrev vi ”standardiserat” Nätfiske och vi ville fånga alla fiskarter i sjön och i alla storlekar. I ån använde vi elfiske som provfiskemetod och vi skulle inrikta oss på småöringar.
Srömen var stark och vattenivån i ån var var hög, men trotts detta lyckades nästan alla fånga varsin öring och intresset var stort när vår lärare berättade om elfiske.
 
Här kommer några bilder från elfisket…

Elfiske är mycket spännande!


Strömmen var hård och oberäknelig...

Detta är lite av allt roligt vi gör här på Forshagaakademin...
Titta gärna in på skolans hemsida: http://www.forshagaakademin.se/


Fiskehälsningar / Gustav Ljung 

 





När sensommaren kommer till värmland brukar de stora abborrarna börja röra på sig ordentligt. Det är under denna tid då solen värmer härligt på eftermiddagarna som de randiga riddarna tar varje chans de får att äta upp sig inför hösten. Vid denna tid är en liten betesfisk ofta rätt melodi…
 
Denna varma sensommardag bestämde jag och två kompisar att vi skulle gå och meta upp lite betesfisk för att meta efter stor abborre. Betesfiskarna nappade dåligt, men efter en stund hade vi metat upp tillräckligt för att börja fiska.
När vi kastat ut våra flötmeten och bottenmeten stod solen fortfarande ganska högt. Så vi sate oss ner för att invänta solens påbörjade nedgång.
Det dröjer dock inte länge innan det drar iväg på mitt bottenmete… Jag krokar snabbt och känner direkt att det är en liten fisk. En liten gädda kommer snart glidande in till land och jag krokar snabbt av den i vattnet. På med en ny löja som snart landar i vattnet ca: 25 meter ut.
Jag sätter mig ner igen och känner den starka solen värma ordentligt. Under den närmsta timmen lyser fisken med sin frånvaro och vi hoppas på att borrarna ska börja hugga. Snart drar det iväg på mitt spö igen och jag krokar snabbt. Denna fisk känns lite större och går i sidled… Men plötsligt lissnar krokfästet och fisken är borta. Min enda tanke var gädda och jag är inte allt för missnöjd.
Ut med tacklet på samma ställe. Kompisarnas flöten rör sig inte speciellt mycket och förblir till stor del stilla. Ganska sent på eftermiddan säger min kompis Andreas att nu borde det hugga. Cirka 5 sekunder senare drar det otroligt nog iväg på mitt spö. Jag kan knappt tro det men gör snabbt mothugg. Fisken svarar med några härliga huvudskakningar och jag känner att första abborren är pågång. En stund senare ser jag en randig fisk med blodröda fenor komma glidande in mot land. Kroken sitter fint i läppen och jag ser att det är en stor fisk. Anton står för en fin håvning och fisken är säkrad. Vi mäter den till 44,5 centimeter och jag hoppas på att vikten ska landa på över kilot… Vågen viar 1,1 kilo och nytt abborr PB är ett faktum!

Jag och storabborren njuter av sommarsolen!
 
Efter denna fina fisk händer det inte så mycket mer under kvällen… Bottenmetet visar inget mer tecken på hugg och flötena stannar över ytan.
Trotts ett ganska magert resultat kan jag nöjd gå hem med ett nytt PB i bagaget.
 
 
Abborrfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung
 
 

 




Nu är jag tillbaka i värmland och har påbörjat min tredje hösttermin här på sportfiskeakademin!
Vi börjar denna första vecka med provfiske i olika vatten och den första kvällen kunde jag inte låta bli att gå ner till klarälven och köra lite mete…
 
