Sundbybergs Sportfiske
Köp fiskekort ONLINE
Besök Sportfiskarnas webbshop
             



     Gustav Ljung 2009-11-26 17:46
Ungdomsbloggen

 



I Lördags satt jag hemma i min lägenhet då jag precis kommit hem från Fröya.
Plötsligt pep det till i min ficka och jag plockade upp mobilen.
Jag hade fått ett sms från min kompis Mattias som varit i mina hemmavatten och fiskat gylta.
Sms'et löd... Det blev nytt gylta PB idag.
Så jag bad han berätta om den underbara fisketuren på Gullmarsfjorden...

 

Dagen började med att jag och pappa kom iväg sent. Klockan 09:30 rullade bil & båt uppåt Gullmarsfjorden för säsongens första gyltafiske.
På väg upp ringer farfar som är uppe i stugan och frågar om det finns plats i båten. Självklart säger vi.
Väl uppe sjösatte vi båten och riggade spöna. Farfar kom ner till hamnen och så var vi på väg in till de heta platserna. Väl framme lägger jag båten i position och draggen åker i. Vi känner ett par småpill men inget särskilt stort… Efter ett tag hojtar farfar, upp kom en liten torsk som fick simma tillbaka. Efter ett tag har alla tre fått var sin liten torsk. Vi beslutar oss för att byta plats men på mitt sista släpp sitter där en lite bättre fisk. Första gyltan för dagen kom upp, den vägde ca 400 gr och fick snabbt simma ner igen. På väg till nästa plats med hopp om lite större fisk. På nästa plats blir resultatet ungefär likadant. Ett par torskar och en gylta… Vart är dom lite större tänkte vi… Platsbyte igen, jag la båten i position och draggen åkte i. I mitt första släpp drog det till ordentligt men jag missade fisken. Jag vevade upp och satte på en ny räka och skickade ner tacklet igen. Direkt när jag sträckte upp linan sög det till ordentligt. Fisken satte emot allt vad den orkade och jag fick hålla i för kung & fosterland!
Fisken tog en hel del lina trots att bromsen var stenhårt ställd och den rusade in under båten. Jag fick sänka ner spöt under vattenytan och lägga full press på den ut från båten. Spöt står i en fruktansvärd båge och jag inser att det rör sig om en riktigt stor fisk.
Jag får upp fisken i frivattnet och kan se den genom det klara vattnet. Jag inser att får jag upp denna så ryker mitt PB på 1,4 kg all världens väg… Jag styr in fisken mot båten och pappa sköter håvningen perfekt!
En brutal gylta ligger i håvnätet!
Vågen visar 2 kg och måttbandet visar 49 cm. En drömfisk!
 
 
Efter vägning, mätning och ett par snabba bilder fick den mäktiga fisken återvända ner till sina ännu större vänner!
 

Gyltahälsningar / Mattias

 




Äntligen… Tänkte jag när jag gick genom Deje en varm Majkväll.
Äntligen var det dags för årets första Rudapass!
Solen har börjat steka, fåglarna börjat sjunga öronbedövande högt, Laxarna börjat stiga i älven och Rudorna har börjat bubbla…
 
Framme vid det klassiska rudatjärnet satte jag mig bekvämt till rätta och förberedde mig för ett långt kvällspass som skulle vara in på natten.
Stolen stod stadigt, spöna var riggade och beten, mäsk samt dipper var redo för fiske.
Innan skymning attackerades mina beten av hungriga mörtar och sarvar. Men då jag plockat upp tacklen för en stunds vila innan solnedgång slängde jag snart ut några nävar majs och placerade noggrant ut flötet. Solen smekte snart sina sista strålar mot trädtopparna innan den stilla sa godnatt. Mörkret la sig över tjärnet i takt med att pannlampor och lysstavar tändes. Ytterligare en näve majs kastades vid flötet innan jag lutade mig tillbaka med full koncentration på flötet.
Plötsligt började flötet glida sakta i sidled och jag kunde ana att en ruda tagit mitt bete. Jag väntade en liten stund och lät flötet glida en bit i sidled innan jag satte in mitt mothugg. Linan sträcktes, men slakade lika snabbt igen. ”Typiskt ruda”, tänkte jag medans jag agnade på ett par nya majskorn.
Nu var flötet placerat på exakt samma plats som innan och spänningen låg i luften. Samma sak hände snart igen då flötet började glida i sidled. Nu väntade jag längre för att se om flötet skulle lyftas eller dras ner. Det fortsatte glida i några sekunder innan det guppade till… sedan gled det lite snabbare i sidled och då satte jag in ett bestämt mothugg. Krokningen satt perfekt och snart stod jag med en vilt fajtande ruda i andra linänden. Rudan tröttades ut ganska snabbt och gick snart i håven.
I håven låg en guldskimrande Ruda som jag snabbt vägde till 1,62 kilo fördelat på 41 centimeter.
 
