Sundbybergs Sportfiske
Köp fiskekort ONLINE
Besök Sportfiskarnas webbshop
             



     Gustav Ljung 2009-11-26 17:46
Ungdomsbloggen

 




Precis som rubriken säger så var siktet inför helgen inställt på storöring i Forshagaforsen.
Jag och min kompis Martin hade sen några dagar innan planerat en heldag vid Forshagaforsen innehållandes Öring, Lax och Gäddfiske!
 
På lördag morgon åkte vi in till Forshaga med den första morgonbussen. Solen hade redan stigit upp och vädret såg mycket bra ut.
När vi packat i alla grejer i den härligt grön/gula älvbåten bestämde vi oss för att börja med lite gäddfiske. Gäddfisket gick mycket trögt och efter någon timme utan kontakt rodde vi ut i strömmen för att försöka lura någon storöring till hugg. Spöna var tacklade och då vi släppt ut våra beten började vi noggrant fiska av varenda ståndplats.
En liten stund senare fick Martin gräs på kroken och vevade därför in. När gräset var borta släpptes vobblern snabbt ut igen och då Martin spände upp linan högg det direkt. Fisken krokades och fajten var igång.
Jag vevade snabbt upp mitt bete och släppte i ankaret för att underlätta för Martin. Fajten gick bra och snart kunde jag landa en mycket liten blank öring.
Bra start på öringfisket! Nu ska bara de stora upp också…
Vi började fiska igen och då vi fiskat i cirka 20 minuter högg det för mig. Jag krokade snabbt och fisken svarade med en tung rusning. ”Detta är en bättre fisk” tänkte jag då jag sakta började pumpa hem den massiva fisken. Men in till båten ville hon inte och vände snart tvärt för en ny rusning. Med hjälp av den ganska hårda strömmen kunde fisken göra flera tunga rusningar på flera meter åt gången. Men då det äntligen var dags för landning var den starka öringen mycket lugn och Martin kunde landa henne med ett stadigt stjärtspolegrepp.
 
En smal men stark öring på 2,4 kilo.
 
När fisken blivit återutsatt fiskade vi snart vidare med ännu större fisk i sikte!
Men fisket fortsatte trögare än väntat och efter några timmar utan hugg bestämde vi oss för att övergå till gäddfiske. Jag påbörjade en lång rodd med en fin gäddplats i sikte. Självklart släpade vi öringbetena efter båten och när vi nästan var framme vid gäddplatsen började det plötsligt spruta ut lina från Martins rulle. Backa! Ropade Martin plötsligt med andan i halsen. Vad är det frågade jag och då jag såg Martins spole förstod jag allvaret… Linan var slut!
Jag började backa så fort jag kunde ut i strömmen men snart fick jag kommandon av Martin att han hade fått in några meter på fisken och att jag kunde ankra. Martin skötte fajten bra trotts omständigheterna och efter några minuter kunde vi för första gången skåda en lång öring några meter från båten. Hon ville dock inte visa sig så länge och drog snart iväg på en åktur i strömmen. Hon fortsatte därefter gå mycket tungt mot botten och Martin kunde inte få upp henne till ytan. Jag stod beredd med håven i aktern av båten och när öringen tillslut kom upp till ytan gick hon i håven direkt.
Vi förstod snabbt att det var en stor öring och efter vägning och mätning kunde vi fastställa den smala honans vikt till 4,9 kilo fördelat på 82 centimeter!
 
Martin med resultatet av en dags lyckad öringsatsning!  
 
Efter detta fick vi inga fler hugg av varken öring, lax, eller gädda. Men vi var ändå mer än nöjda över dagens resultat.  
 
 
Storfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung
   
 

 



Igår drog jag och Anton på fiske efter skolan.
Siktet var inställt på Id och vi hade laddat upp med diverse mäsk och agn.
Men då vi kom fram till fiskeplatsen drog det plötsligt fram en snöstorm! Efter ca: 30 minuters tropiskt snöande kunde vi äntligen lägga ut spöna.
Idarna lös dessvärre med sin frånvaro och jag lyckades endast landa 3 braxar innan det var dags att gå hemåt.


Denna bild säger det mesta av fredagens fiskepass...

Det var riktigt skönt att komma ut på årets första metepass efter Id ,och att känna doften av en härlig mäskblandning gav deffinitivt mersmak!


Metehälsningar / Gustav "Gurra" Ljung

 



Rubriken säger ganska mycket då den beskriver en stor del av de två senaste fiskedagarna i Forshagaforsen.
 