Vi kunde snart konstatera att vattenståndet i älven var ganska högt och det strömade ganska ordentligt.
Mina två kompisar riggade iårdning varsit flötmete och jag började blanda mäsk och tackla iårdning ett feedermete…
Det visade sig snart att flötmete endast skulle resultera i väldigt snabba drifter och inga hugg. Däremot fick jag ganska bra kontakt med min feeder som låg ganska stabilt på bottnen. Det var just denna metod som levererade fisk då mörkret sänkte sig över älvens uppvirvlade yta…
Första fisken var en liten mört som gapat stort över min majs-agnade krok. I nästa utlägg följde några mer distinkta knyckar i spötoppen och jag krokade snabbt. Fisken kändes större och jag hoppades på en stor sarv… Det blev en intensiv batalj i den hårda strömmen innan jag kunde styra in fisken i håven. I nätet låg en ganska lång men dock väldigt smal id. Iden vägde strax under 1.5 kilo och fick snabbt friheten åter.
”Nu laddar jag feedern för stor sarv” tänkte jag då jag slungade ut den lilla ”smulklumpen” i strömen.
Det dröjde inte länge inna jag krokade ännu en lite större fisk. Det visade sig vara ännu en id i nästan samma format som den första… Några snabba bilder blev det innan denna vackra fisk fick friheten åter.
 
Kvällen fortsatte och ingen sarv ville hugga. Jag fick många småhugg som iriterande nog lyckades sno min majs gång på gång. Jag försökte med olika krokstorlekar men lyckades endast kroka någon liten mört. Klockan började närma sig elva och vi bestämmde oss att gå hem då nattens kyla var påtaglig.
På vägen hem kunde vi summera ytterligare en trevlig fisketur tillsammans med kompisarna!
 
 
Skitfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

 




Nu är det inte lång tid kvar på sommarlovet… Och då tänker jag utnyttja de återstående dagarna på bästa sätt genom att satsa på stora gyltor!
 
”Då var det äntligen dags att sjösätta min nya båt och ge sig ut på två dagars gyltafiske”, tänkte jag när jag stod vid gullmarens strand med en pioner maxi som låg och guppade i vattnet framför mig. Båten var packad med den utrustning jag krävde för att överleva två dagar samt en natt vid denna underbara fjord. Så nu var det bara att ge sig ut.
Den korta båtturen till första platsen gick galant och snart låg jag förtöjd vid en klippa. Denna plats levererade ganska dåligt och endast några berggyltor på 7-9 hekto kom upp under den först timman. Ett platsbyte var nu det ända rätta och den nya platsen såg riktigt intressant ut…
Fisk i första nedsläppet! Och upp kommer en vacker blågylta på strax under 500 gram. Med denna fina start var jag nöjd och fortsatte fiska med gott själförtroende. Det dröjde inte länge innan jag hade landat ett antal gyltor till med en berggylta på kilot som bäst. Snart fick jag ett riktigt tungt hugg och krokningen satt… Fajten var inte speciellt brutal men fisken var stark ända till jag såg den blå/röda sidan. ”Den är stor”, var det enda jag han tänka innan jag lyfte in skönheten i båten. Måttbandet visade 36 centimeter och vågen pressades till 630 gram innan jag tog några snabba bilder på den stora blågyltan som innebar nytt årsbästa!
Skönhet i koncentrat! 
 
Platsen levererade ytterligare några mindre blågyltor och ett antal berggyltor innan det var dags för en ny plats.
Nu var det dags att testa några nya platser. Men då klockan hunnit bli ganska mycket var förhoppningarna inte de högsta…
Under kvällen han jag testa ett antal intressanta platser med ganska bra resultat och en vacker blågylta på fina 560 gram som toppfisk. Utöver honom landade jag även ett antal berggyltor runt kilot.
 
Solen började nu sakta röra sig mot trädtopparna och det var dags att gå i land och slå upp tältet. Jag hittade en fin strand där jag ostört kunde dra upp båten och slå upp tältet för att sedan njuta av den underbara solnedgången.
 