Nytt Ruda PB! 

När fisken simmat hem fortsatte jag fiska en timme till utan något speciellt resultat.
De andra som satt vid sjön började snart plocka ihop och så även jag.

Nu kommer det bli några rudapass till innan sommarlovet och jag hoppas på att förbättra mitt PB ytterligare några hekto.
 
 
Nattfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung            
 

 



Tisdag
Denna dag var dem andra lik då den andra gruppen skulle åka ut på jiggfiske efter bleka, torsk, sej och mycket annat. Och vår grupp skulle stanna inne i hamn med uppgift att artbestämma alla de arter vi inte han bestämma i söndags.
Dagen rullade på i ett jämt tempo och när de andra började glida in i hamnen kunde vår grupp summera en samling av 88 arter!
Fiskelyckan hade varit ganska bra idag och de andra bar in flera lådor med fin fisk i rensrummet där en Torsk på 105 centimeter stack ut från mängden.
På kvällen stack som vanligt några båtar ut på spinnfiske efter torsk då det är detta fiske som är mest lättillgängligt i det området vi får hålla till i på kvällarna.
Vi fick ganska mycket torsk och som vanligt fick de flesta fiskarna simma tillbaka.
 
Onsdag
Nu var det äntligen dags för min grupp att dra ut igen!
Målet för dagen var Bleka och med den ganska milda vinden i ryggen kunde vi komma en bit ut och fiska på de heta blekatopparna.
En snabb båtfärd och vi var snart ute på första platsen…
Vi började spinnfiska men det verkade väldigt segt och med en mer påtaglig frånlandsvind beslöt vi att vi skulle lägga oss i lä utanför en ö.
Detta beslut lönade sig och i första driften hade de flesta kontakt med bleka. Vi landade flera mindre blekor på men de stora lös med sin frånvaro. Det fanns även mycket småsej som envisades med att hugga på våra jiggar.
Anton som var med i min båt fiskade med en liten jigg som han fick några blekor på men då sejarna blev för irriterande bytte han till en större jigg som han släppte ner mot 15 meters djup. Bara en stund senare krokar Anton fisk. Spöt kränger ordäntligt och jag ser på knyckarna att det rör sig om en hyfsad bleka. Fisken inleder med en kortare rusning men Anton drar åt bromsen då han vill få en snabb fajt, men blekan vill annorlunda och med maxad spöböj tar fisken lina som ingenting. Flera långa rusningar gör fisken och jag börjar misstänka att det är en stor bleka på 6-7 kilo. Eller ännu mer… Snart ser vi fisken för första gången och jag säger till Anton att den inte är under 7 kilo. Upp till ytan kommer hon men vänder kvickt och bjuder på ännu en rusning ner i djupet. Väl uppe vid båten igen låter jag min hand glida in under gällocket och tar ett fast grepp.
”Den är riktigt stor”, säger jag till Anton och jag får snart förfrågan av vår lärare i grannbåten om jag kan uppskatta vikten. Minst 8-8,5 säger jag lite tveksamt. Jag plockar fram min supersamson för att få en fingervisning, och när vi hänger upp fisken drar den ner vågen till under 9 kilo! Tillslut står vågen och pendlar mellan 9,6 och 9,7 kilo och det skulle innebära nytt camprekord om det blir vikten i hamn.
Megablekan! 
Vi fiskar vidare med fler blekor i sikte. Men blekafisket blir trögt och det landas få fiskar.
Så fortsätter det resten av dagen och tillslut är det dags att åka hem utan några speciella fångster på eftermiddagen.
 