Lite irriterad över att första bussen går sent på söndagar satt jag ännu en gång på väg till Forshaga tillsammans med Anton.
Framme vid älven ”slängde” vi oss i båten för att komma ut så fort som möjligt.
Vi börjar direkt med att fiska efter Lax och Öring då vi var inspirerade av lördagens fiske.
Efter några dagar i samma båt börjar årtagen skära riktigt fint genom strömvirvlarna och efter endast 40 minuter slukar en glupsk öring Antons tubfluga. Vi förstår snart att det är en ganska liten öring som fajtar bra för sin storlek. Men då fisken närmar sig båten säger jag exalterat till Anton… Den har fettfena! Svaret blir ett förvånat, ”skojar du eller”? Men då fångstmannen snart beskådar den underbara lilla fenan bredvid stjärtfenan utbrister han i ett litet ”halleluja”.
Jag landar snart den välformade lilla skapelsen som uppskattas till 2.5 kilo innan hon får friheten åter.
Antons första öring för säsongen. 

Resten av dagen flyter på i takt med strömmen, men dessvärre lyckas vi inte landa några fler fiskar denna dag trotts ytterligare 2 hugg.
”Vi ses imorn igen”. Var det sista jag sa då jag sakta vandrade bort från Forshagaforsen.
 
 
Måndag morgon blev en mycket tidig sådan då vi hade ställt in siktet på en buss som går strax efter 6. Trotts den tidiga morgonen satt både jag och Anton ganska upprätt i bussätena.
Även om vi var lite trötta på bussen så försvann tröttheten snabbt när vi kom fram till fiskevattnet. Alla grejer packades i båten och snart var vi ute på älven ännu en gång.
Snabbt rodde jag till ett ganska stort bakvatten där vi vet att det står stor gädda. Efter några kast anlände vår klasskompis Martin som skulle fiska från en av sportfiskecentrets båtar.
Jag föreslog att vi skulle byta plats och både Anton och Martin instämde. Vid nästa plats fick jag snabbt en liten gädda på jerkbait innan Martin krokade en lite större fisk. Han fajtade in den starka gäddan till båten ganska snabbt och kunde därefter handlanda den.
 

Martin med en fin gädda tagen på gummibete. 
Gäddfisket fortsatte en stund men utan utdelning. Så vi bestämde oss för att börja fiska Öring och Lax.
Fisket började bra då jag efter ett kraftigt årtag av Anton och ett hårt hugg som följd kunde kroka en fisk. Jag fick uppleva en ganska kort rusning följt av ett slag i ytan, därefter kunde jag ganska snabbt pumpa in öringen mot båten. Men några meter från båten började han gå runt och tjura och jag kunde inte få in en centimeter lina. Tillslut gav han dock upp och efter en säker landning av Anton kunde jag röra vid min första odlade Öring.
Trotts att den var odlad kunde jag inte hålla tillbaka ett stort leende. Dagen hade börjat bra och vädret kunde man inte klaga på.

Min första Gullspångsöring. 
Fisket fortsatte och vi fiskade effektivt av de hetaste sträckorna. Efter någon timma utan hugg small det helt plötsligt utan förvarning på mitt spö. Krokningen satt och den första rusningen var riktigt tung. Jag kände snabbt att det handlade om en större fisk än den förra och det var ganska nervkittlande då jag sakta började fajta in fisken. Snällt som en hund följde han med in mot båten då han plötsligt gick rakt ner mot bottnen. Utan att ha sett fisken undrade jag hur stor den var.
Tyngden i linan var påtaglig då fisken gick tungt mot botten och utan förvarning tog det tvärstopp. ”Inte fast i stock”, tänkte jag då tyngden var massiv. Jag la på lite extra press och kände hur tyngden gav med sig, när plötsligt… spöt rätade sig och fisken var borta.
Besvikelsen var total och jag kände mig helt tom då jag sakta satte mig ner för att hämta andan.
Anton försökte muntra upp mig med positiva kommentarer men inget kunde ta bort tomheten jag kände.
Jag var drabbad av Öringfrossa!  
 
Resten av dagen innehöll en 5 kilos gädda och en mindre gädda fångade av Martin.
 
Nu till helgen blir det nya tag och då ska drömöringen upp!
 