Dag. 2…
Denna morgon vaknade jag av ett oavbrutet regnande mot tältduken. Det blev svårt att somna om efter ett tag och jag fick helt enkelt packa ihop alla grejer och försöka mig på lite gyltafiske i regnet och blåsten… Eftersom vädret inte blev som jag hoppats så levererade inte det nya platserna speciellt bra med endast ett antal berggyltor landade och en hyfsad toppfisk på 1100 gram.
Snart blev vinden för besvärlig att bemästra på egen hand och jag tog beslutet att avsluta dagen tidigt och styra hemåt.
Väl hemma började jag snart planlägga kommande gyltaturer. Och vem vet vad som väntar härnäst…
 
 
Gyltahälsningar / Gustav Ljung    

 



De senaste dagarna har mitt fiske styrts av vädrets makter. Och eftersom vädret inte är speciellt inbjudande för tillfälet så har det blivit väldigt lite gyltafiske...
Men under det korta passet som blivit han jag iallafall med att plocka en fin berggylta! Men oturen håller i sig då även denna fisk var nästan helt buktom.
Fast jag skäms inte för en fisk på 44 centimeter och 1250 gram.

Vacker var han åtminstone...

Imorgon kommer jag troligen ut då väderleksrapporten verkar mildare.
Då ska de stora luras fram ur deras skrevor!


Fiskehälsningar / Gustav "Gurra" Ljung

 




Nu var det ett tag sedan jag skrev på bloggen… Men jag har inte haft uppehåll i fisket, däremot har jag hunnit med två dagars gyltafiske sedan jag kom hem från Nordnorge!
 
Första turen spenderade jag tillsammans med Pelle inne i gullmarsfjorden. Fisket efter berggylta var otroligt segt och vi landade endast fisk upp till 9 hekto… Men utöver dessa landade vi även 2 fina blågyltor med vikterna 575 gram och 650 gram där Pelle stor för den största och jag fick se mig besegrad med den näst största. Denna dag blåste det ganska mycket och det var ibland svårt att känna huggen. Så vi var ganska nöjda med resultatet.
Ni kan kolla in ett par filmklipp från turen på: www.gylta.se under filmklipp.  

Jag med min störst blågylta på fina 575 gram!
 
Andra turen hade vi planerat att testa några nya gyltaplatser väst Lysekil. Det blev bra väder och vi satte kurs mot stor berggylta. På den första platsen var förhoppningarna höga. Dessvärre infriades inte dessa då vi endast landade fisk upp till 800 gram och alldeles för många därunder. Efter detta dåliga resultat åkte vi snart mot det andra stället. Här hade vi tänkt spendera några timmar då det fanns flera intressanta platser ganska nära varandra. På första platsen landar Pelle direkt en fin berggylta. Gyltan vägs till fina 1150 gram och släpps sedan tillbaka. Hoppet stiger och vi landar snabbt några berggyltor på 800-900 gram. Vi byter snart plats igen och på denna plats nappar det lika bra som på förra. Det är riktigt tunga hugg och vi landar flera fiskar strax över kilot. Pelle tar en fin på 42,5 centimeter och vi hoppas på en bättre vikt. Men då vågen visar ”endast” 1150 gram är besvikelsen stor. ”När kommer den riktigt stora”?
Fisket fortsätter bra och vi landar flera fiskar över kilot samt oräkneliga strax där under.
Fram på eftermiddan krokar jag något som jag tror är bottennapp men då det börjar röra på sig inser jag att det är en stor berggylta! Snart pressar jag upp en fisk som ser stor ut… Jag mäter honom till fina 44 centimeter men är mycket besviken då jag känner på den tomma buken. Vågen visar endast 1175 gram och jag returnerar fisken med lite av en besvikelse på mina axlar. ”När ska oturen försvinna!?” Senare landar vi ytterligare några fiskar över kilot men ingen riktigt stor.
På vägen hem kan vi summera dagen med troligen över 200 gyltor och ca: 20 berggyltor över 1 kilo med en topp på 1175 gram! Ett smått otroligt resultat kan många tycka, men då vi inte landade någon riktigt stor fisk så var det inte mer än en okej tur enligt oss.
 
Nästa tur blir direkt då tillfälle ges och förmodligen åker vi ut imorgon eller på söndag nästa gång.
Skitfiske på er fram till dess!
 