Torskfisket på kvällen gick som vanligt ganska bra och vi fick flera fiskar i varierad storlek.
Dubbelhugg!
 
Torsdag
Denna dag var det dags för pilkfiske och den andra gruppen åkte ut först så under tiden fick vi vår sista chans att artbestämma marina arter.
Pilkfisket gick mycket segt och det fångades inte mycket fisk alls. Det gick desto bättre med artbestämmandet och när tiden var ute hade vi samlat ihop 112 arter vilket är tangerat skolrekord.
Den andra gruppen kom in till hamn och var besvikna med fisket.
Med dessa rapporter föreslog jag för vår lärare lilleman att han skulle ta med oss ut på lubbfiske. Han var med på det och snart var vi ute på ett hett lubbställe.
Vi började med att hissa ner våra sejagnade beten mot 70 meters djup. Nere på bottnen kände jag stenbotten och förhoppningarna på lubb steg. Det visade sig att jag träffat rätt och jag krokade snart en fisk vid bottnen.
Upp till ytan kom en liten lubb och vår grupp kunde bocka av ännu en art i listan.
Fisket flöt på i ett jämnt tempo och när fisketiden var slut hade jag fått 2 hyfsade lubbar på 3,8 och 4,8 kilo. Vi fångade dessutom några långor…
På väg hem från fisket.
 
På kvällen blev det plugg inför provet på fredagen och därför uteblev kvällsfisket för min del.
 
Fredag
Provet gick bra och de flesta klarade det på första försöket. Detta innebar att man fick åka ut och fiska så det blev lite mer lubbfiske.
På kvällen var det avslutningsfest och det delades ut priser för olika prestationer. Vår grupp fick pris för vi samlat in flest arter med våra 115 arter vann vi över den andra gruppen som hade 113 arter.
Efter festen packade vi alla våra grejer och åkte vid midnatt hem till Sverige.
 
Denna resa har varit mycket rolig och lärorik!
Fiskemässigt kunde det varit bättre men e största fiskarna var riktigt fina fiskar.
Jag kommer aldrig glömma denna vecka och jag hoppas jag kommer tillbaka till Fröya i framtiden!
 
 
Havsfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung
   
       

 




Nu har jag och mina klasskompisar kommit hem till Värmland efter en hektisk vecka på den norska ön Fröya.
Det ska bli svårt att sammanfatta denna oförglömliga resa och alla
olika upplevelser. Men jag ska försöka så gott jag kan...
 
 
Lördagen
Efter att ha spenderat mer än halva denna dag på väg till Fröya i buss var det väldigt härligt att vid 3-tiden äntligen få sträcka ordäntligt på benen.
Vi började med att inspektera alla de utrymmen på campen där vi skulle hålla till under vecka. Och efter att vi delats in i de olika stugorna började vi pack in all packning samt göra oss hemmastadda.
När allt var på plats var det flera elever som skyndade ner till bryggan med förhoppningar om att fånga för dem nya fiskarter. Det kom up flera torskar, gråsejar och sandskäddor. Dessutom lyckades en elev lura upp en ovanlig fångst i form av en fin bergsskädda.
Efter en fin kväll låg alla i säng med höga förväntningar på morgondagen.
 
Söndagen
Då var det äntligen dags att dra igång med fisket och samlandet av marina arter!
Första halvan av klassen tog båtarna ut på fiske medans den andra halvan där jag ingår åkte buss en bit in i fjorden där vi skulle samla marina arter av alla dess slag.
Artsamlandet gick ut på att vi skulle samla in och därefter artbestämma så många marina arter vi kan. Så med massa olika djurarter i huvudet började man gå runt med en finmaskig insektshåv vid strandkanten i hopp om att fånga räkor och eremitkräftor. Men efter ett tag förstod vi att det fanns mycket fler arter att samla på. Så med djupare insikt om alla arter började vi plocka allt som fanns i vattnet som inte var stenar.
Några timmar senare var massa arter insamlade och vi åkte tillbaka till campen för att artbestämma så mycket vi kan med hjälp av böcker.
Artbestämmandet gick bra och när den andra gruppen anlänt hade vi artbestämt nästan 50 arter.  
Den andra gruppen hade haft ganska bra fiske och när båtarna gled in en efter en kunde vi se flera fisklådor fyllda med fina torskar och blekor.
Jag hörde även campägaren berätta för några andra gäster att, ”på något sätt lyckas alltid sportfiskeakademin att hitta mycket och stor fisk”. Och det kanske stämmer bra…
Eleverna i den andra gruppen var i alla fall nöjda med fisket och några visade stolt upp sina första blekor och torskar.
Inspirerade av de andras resultat blev jag och några andra mycket sugna på fiske. Så efter en snabb middag tog vi några båtar och åkte ut på fjorden.
 