 
Skitfiskehälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung  
  

 



Idag har jag och min kompis Anton varit och fiskat i Forshagaforsen!
Precis som igår begav vi oss till Forshaga för att fiska storgädda i Forshagaforsen.
Gårdagen blev inte som vi hade tänkt oss då endast jag lyckades landa en liten gädda och idag var vi väldigt revanschsugna.
 
Dagen till ära hade solen gått i moln för första gången denna vecka så förutsättningarna för gäddfiske var bra.
Spända satt jag och Anton på den första morgonbussen in till Forshaga. Vi var snabbt nere vid älvbåten efter att ha stigit av bussen, och ännu snabbare tacklade vi upp våra spön.
Vi började med att ro till ett ganska stort bakvatten i forsen där vi plockade fram jerkbaitgrejerna och började fiska. Direkt i första kastet rycker det till ordentligt i mitt spö under ett långt spinnstopp, jag krokar fisken och starka som älvgäddor är bjuder den upp till en liten dans. När jag krokat loss gäddan drar jag en suck av lättnad… En bra start på dagen!
Platsen levererar inget mer så vi ror snart vidare till nästa plats.
Framme vid nästa ställe kastar Anton snabbt ut och efter endast ett par kast krokar han en liten gädda. Gäddan krokas loss och efter ett kast till står Anton med spöböj igen! Denna fisk är lite större och bjuder upp till en härlig fajt med några försök att gå fast i ankarlinan. Men vi lyckas landa fisken som snart får friheten åter.
 

Anton dänger efter gädda. 
”Snabbt på´t igen” säger jag och kastar ut. Men inga fler gäddor behagar att hugga på platsen.
Jag ror vidare och på nästa plats ankrar vi upp vid en strömkant med avsikt att fiska med gummibeten.
Dessvärre uteblir de tänkta storgäddorna och efter en liten stund bestämmer vi oss för att fiska Lax och Öring.
 
Vi tacklar snabbt om till flugspö och haspelspö.
Vi inleder fisket genom att harling fiska tvärs över älven. Vi fiskar noggrant av alla ställen vi kommer åt men utan resultat. Vi ser däremot att det drillas fisk i en annan båt och de landar snart en fin öring.    
Stärkta av vetskapen att det finns huggvillig fisk fortsätter vi att fiska av forsen.
När vi kommer till ett ställe där vi vet att det står fisk stiger spännigen ytterligare ett snäpp. Och precis på rätt ställe hugger det för mig. Fisken tar snabbt några meter lina innan den snällt följer med in mot båten. Men lugnet blir kortvarigt då hon plötsligt börjar gå ner mot botten med tunga knyckar. Hela spöklingan böjs och jag har svårt att matcha fisken. När jag äntligen får upp henna till ytan ser vi att det är en laxhona med fettfena! Efter ännu en dykning av fisken kan Anton ta ett stadigt stjärtspolegrepp och laxen är säkrad.
Hon väger 2 kilo och efter några bilder får hon självklart simma hem igen.
 

En vildlax från Gullspångsälven!
 
Vi fortsätter fiska av platsen ordentligt men utan resultat.
Ett platsbyte värkar rätt så vi ror upp en bit i forsen…
Det nya stället verkar hett så vi släpper i betena och börjar fiska. Jag ror ganska frenetiskt för att komma uppåt i den tunga strömmen när Anton ropar att jag har fisk. Någon sekund senare sitter jag med ett böjt spö och skrikande rulle samt en vild öring i linänden. Öringen tar snabbt 5, 10, 15, 20 meter lina innan den avslutar rusningen genom att slå i ytan. Därefter kan jag börja fajta in fisken mot båten men det är svår när öringen gör några kortare rusningar i sidled.
När fisken kommer upp mot båten tror vi att den väger 3.5-4 kilo men dessvärre får vi inte veta mer än så då den sliter sig loss i nästa rusning. Synd… Men en rolig fajt att minans! Och det är ju fajten man vill ha.
Vi fortsätter att fiska och strax krokar Anton en fisk. Tyvärr lossnar krokfästet efter bara några sekunder och vi fick aldrig se fisken.
Träget fiskar vi vidare i ett par timmar utan några fler kontakter med fisk så då bestämmer vi oss för att packa ihop och bege oss hemåt.
 
Ännu en lyckad fiskedag är till ända och imorgon sticker jag och Anton ut på älven igen, på jakt efter Lax, Öring och Gädda!
 