 
Gyltahälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung    
 
 

 





Höga förväntningar och antalet nedlagda pengar för gästen ställer ofta höga förväntningar på guiden. Vissa förväntningar är rimliga och inte speciellt svåruppnåeliga… Medans andra är något svårare.
  
För några dagar sedan fick jag i uppdrag att guida några Österrikare som aldrig fiskat i havet innan och inte efter fisk större än 50 centimeters öringar. Dom hade ingen aning om vad som väntade ute på havet… Jag styrde mot en position som brukar kunna leverera storsej dygnet runt, och nu när det var dag brukar de stå ganska djupt… På platsen la jag båten i position och plockade fram de färdigriggade spöna. Gästerna hade med sig egen utrustning, men jag rekommenderade att dem använde den jag tog med.
Tacklet med ett par upphängare och en pirk i botten visade jag hur man släppte ner då jag skulle lära ut grunderna. Ca: 100 meter ner i vattnet tar det stopp och jag krokar… Spöt böjs i en härlig båge som skvallrar om storsej och jag ger spöt till ena gästen. Nästa spö gör jag samma sak med och inom ett tiotal sekunder står båda gästerna och fajtar storsej…
När några sejar ligger i baljan säger den ena gästen, ”the rest is just for sportfishing…”. Ett bra beslut tycker jag och vi returnerar ca: 80-90 % av fångsten. Snart är de båda manliga gästerna helt uttröttade och jag föreslår att tjejen som följt med ska få fajta en fisk. De har de ingenting emot då de båda behöver vila en stund. Så jag släpper ner och krokar ännu en sej åt tjejen…
Någon timma senare är vi inne i hamn igen och hela gänget är mycket nöjda med turen! Kul!
 
På eftermiddan nästa dag får jag beskedet att en ryss vill ha med mig ut som guide. Visst säger jag med lite tveksamhet då Per inte verkar tycka så bra om denne ryss.
Vid 5 tiden tar jag med gästen ut på en kort tur så att han får se lite av omgivningen och testa lite fiske. Vi fångar inte speciellt mycket fisk då vattnet står helt still och förhållandena är riktigt dåliga.
Inne vid campen bestämmer vi att det blir en guidad nattur då förhållandena kommer va de bästa på dygnet.
Storsej borde han gilla dänker jag då inget kan gå fel…
Båten styr mot en säker storsej position och jag kan känna lukten av riktigt stor sej. Jag lägger båten där vi alltid brukar fånga sej 20-50 meter under ytan och förhållandena ser bra ut.
Gästen släpper ner och så även jag för att kolla om fisken är hemma. Men på vägen ner händer det inget och jag blir mycket fundersam… Vid 150 meter slakar linan och jag krokar. Jag känner en hyfsad tyngd i spöt och lämnar över det till gästen. Det andra spöt är redan nere på hundra meter så jag släpper ner lite till. Även nu slakar linan på 150 meters djup och jag krokar. Visst är det sej tänker jag och börjar pumpa in. Gästen får en sej och jag får tro det eller ej en dubblé med sej på 6 kilo och kungsfisk på 1,75 kilo! Mycket konstigt… Men det är bara att släppa ner igen. Samma djup hugger det igen och denna gång är det klart mindre motstånd. Än en gång kommer det upp en kungsfisk till ytan… Detta till ryssens stora belåtenhet då han säger, ”very nice” på lite halvtaskig engelska.
 Men jag flyttar båten då jag tror han skulle uppskatta storsej mer. Men trotts de hårda fajterna och bra matfisk tycks han inte glädjas av sej… Så jag lägger om båten igen och hoppas på kungsfisk. Nere på 150-200 meter slänger sig kungsfiskarna över våra beten och vi drar flera fiskar på strax under 2 kilo. Men nu var inte detta till belåtenhet heller… Nu var det torsk han ville ha.
Då testar vi efter torsk då… Ett tag senare la jag båten över ett säker torsk grund. Men jag var lite orolig då vattnet nu nästan stod helt still.
Platsen gav en blandad kompott med torsk, kolja och makrill. Men jag kunde fortfarande inte se någon glädje i denne kravfulle ryss ögon.
Med detta resultat styrde jag ganska nöjd mot campen. Men det är svårt att vara nöjd när gästen inte är det…
När vi skildes åt klockan 7.30 på morgonen var det sista ryssen sa, ”Next time hallibut…”
 
 
Ja… Så här kan två guidade turer med två olika gäster se ut.
 