Två förväntansfulla killar 
 
Under kvällen fångade vi flera torskar på medeltung haspelutrustning som pressades ordentligt när torskar på över 3 kilo bjöd upp till kamp.
När vi vid 22-tiden gled in i hamn spolade vi senare av all utrustning och efter en snabb kvällsmacka gick jag och la min för att orka med morgondagen.          
 
Måndagen
Denna dag var vädret lite tuffare. Men vad gjorde det när det var min grupp som skulle ut och fiska.
När vi lämnade hamn hade jag fått befälet över en båt med tre klasskompisar som passagerare. Och tillsammans med tre andra skeppare varav 2 lärare styrde vi båtarna mot en säker torskposition. Framme på grundtoppen fångade vi flera torskar men ingen stor, så vi åkte vidare. Vid nästa plats la jag snabbt upp båten i hopp om att driva över kuperad stenbotten. Det lyckades och direkt när jag nått ner till botten krokade jag en större fisk. Mitt haspelspö med en kastvikt upp till 60 gram pressades till max då jag kände fisken gick och stångades mot bottnen. Någon minut senare kom en torsk upp ur djupet, Det var största torsken dittills och vikten låg på en bit över 5 kilo.


Anton med en liten Torsk.
Därefter gick fisket segt och det landades endast några torskar i varje båt.
Men plötsligt så vi att en av våra lärare krokat något stort. Han fick parera några tuffa rusningar innan han kunde pumpa upp fisken till båten. Det visade sig vara en hälleflundra på strax under 10 kilo. En mycket fin fångst för att vara vid Fröya!
Snart bytte vi plats för att fiska bleka. Men detta fiske gick också segt och det landades endast ett tiotal blekor innan det var dags att åka hem… Största blekan var på strax över 4 kilo.
 
Inne i hamn mötte vi den andra gruppen som samlat in mycket arter men de låg lite efter i artbestämmandet.
På kvällen blev det fiske efter torsk igen och resultatet var ganska likt föregående kväll.   
Efter kvällsfisket var det självklart nattinatti…    
 
Fortsättning följer…
 
 
Havsfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung
       
 
 

 




Det var dessa förhållanden jag och Anton mötte då vi tidigt fredag morgon gled ut på älven i den grön/gula älvbåten.
Vi var framförallt ute efter gädda och inledde dagen med just gäddfiske…
 
Ganska omgående då vi inlett fisket landar jag och Anton varsin liten gädda.
Vi tänker att de stora säkert lurar bakom nästa stock och kastar målmedvetet vidare.
Men då vi inte får några fler gäddhugg under nästkommande timmar bestämmer vi oss snart för att byta till öring och laxfiske.

Min nya Jerkrulle är riktigt snygg och ett nöje att fiska med!
 
Anton tar snabbt initiativ till att ro och med van hand styr han ut båten i strömmen med vobblerna släpandes cirka 40 meter längre nedströms.
Det dröjer endast en halvtimme innan första hugget kommer och det är på Antons spö. Men tyvärr hinner han inte göra något mothugg innan fisken har frigjort sig från krokarna.
Vi fortsätter därefter nöta på i hopp om fler hugg.
Efter ett par timmar utan några fler hugg byter jag vobbler.
Ut i strömmen släpper jag en Rapala original i färgen ”firetiger” och jag kan snart med stärkt tro på betet fiska vidare.
Det visar sig snart ha varit ett bra beslut att byta drag då jag inom kort känner en hård stöt i spötoppen, men utan att fisken krokas. Jag lägger allt fokus på spötoppen och efter ytterligare någon sekund hugger fisken igen… Jag gör ett snabbt mothugg och krokar fisken.
Men till min stora besvikelse lossnar även denna fisk efter endast några sekunder.
 