 
Laxartade hälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung
 
 
 

 



Då var man hemma igen…
Efter att ha spenderat några härliga påsklovsdagar i skidbacken var det härligt att komma hem för att spendera de sista lediga dagarna vid kusten. Och när jag säger kusten menar jag givetvis havsöringfiske på västkusten…
 
Förra helgen inledde jag min havsöringsäsong här på västkusten. Det gick dock inte som jag hade tänkt då isen precis hade släppt greppet om min älskade fjord och vattnet var isande kallt. Havsöringarna lyste då med sin frånvaro och jag såg inget täcken på liv.
Men nu när jag kom hem efter 5 varma dagar var förhoppningarna högre.
Direkt på lördag morgon tog jag mitt spö och mina vadare och promenerade ner till Gullmarn.
När jag kom ner möttes jag av en strålande sol och lätt bris. Jag satte mig ner en stund och studerade kuststräckan innan jag tog på mig vadarna och vadade ut. Det var ytterligare två spösvingare på plats denna morgon och en av dem krokade ganska snabbt en hyfsad öring.
”Äntligen är öringarna inne på grunt vatten”, tänkte jag då mitt drag slog i ytan.
Dessvärre blev det inga fler öringar för någon av oss så efter några timmar gick jag hem igen.
 
Hemma satte jag mig ner och funderade på varför jag inte fått eller sett någon öring. Vattnet var ju varmare och bytesfisk hade jag skymtat inne på grunt vatten…
Några timmar senare frågade mamma och pappa om jag ville med till en av Gullmarns alla vikar en liten stund då de skulle träna hundarna.
Jag tackade självklart ja då längtan efter en blank havsöring var stor.
 
På plats vid kusten igen valde jag en plats där jag brukar få öring så här års.
Tiden förflöt och jag stod lottlös kast efter kast. Men då mina föräldrar kom gående och det var dags att gå hem högg det plötsligt! Jag kände de karakteristiska öringknyckarna i spöt och en härlig känsla spred sig i hela kroppen.
Till en början gick fisken ner mot bottnen men efter en stund kunde jag skåda det silverblanka energiknippet plaska i ytan. Lite senare kunde jag landa den lilla skönheten och det blev ett foto innan hon sköt iväg i sitt rätta element som en liten silvertorped.
 
En gnutta av paradiset...

Tre kast senare var det dags att åka hem och jag kunde nöjt sätta mig i bilen.
 
Nu åker jag upp till Värmland igen och ni kan vänta er trevlig läsning om varierat fiske efter gädda, abborre, gös, id, och mycket mer.  
 

Saltstänkta hälsningar / Gustav ”Gurra” Ljung       

 



I onsdags var det äntligen dags för en av terminens höjdpunkter. Stormöte för sportfiskeakademin!
Nu kanske det inte riktigt är själva stormötet som lockar flest elever. Trotts att det kan vara mycket intressant att lyssna på lärarna när de går igenom dagordningen i takt med att vi elever instämmer i varje punkt.
Nej det som varje termin drar till sig väldigt många elever är det som händer efter stormötet… De alltid lika intressanta föredragen. Och stämningen var på topp då alla satt sig beredda att lyssna på ett föredrag av fiskeprofilen Martin Falklind.

Martin skulle främst prata om sin senaste film ”Gentlemannafisken” men även några andra intressanta samtalsämnen.
Åskådarna märkte direkt att Martin är en van talare då han snabbt drog till sig allas intresse och tillslut satt alla som på nålar. Inledningen av föredraget handlade om Martins uppväxt och hans tidiga förälskelse för Öringen. Det var en fröjd att se det storslagna bildspelet varvat med filmklipp från filmen samt några bortklippta scener. Martin talade med en avspänd röst som han kombinerade med lite humoristiska skildringar av både norska och danska då han visade bildspelet från filmen.
Då han var färdig med delen av föredraget med temat öring så övergick han till de ”övriga” ämnena.
Han pratade en del om hans senaste fiskeexpedition, ”Den gamle och havet ” som verkar ha varit en upplevelse långt utöver det vanliga. Han visade lite bilder från resan och pratade om alla förberedelser inför.