 
Skitfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

 




I lördags eftermiddag fick jag beskedet att det var några gäster som ville ha med mig som guide i deras båt! Detta kom med mycket kort varsel, och jag slängde ihop en blandad kompott med utrustning.
Gästerna jag skulle ut med hade endast fått några enstaka mindre fiskar under förmiddagen och ville nu ha min hjälp att fång mer ”matfisk”. Jag tog med dem till ett ganska säkert ställe. Väderförhållandena var ganska dåliga men jag var säker på att vi skulle få torsk… I första nedsläppet klev det mycket riktigt på torsk av mindre storlek för dem båda. De flesta torskarna var en bit större än minimimåttet vilket verkade duga bra. Under en timmes fiske landades det ca: 30 torskar där de största var på ca: 3 kilo. Därefter drog det in tät dimma och jag var tvungen att styra kursen mot campen.
Trotts det snabba avslutet på turen var gästerna klart nöjda med resultatet.
 
På kvällen hade jag sovit ett par timmar när Per ringde… Han sa att det var två svenskar som ville ut på en guidad nattur då de hade fångat ganska lite fisk under de dagarna de fiskat. Visst kan jag det sa jag och började göra i årdning tackel, mm.
Vid halv ett tiden var det dags att åka ut… Jag erbjöd dem att testa efter Hälleflundra och det ville de gärna.
När vi kom fram till det stora grundområdet la jag båten så att vi driftade över 20-25 meters djup och sandbotten. Vi Jag gav gästerna varsitt spö tacklat med sej som bete och gav dem instruktioner om hur de skulle fiska. Tiden förflöt utan några speciella hälleflundra kontakter. Gästerna började bli lite otåliga så jag föreslog att vi skulle åka och fiska efter sej och torsk istället. Det ville dem gärna och jag satte kurs mot en säker position.    
Snart kunde jag skåda den mycket natursköna platsen runt hörnet. Jag tryckte lite extra på gasen då jag ville ge så mycket fisketid till gästerna som möjligt. När vi kom fram la jag båten över 60-70 meters djup med hopp om att storsejen skulle titta till våra beten. Ekolodet var helt tomt… Eller kanske inte… Helt plötsligt dök det upp fullt med bananer i frivattnet och jag bad gästerna att släppa ner snabbt. Dem han inte ner med tacklen längre än 20 meter innan det tog stopp. Först krokade mannen i aktern fisk och snabbt därefter krokade tjejen i fören… Båda spöna böjdes ordentligt och jag kunde skåda två stora leenden på deras läppar. Dessa hugg resulterade i en sej dubblé samt en torsk dubblé där alla fiskar låg på vikterna 5-7 kilo! Ner igen, och fisk på kroken!
Huggrushen fortsatte i ca: 1 timme och resulterade i ca: 20 torskar och 30 sejar varav mer än 40 fiskar returnerades. Sedan ockuperades vattenmassorna av småsej och vi kunde nöjda styra hemåt.

Det är tungt att fajta storsej!
 
I hamn tackade jag för mig och gick och la mig vid 6 på morgonen för några välbehövliga timmars sömn…
 
Idag blev det ännu en guidning med ett trevligt gäng från Österrike! Mer är att vänta…
 
 
Havsfiskehälsningar / Gustav Ljung   

Sportfiskewebben
Försäkringar
Framtidens Sportfiskare
Sportfiskemässan 2012
Administratör