Med vetskap om vilken färg fiskarna föredra fiskar vi vidare i någon timme. Men då vi fiskat i ännu en timma bestämmer vi oss för att plocka ihop och bege oss hem.  
 
 
I skrivande stund sitter jag i min säng och har precis packat färdigt inför Fröyaresan som skolan anordnar för oss som går i sportfiske 2.
Vi kommer åka buss till Fröya och resan startar om några timmar mitt i natten.
Nu ser jag fram emot en härlig fiskevecka på Fröya med förhoppningar på många stora fiskar!
 
 
Fiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung 
  

 



På tisdag morgon var fiskesuget otroligt stort då jag inte kunnat fiska under en fullbokad helg på Sportfiskemässan. Så jag och Martin bestämde oss för att ta ett jerkpass innan skolan.
 
Efter att ha segat mig upp ur sängen på morgonen och med tung ögonlock suttit på bussen till Forshaga så piggnade jag snabbt till då vi kom fram till Forshagaforsen.
Beteslådorna var packade med smaskiga jerkbaits och siktet var inställt på gädda.
Vi insåg snart att det skulle bli svårfiskat då vi inte hade ett enda hugg på den första platsen som vi trodde mest på. Vi förflyttade oss till ett annat bakvatten som såg lovande ut. Dessvärre levererade inte detta ställe något hugg heller…
Efter lite olika funderingar om nästa platsval skulle det visa sig att nästa plats skulle va ett bra drag.
När vi kom fram och ankrat upp kastade vi ut direkt. Efter några kast krokade Martin äntligen dagens första fisk. Spöt böjdes i en ganska djup båge och vi kunde se på de lugna rörelserna att det rörde sig om en större fisk. Snart kunde Martin efter en ganska odramatisk fajt styra in gäddan till båten där jag tog ett stadigt gälgrepp.
Gäddan krokades loss och efter vägning kunde Martin släppa tillbaka en välkonditionerad hona på 6,9 kilo och 98 centimeter.
 
(Bild kommer imorgon)
 
Vi fortsatte fiska av platsen och efter att Martin landat ytterligare en mindre gädda och tappat en bestämde vi oss för att ro i land då lektionen snart skulle börja.
 
Imorgon blir det en tur till Forshagaforsen tillsammans med Anton.
Då ska det bli tunggung…
 
 
Gäddfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung

 




För någon vecka sedan gav vi oss ut på en av alla dagsutflykter vi gör med skolan under vår studietid här.
Det var studiebesök på en fiskodling som stod på schemat...

Skolan började strax innan åtta på fredag morgon och efter en kort genomgång om dagen gav vi oss av.
En bilfärd på dryga timmen senare svängde vi in på fiskodlingens uppfart. Det var en förväntansfull klass som med fixerade öron lyssnade på odlingens ägare då han gick igenom odlingens historia och andra intressanta saker...
Efter genomgången var det dags att inspektera de olika stadierna på odlingen.
Först gick vi in i kläckeriet där vi kunde studera de små rödaktiga romkornen som lång i stora plastlådor i väntan på att kläckas.
Därefter studerade vi alla regnbågens och rödingens tillväxtstadier, ända från de små 1 centimeter ynglena till de riktiga bjäsarna på 80-90 centimeter.

Romkorn färdiga för kläckning

Det som förmodligen fachinerade oss mest var de riktigt stora rödingarna som höll till i en av jorddammarna. Det var helt packat med rödingar över 5 kilo och mer därtill!

Stora Rödingar

Efter denna mycket intressanta upplevelse gick vi snart tillbaka till bilarna.
Där avslutade vi med en fika och lite frågor till ägaren. Han kom med mycket bra svar på frågorna och alla de elever jag har pratat med uppskattade detta studiebesöket väldigt mycket.

Ännu en lyckad dag anordnad av Sportfiskeakademin till ända!
Tack till alla lärare som var med!
Jag hoppas vi gör något liknande i framtiden.