Nu när han tagit upp två roliga och mycket underhållande saker var det dags för ett inte lika roligt ämne… Vattenkraften.
Martins kritik och kamp mot vattenkraftsbolagen känner nog de flesta till vid det här laget. Självklart riktade han den mesta av kritiken mot kraftbolaget jämtkraft och deras bluffreklam. Han gick in lite bakom kulisserna och visade oss vilket bemötande han hade fått då han tog kontakt med jämtkraft. Det visades även flera bilder på totalt torrlagda älvar som skulle ta årtionden att återställa med ett normalt vattenflöde. Detta har jämtkraft alltså förstört på ”nolltid”. Man märkte verkligen hur mycket Martin engagerar sig i detta ämne då han stod framme på scenen och höll tillbaks sin ilska så gott det gick. Jag förstår Martin och jag står vid hans sida till hundra procent, det hoppas jag att ni också gör.

Därefter avslutade Martin med ett fiskebildspel av klassen storslaget!


Gentlemannafisken

När föredraget var slut fick Martin stående ovationer av alla i publiken efter ett grymt föredrag.

Tack för ett av det bästa föredragen jag har varit på Martin!


Fiskehälsningar / Gustav "Gurra" Ljung

 



Nu står alla startklara och peppade till tårna med utrustningen i högsta hugg och silverblänk i tankarna inför havsöringpremiären imorgon.
Imorgon gäller det alltså, platsen är västkusten och många är de som har väntat på stunden när man äntligen får greppa haspelspöt, flugspöt eller kanske pimpelspöt för att ge sig ut på jakt efter silverblanka havsöringar. 
Även jag har legat sömnlös vissa nätter och tänkt på de starka, vilt fajtande fiskarna vid namn havsöring. 

Med tanke på att jag själv inte kommer kunna närvara vid kuststräckorna under morgondagens premiär så var jag tvungen att stilla min längtan efter havsöring genom att binda lite flugor.
Att förbereda sig inför havsöringfisket genom att binda några flugor dagarna innan har blivit lite av en tradition för mig. Då kan jag anpassa mina flugor efter rådande väder och vattentemperatur. Genom bindandet kommer man även i rätt harmoni inför det stundande fisket.  

När jag plockat fram städet började jag krafsa bland allt material. Det var allt från de billigaste damvippor till exklusiva nackar. Valet föll på några material som funkat bra under föregående år.
De tänkta mönstrena var tre egna vid namn, "Golden olive", "Sparkle brown" samt ett namnlöst.
Som grädde på moset fick det även bli ett "Juletraet" i färgen pearl.    


Redo att fånga fisk!


Då var man äntligen igång med förberedelserna. 
Det kommer troligen bli någon kväll till vid bindstädet inna jag står vid kusten redo för en av livets alla härligheter... Kustöringen!

Vi ses vid kusten.


Salta hälsningar / Gustav "Gurra" Ljung  

 


Denna titel skulle man kunna summera mina senaste ismetepass med…
Men vad beror då dessa bompass på? Kan det bero på att Gäddorna inte vill äta nära inpå leken? Eller att dem har blivit skyggare när snön har försvunnit från isen? Beror det på vädret?
Det jag vill säga med detta är att man ibland möter motgångar när man fiskar. Dem är kort sagt oundvikliga. Det kan vara motgångar som att isen inte håller, att man fastnar i botten, mm. 
Jag vill även påpeka att man drar nytta av några bompass bland alla huggrusher. Såsom att man får viktig information om i vilka väder fiskarna inte hugger, hur mycket is tjocklek påverkar fiskarna, vilket bete som funkar bäst för tillfället, mm.
Man får även mycket tid att fundera över vad man gör fel. Sitter man på fel plats? Fiskar man med fel bete? Eller möjligtvis på fel djup? Dessa är ett fåtal av alla frågor man hinner ställa sig själv under ett bompass.
Men nu är ju inte själva fisket allt fiske handlar om. En mycket viktig sak som fisket har gett mig under åren är alla underbara naturupplevelser. Det kan vara allt från när man sitter vid en porlande fjäll å och ser en vacker harr vaka någon meter från dig, till att stå i en båt ute på ett stilla hav med blicken fäst på solnedgången vid horisonten medans en nyfiken lunnefågel envisas med att simma in i din lina gång på gång.
Det är dessa naturupplevelser som gör vissa fisketurer extra minnesvärda.
Ibland blir jag till och med så tagen av den underbara miljön att jag måste lägga ifrån mig spöt en stund för att ta in allt de underbara naturen har att ge.
Och vissa gånger när jag sitter vid kusten med saltlukten som kittlar min näsa kan jag till och med fälla en liten tår för denna underbara natur.
Så när hoppet sviker under vissa turer brukar jag drömma mig bort till de underbara turerna då allt var perfekt.
Men plötsligt kan man komma tillbaks till verkligheten av ett hugg… Vilket kan förändra vilken trög dag som helst till helt underbar!
 
