”Miljömålskalkning – rätt recept för lokala miljömål” lockade 100 deltagare. Här följer ett kort referat.

Sportfiskarna, Värmland läns kalkningsförbund samt Gislaveds och Falkenbergs kommuner samarrangerade i februari två kalkningsseminarier med anledning av den minskade kalkningsmedelstilldelningen och strategin i den nya handboken för den svenska kalkningsverksamheten.

Gislavedseminariet hölls vid Isabergs fritidsanläggning i Småland och Arvikaseminariet i ANC, Näringslivscenter i Värmland. Platserna valdes med tanke på att de är hårt utsatta för försurning och har en omfattande kalkningsverksamhet i fiskevårdande syfte.

I Gislaved berättade kommunalrådet Niclas Palmgren att Gislaveds kommun har 388 sjöar varav 124 direktkalkas. Merparten av övriga sjöar är försurningspåverkade. I Arvika berättade riksdagskvinnan Ann-Kristine Johansson om hur viktigt kalkningsverksamheten är för bygden för att gynna turism, entreprenörer m.fl. I en av friska vatten beroende levande och utvecklad region och det skulle vara positivt om fler av bygdens sjöar kunde kalkas.

Från Naturvårdsverket berättade Per Olsson och Maggie Javelius om den nya och hårt kritiserade ”Handboken för kalkningsverksamheten”. Dokumentet har varit på remiss och nu har verket beslutat om kalkningens förutsättningar som skall gälla från 2010 och framåt. Naturvårdsverkets konstaterade att troligen kommer kalkmängderna minska med 30 % i Sverige under de närmaste åren. Anslaget minskar med 10 miljoner till drygt 200 miljoner. Under senaste tioårsperioden har kalkmedelstilldelningen minskat från drygt 200 miljoner till ca 140 miljoner och de statliga myndigheternas administration uppföljning och centralisering har ökat. Pengar till nykalkningar för att nå miljömålen kommer i princip inte att godkännas av Naturvårdsverket om kostnaden inte ryms inom den befintliga medelsramen.

Föreläsare i övrigt var bl.a. kommunekologen i Falkenberg, Ingemar Alenäs, Lennart Henrikson från WWF, professor Hans Hultberg, Håkan Carlstrand från Fiskeriverket och Hans Oscarson från Vattenmyndigheten Västerhavet
Lokal sakkunskap förmedlades av Bengt-Göran Ericsson, kommunekolog i Gislaveds kommun, Eva Hallgren-Larsson från Länsstyrelsen i Jönköping och Claes Ljung, Alvhaga Vildmark vid sjön Fegen.

Anders Karlsson Sportfiskarna avslutade och sammanfattade vad fisk i god kondition i friska levande sjöar betyder för folkhälsa, turism, ekonomi och ekologi. Kalkningsverksamheten kommer under lång tid att vara nödvändig för att upprätthålla dessa värden.

I Arvika berättade Sten Fransson, kommunfullmäktiges ordförande i Arvika och Ann-Kristine Johansson, riksdagsledamot (s) om hur viktigt det är att fortsätta med miljömålskalkning för att uppnå lokala och regionala miljömål inte minst för att det år 2010 dessutom är ”Det biologiska mångfaldsåret”!

Ingrid Tidemalm, Värmlands läns kalkningsförbund och Inger Hjärpe, By- och Borgviskälvens vattenråd, redogjorde för länets kalkinsatser där det kalkats med 23 000 ton under 2009. Det är viktigt att resurser som tillkommer om kalkningen minskar i vissa objekt måste få användas för att kalka fler försurade hittills okalkade vatten.

Fredrik Nilsson, länsstyrelsen i Västra Götaland och Jonas Andersson, länsstyrelsen i Värmland berättade om kalkningsverksamheten i regionen. Lokala erfarenheter gavs av Tomas Jansson från Hushållningssällskapet i Värmland som berättade om flodkräftan och projekt Astacus, William Dickson Värmlands fiskevattenägare och Björn Särnmark Fredros Gård. Forskare Olle Grahn visade historiska värden av pH-mätningar från Örvattnet vid Arvika. I detta fall överensstämde inte modellerade data (MAGIC) med uppmätta data. Det "naturliga" utgångsvärdet betydligt lägre för modellen jämfört med mätningen.