Imorgon åker jag till Sportfiskemässan!
Vi ses där!


Vänliga hälsningar / Gustav "Gurra" Ljung

 




Igår var jag ute ännu en gång i Forshagaforsen. Siktet var återigen inställt på stor Lax och Öring men fisket fick ett litet förhinder…
 
När jag gled ut i den lugna strömmen med solen i ryggen tänkte jag att det skulle bli en härlig dag med inslag av härligt tunggung.
Dessvärre skulle dessa tankar snart suddas ut då jag redan efter några minuter krokade första fisken. Det kändes som en ovanligt liten fisk och mycket riktigt kunde jag snart kroka loss en liten nyutsatt smolt vid båtkanten.
Jag knöt på en ny vobbler med förhoppningar att fiska nere i djuphålorna och undvika småöringarna.
Detta misslyckades tyvärr och efter bara en halvtimma hade jag krokat loss ca: 6 småöringar.
Ett bevis på att kraftbolagens kompensationsodlingar inte är någon specillet naturlig uppväxt eller speciellt skonsam för fiskarna. Resultatet av detta är småfiskar med slitna fenor vilket gör att det får svårare att överleva.
"Ska man kompensera något ska man göra det ordentligt" 
Eller vad tycker ni?
 
 
Jag bestämde mig för att åka några hundra meter nerströms med förhoppningar om at smolten inte hittat dit än. Det huserade dock minst lika mycket småfisk här och efter ytterligare  5 småöringar visste jag inte vad jag skulle göra... 
Jag började fiska av de djupaste platserna i zon 3 och försökte fiska så nära bottnen som möjligt. Här var det inte lika mycket småfisk men inte heller någon stor fisk.
När jag vid 4-tiden hade landat ytterligare några småfiskar så gav jag upp.

Öring och Laxfisket i Forshagaforsen får vänta ett par veckor nu tills småöringarna har vandrat ner mot Vänern.


Fiskehälsningar / Gustav "Gurra" Ljung
 

 




Efter ett par misslyckade Idpass med endast Braxen som resultat så var jag ordentligt sugen på tungt Id gung.
Så direkt när jag slutat skolan för dagen gick jag ner och satte mig vid älven för att börja rigga iårdning alla grejer. Då allt var på plats kunde jag kasta ut mitt bottenmete och vänta på hugg…
 
Fisket började dessvärre segt och den första halvtimman hade jag endast några pet som var omöjliga att kroka på.
Men tillslut kom det förlösande Idhugget och efter en hård fajt i strömkanten kunde jag tillslut håva årets första Id. Tyvärr var denna fisk utlekt och när jag vägt henne till 1,8 kilo fick hon snart friheten åter.
Strax därefter krokade jag ännu en Id som visade sig vara en av de minsta Idarna jag har sett då den inte ens nådde upp till ett kilo. Men jag var nöjd ändå då denna Id var mycket vacker med sina blodfärgade fenor och fina kroppsform.
 
Lite senare anlände ännu en Idmetare till platsen vilken satte sig en bit bort för att testa där.
Det visade sig för tillfället vara ett ganska dåligt platsval då han ofta fastnade i stockar som ligger ganska tätt på bottnen.
Lite senare erbjöd jag honom att han kunde sätta sig bredvid mig, och det gjorde han gärna.
Snart fick jag ännu ett hugg som jag snabbt krokade. Fisken ”tyngde” ordäntligt och jag kunde ana ett nytt PB i andra sidan linan. Fajten böljade fram och tillbaka, och efter några turer ut i strömmen kunde fisken håvas och vägas till 2,1 kilo. Nytt PB med ett hektos marginal och efter några bilder simmade hon iväg så att vattnet sprutade omkring henne.  
 
Nu hoppades man innerligt att fiskarna kommit igång…
Men det visade sig att det skulle fortsätta segt.
Jon som jag fiskade med hade nu kommit igång och drog 3 idar över 2 kilo ganska snabbt med en topp på fina 2,3 kilo. Snart fick även jag ett hugg och krokade snabbt. Denna fisk gick tynge än de andra och jag misstänkte ännu ett PB. När den vackra iden tillslut låg i nätet med de blodröda fenorna i kontrast mot håvnätet tänket jag, ”nu ryker nog id PB´t igen”.
Mycket riktigt så visade vågen 2,21 kilo och efter några bilder på den fina fisken fick hon friheten åter.
 