Fisket kan vänta… Lite.
 
Ha det gött ute i naturen och på alla era fiskeexpeditioner!
Vi ses ute vid vattnet…
 
 
Fiskehälsningar / Gustav Ljung

 


För ett par dagar sedan var det dags för årets första spinnfiskepass!
Nu fanns det ju bara ett allternativ så jag och min kompis Anton bestämde oss för att testa att spinnfiska efter öring och lax i Forshahaforsen som ligger endast ett stenkast från skolan. Så när skolan slutat för dagen traskade vi dit. 
Det var endast öppet på några få ställen i forsen så vi fick testa där det var möjligt. 
När vi tacklat iårdning våra spön började vi med att ta några försiktiga steg ut på isen som låg längs med kanten. När jag kände att jag stod på stadig is blev jag lugn och snart svepte jag iväg det först spinnkastet för iår!
Det var en härlig känsla att sakta lirka hem draget längs med bottnen i väntan på hugg. 



Dessvärre uteblev huggen under hela eftermiddan och vi hade inte sett en enda fisk. 
Men bara känslan att efter en kall isig vinter nu äntligen ha fått känna lite på haspelspöt och att se de blänkande dragen bringar glädje nog... 


Nu ser jag fram emot några härliga ismetepass!


Skitfiskehälsningar / Gustav "Gurra" Ljung
  

 


... Var det som stod på schemat när jag och mina klasskompisar för två veckor sedan åkte till Fredros i norra Värmland!
När vi anlände till Fredros började vi direkt med en teorilektion där vi lärde oss det viktigaste om snöskotrar och fyrhjulingar. När lektionen var färdig hade alla skaffat sig en grund att stå på inför morgondagens äventyr.
Efter en stadig frukos nästa morgon var äntligen jag och halva min klass förberedda för en dag fylld med upplevelser! Då vi kom fram till instruktörerna kunde vi beskåda en inponerande uppsättning av nya fina fyrtakts snöskotrar samt några fyrhjulingar. 
Efter en grundläggande genomgång om snöskotrarnas olika delar satt snart ett antal förväntansfulla elever två och två på snöskotrarna redo att åka iväg. 
I början var det lite svårt att bemästra dessa snöskotrar som få elever var bekanta med. Men efter lite inkörning kunde snart alla gasa på lite extra på raksträckorna. 
När vi under hela förmiddan tränat manövrering av snöskotrarna var det snart dags för lunch. Med mat i magen och nya krafter gick vi med raska steg mot snöskotrarna. Snart satt 7 elever på varsin snöskoter och de andra 6 eleverna fick träna på att manövrera fyrhjulingarna. 


Klart för start!

När vi kom tillbaka efter en 2 mil lång tur med snöskotrarna var vi alla jättenöjda och kunde knappt slita oss från skotrarna.
Nu var det de andra 6 elevernas tur att köra snöskoter och vi fick lära känna fyrhjulingarna. 
När de andra kom tillbaka var vi alla jättenöjda med dagen och jag tror alla ville uppleva en liknande dag.
När vi hade ätit kvällsmat var det dags för några timmars välförtjänt vila innan det var dags för den andra halvan av klassen att ge sig ut imorgon. 
Tredje dagen var det min grupp som skulle vara inne och göra lite teoretiska grejer inför Havsfiskelägret på Fröya  i Maj. Vi repeterade lite nödvändiga knutar och lärde oss lite om utrustningen som vanligtvis används vid Fröya. Därefter tittade vi även på en djupkarta och fick flera intressanta positioner av våran lärare Lilleman.
Dagen rullade på och snart var ännu en lyckad dag till ända. 
När Torsdagen kom var det dags för teoriprovet vi skulle göra för att få förarintyget till körkort för Snöskoter och fyrhjuling(teränghjuling). 
Provet gick bra och alla klarade förarintyget och snart får vi två nya körkort var.
Nu var alla nöjda med några härliga dagar och jag tror de flesta ser fram emot nästa gång de får köra snöskoter. Det gör iallafall jag!

Tack Forshagaakademin för att vi elever får dessa möjligheter av skolan! 
Och tack lärarna Lilleman och Torbjörn för de trevliga dagarna på Fredros!


MVH / Gustav Ljung
       

Försäkringar
Sportfiskemässan 2012
Framtidens Sportfiskare
Sportfiskewebben
Administratör