 
Nu rullade fisket på och vi landade idar i en jämt takt med några dubbeldrillar.
Så när det var dags för mig att åka hem hade vi landat sammanlagt ca: 25-30 idar.
 
Nu leker idarna så igår var det sista fisket för i vår efter förleksid.
Men det blir förmodligen något pass på efterleksid!
Idkväll! 
 

Idfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung
      

 




Precis som rubriken säger så var siktet inför helgen inställt på storöring i Forshagaforsen.
Jag och min kompis Martin hade sen några dagar innan planerat en heldag vid Forshagaforsen innehållandes Öring, Lax och Gäddfiske!
 
På lördag morgon åkte vi in till Forshaga med den första morgonbussen. Solen hade redan stigit upp och vädret såg mycket bra ut.
När vi packat i alla grejer i den härligt grön/gula älvbåten bestämde vi oss för att börja med lite gäddfiske. Gäddfisket gick mycket trögt och efter någon timme utan kontakt rodde vi ut i strömmen för att försöka lura någon storöring till hugg. Spöna var tacklade och då vi släppt ut våra beten började vi noggrant fiska av varenda ståndplats.
En liten stund senare fick Martin gräs på kroken och vevade därför in. När gräset var borta släpptes vobblern snabbt ut igen och då Martin spände upp linan högg det direkt. Fisken krokades och fajten var igång.
Jag vevade snabbt upp mitt bete och släppte i ankaret för att underlätta för Martin. Fajten gick bra och snart kunde jag landa en mycket liten blank öring.
Bra start på öringfisket! Nu ska bara de stora upp också…
Vi började fiska igen och då vi fiskat i cirka 20 minuter högg det för mig. Jag krokade snabbt och fisken svarade med en tung rusning. ”Detta är en bättre fisk” tänkte jag då jag sakta började pumpa hem den massiva fisken. Men in till båten ville hon inte och vände snart tvärt för en ny rusning. Med hjälp av den ganska hårda strömmen kunde fisken göra flera tunga rusningar på flera meter åt gången. Men då det äntligen var dags för landning var den starka öringen mycket lugn och Martin kunde landa henne med ett stadigt stjärtspolegrepp.
 
En smal men stark öring på 2,4 kilo.
 
När fisken blivit återutsatt fiskade vi snart vidare med ännu större fisk i sikte!
Men fisket fortsatte trögare än väntat och efter några timmar utan hugg bestämde vi oss för att övergå till gäddfiske. Jag påbörjade en lång rodd med en fin gäddplats i sikte. Självklart släpade vi öringbetena efter båten och när vi nästan var framme vid gäddplatsen började det plötsligt spruta ut lina från Martins rulle. Backa! Ropade Martin plötsligt med andan i halsen. Vad är det frågade jag och då jag såg Martins spole förstod jag allvaret… Linan var slut!
Jag började backa så fort jag kunde ut i strömmen men snart fick jag kommandon av Martin att han hade fått in några meter på fisken och att jag kunde ankra. Martin skötte fajten bra trotts omständigheterna och efter några minuter kunde vi för första gången skåda en lång öring några meter från båten. Hon ville dock inte visa sig så länge och drog snart iväg på en åktur i strömmen. Hon fortsatte därefter gå mycket tungt mot botten och Martin kunde inte få upp henne till ytan. Jag stod beredd med håven i aktern av båten och när öringen tillslut kom upp till ytan gick hon i håven direkt.
Vi förstod snabbt att det var en stor öring och efter vägning och mätning kunde vi fastställa den smala honans vikt till 4,9 kilo fördelat på 82 centimeter!
 
Martin med resultatet av en dags lyckad öringsatsning!  
 
Efter detta fick vi inga fler hugg av varken öring, lax, eller gädda. Men vi var ändå mer än nöjda över dagens resultat.  
 
 
Storfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung
   
 

Försäkringar
Sportfiskewebben
Sportfiskemässan 2012
Framtidens Sportfiskare
Administratör